Vandring Vattenriket

Efter några vandringsdagar i trakterna kring Höör och Hörby, tog jag mig med buss till Kristianstad. Där väntade hotellnätter, helt fria från gnagande skogsmöss, och dagsturer. Skåneleden arbetar med att skapa en ny delled och det finns fyra etapper klara. Jag valde att gå tre av dem som dagsturer. Jag gick så länge jag orkade, vände eller och tog sedan bussen tillbaka till Kristianstad. Det var generellt sett väldigt lättgånget, platt och mycket längs vägar eller breda stigar.

Att gå dagsturer är något annat än att gå med tung packning. Jag orkar gå längre och njuter mer. Å andra sidan missar jag kvällarna i vindskydden. Just i år var det ingen förlust. Att inte få sova pga av gnagande möss, var lite mer än jag klarade av i år, därav var det skönt att få komma tillbaka till ett hotellrum med dusch.

Vattenriket för tankarna till trakterna kring Kristianstad med sina vackra vattenområden, ån och strandängar. Men trakterna har så mycket mer att erbjuda. Ner mot Åhus är floran mer artfattigt men många fåglar och insekter. Jag önskar att jag kunde fler fågelarter.

Även när jag var klar med dagens vandringar, gick jag gärna till naturrummet, eller satt i något av de utomhusmuseer som finns. Där kunder man sitta i små skydd och bara vänta in naturens skådespel. Återigen förundras jag över närheten till naturens prakt, bara några hundra meter från hotellet. Så underbart.

Här finns andra vandringar under samma resa:

Vandring Frostavallen, Vandring Maglebjär – Bjeveröd, Vandring Fulltofta.

 

Vandring Fulltofta

Vaknade tidigt när solen gick upp men valde att ligga kvar i vindskyddet länge. Benen behöver sin vila. Planen för dagen var att delvis följa Skåneleden, delvis ta andra turer i Fulltoftas strövområde. Jag ville till deras Naturcentrum en samlingsplats med utställning. Det blev en jättefin vandring dit även om jag råkade gå på avstängda spångar.

När jag kom fram till centret var det lagom för lunch. Jag åt den godaste rödbetsburgaren jag någonsin ätit, ja så kändes det. Hela området var väldigt fint och välordnat så jag förstår att den stora parkeringen var full. Här fanns något för alla: barn som gamla, rullstolar, barnvagnar, äventyrare. Så kul att så många upptäcker dessa fina områden i sommar.

Efter en lång paus valde jag att gå vidare ner till Hörby. Det här är något som imponerar stort på mig, att naturen är så nära städerna, så tillgängligt. Även denna dag mötte jag en hel del vandrare. De allra flesta stannar och pratar en stund och det är trevligt att utbyta erfarenheter.

Här finns beskrivning av vandringarna som tog mig till Fulltofta: Vandring Frostavallen samt Vandring Maglebjär till Bjeveröd. Och här finns beskrivning av den fortsatta vandringen i Vattenriket.

 

Vandring – Maglebjär till Bjeveröd

Sliten efter en hård natt och trötta ben efter gårdagens vandring, blev det dags att packa ihop för vandring längs Skåneleden mot Fulltofta strövområde. Det första som händer är att telefonen inte fungerar. Jag hade tänkt lägga ut bilder på instagram för att andra ska ha koll på var jag är, som en säkerhetsåtgärd, men det gick inte. Jag kunde inte heller kolla väderprognos. Detta, och bristen på vatten, irriterade mig ganska mycket så jag var inte på mitt soligaste humör.

Humöret blev bättre av att få gå. Vissa delar var vackra men det var några trista passager med. Det var en hel del vandrare ute, på dagsturer, och det är trevligt att få en pratstund. Tog mig till Onsvalakällan för en paus och det var verkligen skönt att få vila fötterna. Inser att mina billiga kängor inte är riktigt bra. De passar för kortare turer men inte för längre och med tung packning. Vid vindskyddet fanns det gott om skogsmöss som kom fram och hälsade.

Fortsatt genom vackra landskap, delsvis ganska raka vägar fram till Bjeveröd som ligger i norra delen av Fulltoftas strövområde. Det var så skönt att komma fram till vindskyddet. Där fanns utedass och vatten, ca 200 m från vindskyddet, vind en lite damm. Kvällssolen sken så ljuvligt, inte jättevarmt men det lockade många till området. När solen gick ner blev det mer fuktigt och ganska kallt. Bara att krypa ner i sovsäcken i vindskyddet. Och ja, även här fanns skogsmöss och jag kan erkänna att jag inte alls uppskattar deras sällskap. Några timmars sömn blev det i alla fall och det är jag tacksam för.

Här kan man läsa om efterföljande vandringar: Vandring Fulltofta, Vandring Vattenriket.

Vandring Frostavallen

Det var tidig tisdagsmorgon när jag satte mig på tåget mot Hässleholm. Ryggsäcken vägde drygt 13 kg vilket är lite för mycket för en vandring. Men eftersom jag behövde vara beredd på mycket, så blev det tungt denna gånga. I Hässleholm blev det byte till Höör och där blev den en liten språngmarsch för att hinna med bussen till Frostavallen. Så var jag äntligen på plats, mitt i skogen och redo för vandring. Någonstans bland dessa byten av transportmedel, måste jag ha tappat min ena vattenflaska, så jag fick klara mig med en. Det gillar jag inte då vatten är viktigt.

Planen var ju initialt att starta i Åstorp och gå via Skäralid. Där är det dock alldeles för mycket folk med avrådan att besöka nationalparken. Därav valde jag att påbörja min vandring längs ”Ås till ås-leden”, en del av Skåneleden, senare och att även göra andra vandringar. Därav började med en vandring i Frostavallens strövområde.

Det var vackert och lättgånget och lunchen åt jag vid en sjö. Hade tänkt att nyttja ett vindskydd där men där fanns 25 scouter som tjoade och jagade skogsmöss. Det är nämligen ett gnagar-år i år. Gick vidare och njöt av bokskogen svalka. Men och vilken brant uppförsbacke jag utsattes för. Jag var inte alls beredd på att den skulle vara så brant, och det fanns inga alternativa vägar att ta sig upp. Jag lyckade still slut men ack så darriga ben.

Lyckades gå vilse där jag inte riktigt förstod var jag var någonstans. Det visade sig att karta och ledmarkering inte riktigt stämde, kanske har de dragit om leden, men jag gick på intuition och till slut hittade jag rätt. Irrandet och den branta backen tog min energi och jag längtade till vindskyddet i Maglebjär. Där väntade nästa utmaning. Det fanns inget vatten, vilket både kartor och skyltar utlovat. Jag fick bege mig ut på tiggarstråt och leta fram ett hus där någon var hemma. Det kändes inte alls bra.

Kvällen blev lång men natten blev ännu längre. Ett stort gäng danskar hade hyrt en fritidsanläggning och hade fest till långt in på morgontimmarna. Högsta volym förstås. Helt omöjligt att sova, trots att jag var så trött. Därtill hade jag sällskap av skogsmöss i vindskyddet. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Men här fanns de och försökte gnaga sönder min ryggsäck. Jag var mest oroligt för att de skulle förstöra liggunderlaget eller komma in i sovsäcken. Visst kan de vara söta men jag gillar absolut inte den närkontakt som de ville ha.

Det var verkligen ingen glad start på vandringen, men även det ger ju erfarenhet.

Efter denna vandringsdag följde fler vandringar: Vandring Maglebjär – Bjeveröd, Vandring Fulltofta och Vandring Vattenriket.

Vandringsdrömmar

Det är lätt att drömma sig bort när man ligger ensam under filten men halsduken virad flera varv runt halsen. Jag drömmer om olika vandringar som jag vill göra. Det händer att jag googlar, kollar i böcker och tar fram kartor.

Låglandsvandring är min favorit och jag är extra förtjust i Skåneledens alla möjligheter. Det är härligt att gå längs havet, över böljande backar och kanske allra härligast med bokskog. Min dröm är att vandra i bokskog, eller bara få vara i den, när det börjar grönska. Jag har hört att det är något extra. Jag planerar varje år och tyvärr börjar jag bli allt mer införstådd på att jag kommer att missa denna upplevelse även i år. Jag accepterar (och det känns lite bättre om jag får protesera).

För att stilla min absintens, så läser jag en del böcker som utspelar sig i Skåne. Det går sådär. Det händer att jag kolla på hemnet efter någon egen stuga men har inte hittat något som fallit mig i smaken. Än. Men å andra sidan hjälper ju inte en egen täppa om man inte får resa dit.

Så jag försätter att drömma, planera rutter och hoppas att det åtminstone blir en tur i sommar.

 

 

Vandring mellan Helsingborg och Domsten

För några dagar sedan gjorde jag en vandring längs Skåneleden. Jag startade i Helsingborg och gick norrut längs kusten. För mig var det ett kärt återseende och många minnen från en vandring jag gjorde 2016. Då gick jag från Ängelholm ner till Landskrona men några övernattningar i vindskydd. Det var en mycket speciell vandring för mig.

2016 var ett tufft år med två dödsfall i familjen och en stökig tid på jobbet som jag senare kom att lämna. När jag gjorde vandringen hade jag nästan precis varit på min älskade ögonstens begravning och det var en mycket jobbig tid. Jag hade nog inte fattar hur mycket sorg även tär på kropp och energi. Det gjorde att vandringen, som egentligen är ganska lätt, blev en utmaning, både mentalt och fysiskt. Jag fick göra om planeringen men vägrade att ge upp.

En kväll när jag närmade Viken, var jag så trött att folk erbjöd mig skjuts. Mitt envisa sinne tackade nej och jag stapplade vidare till ett vindskydd i Domsten. Jag kunde knappt gå och hade ont precis över allt. Tårarna rann av många skäl. Efter några timmars vila, fick jag uppleva den mest magiska och vackra solnedgång jag någonsin sett. Den kommer jag aldrig att glömma. När mörkret lagt sig i augustinatten, såg jag ut över Öresund, och såg hur Danmark glittrade i ljus på andra sidan. Det var så vackert. Hoppfullt på något sätt. Det var många tankar den kvällen, om livet, döden och framtiden. Några insikter föll på plats och jag tog några viktiga beslut. Den platsen och den kvällen har ett eget rum i mitt hjärta.

Min vandring, en disig decemberdag, hade som mål att besöka den magiska platsen, vindskyddet vid Domsten. Jag kunde dock inte njuta så mycket av utsikten, det var mest grått. Men jag hittade vindskyddet och satt där och tänkte på tiden som gått och hur totalt förändrat mig liv är sedan dess. Jag är inte densamma som innan och vill inte vara det heller. Hoppet jag kände då, har växt sig starkare.

Det kändes lite ironiskt att se att vindskyddet ligger precis vid en parkering och att det bara var några minuters promenad till bussen. Det visste jag inte då. Det säger även en del om min envishet, att jag då var beredd att göra vad som helst för att gå vidare trots att kroppen sa ifrån. Det fanns inte på kartan att ge upp och ta bussen till ett hotell. Jag visste nog inte att jag var så envis, närapå dumdristig.

Jag är glad att ha fått besöka platsen igen, även om den inte alls var sig lik. Det var skönt att få sitta i vindskyddet och fundera över framtiden. Det är skönt, att få känna hopp.

Öresundsleden, Falsterbohalvön, Sl 5

För några dagar sedan var jag ute på Skåneleden igen. Denna gång blev det Öresundsleden, SL5 med delar av etapp 20 och etapp 21. Min avsikt var att bege mig ut på Måkläppen men vädret ville annat. Det var en väldigt blåsig dag med hårda vindar vilket jag inte var riktigt klädd för. Det lär ju alltid blåsa ute på Måkläppen, så jag bör nog inte välja en dag som redan har mer blåst än vanligt.

Eftersom jag ändå tagit mig ut på Falsterbonäset så valde jag att vandra längs Skåneleden. Jag har påbörjat den vandringen för några somrar sedan då jag gick från Höllviken via Skanör till Falsterbo strandbad, etapp 20. Nu gick jag delar av etapp 20 och fortsatt på etapp 21 förbi camping, Ljungheden och upp mot Falsterbokanalen och Höllviken. På så sätt fick jag både gå i hagar, på stigar och sandstrand. Jag har fortfarande ingen bra teknik för att gå på sand, så det tar på benen.

Det var väldigt blåsigt, även på land, så jag fick gå lätt framåtlutad hela vägen. Det kändes inte riktigt som advent men blev en fin vandring. Skulle inte säga att vandringen är värd en lägre resa men när man är i närheten så är den en bra chans att få gå ensam längs sandiga stränder.

Skåneleden Österlen – Snogeholm – Ystad

Dag 4 på min vandring på Österlen 2019, mellan Snogeholm och Ystad. Här finns beskrivningar av dag 1, dag 2 och dag 3.

Åh, så skönt att vakna utvilad. Det är hårt underlag att ligga i vindskydd men oj så gott jag sover. Nästan lika bra som under bar himmel! Packade snabbt och slängde allt jag kunde. Det skulle bli en lång dag och jag ville inte bära på mer än nödvändigt.

Först delen genom Snogeholms strövområde var jättefint och sedan kom några skogsvägar i lövskog som var riktigt trevliga. Därefter kom åter igen vad jag kallar för transportsträckor dvs långa, raka grusvägar där det inte finns något att se. Eller jo, vissa vyer är verkligen vackra även om man blir lite mätt på intryck.

Det var mycket trötta fötter som tog sig in i Ystad. Asfalt och kullersten är olidligt hårt när man överansträngt sina ben. Eftersom det var eftermiddag var mycket stängt. Jag ville unna mig glass och det hela slutade med en mjukglass vid stationen innan tåget tog mig till Malmö.

För mig var detta sedan etappen på denna vandring men även slutförande av hela Österlen-cirkeln, SL 4. Jag gick mina första etapper 2017, då från Simrishamn och norrut. 2018 gick jag från Simrishamn till Ystad. I år blev det inlandsdelen av leden. För mig hade det inte varit möjligt att gå alla etapper i sträck och på detta sätt har jag ändå nått mitt mål och uppfyllt min dröm att gå hela leden på Österlen. Det är värt att fira!

Skåneleden Österlen – Vitabäck – Snogeholm

Dag 3 på min vandring längs Skåneleden, Österlen, SL 4 mellan Vitabäck och Snogeholms strövområde. Dag 1 finns beskriven här, och dag 2 här.

Vaknade upp till en molnig lördag. Natten hade varit lugn men jag hade vakna ofta och drömt många konstiga drömmar. Några kläder var fortfarande lite fuktiga och det var risk för regn. Packade och gav mig iväg. Det skulle finnas vatten efter någon kilometer men jag hittade inte vattenposten. Chansade på att jag hade tillräckligt med vatten. Dagens etapp var kort och det var skönt att få ta det lite lugnare. Vandringen gick längs skogsstigar och det var i alla fall svalt och skönt.

Passerade en väg och gick in i Snogeholms strövområde. Området är jättestort med många stigar och leder. Precis när jag passerat vädret började regnet. Denna gång var jag snabb och drog på mig regnkläder direkt. Trots regns så var det så vackert. Det var som att komma fram till lövskogssalar. Jag traskade längs en sjö och hörde många fåglar.

Vid en parkering såg jag en skylt om besökcentrum och där fanns även ett café. Jag hade verkligen tur med fikaställen under denna vandring. En köttbullemacka blev ett perfekt val till kaffet. Testade även en rabarberdryck från ett lokalt musteri. Det var bland det godaste jag druckit. Solen kom fram och var alldeles ljuvligt att sitta och fika i solen med utsikt över böljande jagar.

Tog några omvägar i strövområdet innan jag letade mig fram till vindskyddet. Jag ville försäkra mig om att få en plats. Oftast är det inga problem men vissa vindskydd är populära, särskilt på helgen. Här fanns det två och båda var tomma. Satt och vilade en stund och fick även tid att läsa. Så hördes muller. Usch, jag avskyr verkligen åskväder och känner mig så liten i den stora skogen när åskan drar in. Det blev en lång eftermiddag i vindskyddet där regnet öste ner. Det kom fler som tog skydd och jag såg hur de tog fram matsäck och hade trevligt. Så då gjort jag detsamma. Alla mat jag inte ätit under vandringen togs fram som distraktion för blixt och dunder.

Mellan två åskväder, hann jag ute och hämta vatten och gå på toaletten. Det var mycket välordnat med tältplatser i området. Jag skulle gärna komma tillbaka dit igen.
,

Skåneleden Österlen – Hallsbergs gård – Vitabäck

Dag två på min vandring längs Skåneleden Österlen, SL4, mot Vitabäck. Dag är finns beskriver här.

Vaknade upp på min gräsplätt efter en riktigt god sömn. Det var visserligen lite fuktigt pga. daggen men inne i sovsäcken var det torrt. Jag hängde upp sovsäcken på tork i morgonsolen och började packa. Inget utedass i sikte, tyvärr.

Traskade på stigar och genom ännu fler kohagar. Jag blev jätteglad då jag såg en vit stork. Det är inte så vanligt med det finns ett storkprojekt i Skåne. Försökte fota men hade tyvärr bara mobilkamera med mig. Så ståtlig storken var. Gick vidare och lite lägre fram stötte jag på en stork igen. Kanske var det samma eller hens kompis? Fortsatte min vandring, gick fel igen men lyckades till slut hitta rätt stig till Lövestads åsar. Det var underbart att gå på åsen i lövskogen. Rastade vid ett vindskydd. Lite lägre fram fanns en gård där man fick hämta vatten. Oj så gott med kallt vatten. Fyllde alla flaskor jag hade.

Traskade vidare. Det var fint på åsen med sedan kom ytterligare transportsträckor. Roligast var att se Kullamöllan, en väderkvarn. Vid Vanstad, valde jag att gå av leden för att se på byn. Till min stora glädje fanns ett cafe! Mums så gott. Alla som kom ville prata och veta hur jag gått och var jag skulle här näst. Det var riktigt trevligt och jag tänkte att livet inte kvar vara bättre än så här. Jag vann t.om. 90 kr på en trisslott.

Efter någon kilometer kände jag första regndroppen. Trodde inte att det skulle komma på mycket regn, så jag ställde mig under ett träd. Regnet tilltog och jag valde ett större träd, ett ännu större träd och sedan rusade jag upp på en veranda. Huset verkade vara under renovering, jag tror inte att någon bodde där. Regnet vräkte ner, det var blixt och dunder och jag var genomblöt. Regnkläder måste ju tas på innan det börjar regna men jag hoppades kunna torka på resten av vägen. Jag stod där i ösregnet i drygt en timme innan jag kunde fortsätta min vandring. Jag gillar verkligen inte åskväder och jag känner mig väldigt liten i naturen krafter.

Ytterligare transportsträckor längs grusvägar tog vid. Det fanns inget att se så jag fick roa mig själv med att gnola och sjunga. Passerade en stor väg och sista delen fram till vindskyddet i Vitabäck var på asfalt. Ben och fötter var jättetrötta och det är hårt mot asfalten. Vindskyddet låg fint i en lövskog i en backe. Det fanns utedass vilket är skönt. Jag såg några hjortar men inga som ville komma fram och hälsa. Resten av kvällen ägnades åt att försöka få mina kläder att torka. Det blev lite ensamt i vindskyddet , en hel kväll, men å andra sidan var jag glad att ingen luktade på mina kläder som hade en doft av svett, fukt, tiger balsam och några droppar djungelolja.