Jag ska egentligen inte prata om det här

Jag ska egentligen inte prata om det här av Sara Beischer är en roman om en ung kvinna som jobbar som vårdbiträde. Hon har även skrivit en utmanande roman om sitt arbete inom äldreomsorgen och blir snabbt och oväntat betraktad som arbetarförfattare och expert på äldreomsorg. Boken är en fortsättning på Beischers debut ”Jag ska egentligen inte jobba här!

Likt den föregående boken är det många detaljerade skildringar av vård och åldrade. Det är mycket kroppsvätskor, odörer och klet. Allt skildras. I denna del är det även en hel del om livet som författare och framförallt mycket ”name dropping” av andra kändisar. Jag vet ju att mycket är självupplevt av författaren men kan inte avgöra vad som är verklighetsbaserat och vad som är fiktion. Så ska det vara.

Språkigt tycker jag att denna bok är bättre än den första men innehållsmässigt lite svagare. Jag blir ganska less på hur naiv och oansvarig den unga kvinnan kan vara. Men alla delar som rör vården är väldigt bra, jag kan se min egen vårdbiträdeserfarenhet framför mig. Det blev en intressant läsning och jag vill fortsätta läsa mer av Beischer. Vet dock inte om hon har något nytt på gång.

 

Det finns råttor överallt utom på Antarktis

Det finns råttor överallt utom på Antarktis är en roman av Sara Beischer. Som i hennes andra romaner är det vardagsnära, småstad och arbetarliv. Det är en ganska tragisk historia, samtidigt som den antagligen inte är helt ovanlig.

Historien börjar i nutid där en kvinna, tillsammans med sin man, besöker mamman i barndomshemmet. Det har gått en lång tid men mycket av tiden står stilla. I samband med besöket ser hon en person som väcker minnen om en turbulent tid i hennes liv. Det är den tiden som största delen av boken handlar dvs högstadietiden som den var i mitten av 90-talet.

Jag gillar det jag läser men upplever berättelsen som lite tunn. Delarna i nutid är väldigt korta. Jag hade gärna fått några flera svar och den vuxna kvinnans reflekterande över vad som hände och hur det format henne. Nu har jag läst de tre böcker som Beischer skrivit och jag hoppas på att få läsa mer i framtiden.

De andra böckerna som Sara Beischer skrivit är:
Jag ska egentligen inte jobba här
Mamma är bara lite trött

Mamma är bara lite trött

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer är en svensk roman om en stressig vardag. En kvinna i fyrtioårsåldern, jobbar som lärare, har man och två små barn. Men allt är inte som det ska och det slutar i diagnosen utmattningssyndrom.

Jag tycker att det är en tydlig beskrivning av hur en vardag kan te sig och hur en person inte alltid tar signaler på allvar, inte omgivningen heller. I den här berättelsen får vi följa kvinnan både innan diagnosen och vägen tillbaka. Min upplevesle är att det är intressant och visar hur en person kan uppleva situationen.

Jag uppskattar också fokuset i boken, som inte svämmar ut åt alla håll utan ger en tydlighet. Jag tycker också att det ställer en hel del viktiga frågor om hur vi lever våra liv, hur vi fungerar som vänner och vad som är viktigt att prioritera i livet. Det är sådant jag tar med mig efter denna läsning.

Jag har tidigare läst ”Jag ska egentligen inte jobba här” av samma författare.

Jag ska egentligen inte jobba här

Jag ska egentligen inte jobba här” är Sara Beichers debutroman som kom för några år sedan. Jag missade den helt men har nu haft anledning till angenäm läsning.

Berättelsen handlar om 19-åriga Moa som har teaterdrömmar men jobbar på ålderdomshem (eller äldreboende eller vad det kan heta idag). Vi får följa henne på arbete och får där ingående beskrivningar hur det är att arbeta med äldre. Det är vardagsnära och genuint. Vi får även inblick i hur det är att som ung tjej flytta från mindre stad till storstad.

Jag känner igen mig i allt. Som ung jobbade jag inom äldrevården och känner så väl igen mig i alla beskrivningar. Som ung flyttade jag till Stockholm och känner igen mig även i dessa beskrivningarna. Och delar av kärleken till teatern, är också en del av mitt liv. Så även om jag inte är 19 år längre, så var jag verkligen helt inne i berättelsen. Det gör att jag inte kan bedöma boken skrivtekniskt, utan bara min egen upplevelse av den.

Jag har några böcker i kö, men sedan vill jag läsa mer av Sara Beischer. Det är kul med nya författarbekantskaper och det ska bli intressant att se hur detta författarskap utvecklas.