Det värker i kroppen. Oavsett vad det är för virus eller bacill som invaderat min kropp, så tär den på mig. Jag är så gruvligt trött och huvudet värker. Har behövt sitta i möten i hela dagen. Det går, inte optimalt, men det går.
Tid för provtagning är bokad. Jag valde drive-in. Alternativet är hemleverans till dörren men eftersom jag har låst port så passar drive-in mig bäst.
Nu ska jag bara sova.
Trots att jag sova hela eftermiddagen och kvällen igår, sov i natt så har jag ändå fortsatt sova under stora delar av dagen. Bokade om de flesta av möten och ställde väckarklockan för de möten som jag behövde vara med på. En ytterligare tupplur på kvällen. Det spränger i huvudet, gör ont i kroppen, halsen är tjock och det rosslar i bröstet. Jag misstänker att den där massagen drog igång något, troligen en vanlig förkylningen. Men överväger ändå att åka och testa mig.
Min mamman fått covid-19. Hon är dubbelvaccinerad sedan länge så det har ju inte hjälp för att stoppa smittan. Däremot misstänker jag att hon skulle varit betydligt sjukare utan vaccinet. Nu är det hanterbart. Hoppas jag.
Att hålla sig hemma har aldrig varit lättare.
Helgen var fin även om jag satt och jobbade lite länge på söndagskvällen. När jag skulle gå till sängs kände jag mig konstig. Hann inte somna innan värken tog över kroppen, feber steg och jag mådde dåligt. Har nästan inte sovit något i natt och det beror antagligen på att jag fick min första vaccindos i helgen.
Min första tanke var att det var något starkt ”rävgift ” jag gått. Det krävs väl starka saker för att rå på det här lömska viruset. En annan teori är att kroppen inte är van eftersom jag inte tagit vaccin mot säsongsinfluensa tidigare. Jag tog ju förstås alla sprutor man fick som barn men sedan dess har jag försökt att hålla mig borta från både vaccin och mediciner.
Nu på kvällen blev jag än mer orolig när jag insåg att jag inte ätit eller druckit kaffe under dagen. Att jag inte dricker kaffe brukar vara ett allvarligt tecken på att något är fel. Nu har jag läst på och tycks som att man bör bli bättre inom något dygn. Det ser jag fram emot.
Eftersom det är måndag så var det ”Vem bor här” på Svt och jag hade föga framgång i mitt gissande. Så fel det blir ibland, eller ganska ofta. Några rätt klarade jag av men i vissa hem var jag helt fel ute.
Känns som att jag har haft en lång dag här hemma. Jag försöker jobba som vanligt men eftersom jag inte mår bra, så blir jag trött och orkar inte lika mycket som vanligt. Har fått tagit paus lite då och då. Inget roligt har hänt men inget tråkigt heller.
Ibland far tankarna iväg och jag känner efter lite extra om hur jag mår. Vill ju inte ta onödiga risker eller reagera försent. Men jag är inte särskilt sjuk, det är huvudvärk, halsont och attacker av torrhosta som är värst. Jag tror att det kommer att gå över, förr eller senare.
Som så ofta tycker jag att det blåser väldigt mycket. Mer än jag minns från min barndom men mitt minne är ingen säker mätare. Eller så har jag förträngt hårda vindar.
Kanske lika bra att krypa ner under täcket och hoppas på en bättre dag i morgon.
Sitter insvept i en filt och försöker låta blir att tycka synd om mig själv. Febern är inte lika hög idag men märkbar. Huvudet spränger vilket gör att jag tappar ork och lust. Sitter mest och blundar. Det är segt.
Som chef vill jag vara en god förebild. Jag ser det som självklart att mina medarbetare ska vara hemma och kurera sig när det är sjuka och inte jobba. Ändå sitter jag själv med telefonen och hanterar akutärenden. Känner mig usel som förebild och människa. Samtidigt går utvecklingen mot ett samhälle där jobb och fritid blandas allt mer. Nya tekniska lösningar gör att man kan jobba på olika sätt, flera väljer att jobba hemma ibland för att minska restid, andra älskar den nya flexibiliteten. Det finns för- och nackdelar med allt. Just nu är jag mest oroligt för att vara otydlig i mina svar, nu när hjärnan är feberseg.
Råkade hitta ett gammalt nyckelkort i ett bortglömt tygfodral som låg i en väska. De var från något hotell som jag bott på. På baksidan fanns ord nedklottrade, ett utkast till en dikt. Inte alls så dum, behöver bara putsa lite på den. Tänker på hur många okända mästerverk som ligger och skräpar i byrålådor, handväskor och anteckningsblock. Så mycket som aldrig blir utgivet.
Ovädret som drabbat delar av Sverige passade även hemma hos mig. Blåsten var kraftig och i byarna var det enorma krafter som drog fram. Har sett en del rapportering om fallna träd, men inte alls den omfattning som andra delar av landet. Dock, mitt balkongtak till hör de delar som inte tålde de kraftiga vindbyarna.
För att minimera skadorna, ägnade jag gårdagskvällen åt att försöka ta ner en del av taket. Det är ett litet plasttak som någon tidigare hyresgäst byggt dit, dvs den tillhör inte husets konstruktion. Jag var rädd att den del av platsen som satt lös, skulle skada annat om den for iväg och jag var även rädd att konstruktionen skulle skada fasaden, kanske rutor och annat om något hände. Så därför stod jag på balkongen, svajade på en stege och kämpade för att få ner delar av taket. Det var inte lätt men jag lyckades. Det tog några timmar. Efteråt var jag helt slut, kall och blöt. Lite nöjd. Och ganska rädd.
I morse vaknade jag med hög feber. Jag tror inte att det är en influensa utan snarare konsekvenser av gårdagen. Jag misstänker att kroppen skickade försvarsignaler som gjorde att jag orkade stå på helspänn på stegen så länge utan att känna kylan och regnet. Jag hade allt fokus på taket och att inte ramla ner. Nu går försvarsmekanismen ur mig, och jag får feber och en gräslig huvudvärk. Jag har ont i hela kroppen men det kan lika gärna vara träningsvärk som influensavärk. Det är vad jag tror och därför tror jag att det kommer att gå över snart.
Så stormens konsekvenser i mitt liv kan sammanfattas som ett halvt tak, 39 graders feber och huvudvärk. Samt en upplevelser jag aldrig någonsin vill vara med om igen.
Humöret och energin är på en nedåtgående trend då en förkylning försöker göra intrång i min kropp. I halsen gör det skärande ont, kroppen värker och jag känner mig känslig mot dofter och smak. Vaknade av detta i natt och i morse tog jag febernedsättande tabletter och åkte iväg för att handla. Om jag blir mer sänkt av sjukdom så vill jag ha kylen fylld så att jag klarar mig några dagar. Den lilla turen var precis vad jag klarade av, sedan har jag ägnar resten av dagen till att sova och läsa. Jag fryser och tycker att bästa platsen är att ligga under filten.
Nu ikväll har jag varit iväg en timme för att lyssna på en gospelkonsert, något jag ångrar. Konserten var visserligen jättebra men jag orkade inte riktigt. Tänkte innan att det inte kan vara så svårt att sitta och lyssna men jag är helt slut. Alltså, tillbaka ner under filten.
Sitter i soffan och dricker ett glas vatten. Ute tar vinden i och trädgrenar vrider sig och fäktar i blåsten. Själv är jag alldeles matt. Orkar varken vrida eller fäkta.
Igår var jag på teater. När ska satt i salongen smög sig en konstig känsla in i kroppen, det började strama i mage och rygg. Kanske att kroppen inte är van att sitta still under två timmar. När jag lämnade teatern blev dock känslan allt starkare. Tog mig till centralen och när jag nådde pendeltågetsperrongen bröt kallsvetten ut, benen darrade och illamåendet tog överhand. Tacksamheten att få en sittplats på tåget var stort men efter två stationer fick jag ta mig av. Illamåendet var intensivt och maginnehåller tömdes i en papperskorg. Det blev flera stopp på vägen hem, det var tydligen mycket som skulle tömmas ur kroppen. Ben var slaka när jag promenerade den sista delen genom regnet.
Väl hemma kändes tryggheten större. Närhet till en välkomnande säng och toalett är något som uppskattas. Natten har varit tuff men nu sitter jag här i soffan med ett glas vatten. Det jag tänker på, och anledningen att jag skriver, är ingen reagerade under min ovanliga hemresa. Ingen som frågade hur det stod till och gav en hjälpande hand. Ingen som erbjöd en påse, en servett eller en klunk vatten. Jag ställer inga krav men uppskattar medmänsklighet och empatin. Jag skräms av ett samhälle där vi inte längre bryr oss om varandra.
Värt att tillägga är att jag inte druckit alkohol utan det troligen handlar om matförgiftning. Jag åt en misstänkt sushirulle innan teatern och nu kommer det att dröja innan jag äter något liknande igen.
Vaknade feberfri och det är en stor lycka. Tänkte att det betyder att jag är frisk men krafterna var definitivt inte tillbaka. Känner mig fortfarande svag och med värk i kroppen men förstås inte lika illa som fredags och lördags.
Beslutade mig ändå för att åka köpa en glass för att kyla ner mig även på insidan. Behöver även handla hem lite mat. Jag trodde att jag skulle bli piggare men det blev snarare tvärt om. Bara att åka hem igen och sova.
Jag har fått lite regn men det flesta regnskurar har lyckats undvika mitt område. Det har varit så nära att jag kunnat ana regnet men ändå har regnet missat mitt hus. Dock, det känns stor skillnad. Under dagen var det tryckande varmt men senare betydligt friskare luft. Nu hoppas jag verkligen på mer regn i veckan som kommer.
Tills vidare får jag fortsätta med det som är viktigast: få i mig vätska och försöka behålla den. Nästa prioritering är att tvätta. Tänker på när jag var liten och mamma bytte lakan i säng när jag var sjuk. Nu inser jag ju hur mycket tvätt jag kan alstra i sjuksängen. Tur att tvättmaskinen är uppfunnen.
De senaste dagarna har varit förfärliga, nästan så att jag tycker synd om mig själv. Nåja, så illa är det inte men i stunden kan det kännas jobbigt.
Natten till fredagen hade jag feberfrossa. Det är en så märklig känsla att frysa så att man skakar när det är 30 grader i sovrummet. Kroppen värkte och jag hade svårt att dricka vatten eftersom jag mådde så illa. Det hade börjat så smått redan under torsdagen då jag sov flera gånger under dagen samt att magen krånglade. Under fredagen sov jag nästan hela dagen. Vaknade några minuter då och då för att försöka få i mig vatten. Ville helst inte röra mig pga av alla värk i kropp och huvud.
Idag är febern inte lika hög och även illamåendet har lagt sig. Det gör det lättare att dricka, kanske att jag även kan äta något. Faktum är att just vätskan är det som oroat mig mest. Att vara så varm och inte få i sig vatten är inte bra.
Att vara sjuk i den här hettan är ingen rolig upplevelse. Jag känner mig verkligen svag. Hoppas kunna sova mig frisk. Tyvärr missar jag även ett 70-årskalas. Så kan livet också vara.
