Årstider

Jag vill ta in alla årstider, ta vara på vad var och en av dem ger och njuta av dess skiftningar.

Vädret är som det är. Det är temperatur, nederbörd, soltimmar och vindstyrkor. I årstider har både väder och klimat en betydelse men där årstider även har fler dimensioner. Det finns kalendermässiga årstider och det finns meteorologiska årstider. Numera undrar jag om det även kanske kan finnas sociala årstider.

För mig utgår en årstid från meteorologin, och därtill lägger jag till andra upplevelser såsom hur ljuset är, hur naturen ändras mm, mycket av det naturliga som vi inte kan påverka. 12 grader och regn är väder och det kan upplevas olika under olika årstider; en brunslaskig vinterdag, en vårdag med takdropp, midsommarafton eller en höstdag i gyllenfärger. Det är det unika som bland ljus och natur ger, som ger de olika årstiderna.

Några årstider har flera perioder. I vissa delar av landet är vårvintern som en egen period. Sommaren kan delas in i försommar, högsommar och sensommar och vissa år får vi även brittsommar och indiansommar. Andra årstider ger oss föraningar. Vi talar om vårtecken långt innan våren gör sitt inträde. Kanske behöver vi det även för andra årstider?

Är det här ens viktigt? Jo, jag tror det. Av flera skäl. I vårt samhälle har vi relativt hög grad av stress, stressrelaterade sjukdomar, mental ohälsa och andra former av ohälsa. En del av detta har sitt ursprung i orealistiska krav och förväntningar. Kanske att det även finns en koppling till en oförmåga att landa i nuet och att alltid vara på väg någon annanstans. Balansen saknas och ställer till det för oss.

Att känna sig okej med att vintern inte alltid är snörik, är inte så dumt. Att kunna njuta av vårens alla dimensioner, trots att några ibland har mer att önska, har sina fördelar. Det finns en sundhet i att se sommarens olika skiftningar och ta in hösten när den väl kommer. Däremot har jag mycket svårt att se fördelarna med att bli besviken pga orimliga förväntningar på naturens helt naturliga växlingar.

Många har längtat till hösten. En längtan som många gånger beskrivs som längtan till struktur och vardag och att kravlöst får krypa upp i soffan och tända levande ljus i hemmet. Andra längtar till sommarens frihet och semester. Här är min tro att vi kanske borde börja ta om ”sociala” årstider, dvs årstider som har mer med vårt sätt att leva och vara, än naturens skiftningar.

En annan tanke är att vi behöver fler ”övergångsfaser”. Precis som vi ser vårtecken långt innan våren kommer, kan vi se hösttecken som det första gula lövet, ett moget bär etc. Att ha förmåga att skilja mellan föraningar och när det verkligen inträffar, kan göra oss mer medvetna och nyanserade.

Att ta saker för vad det är, att ha ett gemensamt språk att använda kan hjälpa oss att han rimlig förväntan. Jag ser att det kan hjälpa oss att må bra och göra gott för vår mentala hälsa. Och det är viktigt för mig.

 

Värmande sol

En fördel med att plugga på distans är att jag kan sitta på olika platser och plugga. Kollade föreläsningar på förmiddagen i en skön fåtölj och sedan satt jag hela eftermiddagen på balkongen och läste kurslitteratur. Solen sken och det var alldeles ljuvligt, inte alltför svettigt mer lagom varmt för linne och shorts. En riktigt fin sensommar dag. Och jag tror att sommaren dröjer kvar en tid. Det var lite mer av gula löv tidigare i somras pga torkan. Med regnet kom grönskan och det tycker jag är härligt. Sandalerna behåller jag på ett bra tag till.

Råkade stoppa i en maskin tvätt lite för sent ikväll, försent för att jag både skulle hinna ta hand om tvätten och åka och simma. Tvätten vann och jag hamnade senare i tv-soffan. Trist utbud, så jag fastnade framför Kristallen-utdelningen dvs prisutdelning i olika kategorier inom svensk tv. I början upplevde jag att prisutdelarnas manus var lite tveksamma. Jag saknade en finess, en del repliker kändes lite pinsamma. Ju länge jag tittade, desto oftare fick jag ta fram skämskudden. Mitt önskemål är,när denna typ av program och liknande galor sänds i SVT, att prisutdelare är nyktra och koncentrerade, gärna att de har mer fokus på publiken än sig själva. Visserligen gillar jag att de kan vara personliga men som tittare vill jag gärna få ut lite mer presentationerna.

I mitt tycke, var det inget av de tacktal som jag hörde, som imponerade. Det var inget som berörde. Några för många använde uttrycket ”Tack som fan”. Jag förstår att det var någon form av spontanitet i det, men personligen ser jag gärna att andra tackfraser får större utrymme i Svt en fredagskväll. Jag kommer i alla fall fortsätta lära barn och unga att tacka artigt och det uppmuntrar jag även vuxna att göra.

Fler tecken på höst

Min samling av hösttecken ökar. Kvällens joggingtur bjöd på två nya indikationer. Det är med längtansfull förvissning som jag noterar naturens påminnelser om att sommar är på väg att lämna oss.

höstskor1Kvällens första tecken är mörkret. Det var mörkt redan när jag klev ut genom porten och inser att det är nödvändigt att smycka sig ordentligt med reflexer. Kan tipsa om Linda KW som hittar flera läckra varianter som få en joggare att synas. Jag fick även inse att en ficklampa vore bra att ha med sig i fickan. Kvällens runda gick längs olika promenadstråk och mindre vägar, men belysningen var inte tillförlitlig. Under vissa partier var det svårt att se var jag satte ner fötterna, och det känns ju onödigt.

Det är en stor glädje att konditionen nu är så bra att jag kan njuta mer av omgivningarna när jag joggar. Jag håller huvudet högt och ser mig omkring. Jag provar nya vägar för att uppleva mer. Ikväll inventerade jag grannskapets äppelbestånd. Förförisk fallfrukt är ännu ett tecken på höstens ankomst.

Älskar mina hösttecken men njuter av det sista av sommaren. Några dagar till.

Att leva i nuet

Läser bland bloggar, tidningar och facebookuppdateringar om att njuta av de sista dagarna. Många skriver om höst, att sommaren är över. Det är som att sommaren tog slut när semestern avslutades. Det är som att hösten börjar tillsammans med skolorna. Det är som vissa tar sig rätt att bestämma att detta är sista helgen denna sommar. Jag blir negativt påverkad, rent av stressad av detta. Var tog naturen vägen? Varför kan vi inte leva i nuet?

Jag ser att vi även begränsar sommaren genom vårt språk. Det finns en tendens att enbart mena att högsommaren är den riktiga sommaren, i övrigt är det försommar och sensommar som inte riktigt räknas. Sommaren blir kort med detta betraktelsesätt. Höst och vinter, som inte har någon språklig indelning, upplevs som långa. Möjligen förlänger vi hösten eftersom den börjar vid skolstart, men vintern är knappast slut efter sportlovet. Vintern pågår tills vi med säkerhet vet att våren är kommen. Jag önskar att det samma gällde sommaren. Låt oss njuta av sommaren till hösten verkligen kommer. Än är den inte här. Låt oss njuta av hela sommaren, utan prefix.

Min önskan är att vi ska kunna leva mer i nuet, att se att vi har det fantastiskt fint idag och låta det vara så. Inte ta ut morgondagen i förskott, oavsett om den innehåller hösten eller ej. Så vill åtminstone jag leva.

IMG_2048