Hoppsan

Tittade igenom storryggsäcken, utifall en vandring kan bli av. Det mesta borde ju redan finns i den då den är packad sedan tidigare. Upptäckte dock att vissa saker saknas. När jag är ute på vandringar, har jag alltid med mig påsar med nötblandningar. Dessa har jag tydligen ätit av under sommaren. Hoppsan, så det kan bli. Behöver komplettera eftersom man alltid behöver lite salt, fett och gott med sig under vandringar.

Annonser

Koll av utrustning

Har vaga planer på vandring i helgen men tänkte passa på att lufta utrustningen. Tog fram ryggsäcka och sovsäck för vädring i vinden på balkongen. Kollade att allt såg helt och rent ut.

Efter en stund hördes oroväckande ljud. Regnet tilltog och jag fick skynda på att ta in allt. Jag vill verkligen inte ha en blöt sovsäck.

Istället fick jag chans att gå ut i regnet och testa regnjackan. Jag brukar klä mig i lager på lager och har fått för mig att det kan bli kallt i helgen. Därav funderar jag på extra tröja. Nu vet jag att det blev alldeles för varmt.

I morgon ska jag ut och testa brallor och kängor. Som vi konstaterat så många gånger tidigare, så är planeringen en viktig del av upplevelsen.

Vandringsprylar

Det händer nästan dagligen att jag kollar efter information om olika vandringar jag vill göra. Jag kollar etapper, undersöker boenden, tågtider, alternativa rutter och kartor. Det är en stark längtan där planeringen är en del av upplevelsen. Jag kollar även utrustning. Jag söker på byxor, jackor, ryggsäck, kängor, vattenflaskor och allt annat tänkbart för att göra packningen lätt och funktionell.

Idag när jag ute på shoppingrundan idag, var det födelsedagspresenter som söktes. Ändå fann jag mig själv stå och fingra på funktionsjackor, underställ och ullsockor. Jag har ju det mesta jag behöver men blir ändå väldigt sugen på bättre utrustning.

Ibland undrar jag om detta är sunt. Å andra sidan, alla gånger som jag frusit, varit blöt eller hindrats pga av utrustningen ger starka incitament till att se till att ha bra saker med sig och på sig på vandringar. Det är värt oerhört mycket att komma fram torr, varm och skadefri.

Packade väskor

En av mina teser handlar om att vara förberedd genom att ha färdigpackade väskor. Exempel på detta är att alltid ha en färdigpackad träningsväska, så att inget hindrar mig från att gå iväg och träna när lusten faller in. Numera har jag även en särskild badväska. En rutin som jag försöker hålla fast vid är att fylla flera necessärer inför varje terminsstart. Jag slänger gammalt och fyller på med nytt. Det viktigaste ska alltid finns där.

Detsamma gäller min ryggsäck för endagsvandringar. Jag brukar se till att det finns extratröja, sjal, mössa och sittunderlag. Gärna skavsårsplåster och myggstift. Jag vill att ryggan ska vara redo.

Det här är jättebra när det fungerar. Det finns dock en risk för falsk trygghet. När jag häromdagen packade ryggsäcken, upptäckte jag inte att sittunderlaget fattades. Jag tog för givet att det låg där det skulle. Klantigt av mig, det medger jag. Samtidigt en påminnelse om att se över mina väskor och dess innehåll. Det får blir ett söndagsuppdrag.

Ny vecka, ny dag

Vill ju gärna tro att vandring är en ganska billig sysselsättning. Men ack så fel. Det är som att utrustningen är levande. Varje gång jag är ute och vandrar så kommer jag på saker jag vill uppgradera eller som vore bättre än det jag har. Idag blev det en liten shoppingtur där jag strosade runt på stan och kollade regnskydd, liggunderlag, kängor, tröjor mm. Jag har egentligen så att jag klarar mig men utrustningen kan alltid bli bättre. Jodå, en liten uppdatering blev det.

När jag var inne i stan ”behövde” jag en lyxlunch. I Hötorgshallen finns Kajsas fisk och där serveras en otroligt god spettafilé med rödbetor, kapris och pressad potatis. Lite dyrare än en vanlig lunch men väldigt mycket godare. Försökte komma på ett bra skäl för att få att unna mig detta, men utan framgång. Äsch, ibland kan man frångå principer och bara njuta. Det var gott!

Mellanlandning hemma för att byta shoppingfynd till badväska. Lite motionssim i simhallen gör också gott. Trodde nästan att jag skulle vara ensam men det var en blandad skara besökare där.

Efter att tittat på tv lite för länge är det nu dags att göra det jag inte vill. Packa. Även en kortare resa behöver packning. Och den här gången vet jag inte riktigt vad jag ska ha med mig. Urk och stön.

 

Fy för packning

Har säkerligen skrivit om det tidigare men problemet kvarstår – att packa tar fram mina sämsta sidor. Jag tycker verkligen inte om det. Jag har blivit aningen bättre när det gäller vanliga resor. Numera packar jag ungefär samma sak inför varje kortresa. Men idag är det packning inför en vandring och jag får inte ihop det på ett bra sätt.

När man ska bära allt i ryggsäcken vill man ju inte ha med sig för mycket men ändå tillräckligt för att klara alla väderlekar. Min plan på shorts och t-shirt verkar inte fungera, så jag måste ha annan lösning. Så nu sitter jag och surar.

 

Minnen från Köpenhamn

Som barn var jag i Köpenhamn vid några tillfällen med familjen. Senaste gången var jag i högstadieåldern. Jag minns inte vilket år det var. Däremot minns jag så väl att vi var i en porslinsaffär alldeles för länge. Mina föräldrar kollade på en kaffeservice som de hittade till fyndpris. Det tyckte jag var en väldigt trist sätt att besöka Köpenhamn på.

Det blev värre. De handlade och det visade sig att porslin är tungt. Jag hade, som alltid, en ryggsäck och efter ett tag kom några av inköpen att hamna i min ryggsäck. Med tiden kan allt mer att hamna där, ryggsäcken var proppfull och det blev rejält tungt för mig att bära. Tyckte åtminstone mitt tonårs-jag. Så att återvända till Köpenhamn, har inte varit aktuellt.

Det tog alltså drygt 30 år att komma över händelsen och att åter besöka den danska huvudstaden. Nu blev det ju ett kyligt mottagnade. Det som förvånade mig mest är att jag inte alls kände igen mig. Tänker att jag borde ha minnen, att jag borde känna igen några platser när jag väl kom dit. Men det gjorde jag inte. Inte alls. Minnet finns inte där.

Bäst att skapa nya minnen som jag minns!