Huggarna

Huggarna av Roy Jacobsen är en roman i ett isande kallt Finland, vintern 1939. Det är en väldigt annorlunda krigsskildring där humanitet, medmänsklighet, värdighet, värdering och vårt mänskliga värde står i fokus. Boken kom ut 2007 men jag hörde talas om den först när jag under förra året fick upp ögonen för Jacobsens författarskap.

När en by ska evakueras inför ryssarnas intrång. Men en man, byfånen, vägrar att lämna. Han är vedhuggaren, den som försett den lilla staden med ved, det är hans kall. Han blir kvar, trots att staden bränns ner. Och det kommer att visa sig att hans kunskaper kommer väl till nytta.

Har nog inte läst en bok som denna tidigare. Jag är knappast intresserad av krigsberätteser, den här handlar med om överlevnad och ur en människa kan sig igenom svårigheter. Boken är bara på 176 sidor men rymmer ändå väldigt mycket.

Känner stor tacksamhet för våra bibliotek som har kvar gammal böcker.

Internationell författarscen med Roy Jacobsen

Onsdagskvällen tillbringade jag i Årsta där KulturhusetStadsteatern har lånat lokaler nu när Kulturhuset renoveras. De har något som de kallar Internationell författarscen som innebär ett samtal mellan en författare och någon som leder samtalet och ställer frågor. Denna gång var det den norske författaren Roy Jacobsen som stod i centrum. Ida Linde försökte föra samtalet framåt.

Det visade sig mycket snabbt att Jacobsen inte bara skriver bra utan även är en fantastisk muntlig berättare. Han höll långa, intressanta och jätteroliga utläggningar medan Linde knappt fick svar på sina frågor. Timmen gick i rasande fart med många skratt.

Jacobsen kan stoltsera med en lång författarkarriär men allt är nog inte översatt till svenska. Det är främst hans tre senaste böcker som väckt stor uppmärksamhet i Sverige. Jag ar läst ”De osynliga”, ”Vitt hav” och ”Fartygets ögon” och fick betydligt fler dimensioner och tankar efter gårdagens samtal. För min del berikade författarsamtalet min läsupplevelse och jag värderar böckerna på ett annat sätt.

Det blev en riktigt inspirerande kväll, rolig och minnesvärd.

Fartygets ögon

Fartygets ögon av Roy Jacobsen är en roman i efterkrigstidens Norge. Det är den tredje och avslutande delen i serien om en kvinna som lever på en ö vid Norges kust. Den första delen, De osynliga, beskrev åren 1913-1928 och det familjeliv där kvinnan lever sina barnaår. Den andra delen, Vitt hav, utspelar sig under krigsåren med ockupation, då kvinnan lever ett hårt liv. Denna tredje del, utspelar sig 1946, då kvinnan letar efter fadern till sitt barn. Kriget är över men effekter av krigets handlingar består.

Det är en i mångas ögon märklig kvinna som ger sig av på en oviss resa i Norge för att leta efter en man hon inte vet så mycket om eller var han kan finnas. Bit för bit tar hon sig fram ror, liftar med båtar, vandrar mm och söker ledtrådar och information som tar henne vidare. Hon möter många, många som vill hjälpa men det är inte helt säkert att hon kan lita på alla.

Precis som de tidigare böckerna är det en långsam och kärv berättelse som beskriver miljö och gestaltar handling på ett sätt så att man känner kylan och tröttheten som finns. Denna tredje del skapar en helhet som gör att jag förstår de tidigare böckerna på ett nytt sätt och ser ett ovanligt kvinnoporträtt. Det har varit en väldigt intressant läsupplevelse.

Vitt hav

Vitt hav av Roy Jacobsen är en fristående fortsättning romanen ”De osynliga”. I romanen får vi följa en självständig kvinna som lever ensam på en ö i norska kustlandskapet. Det är krigstider och en dag inser hon att det finns annat på ön än hon anat. Det förändrar tillvaron totalt.

Precis som ”De osynliga” är det en lugn berättelse där ”Vitt hav” ger en isande och karg beskrivning av hur hårt livet kan vara en bitande kall vinter i det norska havsbandet. Berättelsen ger även en beskrivning av hur en människa kan agera under krig och hur fattigt livet var.

Personligen blev jag inte lika tagen av denna berättelse som av ”De osynliga”. Jag är dock fortsatt intresserad av Jacobsen författarskap. Han kommer till Stockholm i höst och jag har redan fixat en biljett till ”Internationell författarscen” och ser fram emot att få lyssna till honom.

De osynliga

De osynliga av Roy Jacobsen är en välskriven roman som nu går som radioföljetong på P1. Uppläsare är Peter Andersson och kombinationen av berättelse och uppläsning har förgyllt mina kvällar den senaste tiden.

Det är en stillsam berättelse om livet på en ö utanför den norska kusten. Det utspelar sig under en längre period 1913-1928 och vi får följa det hårda liv en familj lever på ön. Det finns en hög grad av strävan och kärlek men även mycket oro, motgångar och oväntade händelser. Det är kargt, kärvt och fattigt.

Jag hade svårt att sluta lyssna. Det finns ett lugnt i berättelsen trots att det händer en hel del. Det är ett liv med naturen som är fint att få lyssnat till. Livet är inte lätt men den finns en kärleks som gestaltas på ett fint sätt och om driver berättelsen framåt.