Skåneleden, SL3, etapp 10

Delled 3 på Skåneleden, Ås till Ås, går från Åstorp till Brösarp och är uppdelad på 14 etapper. Etapp 10 går mellan Bjeveröd och Ekeröd med möjlighet att gå via Fulltofta Naturcentrum. Jag har tidigare gått Bjeveröd-Fulltofta och därav begav jag mig ut på en vandring som började vid Ekeröd och gick mot Fulltofta. Det går alldeles utmärkt att välja riktning själv.

Jag tog SkåneExpressen 1 som stannar vid hållplatsen Ekeröd. Bussen går mellan Malmö och Kristianstad så det är verkligen lätt att ta sig dit. Det är någon kilometer att gå till lägerplatsen Ekeröd som är start/slut på etappen. Där finns en hel okej vindskydd och gott om ved. Sedan vidtog en härlig vandring, mycket i bokskog, små stigar och grusvägar. Alldeles vid Ekeröd var det dock svårframkomligt pga många fallna träd. Det såg väldigt färskt ut och jag var osäker på om det var tryggt eller ej. Men det var inga problem att hitta alternativa vägar.

Ju närmre man kommer Fulltofta, desto mer välvårdat och med informationsskyltar där man passerar något intressant. Jag passerade även ett gravfält från järnåldern men tyvärr har jag inte så mycket kunskap om det, så det blev mest en plats att titta på.

Det var en jättefin vandring, avkopplande och skön. Väl framme i Fulltofta tittade jag på utställningen och åt en väldigt god vegetarisk burgare och drack rabarberdryck till. Eftersom det var helg, gick en buss direkt från Fulltofta antingen till Hörby eller Höör. Annars får man gå en kilometer ut mot en större väg för att ta bussen därifrån. Busstider måste kollas innan man ger sig ut.

Jag återkommer gärna till Fulltofta. Det har flera fina vandringsrundor där som jag gärna vill gå.

Skåneleden, SL 5, etapp 17

I våras kom en nyhet på Skåneledens hemsida om att fler etapper är på gång i Malmötrakten och invigning ska ske i år. Någon invigning har ännu inte skett men ett tränat öga kan se skyltar i Malmö och det var förstås inte möjligt att motstå att gå sträckan. Jag gick Malmö – Limhamn som jag tror ska heta etapp 17.

Jag utgick från Centralen och hittade snart vad jag tror är startpunkten. Sedan var det bara att leda markeringar. Faktum är att man kan ana var man ska gå men i området i Västra hamnen gick jag bet. Dels var det ett byggarbete som gjorde att jag inte kunde gå som planerat, dels så saknas markeringar vissa delar. Men jag fick se mycket ändå så det gick bra. Möjligen fick jag se lite mer och det gör ju inget.

Jag följde gångvägar vid Ribersborg. Vissa delar går på stranden men eftersom det var 33 grader varmt när jag gick, så letar jag mig till skugga och gick parallellt med leden. När jag närmade mig Limhamn så fanns en grön kil som jag inte sett tidigare och sedan fortsatte jag att följa vattnet.

Om det hade varit lite svalare, hade jag gärna fortsatt ner till Klagshamn men i hettan var det inte möjligt. Det får bli en annan gång. Och vem vet, då kanske etappen är invigd och skyltar uppsatta!

Skåneleden, SL 5 etapp 11

Öresundsleden, Skåneleden, sträcker sig längs Öresundskust och etapp 11 går mellan Löddeköpinge och Bjärred. De inledande delarna är mer som transportsträcka på gångbana men så hittar den in i gröna kilar och den sista delen av etappen går längs havet. Hela etappen är lättgången.

Jag ser etappen som en viktigt del när man vill gå hela sträckan längs kusten men som enskild etapp blir det mer av promenad. Jag är väldigt glad att etappen finns. Med den utbyggnad som nu pågår av Skåneleden, kan man snart gå längs kusten från Båstad till Falsterbo och det är ju jättetrevligt. Jag har gått vissa delar och fortsätter att njuta av varje etapp jag går.

Skåneleden Spillepengen – Bulltofta

Skåneleden, Öresundsleden, SL5 har sin etapp 14 som går mellan Spillepengen – Bulltofta. Det är en kort och lättgången etapp som låt oss vandra igenom några gröna kilar in mot Malmö. Den här etappen går mycket via stadslandskap, mindre parken och även öppna områden innan man nå Bulltofta friluftsområde. Trevligt att det är möjligt att varandra i natur nära storstad.

För mig var det kanske inte den vackraste av mina skånevandringar men jag uppskattar ändå att det är möjligt att vandra mellan Ängelholm och Malmö. Det väger upp asfalten. Det visar även hur lättillgänglig skåneleden är, det finns något för alla.

Jag rekommenderar att gå etapp 12, 13 och 14 i ett svep, det fungerar fint dvs:
starta i Bjärred och gå Bjärred-Lomma och Lomma-Spillepengen.

Skåneleden Lomma – Spillepengen

Etapp 13 på Öresundsleden, en del av Skåneleden, SL 5, går mellan Lomma – Spillepengen. Det innebär att leden har en närhet till Malmö och om man går hela leden så är detta en av de sista etapperna in i Malmö. Det finns även markeringar som leder hela vägen in till Malmö.

Etappen börjar inne vid kajen i Lomma vilket tycks varit ett område som växt de senaste åren. Sedan traskar man söder ut. Här finns stränder och vackra naturområden men tyvärr så gick jag en dimmig dag så jag missade mycket av utsikten. Efter ett tag behöver man lämna stranden och då kommer en lång och trist transportsträcka på asfalt till Spillepengen. Å andra sidan går man alldeles vid ett naturreservat och har goda möjligheter att se fåglar, så för den fågelintresserade rekommenderas kamera.

Väl framme vid Spillepengen kan man välja att fortsätta leden till Bulltofta eller gena rakt in till Malmö C.

Som vandrare så är strandpartiet den fina delen, den sista asfaltsgången är inget för en söndagspromenad. Men jag gillar ändå jättemycket att det är möjligt att gå hela vägen från Ängelholm till Malmö, då får man acceptera korta snuttar av asfalt.

Skåneleden Bjärred – Lomma

Inledde året med att ta en buss till Bjärred för att få gå en bit av Skåneleden, Öresundsleden, SL 5. Etapp 12 går mellan Bjärred – Lomma. Eftersom jag inte hittade så bra, irrade jag en bra stund i Bjärred och kom på leden en bit norrut, dvs redan på etapp 11. När jag väl hittat till leden, så var det mycket lättvandrat och välskyltat.

Stigen, som är grusade gångstigar går länge längs vattnet men så tar en asfalt vid, vilket inte är lika roligt. Å ena sidan ger det variation att få se mer än enbart strand men asfalt är hårt underlag. Men det får man ju räkna ned när det är stadsnära och lättillgängligt via kollektivtrafik.

Eftersom det var nyårsdag så var det många flanörer ute. Det finns flera rastplatser längs stigarna men för att sitta där krävdes bra underlag för att inte bli blöt i rumpan.

Just denna gång blev det mer promenad än vandring och det passade utmärkt som start på året.

Vandring Vattenriket

Efter några vandringsdagar i trakterna kring Höör och Hörby, tog jag mig med buss till Kristianstad. Där väntade hotellnätter, helt fria från gnagande skogsmöss, och dagsturer. Skåneleden arbetar med att skapa en ny delled och det finns fyra etapper klara. Jag valde att gå tre av dem som dagsturer. Jag gick så länge jag orkade, vände eller och tog sedan bussen tillbaka till Kristianstad. Det var generellt sett väldigt lättgånget, platt och mycket längs vägar eller breda stigar.

Att gå dagsturer är något annat än att gå med tung packning. Jag orkar gå längre och njuter mer. Å andra sidan missar jag kvällarna i vindskydden. Just i år var det ingen förlust. Att inte få sova pga av gnagande möss, var lite mer än jag klarade av i år, därav var det skönt att få komma tillbaka till ett hotellrum med dusch.

Vattenriket för tankarna till trakterna kring Kristianstad med sina vackra vattenområden, ån och strandängar. Men trakterna har så mycket mer att erbjuda. Ner mot Åhus är floran mer artfattigt men många fåglar och insekter. Jag önskar att jag kunde fler fågelarter.

Även när jag var klar med dagens vandringar, gick jag gärna till naturrummet, eller satt i något av de utomhusmuseer som finns. Där kunder man sitta i små skydd och bara vänta in naturens skådespel. Återigen förundras jag över närheten till naturens prakt, bara några hundra meter från hotellet. Så underbart.

Här finns andra vandringar under samma resa:

Vandring Frostavallen, Vandring Maglebjär – Bjeveröd, Vandring Fulltofta.

 

Vandring Fulltofta

Vaknade tidigt när solen gick upp men valde att ligga kvar i vindskyddet länge. Benen behöver sin vila. Planen för dagen var att delvis följa Skåneleden, delvis ta andra turer i Fulltoftas strövområde. Jag ville till deras Naturcentrum en samlingsplats med utställning. Det blev en jättefin vandring dit även om jag råkade gå på avstängda spångar.

När jag kom fram till centret var det lagom för lunch. Jag åt den godaste rödbetsburgaren jag någonsin ätit, ja så kändes det. Hela området var väldigt fint och välordnat så jag förstår att den stora parkeringen var full. Här fanns något för alla: barn som gamla, rullstolar, barnvagnar, äventyrare. Så kul att så många upptäcker dessa fina områden i sommar.

Efter en lång paus valde jag att gå vidare ner till Hörby. Det här är något som imponerar stort på mig, att naturen är så nära städerna, så tillgängligt. Även denna dag mötte jag en hel del vandrare. De allra flesta stannar och pratar en stund och det är trevligt att utbyta erfarenheter.

Här finns beskrivning av vandringarna som tog mig till Fulltofta: Vandring Frostavallen samt Vandring Maglebjär till Bjeveröd. Och här finns beskrivning av den fortsatta vandringen i Vattenriket.

 

Vandring – Maglebjär till Bjeveröd

Sliten efter en hård natt och trötta ben efter gårdagens vandring, blev det dags att packa ihop för vandring längs Skåneleden mot Fulltofta strövområde. Det första som händer är att telefonen inte fungerar. Jag hade tänkt lägga ut bilder på instagram för att andra ska ha koll på var jag är, som en säkerhetsåtgärd, men det gick inte. Jag kunde inte heller kolla väderprognos. Detta, och bristen på vatten, irriterade mig ganska mycket så jag var inte på mitt soligaste humör.

Humöret blev bättre av att få gå. Vissa delar var vackra men det var några trista passager med. Det var en hel del vandrare ute, på dagsturer, och det är trevligt att få en pratstund. Tog mig till Onsvalakällan för en paus och det var verkligen skönt att få vila fötterna. Inser att mina billiga kängor inte är riktigt bra. De passar för kortare turer men inte för längre och med tung packning. Vid vindskyddet fanns det gott om skogsmöss som kom fram och hälsade.

Fortsatt genom vackra landskap, delsvis ganska raka vägar fram till Bjeveröd som ligger i norra delen av Fulltoftas strövområde. Det var så skönt att komma fram till vindskyddet. Där fanns utedass och vatten, ca 200 m från vindskyddet, vind en lite damm. Kvällssolen sken så ljuvligt, inte jättevarmt men det lockade många till området. När solen gick ner blev det mer fuktigt och ganska kallt. Bara att krypa ner i sovsäcken i vindskyddet. Och ja, även här fanns skogsmöss och jag kan erkänna att jag inte alls uppskattar deras sällskap. Några timmars sömn blev det i alla fall och det är jag tacksam för.

Här kan man läsa om efterföljande vandringar: Vandring Fulltofta, Vandring Vattenriket.

Vandring Frostavallen

Det var tidig tisdagsmorgon när jag satte mig på tåget mot Hässleholm. Ryggsäcken vägde drygt 13 kg vilket är lite för mycket för en vandring. Men eftersom jag behövde vara beredd på mycket, så blev det tungt denna gånga. I Hässleholm blev det byte till Höör och där blev den en liten språngmarsch för att hinna med bussen till Frostavallen. Så var jag äntligen på plats, mitt i skogen och redo för vandring. Någonstans bland dessa byten av transportmedel, måste jag ha tappat min ena vattenflaska, så jag fick klara mig med en. Det gillar jag inte då vatten är viktigt.

Planen var ju initialt att starta i Åstorp och gå via Skäralid. Där är det dock alldeles för mycket folk med avrådan att besöka nationalparken. Därav valde jag att påbörja min vandring längs ”Ås till ås-leden”, en del av Skåneleden, senare och att även göra andra vandringar. Därav började med en vandring i Frostavallens strövområde.

Det var vackert och lättgånget och lunchen åt jag vid en sjö. Hade tänkt att nyttja ett vindskydd där men där fanns 25 scouter som tjoade och jagade skogsmöss. Det är nämligen ett gnagar-år i år. Gick vidare och njöt av bokskogen svalka. Men och vilken brant uppförsbacke jag utsattes för. Jag var inte alls beredd på att den skulle vara så brant, och det fanns inga alternativa vägar att ta sig upp. Jag lyckade still slut men ack så darriga ben.

Lyckades gå vilse där jag inte riktigt förstod var jag var någonstans. Det visade sig att karta och ledmarkering inte riktigt stämde, kanske har de dragit om leden, men jag gick på intuition och till slut hittade jag rätt. Irrandet och den branta backen tog min energi och jag längtade till vindskyddet i Maglebjär. Där väntade nästa utmaning. Det fanns inget vatten, vilket både kartor och skyltar utlovat. Jag fick bege mig ut på tiggarstråt och leta fram ett hus där någon var hemma. Det kändes inte alls bra.

Kvällen blev lång men natten blev ännu längre. Ett stort gäng danskar hade hyrt en fritidsanläggning och hade fest till långt in på morgontimmarna. Högsta volym förstås. Helt omöjligt att sova, trots att jag var så trött. Därtill hade jag sällskap av skogsmöss i vindskyddet. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Men här fanns de och försökte gnaga sönder min ryggsäck. Jag var mest oroligt för att de skulle förstöra liggunderlaget eller komma in i sovsäcken. Visst kan de vara söta men jag gillar absolut inte den närkontakt som de ville ha.

Det var verkligen ingen glad start på vandringen, men även det ger ju erfarenhet.

Efter denna vandringsdag följde fler vandringar: Vandring Maglebjär – Bjeveröd, Vandring Fulltofta och Vandring Vattenriket.