Tankar om livet

Under några torsdagskvällar denna höst har jag deltagit i en grupp med samtal om livet. Vi i gruppen känner inte varandra sedan tidigare och är en brokig skara. En kvinna är 91 år och jag tänker ofta på hennes ord. Det vi säger i gruppen stannar i gruppen, så jag kan inte skriva så mycket. Däremot kan jag ju skriva om mina egna tankar.

Kvinnan har fött många barn, har ännu fler barnbarn och säger ofta att det är först nu hon hunnit tänka på livet och på sig själv. Jag tänker att jag är glad över att ha tiden, redan nu, att jag inte behöver vänta till 91 för att hinna tänka och se inåt. Samtidigt tänker jag på kvinnan, att det inte är försent. Hon går på kurser, samtalsgrupper och andra aktiviteter. Hon vill något, är nyfiken på sig själv och vill ändra på det som skaver. Vilken cool förebild!

Jag vill ha nyfikenheten kvar. Jag vill fortsätta utforska mig själv, hitta nya sidor, nya nyanser. Jag hoppas att jag fortsätter våga ser mer av mig själv, har mod att testa nya saker och att vågar utvecklas. Jag vill bli mitt bästa jag.