Skåneleden Spillepengen – Bulltofta

Skåneleden, Öresundsleden, SL5 har sin etapp 14 som går mellan Spillepengen – Bulltofta. Det är en kort och lättgången etapp som låt oss vandra igenom några gröna kilar in mot Malmö. Den här etappen går mycket via stadslandskap, mindre parken och även öppna områden innan man nå Bulltofta friluftsområde. Trevligt att det är möjligt att varandra i natur nära storstad.

För mig var det kanske inte den vackraste av mina skånevandringar men jag uppskattar ändå att det är möjligt att vandra mellan Ängelholm och Malmö. Det väger upp asfalten. Det visar även hur lättillgänglig skåneleden är, det finns något för alla.

Jag rekommenderar att gå etapp 12, 13 och 14 i ett svep, det fungerar fint dvs:
starta i Bjärred och gå Bjärred-Lomma och Lomma-Spillepengen.

Skåneleden Lomma – Spillepengen

Etapp 13 på Öresundsleden, en del av Skåneleden, SL 5, går mellan Lomma – Spillepengen. Det innebär att leden har en närhet till Malmö och om man går hela leden så är detta en av de sista etapperna in i Malmö. Det finns även markeringar som leder hela vägen in till Malmö.

Etappen börjar inne vid kajen i Lomma vilket tycks varit ett område som växt de senaste åren. Sedan traskar man söder ut. Här finns stränder och vackra naturområden men tyvärr så gick jag en dimmig dag så jag missade mycket av utsikten. Efter ett tag behöver man lämna stranden och då kommer en lång och trist transportsträcka på asfalt till Spillepengen. Å andra sidan går man alldeles vid ett naturreservat och har goda möjligheter att se fåglar, så för den fågelintresserade rekommenderas kamera.

Väl framme vid Spillepengen kan man välja att fortsätta leden till Bulltofta eller gena rakt in till Malmö C.

Som vandrare så är strandpartiet den fina delen, den sista asfaltsgången är inget för en söndagspromenad. Men jag gillar ändå jättemycket att det är möjligt att gå hela vägen från Ängelholm till Malmö, då får man acceptera korta snuttar av asfalt.

Skåneleden Bjärred – Lomma

Inledde året med att ta en buss till Bjärred för att få gå en bit av Skåneleden, Öresundsleden, SL 5. Etapp 12 går mellan Bjärred – Lomma. Eftersom jag inte hittade så bra, irrade jag en bra stund i Bjärred och kom på leden en bit norrut, dvs redan på etapp 11. När jag väl hittat till leden, så var det mycket lättvandrat och välskyltat.

Stigen, som är grusade gångstigar går länge längs vattnet men så tar en asfalt vid, vilket inte är lika roligt. Å ena sidan ger det variation att få se mer än enbart strand men asfalt är hårt underlag. Men det får man ju räkna ned när det är stadsnära och lättillgängligt via kollektivtrafik.

Eftersom det var nyårsdag så var det många flanörer ute. Det finns flera rastplatser längs stigarna men för att sitta där krävdes bra underlag för att inte bli blöt i rumpan.

Just denna gång blev det mer promenad än vandring och det passade utmärkt som start på året.

Vandring Vattenriket

Efter några vandringsdagar i trakterna kring Höör och Hörby, tog jag mig med buss till Kristianstad. Där väntade hotellnätter, helt fria från gnagande skogsmöss, och dagsturer. Skåneleden arbetar med att skapa en ny delled och det finns fyra etapper klara. Jag valde att gå tre av dem som dagsturer. Jag gick så länge jag orkade, vände eller och tog sedan bussen tillbaka till Kristianstad. Det var generellt sett väldigt lättgånget, platt och mycket längs vägar eller breda stigar.

Att gå dagsturer är något annat än att gå med tung packning. Jag orkar gå längre och njuter mer. Å andra sidan missar jag kvällarna i vindskydden. Just i år var det ingen förlust. Att inte få sova pga av gnagande möss, var lite mer än jag klarade av i år, därav var det skönt att få komma tillbaka till ett hotellrum med dusch.

Vattenriket för tankarna till trakterna kring Kristianstad med sina vackra vattenområden, ån och strandängar. Men trakterna har så mycket mer att erbjuda. Ner mot Åhus är floran mer artfattigt men många fåglar och insekter. Jag önskar att jag kunde fler fågelarter.

Även när jag var klar med dagens vandringar, gick jag gärna till naturrummet, eller satt i något av de utomhusmuseer som finns. Där kunder man sitta i små skydd och bara vänta in naturens skådespel. Återigen förundras jag över närheten till naturens prakt, bara några hundra meter från hotellet. Så underbart.

Här finns andra vandringar under samma resa:

Vandring Frostavallen, Vandring Maglebjär – Bjeveröd, Vandring Fulltofta.

 

Vandring Fulltofta

Vaknade tidigt när solen gick upp men valde att ligga kvar i vindskyddet länge. Benen behöver sin vila. Planen för dagen var att delvis följa Skåneleden, delvis ta andra turer i Fulltoftas strövområde. Jag ville till deras Naturcentrum en samlingsplats med utställning. Det blev en jättefin vandring dit även om jag råkade gå på avstängda spångar.

När jag kom fram till centret var det lagom för lunch. Jag åt den godaste rödbetsburgaren jag någonsin ätit, ja så kändes det. Hela området var väldigt fint och välordnat så jag förstår att den stora parkeringen var full. Här fanns något för alla: barn som gamla, rullstolar, barnvagnar, äventyrare. Så kul att så många upptäcker dessa fina områden i sommar.

Efter en lång paus valde jag att gå vidare ner till Hörby. Det här är något som imponerar stort på mig, att naturen är så nära städerna, så tillgängligt. Även denna dag mötte jag en hel del vandrare. De allra flesta stannar och pratar en stund och det är trevligt att utbyta erfarenheter.

Här finns beskrivning av vandringarna som tog mig till Fulltofta: Vandring Frostavallen samt Vandring Maglebjär till Bjeveröd. Och här finns beskrivning av den fortsatta vandringen i Vattenriket.

 

Vandring – Maglebjär till Bjeveröd

Sliten efter en hård natt och trötta ben efter gårdagens vandring, blev det dags att packa ihop för vandring längs Skåneleden mot Fulltofta strövområde. Det första som händer är att telefonen inte fungerar. Jag hade tänkt lägga ut bilder på instagram för att andra ska ha koll på var jag är, som en säkerhetsåtgärd, men det gick inte. Jag kunde inte heller kolla väderprognos. Detta, och bristen på vatten, irriterade mig ganska mycket så jag var inte på mitt soligaste humör.

Humöret blev bättre av att få gå. Vissa delar var vackra men det var några trista passager med. Det var en hel del vandrare ute, på dagsturer, och det är trevligt att få en pratstund. Tog mig till Onsvalakällan för en paus och det var verkligen skönt att få vila fötterna. Inser att mina billiga kängor inte är riktigt bra. De passar för kortare turer men inte för längre och med tung packning. Vid vindskyddet fanns det gott om skogsmöss som kom fram och hälsade.

Fortsatt genom vackra landskap, delsvis ganska raka vägar fram till Bjeveröd som ligger i norra delen av Fulltoftas strövområde. Det var så skönt att komma fram till vindskyddet. Där fanns utedass och vatten, ca 200 m från vindskyddet, vind en lite damm. Kvällssolen sken så ljuvligt, inte jättevarmt men det lockade många till området. När solen gick ner blev det mer fuktigt och ganska kallt. Bara att krypa ner i sovsäcken i vindskyddet. Och ja, även här fanns skogsmöss och jag kan erkänna att jag inte alls uppskattar deras sällskap. Några timmars sömn blev det i alla fall och det är jag tacksam för.

Här kan man läsa om efterföljande vandringar: Vandring Fulltofta, Vandring Vattenriket.

Vandring Frostavallen

Det var tidig tisdagsmorgon när jag satte mig på tåget mot Hässleholm. Ryggsäcken vägde drygt 13 kg vilket är lite för mycket för en vandring. Men eftersom jag behövde vara beredd på mycket, så blev det tungt denna gånga. I Hässleholm blev det byte till Höör och där blev den en liten språngmarsch för att hinna med bussen till Frostavallen. Så var jag äntligen på plats, mitt i skogen och redo för vandring. Någonstans bland dessa byten av transportmedel, måste jag ha tappat min ena vattenflaska, så jag fick klara mig med en. Det gillar jag inte då vatten är viktigt.

Planen var ju initialt att starta i Åstorp och gå via Skäralid. Där är det dock alldeles för mycket folk med avrådan att besöka nationalparken. Därav valde jag att påbörja min vandring längs ”Ås till ås-leden”, en del av Skåneleden, senare och att även göra andra vandringar. Därav började med en vandring i Frostavallens strövområde.

Det var vackert och lättgånget och lunchen åt jag vid en sjö. Hade tänkt att nyttja ett vindskydd där men där fanns 25 scouter som tjoade och jagade skogsmöss. Det är nämligen ett gnagar-år i år. Gick vidare och njöt av bokskogen svalka. Men och vilken brant uppförsbacke jag utsattes för. Jag var inte alls beredd på att den skulle vara så brant, och det fanns inga alternativa vägar att ta sig upp. Jag lyckade still slut men ack så darriga ben.

Lyckades gå vilse där jag inte riktigt förstod var jag var någonstans. Det visade sig att karta och ledmarkering inte riktigt stämde, kanske har de dragit om leden, men jag gick på intuition och till slut hittade jag rätt. Irrandet och den branta backen tog min energi och jag längtade till vindskyddet i Maglebjär. Där väntade nästa utmaning. Det fanns inget vatten, vilket både kartor och skyltar utlovat. Jag fick bege mig ut på tiggarstråt och leta fram ett hus där någon var hemma. Det kändes inte alls bra.

Kvällen blev lång men natten blev ännu längre. Ett stort gäng danskar hade hyrt en fritidsanläggning och hade fest till långt in på morgontimmarna. Högsta volym förstås. Helt omöjligt att sova, trots att jag var så trött. Därtill hade jag sällskap av skogsmöss i vindskyddet. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Men här fanns de och försökte gnaga sönder min ryggsäck. Jag var mest oroligt för att de skulle förstöra liggunderlaget eller komma in i sovsäcken. Visst kan de vara söta men jag gillar absolut inte den närkontakt som de ville ha.

Det var verkligen ingen glad start på vandringen, men även det ger ju erfarenhet.

Efter denna vandringsdag följde fler vandringar: Vandring Maglebjär – Bjeveröd, Vandring Fulltofta och Vandring Vattenriket.

Vandringsdrömmar

Det är lätt att drömma sig bort när man ligger ensam under filten men halsduken virad flera varv runt halsen. Jag drömmer om olika vandringar som jag vill göra. Det händer att jag googlar, kollar i böcker och tar fram kartor.

Låglandsvandring är min favorit och jag är extra förtjust i Skåneledens alla möjligheter. Det är härligt att gå längs havet, över böljande backar och kanske allra härligast med bokskog. Min dröm är att vandra i bokskog, eller bara få vara i den, när det börjar grönska. Jag har hört att det är något extra. Jag planerar varje år och tyvärr börjar jag bli allt mer införstådd på att jag kommer att missa denna upplevelse även i år. Jag accepterar (och det känns lite bättre om jag får protesera).

För att stilla min absintens, så läser jag en del böcker som utspelar sig i Skåne. Det går sådär. Det händer att jag kolla på hemnet efter någon egen stuga men har inte hittat något som fallit mig i smaken. Än. Men å andra sidan hjälper ju inte en egen täppa om man inte får resa dit.

Så jag försätter att drömma, planera rutter och hoppas att det åtminstone blir en tur i sommar.

 

 

Vandring mellan Helsingborg och Domsten

För några dagar sedan gjorde jag en vandring längs Skåneleden. Jag startade i Helsingborg och gick norrut längs kusten. För mig var det ett kärt återseende och många minnen från en vandring jag gjorde 2016. Då gick jag från Ängelholm ner till Landskrona men några övernattningar i vindskydd. Det var en mycket speciell vandring för mig.

2016 var ett tufft år med två dödsfall i familjen och en stökig tid på jobbet som jag senare kom att lämna. När jag gjorde vandringen hade jag nästan precis varit på min älskade ögonstens begravning och det var en mycket jobbig tid. Jag hade nog inte fattar hur mycket sorg även tär på kropp och energi. Det gjorde att vandringen, som egentligen är ganska lätt, blev en utmaning, både mentalt och fysiskt. Jag fick göra om planeringen men vägrade att ge upp.

En kväll när jag närmade Viken, var jag så trött att folk erbjöd mig skjuts. Mitt envisa sinne tackade nej och jag stapplade vidare till ett vindskydd i Domsten. Jag kunde knappt gå och hade ont precis över allt. Tårarna rann av många skäl. Efter några timmars vila, fick jag uppleva den mest magiska och vackra solnedgång jag någonsin sett. Den kommer jag aldrig att glömma. När mörkret lagt sig i augustinatten, såg jag ut över Öresund, och såg hur Danmark glittrade i ljus på andra sidan. Det var så vackert. Hoppfullt på något sätt. Det var många tankar den kvällen, om livet, döden och framtiden. Några insikter föll på plats och jag tog några viktiga beslut. Den platsen och den kvällen har ett eget rum i mitt hjärta.

Min vandring, en disig decemberdag, hade som mål att besöka den magiska platsen, vindskyddet vid Domsten. Jag kunde dock inte njuta så mycket av utsikten, det var mest grått. Men jag hittade vindskyddet och satt där och tänkte på tiden som gått och hur totalt förändrat mig liv är sedan dess. Jag är inte densamma som innan och vill inte vara det heller. Hoppet jag kände då, har växt sig starkare.

Det kändes lite ironiskt att se att vindskyddet ligger precis vid en parkering och att det bara var några minuters promenad till bussen. Det visste jag inte då. Det säger även en del om min envishet, att jag då var beredd att göra vad som helst för att gå vidare trots att kroppen sa ifrån. Det fanns inte på kartan att ge upp och ta bussen till ett hotell. Jag visste nog inte att jag var så envis, närapå dumdristig.

Jag är glad att ha fått besöka platsen igen, även om den inte alls var sig lik. Det var skönt att få sitta i vindskyddet och fundera över framtiden. Det är skönt, att få känna hopp.

Öresundsleden, Falsterbohalvön, Sl 5

För några dagar sedan var jag ute på Skåneleden igen. Denna gång blev det Öresundsleden, SL5 med delar av etapp 20 och etapp 21. Min avsikt var att bege mig ut på Måkläppen men vädret ville annat. Det var en väldigt blåsig dag med hårda vindar vilket jag inte var riktigt klädd för. Det lär ju alltid blåsa ute på Måkläppen, så jag bör nog inte välja en dag som redan har mer blåst än vanligt.

Eftersom jag ändå tagit mig ut på Falsterbonäset så valde jag att vandra längs Skåneleden. Jag har påbörjat den vandringen för några somrar sedan då jag gick från Höllviken via Skanör till Falsterbo strandbad, etapp 20. Nu gick jag delar av etapp 20 och fortsatt på etapp 21 förbi camping, Ljungheden och upp mot Falsterbokanalen och Höllviken. På så sätt fick jag både gå i hagar, på stigar och sandstrand. Jag har fortfarande ingen bra teknik för att gå på sand, så det tar på benen.

Det var väldigt blåsigt, även på land, så jag fick gå lätt framåtlutad hela vägen. Det kändes inte riktigt som advent men blev en fin vandring. Skulle inte säga att vandringen är värd en lägre resa men när man är i närheten så är den en bra chans att få gå ensam längs sandiga stränder.