Tungt

Känner mig mentalt trött och tung i sinnet. Inte så att det är jätteallvarligt men så som det kan vara ibland. Vissa dagar är dystrare än andra. Fredagens uteblivna semester och stressen som infann sig innan läget var under kontroll – ja det har satt sina spår. Svårt att släppa tankarna helt och hållet.

Dessvärre har jag även problem med min bil sedan en tid tillbaka. Jag har en gul lampa som lyser och instruktionsboken hänvisar förstås till deras egen märkesverkstad. Det tycker jag är urusel information och service och inte något som hör hemma i dagens samhälle. Har förstås googlat en del och sett om det när någon jag kan göra. Nu har jag testat det jag klarar av, utan framgång så det blir till att ringa någon verkstad i veckan. Att vara utan bil i dessa tider, när man inte kan åka kollektivt, ger ett ytterst begränsat liv. Bara att erkänna att det knappast bidrar till gott humör.

Till dess bilen är körbar igen, har jag funderat på att vinterrusta cykeln dvs jag måste ha något varmt under rumpan. Det finns en del värmande sadelskydd men jag har snabbt insett att de bästa är de som sy-kunniga gör. Det finns massor av kreativa kvinnor som kan hantverk, handarbete och har sinne för stil och kvalitet – som gör jättepraktiska saker. De brukar sälja sina alster på marknader och liknande men nu är ju allt inställt och alla har inte hemsidor. Jag vet inte riktigt hur jag ska hitta rätt. Därav kom idén att sy ett själv, eftersom jag vet exakt vad jag vill ha.

Jag gjorde ett liten förfrågan på facebook om mitt sadelskyddsprojekt då jag behövde några praktiska råd och jag fick några fina tips. Fick även tips om att mina kravspecifikation inte var bra när det gällde materialval. Jag tackade och vidhöll att jag har mina behov att utgå ifrån och det är bakgrunden till vald lösning. Personen stod på sig och fick stöd av ytterligare en person. Det är absolut inte så att deras råd och åsikter är fel, det är bara det att de inte passar mig och de behov jag har just nu. Normalt sett skulle jag inte bry mig, men en dag när man är tung i sinnet blir det som ett litet gruskorn som skaver. Jag vet ju vad jag är ute och att tre gånger får höra att jag borde tycka något annat, blev liksom en gång för mycket. Det är en fin balans att uppmuntra till att tänka nytt/tänka om och att acceptera när någon vill något annat.

Min lösning på allt skav var att ta en promenad för att rensa hjärnan. På vägen ”råkade” jag slinka in i en butik med butiksbakat bröd och de hade nygräddade bullar. Jag köpte både bullar med saffran och med kardemumma. Saffransbullarna är fyrkantiga med socker ovanpå och väldigt saftiga och goda. Jag tror att de kallas saffransprinsar, men är inte säker. Hursomhelst så förgyller bullen mitt eftermiddagskaffe och livet känns lite ljusare.

Saffran

Har noterat att jag uppskattar saffran allt mer. Genom åren har jag ätit alltför många torra lussebullar som är gula utan att smaka speciellt mycket. Numera tycker jag att kvaliteten visserligen varierar men att det går att få riktigt goda lussebullar. Jag gillar saftiga varianter med socker på. Russinen avstår jag gärna. Därtill älskar jag saffransskorpor. De står överst på min önskelista och min mamma bakar dem till mig. De mamma gör är inte så snygga men goda.

I år har jag upptäckt ”Saffranssemlan”. Det betyder att jag har ratat dem under de senaste 20 åren sedan jag först såg dem. I år har jag testat och tycker att de är riktigt goda, bättre än vanliga semlor. Det är något i kombinationen av saftigt saffransbröd, mandelmassa och grädde. Däremot hade de gärna fått göra om formen något, så att det blir mindre likt en semla, men jag kan nu inte få allt jag önskar.

Kanske finns det fler godsaker med saffran som jag tycker om, om jag vara testar. Minns att jag hört om Saffranspannkaka och det måste jag kolla upp. Vill ju inte gå miste om det goda i livet.