Tre tabbar

Torsdagens vandring på Falsterbonäset var till stora delar till mycket nöje och belåtenhet men i ärlighetens namn ska jag avslöja tre tabbar.

  1. Eftersom denna är Skåneresa är tänkt för kultur och skrivande, hade jag begränsat med kläder med mig. Jag gick i shorts, t-shirt, joggingskor och hade en liten opraktiskt ryggsäck på ryggen. En bättre ryggsäck hade varit att föredra och jag önskar att jag haft med mig tröja och myggstift. De bara delarna av min kropp är fyllda av insektsbett av olika slag och nog hade en tröja värmt gott när solen var i moln och under resan hem. Även om jag älskar att vandring kan vara så enkelt, så var detta ganska klantigt av mg. Lärdom: Tänkt igenom din utrustning och vad du behöver när du packar.
  2. När jag var ute på den del som är längst ifrån bilväg, då stöp jag. Helt plötsligt låg jag där på marken. Turligt nog landade jag mjuk. Jag låg kvar en stund och kände efter och funderade på olika konsekvenser. Nu gick allt jättebra. Det gjorde bara lite ont en stund och jag tycker att det är lite coolt med ett skrubbsår på knäet. Lärdom: Håll koncentrationen och ta pausar ofta då snubbelrisken är stor när jag är trött.
  3. Jag hade läst om denna tur på Skåneledens hemsida. De rekommenderar en tur som är 17 km lång. Tyckte att jag blev trött och att det blev ganska många steg på stegräknaren. Men det är ju bara bra. När jag kom tillbaka till hotellet, ser jag att 17 km rundan tar en genväg som jag missat. Inte så konstigt att det kändes långt med tanke på hur varmt det var i solen och brist på utrustning och matsäck. Lärdom: Kolla karta och beskrivning, använd hjärnan till att tänka med.
Annonser

Vandring på Falsterbonäset

Klev på bussen vid ett ganska stimmigt Malmö Central och 40 minuter senare klev jag av vid ett tyst Ljunghusen/Höllviken. Gick raskt ner till vattnet där jag hittade Skåneleden, etapp 20. Hela etappen är 26 km lång vilket var lite för mycket för mig denna dag. Därav att jag inte startade vid Foteviken där etappen startar.

Min första del gick längs en grusväg men snart vek jag av in i ett naturskyddsområde med djurhagar. Vid ett tillfälle gick leden upp på grusvägen igen men vek återigen av ut på hagar och strandängar. Jag valde att gå hela vägen ut på udden mot Danmark. Det var ganska otydliga och smala stigar under den delen och det verkar inte som att så många går där. Har sällan sett så många vackra fjärilar som där ute. Helt fantastiskt.

När jag kom in vid Skanör fanns rester av en borg och sedan gick leden vidare ut mot havet, via pittoreska badbodar och vidare mot Skanörs hamn. Åh så skönt med en paus och mat. Såg inget fikaställe men flera fiskrestauranger.

Sedan gick leden vidare på grusväg, oroväckande nära en golfbana. Därefter blev det mer av sandvandring vägen ner till Falsterbo fyr. Efter fyren fanns en kort grusväg ut till ett fint ställe för att studera fåglar och där vek stigen av. Sedan blev det tufft för mig. Jag började bli trött i benen och då vidtog strand. Visserligen otroligt vacker vit strand men det suger i benen. Kändes som flera km innan jag kom fram till Falsterbo Strandbad. Där vek jag av och letade mig upp till busshållplatsen för att kunna åka tillbaka till Malmö.

Det blev en fin vandring och det fanns många ställen där jag vetat stanna och sitta en stund. Jag önskar även att jag hade mer tid att se både Skanör och Falsterbo. Det får bli en annan gång. En nackdel är att det saknas en lägerplats. Hoppas innerligt att Skåneleden får möjlighet att skapa rastplats och lägerplats längs leden. Det vore verkligen toppen att gå hela rundan, 31 km, med en övernattning i vindskydd.

Tyvärr har jag ingen kamera men försökte ta några bilder med mobiltelefonen.

 

Efter vandring – hemresa

När jag kände mig klar med min vandring på Österlenleden, tog jag en buss till Kristianstad. Därifrån väntade tåg till Hässleholm och sedan vidare till Stockholm. Att resa i vandringskläder går men är ju inte helt fräscht. Därav hade jag förberett visst ombyte samt fick gå på upptäcksfärd för att hitta en toalett där man kan tvätta av sig och byta om. Det är inte helt enkelt. Det är inte så gott om offentliga toaletter, många är trånga och har många speciallösningar för vatten och tork. Allt löste sig och den sista uppfräschningen fick ske på tåget.

Fick lite tid i Kristianstad och hann få i mig lite mat i magen och köpa med matsäck till tågresan. Solen sken och det kändes verkligen som sommar och semester. Dock är det lite otympligt att strosa med ryggsäck på ryggen, så det blev mest fönstershopping.

Tågresan hem gick över förväntan bra. Det är gott om spårarbeten och problem men just den här resan var i stort sett förskonad vilket jag är tacksam för. Ett fem dagar med vandring så är det gott att komma hem igen. Även om jag redan längtar till nästa vandring.

Skåneleden – tankar om karta och stavar

Att gå en markerad led har många fördelar. Det är väl förberedd, välvalda vägar och ofta tydligt markerad. I princip behöver man inte karta men det gillar jag att ha. Kartan är en stor del av min förberedelse, det är kul att hänga med på kartan och det är bra att veta var man när om man måste gå en annan väg. GPS, som finns i mobiltelefonen, är också en extra säkerhet om man känner sig vilse. Dock är det ju inte säkert att man alltid har täckning.

Inför varje vandring tänker jag att jag måste köpa mig en kompass. Det har inte hänt än. Och det har gått bra ändå.

Något jag brukar ha med, men glömde denna vandring, är gåstavar. Fördelar med stavar är att det ger ett bra tempo, de är ett bra stöd i branta partier, bra stöd när man behöver balansera på smala spångar och att man får röra lite på armarna. Nackdelen är att det är mer att bära på och lätt att glömma dem någonstans. Denna vandring löste jag det på bästa sätt genom att ta av naturen. Naturen är full av bra pinnar som är utmärkta gå-stavar. De är gratis och bara att välja en ny om den man har inte passar.

Skåneleden – rosor

Att vandra längs kusten i Skåne, från Simrishamn upp till Haväng, innebär en härlig doftupplevelse. Nu i juli blommar rosorna och det doftar ljuvligt. Det finns vilda varianter längs stränder men framförallt i byarna är blomprakten enorm, särskilt i Kivik och Vitamölla. Det var så otroligt vackert, väl värd ett eget besök.

Boende längs Österlenleden

I planeringen av min vandring funderade jag en del över vilken typ av boende jag skulle välja. Jag går ensam, trivs med det och jag känner mig trygg. Jag vill kunna känna mig trygg även när jag sover.

På Österlen finns mycket boende att välja på, så det är inga problem att hitta alternativ. Kanske att priset varierar men jag hittade överkomliga priser.

Ett annat alternativ är tält. Dock går en del av leden i skyddade områden där man inte få tälta, så det måste kollas innan man börjar sin vandring. Själv undviker jag tält pga vikten. Jag har nog att bära ändå.

Jag gillar att det finns vindskydd på flera ställen längs leden. Det är gratis att bo där men går inte att boka. Vissa lägerplatser ligger väl skyddade, andra mer öppet. Vid lägerplats med vindskydd finns oftast ved, dass och ibland även vatten. Min tanke var att undvika vindskydden längs stranden men att bo i de som var i skogen. Strandnära lägen kan locka alla typer av besökare. Ju mer lättillgängligt, desto mer folk. Därför bokade jag rum på vandrarhem och B&B de första nätterna.

Det visade sig att vindskydden i skogen var mer upptagna. Vid Vantalängan hade ett sällskap satt upp ett tält men använde vindskyddet som förråd för alla sin packning. De vandrade inte utan såg det som ett billigt och bra alternativ till att låta barnen få vara ute i naturen. Vid vindskyddet i Agusa hände något liknande. En mamma med två barn hade slagit läger, inte för att vandra utan för att det är mysigt och gratis att bo där.

Jag gillar att föräldrar tar med sina barn ut i naturen. Det är bra. Samtidigt är jag lite bekymrad om vi som vandrar längs leden inte får plats i vindskydden. Det är lite jobbigt att hitta alternativ när man gått en hel dag. Det andra som bekymrar mig är ljudnivån. Som vandrare är man trött och vill njuta av lugnet och naturen. Barn som leker och skriker är inte riktigt det man tänkt med upplevelsen. Jag tror att man på sikt måste hitta en lösning där alla kan samsas utan att störa varandra i sina naturupplevelser.

 

Skåneleden – dag 5

Vaknade tidigt den femte dagen på min vandring på SkåneledenÖsterlen. Med 14 km kvar så kände jag mig ändå lite stressad eftersom jag behövde ta en buss till Kristianstad och sedan tåg vidare.

Vandringen började vackert genom bokskog, senare lite blandskog innan jag kom ut på asfaltsvägar igen. Landskapet var vackert och solen sken. Sen blev det fler backar och fler vackra utsikter innan jag kom fram till trafikplatsen Torparebron igen. Men helt ärligt, tog jag inte chansen att uppleva så mycket på sista sträckan. Jag var helt fokuserad på att hinna fram i tid och snabbade på.

Etappen Agusa-Torparebron  heter 7B och är väl värd att gå. Vid Torparebron finns busshållsplats med expressbuss som går till Kristianstad, Ystad och Simrishamn. Etapp 7, 7A och 7B bildar även Österlencirkeln dvs man kan börja och sluta vid Torparebronm, vilket kan vara praktiskt.