Starka röster

Har funderar en del på röster. En del personer har naturligt behagliga röster, andra är så tysta att det är svårt att höra medan ytterligare andra har röster som skär igenom allt. Jag tänker att man har ett utgångsläge, som man bör känna till och kunna hantera. Jag själv har en svag röst och ibland behöver jag tänka på att ta i från magen för att höras.

Tycker att jag märker en förändring där fler nästintill skriker. Jag hör det i omgivningen men jag ser det även på tv ibland. Jag blir trött i huvudet av allt skrikande och orkar inte med det. Jag stänger av tv:n eller lämnar lokalen om det är möjligt. Min tanke är nu, hur det hänger ihop med vår hörsel. Människor som inte hör, har en tendens att tala starkare. Det kan bland annat vara märkbart på ålderdomshem.

En aspekt av hörseln är vårt ”lur-användande” dvs att många har musik i öronen under en stor del av dagen. En annan aspekt är att hörseln avtar med åldern. Min tanke är att vi inte talar så mycket om det, när vårt fokus ligger på att se bra ut och gärna se ut som den ålder som vi känner oss i.

Oavsett, så tänker jag att vi behöver ta ansvar för vår egen röst och hur vi hörs. På samma sätt som jag, som är tyst, måste tänka på prata starkare ibland, kan andra behöva tänka på att dämpa sig ibland. Min uppfattning är att det inte är hållbart i längden att fortsätta utvecklingen där allt fler skriker fram sin ord. I det offentliga rummet delar vi ljudrummet och behöver samsas och respektera varandra.