Förväntan

Det är måndagsmorgon och jag sitter nyduschad med mitt morgonkaffe. Runt omkring mig finns packade väskor och framställda saker som vill följa med på resan. Jag har inte riktigt landat efter min förra kursvecka på en folkhögskola i Skåne och redan är det dags för nästa kurs. Temat för den här kursen är att skriva roman och vi kommer att jobba med våra egna projekt.

Inför den här kursen är förväntningar höga. Jag har länge velat gå just den här kursen och jag har hört mycket gott. Den här typen av kursen kan bli väldigt olika beroende på deltagare och det vet jag förstås inget om än. Men jag hoppas och tror på ett bra gäng.

Mitt mål är att efter veckan ha ett så pass färdigt romanmanus att jag kan skicka det till testläsare. Dessutom att komma på vilka jag kan fråga som testläsare. Det är åtminstone ett tydligt mål. Om det går att uppnå, vet jag redan på fredag.

Ny skrivrutin

Efter att en novellsamling gått iväg till en lektör, har jag nu slängt mig över ett manus till en roman som jag vill slutföra. Jag har fått börja med att gå igenom struktur, få en bild över hur jag ska lägga upp arbetet, texter som behöver kompletteras och hur jag ska ta mig vidare i berättelsen. Det går bra. Jag har en god känsla för detta manus.

14725714_10154563572339035_7002107446885276931_nIdag har jag suttit på biblioteket och skrivit. Det har mest varit kompletteringar i befintliga textavsnitt men även en del nytt. Det går sakta, mycket sakta framåt.  Det slog mig att det kanske är skillnad på hur jag skriver noveller och romaner. Kanske att jag inte kan låta värka på vissa meningar på samma sätt i en roman som jag gör i en novell. Men jag vill ju har kvalitet, inget slarv. Måste fundera på detta lite mer.

Är i alla fall glad att jag är igång. På riktigt.

 

Retreat

Har tillbringat eftermiddagen under tystnad. Turebergskyrkan erbjuder miniretreat några gånger per år, och jag uppskattar formen. Det betyder mycket att få dela tystnad tillsammans med andra, att ge sig tid att vara och tänka.

Allt är helt fritt, man kommer och går som man vill. Det inleds med en psalm, sedan går man in i tystnaden. En vägledd avspänningen är en bra start, sedan finns tid och möjlighet att läsa, få en enklare massage (skuldror, nacke, huvud), måla, tända ljus eller bara sitta och andas. Jag valde att skriva.

Redan under promenaden till kyrkan, kom jag på en idé. Den är helt olik allt annat jag skriver och det var väldigt kul. Jag drevs av lusten och allt föll på plats, lekande lätt. Nu står jag inför ett dilemma. Är detta en novell? Eller är det första kapitlet till något längre? Jag är så nyfiken på huvudkaraktärerna. Jag vill veta mer. Och på promenaden hem började berättelsens växa.

Nu har jag egentligen inte tid att påbörja en ny berättelse. Jag har ju så många andra att slutföra. Men jag ska i alla fall skriva rent allt jag skrivit, från handskrift till datorbearbetat, och skriva ner allt bakgrundsfakta om karaktärerna. Då har jag en bra grund att gå vidare med. Om jag vill och orkar.

Retreaten avslutades med en meditation. Det tycker jag är jättesvårt. Jag kan inte meditera. Det ger mig ingenting. Jag begriper inte vad det ska ge. Men jag försöker. Kanske att jag en dag inser meditationens storhet. Om jag bara försöker.