Tjärdalen

Tjärdalen av Sara Lidman är en omskriven debutroman som fortfarande läses och uppskattas av många. Boken kom ut 1953 och är delvis skriven på dialekt. Det är således en utmaning att ta sig an berättelsen och den tarvar lite mer tid än en vanlig läsning.

Berättelsen utspelar sig i en fattig byggd i Västerbotten. Det är midsommartid. En tjärdal, som krävt mycket jobb, råkar ut för ett illdåd. Dådet bidrar till pratat och konflikter i den lilla byn där alla känner alla och alla vet allt. Många av byns invånare gestaltas väl, inte minst den etiskt medvetne Petrus som utmanas i att leva som han lär.

Min läsupplevelse är tudelad. Historien är välkomponerat men eftersom jag inte kan dialekten, kan jag inte ser finesser i språket. Tvärtom hade jag problem att förstå allt dels av de ålderdomliga språket, dels dialekten. Det gjorde att jag inte tog till mig berättelsen helt och hållet samtidigt som jag tyckte om det jag förstod. Jag är glad att jag läst men berättelsen väcker inte lust till mer läsning av samma författare, inte just nu i alla fall.

Jag har läst boken som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50

Ännu ingen julstämning

Ser i kalendern att julen närmar sig. Jag hade tänkt mig att jobba två dagar och vara ledig två dagar innan jul. Tills idag då jag inser att det bara är tre arbetsdagar kvar. Jag har varit så inställd på att julafton är på fredag och nu fattas en dag. Puh.

Jag försöker på olika sätt få ihop alla julklappar. Det krävs både list och kreativitet och kanske att jag måste sänka förväntningarna på mig själv. Jag vill mycket med mina paket, det ska vara sådant som folk verkligen vill ha utan att de vet om det. Det är ganska svårt och ännu svårare i år.

En annan utmaning som jag tagit mig än är att läsa Sara Lidmans ”Tjärdalen”. Den är delvis skriven på dialekt och det är inte alltid lätt. Den boken jag läser är tryckt 1953 och eftersom jag lånat den på biblioteket undrar jag om den inte varit utlånad eftersom den håller än. Å andra sidan ser jag flera olika handstilar som med blyerts skrivit frågetecken, översättningar och annat. Kul, tycke jag.

Idag har jag varit ute en tur med bilen. Hade några ärenden att göra. Dessutom är det trevligt att köra på kvällen och titta på jul-ljusiga hus. Det är väldigt många som gjort sina hus och trädgårdar väldigt fina i år. Dock höll det på att sluta illa. Fick möte av en bil som kom rakt emot mig, i min fil dvs hen körde i fel fil. Fanns ingenstans för mig att ta vägen (ett massivt bullplank var inte så attraktivt) men turligt nog insåg personen att den låg i fel fil och väjde i sista sekund. Jag hade ingen hög hastighet då jag precis kört igenom en rondell men en frontalkrock är inte trevligt. Så jag är glad och tacksam att allt gick bra.

Glada samtal

Vilka fantastiska samtal jag haft under min vistelse i Umeå. Det blev en riktigt glad överraskning och var inte något som jag väntat mig. Var jag än kom – hotellet, butiker, museer och evenemang – så har jag fastnat i samtal. Jag har pratat med folk på caféer och i dörröppning.

Jag fastnade länge i ett samtal om kultur med kvinnan som sålde biljetter på Norrlandsoperan. Oj så vi skrattade. Varma skratt direkt från hjärtat om allt möjligt.

Vid bildmuseet hade jag ett jätteintressant samtal med en av guiderna. Jag tror att jag var kvar hos henne i en halvtimme. Vi pratade om konsten, Umeå, museer, böcker, litteratur, norrsken och Sara Lidman.

För mig betyder dessa samtal mycket. Att dela tankar med en helt okänd människa kan innebära så mycket. Jag fick goda råd, kloka tankar och glada skratt. Jag hoppas att jag kunde ge något tillbaka.

Sara, Sara, Sara

Ikväll var jag på Kulturhuset Stadsteatern och såg ”Sara, Sara, Sara”. Det är en pjäs om Sara Lidman som spelas på Lilla scen.

Börjar med att säga att de fyra skådespelarna Claire Wikholm, Angelika Prick, Nadja Mirmiran och Thérèse Svensson gör ett bra jobb. Claire och Thérèse är favorit sedan tidigare och jag tror att Angelika kommer att blir en publikfavorit ju fler roller hon får.

Men en pjäs som börjar med en onaniscen gör mig mycket misstänksam. Jag vet mycket lite om Sara Lidman. Det gör jag fortfarande efter denna pjäs. Men jag känner mig helt säker på att det finns mycket mer att berätta om Saras liv än vad som framkommer i denna föreställning. Och jag är helt säker på att det finns mycket som är betydligt mer intressant än vad denna pjäs berättar om.

Tyvärr är detta en pjäs som inte ger mig något. Jag kommer därför inte att rekommendera den, utan hoppas att jag snart få se en pjäs som jag gillar bättre. Och jag hoppas att det i framtiden kommer en annan pjäs som skildrar Sara Lidmans liv med ett lite annat perspektiv.