Pendeltåg

I fredags kom nyheten att två pendeltågsstationer stängs i Stockholm av säkerhetsskäl. Det visade sig vara Stockholm City och Odenplan vilket är de två viktigaste stationer. Ännu finns ingen prognos för när de kan öppnas igen.

För oss som reser med pendeltåg innebär det att det är svårare att ta sig till stan och det kräver tidskrävande byten. Personligen har jag valt att avstå att åka till stan. Min plan för helgen var att ta Waxholmsbåt ut i skärgården, båtar som går från Strömkajen. Det har jag skjutit på framtiden. Det fungerar för stunden men inte hur länge som helst. Problemet med pendeltågsstationerna måste lösas.

Den 10 juli 2017, skrev jag det här inlägget: Nya stationer för pendeltåget. Man behöver inte vara någon superexpert för att inse att rulltrapporna är en kritisk punkt för dessa stationer. Nu visar det sig hur sårbart samhället är.

I skrivande stund tycker jag att det är bra att alla insatser läggs på att lösa situationen. Men parallellt med detta hoppas jag på en gedigen säkerhetsutredning och utredning av hur SL och projektet hanterat de olika risker de sett. Hur har de tänkt kring redundans? Hur har de tänkt kring att säkra kompetens och reservdelar? Hur har det tänkt kring att hantera stängda stationer?

Här ser jag även att media har en viktig roll att driva på granskningen. Samtidigt undrar jag hur media kunde missa nyheten i måndags, då en rulltrappa havererade? Och vad gjorde SL mellan måndag till beslutet på torsdagskvällen? Det hoppas jag också att vi får reda på. Det finns mycket att lära av denna händelse och av det skälet får den inte tystas ner.

Annonser

Nya stationer för pendeltåget

Pendeltågstrafiken i Stockholmsområdet är ett stort diskussionsämne och ett område med stor förbättringspotential. I helgen har något stort skett, tack vare invigning av citybanan med två nya stationer. Självklart ville jag besöka dessa platser idag.

Det kändes modern och överraskade ljust trots att stationerna ligger ganska långt ner under marken. För mig är det en stor fördel att hamna vid Odenplan istället för Karlberg och det tillhör plussidan.

På minussidan hör djupet. Att stå där nere och vänta en kort stund är inga problem. Men redan idag, första dagen, blev väntan lång och då vill jag nog hellre vara ovan mark. Det där måste jag fundera på. Ett annat minus var bristen på informationstavlor men det gissar jag kommer att bli bättre med tiden.

Jag är positiv till de nya stationer och hoppas att det kommer att fungera bra. Mest av allt hoppas jag att det finns bra avtal med rulltrappsreparatörer. Att rulltrapporna fungerar är ett måste.

I morgonrusningen

På pendeltåget i morse satt jag bredvid en kille, strax över 20 år gissar jag. Han såg cool ut. Bakåtslickat hår, skjorta, täckväst och liten ryggsäck. Noterade att stilen var skapad med enkla medel. Det handlar om de billigaste märkena och usel kvalitet. Mest reagerade jag på de vita bomullshandskarna. Oklart varför de satt på händerna. Tänkte inte mer på det förrän jag hörde ett knäpp och kände öldoften.

Det här gör mig sorgsen. Klockan var 08.26. Varför väljer en ung kille att dricka öl kl 08.26? Stilen, var det hans? Eller försökte han vara någon annan? Känner en viss bedrövelse och oro. Kom dock inte på något att göra för honom. Men jag undrar, hur ser hans framtid ut? Några svar lära jag inte få, hoppas bara att farhågor inte besannas.

Klev av tåget och det var trångt på perrongen. Framför mig gick en mamma och hennes son med sina resväskor. Uppfattade en viss instabilitet, alternativt ovana att hantera de tunga väskorna. Tänkte inte mer på det. Förrän i rulltrappan då pojken helt plötsligt ramlar baklänges. Jag reagerade snabbt, kunde ta emot honom och allt gick bra.

Varken mamman eller pojken sa något. De tog sina väskor och gick. Ingen diskussion om hur det gick för pojken, inte ens ögonkontakt med mig som fått pojken i famnen.

Händelserna, en helt vanlig fredagsmorgon, visar att vi är olika, lever olika liv och reagerar olika på situationer. Jag reflekterar och hoppas att även andra gör det. Jag hoppas att det går bra för killen med bomullshandskarna, kanske att någon kan göra något för honom som jag inte kunde. Och jag hoppas att jag själv tackar för hjälpen om någon räddar mig i rulltrappan.