Avbokat

Mental träning i alla ära men verkligheten är verkligheten. Igår firade jag att jag vaknade utan feber. Under hela veckan har jag sett fram emot att få duscha av mig feberresterna, skrubba kroppen och kliva ur duschen som en ny människa. Jag tog god tid på mig i duschen, nöjt och skred sedan ur badrummet i min badrock. För att bara några minuter senare inse att jag inte alls mådde särskilt mycket bättre. Det var inte alls som jag tänkt mig. I tanken släppte all sjukdom med febern men i verkligheten finns hosta, snuva och värk kvar. Verkligheten vinner.

Trots detta faktum har jag fortsatt se fram emot en resa nästa vecka. Idag är sista dagen för avbokning av boende och det är dags för beslut. Inte särskilt svårt egentligen. Jag kan ju resa som jag mår nu, det fattar jag ju innerst inne. Det gäller med eller utan covid. Är man dunderförkyld får man vara hemma. Verkligenheten vinner.

Så nu är det gjort. Boendet som jag fått ägna så mycket tid att leta efter är nu avbokat och även tågbiljetterna. För tåget var halva resan ombokningsbar, halva avbokningsbar så lite pengar fick jag tillbaka direkt. Faktum är att återbetalningen var jättedirekt mindre än en sekund från jag tryckt på knappen, klirrade det i Swish-appen. Imponerande. Det här blir kanske inte den semester jag kommer att minnas med värme men jag har åtminstone lärt mig att boka avbokningsbart. Planering var ju jättebra och flexibel men det blir ju inte alltid som planerat. Verkligheten vinner.

Jag orkar inte riktigt läsa böcker pga huvudvärk och jag sommar till ljudböcker. Däremot har jag lyssnat en del på sommar i P1. Jag brukar lyssna på allt men har inte gjort det i sommar. Nu tar jag igen mycket, men väljer med omsorg. Jag är inte jätteimponerad hittills men det är alltid intressant. Ja, vi vet vad som vinner.

Annons

Tacksam trots allt

Influensan, som är en av de värsta jag upplevt, visade sig trots att vara covid-19, vid ett nytt test. På något sätt skönt att veta eftersom jag i min feberdimma försökt förstå hur man kan bli så här förkyld mitt i sommaren. Samtidigt är det otäck att inse hur snabbt det sprider sig nu. Vi är tydligen många drabbade, trots att jag är lika försiktigt som jag varit de senaste åren sedan pandemin bröt ut. Jag vet inte var jag blivit smittad men har en viss aning. Jag tog nämligen TBE-vaccin för några dagar sedan och reagerade på att ingen hade munskydd på mottagningen. Ingen annan har varit så nära mig vilket gör mig misstänksam. Men jag vet förstås inte.

Jag är väldigt tacksam att jag vaknade med halsont. Om det bara dröjt några timmar senare hade jag varit ute på en vandringsled. Fy tusan, det hade verkligen inte varit roligt. Vill inte ens tänka på det.

Jag är även otroligt tacksam för mina tre doser vaccin. Det lär ju vara så att det blir en lindrigare variant tack vare vaccinen. Om det hade varit värre hade jag legat på sjukhus. Det är ju en läskig insikt men samtidigt något att vara tacksam över att det går så bra det går.

Nu ligger jag här med gott om saftglas, vattenflaskor, vätskeersättning, näsdukar, hostmedicin, värktabletter och annat omkring mig. Jag för egen statistik för att ha koll, påminner mig själv om att få i mig vätska, kolla temperatur mm. Annars är det bara vila som gäller.

Ja, det anade jag verkligen inte att det skulle komma och jag är väldigt tacksam att jag är hemma med närhet till telefon och 1177.

Under en ullpläd

Hade en svag aning i lördagskväll om att något inte var på topp. Eftersom jag skulle resa morgonen därpå, tolkade jag det som resfeber. På natten till söndagen vaknade jag dock, trodde jag svalt en rasp eller en kaktus, något som rev något hemskt i halsen. Försökte somna om. Tiden var dock knapp eftersom jag hade en tågtid på morgonkvisten, så jag fick snabbt komma till beslut. En fin chans att träna mindfulness. Antingen resa som planerat och boka in hotellnätter, eller skjuta på resan. Jag valde det senare, bokade om till senare i veckan och tänkte att jag hinner bli frisk. Det var dock inte helt lätt att hitta platser, det mesta är fullbokat men jag hade tur och hittade en plats, typ dubbelt så dyr som den jag tidigare bokat.

Sedan dess har en del hänt. Jag har varit sängliggande, orkar inte ens sitta upp på balkongen, haft feberfrossa, hög feber, och ägnat den mesta delen av tid till att sova. Jag ligger under dubbla ullplädar och vaknar ibland för att dricka vatten. Hu, det var länge sedan jag var så här sjuk, en vanlig förkylning eller influensa. Jag har tagit covid-test som visar negativt.

Nu har jag fått komma till insikten att veckans resa är helt inställd. Jag har bokat av det jag kan och får acceptera kostnaden för det som inte var avbokningsbart. Surt, men finns inget val. Återigen en bra chans att träna mindfulness.

Just nu funderar jag ut taktiker att klara kommande dagar värmebölja. Jag dricker extra med vatten, försöker få i mig salter men svårt att avgöra vad som är lagom. Ibland är det himla svårt att ha kontroll över sin egen kroppstemperatur.

Nåväl, även detta lär väl gå över, tids nog.

Vaccin dos 3

I tisdagskväll var jag så glad för att jag fick tredje dosen av vaccin mot covid-19. Det var först efteråt som jag kom på att jag fick en annan sort än tidigare. För mig spelar det ingen roll alls men jag har förstått i diskussioner att många vill veta.

Eftersom jag blivit sjuk av tidigare doser så anade jag att det skulle bli så även denna gång. Och precis för föregående gånger kom febern nästan exakt ett dygn efter vaccineringen. Den här gången har jag, precis som förra, ömmande och svullna lymfkörtlar. Det nya vid det här tillfället var ett helvetisk huvudvärk och enorm trötthet. Jag jobbar ju men så snart arbetsdagen var slut gick jag till soffan. La mig ner vid femtiden och öppnade ögonen igen vid nio. För att sedan gå och lägga mig. Och idag mår jag bra igen.

Jag älskar när krämpor är korta och koncisa!

Kontakt med sjukvården

Eftersom jag besöker sjukvården så sällan, är det aldrig samma rutiner som gäller. Jag för börja om från början varje gång för att förstå hur och när jag kan vända mig till vården för att få hjälp. I helgen befarande jag urinvägsinfektion och googlade efter goda råd. Men så blev jag så mycket sämre med feberfrossa, kräkningar och annat så på måndagsmorgonen bänkade jag mig vid telefon för att boka tid.

Telefontiden började 8.00, jag ringde 8.03 och fick veta att de skulle ringa 8.55. De ringde 9.20 och då fick jag veta att det inte fanns tider eftersom flera läkare är sjuka. Men att jag behövde träffa en läkare i dag, inte vänta. Det visade sig att det finns en närakut på vårt närmaste sjukhus och dit skulle jag. Där visade det sig att de hade drop in, det gick inte att boka tid.

Minus 10 grader är inte roligt, vare sig man är frisk eller sjuk. Tog mig till närakuten och där var det kö. Det fick bara vara 8 personer i väntrummet, resten fick vänta utanför i en korridor. När jag stod först i kön, började illamående och jag fick irra runt i sjukhuset för att hitta en toalett. Det var inte så lätt, korridor för korridor. Men jag kom fram och fick uträtta det kroppen krävde. Tillbaka till kön, bar jag med mig en stol, jag orkade inte stå längre.

Efter ett tag kom jag in. För mig var det inga problem att få hjälp. Väldigt många blev hemskickade eftersom de inte var tillräckligt sjuka. Så vi var några med hög feber eller brutna armar som fick hjälp. Men jag fick vänta, fick en tid några timmar senare. De flesta kan åka hem men eftersom jag inte hade bil med mig så fick jag sitta kvar.

När jag fick komma in fick jag ta en bakväg via parkeringen. En bra lösning för att slippa smittspridning men aj så kallt. Urinprov, blodprov och lite annat och sedan vänta på läkaren. Konstaterade snabbt att antibiotoka behövs och med det kan man må bra tre dagar. Det lyssnade jag på. Men fler prover ska analyseras och de ringer om något mer behövs, men där hade jag slutat lyssna, jag hade ingen ork.

Men jag behövde ork för att ta mig till ett apotek och sedan hem. Och sedan sov jag i nio timmar innan jag gick och la mig för natten. Usch vilken dag. Nu räknar jag ner – tre dagar – sedan ska jag må bra igen.

Tankar över kaffekoppen

Missade lördagsmorgonens reflektioner men idag har jag tid för en lång kaffestund med eftertänksamhet. Redan andra advent, sägs det. Kan sakna datumljuset som jag alltid hade som liten. Det var fint. Numera har jag enbart en julkalender från bingolotto och det är inte riktigt samma sak.

Jobbveckan var lång med tidiga morgnar och sena kvällar. Vi har så smått börjat komma tillbaka till kontoret vilket mest ger dåligt samvete. Jag hinner aldrig prata med mina kollegor eftersom jag springer mellan möten. Dessvärre verkar influensor härja. I slutet av veckan försvann den ena efter den andra av mina närmaste kollegor. Det känns oroande. Vi har planerat för både luciafirande och julfest men nu är jag tveksam om jag är så intresserad av att gå på det.

Igår ringde min mamma och sa att hon inte vill ha julklappar. Eller rättare sagt så vill hon inte att jag ska ut i affärer och köpa julklappar. Det blir jul ändå. Det ökande antal covid-fallen oroar. Jag var ju på teater i fredags och det kändes så där. Visserligen krav på vaccinationsbevis och kategorin som går på teater har inte ens kommit på tanken att fuska. Det gick att hålla avstånd i foajén. Men igår avstod jag en litteraturmässa. Den har en betydligt yngre publik och det brukar vara trångt. Det avstår jag.

Eftersom det är sisådär med egna hälsan har jag googlat en hel del det senaste dygnet. Det är mer än 10 år sedan jag var hos en husläkare senaste och vet inte riktigt hur det fungerar. ”Min” doktor har gått i pension, har aldrig träffat min nya och det har dessutom flyttat så jag vet inte var det är. När man googlar kan man ju få olika svar. Nu verkar det som att febernedsättande tabletter fungerar och håller febern nere så det kanske kan gå över ändå. Men fy så ynklig jag är.

Fördelen med ynkligheten är att jag hinner läsa eller lyssna på böcker. Jag har varit uppe så himla många gånger i natt och för att ändå få lite vila har jag lyssnat till ljudbok. Det fungerar väl även om det förstås vore bättre att kunna sova.

Nu ska jag planera för jobb. Jag hade tänkt åka in till kontoret men nu överväger jag att jobba hemifrån. Det går ju bra. Behöver dessutom vara rädd om tiden eftersom jag behöver förbereda mer nu, som plan B, om jag behöver ta min till en vårdcentral i veckan.

Men innan dess är det dags för påtår. Kaffe smakar i alla fall – det är ett gott tecken.

Orkeslös

Det värker i kroppen. Oavsett vad det är för virus eller bacill som invaderat min kropp, så tär den på mig. Jag är så gruvligt trött och huvudet värker. Har behövt sitta i möten i hela dagen. Det går, inte optimalt, men det går.

Tid för provtagning är bokad. Jag valde drive-in. Alternativet är hemleverans till dörren men eftersom jag har låst port så passar drive-in mig bäst.

Nu ska jag bara sova.

Virus och baciller

Trots att jag sova hela eftermiddagen och kvällen igår, sov i natt så har jag ändå fortsatt sova under stora delar av dagen. Bokade om de flesta av möten och ställde väckarklockan för de möten som jag behövde vara med på. En ytterligare tupplur på kvällen. Det spränger i huvudet, gör ont i kroppen, halsen är tjock och det rosslar i bröstet. Jag misstänker att den där massagen drog igång något, troligen en vanlig förkylningen. Men överväger ändå att åka och testa mig.

Min mamman fått covid-19. Hon är dubbelvaccinerad sedan länge så det har ju inte hjälp för att stoppa smittan. Däremot misstänker jag att hon skulle varit betydligt sjukare utan vaccinet. Nu är det hanterbart. Hoppas jag.

Att hålla sig hemma har aldrig varit lättare.

Tuff start på veckan

Helgen var fin även om jag satt och jobbade lite länge på söndagskvällen. När jag skulle gå till sängs kände jag mig konstig. Hann inte somna innan värken tog över kroppen, feber steg och jag mådde dåligt. Har nästan inte sovit något i natt och det beror antagligen på att jag fick min första vaccindos i helgen.

Min första tanke var att det var något starkt ”rävgift ” jag gått. Det krävs väl starka saker för att rå på det här lömska viruset. En annan teori är att kroppen inte är van eftersom jag inte tagit vaccin mot säsongsinfluensa tidigare. Jag tog ju förstås alla sprutor man fick som barn men sedan dess har jag försökt att hålla mig borta från både vaccin och mediciner.

Nu på kvällen blev jag än mer orolig när jag insåg att jag inte ätit eller druckit kaffe under dagen. Att jag inte dricker kaffe brukar vara ett allvarligt tecken på att något är fel. Nu har jag läst på och tycks som att man bör bli bättre inom något dygn. Det ser jag fram emot.

Eftersom det är måndag så var det ”Vem bor här” på Svt och jag hade föga framgång i mitt gissande. Så fel det blir ibland, eller ganska ofta. Några rätt klarade jag av men i vissa hem var jag helt fel ute.

Seg dag

Känns som att jag har haft en lång dag här hemma. Jag försöker jobba som vanligt men eftersom jag inte mår bra, så blir jag trött och orkar inte lika mycket som vanligt. Har fått tagit paus lite då och då. Inget roligt har hänt men inget tråkigt heller.

Ibland far tankarna iväg och jag känner efter lite extra om hur jag mår. Vill ju inte ta onödiga risker eller reagera försent. Men jag är inte särskilt sjuk, det är huvudvärk, halsont och attacker av torrhosta som är värst. Jag tror att det kommer att gå över, förr eller senare.

Som så ofta tycker jag att det blåser väldigt mycket. Mer än jag minns från min barndom men mitt minne är ingen säker mätare. Eller så har jag förträngt hårda vindar.

Kanske lika bra att krypa ner under täcket och hoppas på en bättre dag i morgon.