Cykling

För mig tycks det som cyklingsintresset är stort här i Stockholmsområdet. När jag är ute på vandringar möter jag både landsvägscyklister och terrängcyklister. Vi är många som samsas om lederna. Ja, även hästar träffar jag på under vandringarna.

Vissa leder är gemensamma leder dvs både för vandring och cykling. Andra anger tydligt vem som leden är tänkt för och vem som inte är välkommen. Det handlar mycket om hur leden är utformad och vad den tål. Vissa leder har blivit förstöra av hästhovar och det samma gäller cykeldäck, så jag kan förstå att alla stigar inte passar alla. Vi behöver vara rädd om naturen.

Något som jag reagerar på är hur snabbt men tyst cyklisterna kommer. Jag får ingen förvarning och måste slänga mig åt sidan, akut. När man är ute i naturen, kopplar av, är man inte beredd. Ibland hoppar jag högt. Men allra mest är det trevligt då både cyklister och vandrare hälsar på varnadra.