Att få filen att räcka

Min frukost består av mellanfil och granola. Samma frukost varje vardag. På helgen blir det äggröra. Det är rutin och det är alltid lika gott. Det finns dock ett litet problem. Varje fredag är ett undantag.

Jag äter tydligen 2,5 dl fil varje dag. Filpaketet räcker nämligen bara fyra dagar. Varje torsdag tömmer jag paketet och på fredagsmorgonen är jag utan fil. Det blir lite torrt.

Jag har övervägt olika lösningar:
– äta minde fil (2 dl)
– köpa fler filpaket
– handla oftare
– variera frukosten mer

Det finns ju massor av lösningar. Det är ju enkelt. Ändå står jag i köket, varje fredag, och funderar över detta mysterium. Kanske är jag dum. Men jag tror snarare att jag är mänsklig. Och ganska morgontrött.

Välkommen vardag

Ikväll njuter jag av känslan av rutin. Jag njuter av känslan av att komma hem från jobbet i rimlig tid för att orka med en ledig kväll. Jag lagade mat (fixade åtminstone en omelett) och jag satte mig ner för att jobba med en novell. Kvällens att-göra-lista blev med god marginal klar i tid för att jag nu ska kunna njuta av en tevekväll. På tisdagar levererar Svt både ”Min sanning” och ”Veckans brott” och det är program som jag uppskattar.

Jag känner mig förnöjsam. Tänk att en god rutin och en genomförd plan kan kännas så gott! Välförtjänt vila. Välkommen vardag!

Utan bra start på dagen

Sedan sex veckor tillbaka jobbar jag hårt med min utmaning att skapa en god frukostvana. Jag går och lägger mig tidigare, går upp tidigare och har hittat lättlagad frukost som jag tycker om. Och det går bra, riktigt bra. Det är till och med så att jag känner att jag mår mycket bättre. Allra bäst mår jag av fil och granola och jag har lärt mig att en macka inte är en bra start på dagen.

Idag när jag skulle berätta om detta för en kollega, drabbades jag av insikten att jag missat dagens frukost. Inte pga av resa eller stress utan av ren glömska. Det kändes hemskt.

Jag är medveten om att det tar tid att skapa en ny vana, att få rutin och att få den kännas helt naturlig. Men jag trodde att jag var på god väg. Dagens bakslag får bli en lärdom. Jag ska kämpa vidare med min vana.

Jag är värd en bra start på dagen.

Utvärdering

En vecka har gått sedan jag fattade ett beslut. En vecka är visserligen ingen lång tid när man vill göra en förändring i livet, men jag tycker ändå att det är värt en utvärdering.

Mitt mål är att sitta ner och äta frukost i lugn och ro varje dag. För mig är det viktigt för att få en jämnare fördelning av måltider under dygnet, bättre koll på blodsocker och sug. För att få in frukostrutinen, behöver jag ge mig tid och det innebär att jag måste gå upp tidigare vilket i sin tur innebär att jag behöver gå och lägga mig tidigare. Det ena ger det andra och det är viktigt att tänka på helheten.

Första veckan ser ganska lovande ut. Jag har verkligen ätit frukost varje dag och det är jag nöjd med. Jag har även gått och lagt mig tidigare nästan varje kväll. Något undantag har det visserligen blivit men det accepterar jag. Däremot har jag oerhört svårt att gå upp i tid. Det hjälper inte att jag somnar tidigare, jag sover bara mer. Kanske är det förkylningen som stör, kanske tar det längre tid att vänja sig eller möjligen så behöver jag testa en ny tid för väckning. Jag får låta tiden utvisa vad som passar bäst för just mig. En vecka är en bra start, och jag är motiverad att fortsätta. Det viktigaste är att jag har tagit detta steg och är på gång. Det känns bra.

Vanor

Trots att jag sov alldeles för länge idag, halva dagen försvann, valde jag ändå att packa träningsväskan och åkte in till stan för att träna Indoor Walking. Egentligen tar det alldeles för lång tid med all restid, flera timmar för 50 minuter träning. Det är inte rimligt. Men just nu är det vad jag behöver göra. Jag behöver komma in i vanor, rutiner, för att de på sikt ska kännas som något helt naturligt. Det tar tid. Jag har hört att det tar två till tre år att få in en naturlig och god vana. Det gör att jag har gott om tid på mig.

Att skriva regelbundet och att träna regelbundet är några av de vanor jag vill ha i mitt liv. Jag vill även äta frukost regelbundet. Det är tre mål. Om tre år ska det kännas lika naturligt som att borsta tänderna.

Nu sitter jag vid datorn med mycket trötta ben. En mugg te står bredvid ett block med idéer till en novell. Bara att sätta igång. Det är dags att öppna ett nytt dokument och börja skapa. Även om resultatet inte blir en läsvärd novell, så är det ytterligare ett steg mot en god vana.