Storytelling, dag 2

Tydligen blev inte läxan klar igår kvälls så till frukosten satt jag och skrev. Det fungerade. Lektionerna började med en utflykt med research och vi besökte ett museum. Guiden berättade om en väldigt speciell tid i byns historia och nu ska vi skriva en historisk roman. Det blir en utmaning och det ska bli väldigt kul. Har aldrig skrivit något liknande tidigare.

Efter lunch jobbade vi med gestaltning och även det var kul. Vi är en brokig grupp människor och alla gör på sitt sätt vilket inspirerar mig. Jag får energi. Dessutom får jag mycket energi av att vara i omgivningarna. Sommaren är härlig.

Det var lite svalare på eftermiddag och jag råkade somna när jag låg på sängen och läste. Det var skönt. En god middag och sedan en kvällspromenad längs havet. Känner mig väldigt nöjd med dagen.

Morgonstund

Veckans bästa stund är här – lördagsmorgonen morgonkaffe. Idag skiner solen, hoppas att det håller i sig hela dagen.

Jag ska skriva idag men först behöver några ärenden utföras. Känner mig lite ledsen för att inte kunna göra research för mitt manus som jag vill, skulle bl.a. behöva göra en kortare tågresa, besöka en annan ort m.m. Men jag hoppas att det bara är några veckor bort. Försöker jobba med andra delar av texten i avvaktan på bättre tider. Men jag skulle verkligen behöva komma i väg på resan.

Tyvärr åt jag ju lördagsgodiset redan i torsdags, så jag vet inte riktigt hur jag ska få det festligt idag. Men det kanske löser sig.

Wow, vilken vecka

Ser tillbaka på förra veckan och inser att den gav massor av energi. Det finns en del att vara tacksam för när oväntat mycket som många överraskningar gav energi.

Det började egentligen redan förra söndagen då jag fick ett sms från än väninna. Vi var väninnor under högstadie- och gymnasietiden så det var kanske 22-24 år sedan vi såg senast. Hon ville träffas och i måndags åt vi lunch tillsammans. Även hennes man var med. Ett glatt återseende. Visst har mycket förändrats men mycket av oss tonåringar finns kvar. Och vänskapen finns kvar.

På måndagskvällen var jag på ett födelsedagskalas som blev ovanligt lyckat. Massor av folk, både nya och gamla bekantskaper. Och även här finns oväntade vänskaper som hållit i åtminstone 20 år. Och några av de nya kommer säkert att hålla länge. Det här är människor jag inte umgås med till vardags och det ger så många annorlunda samtalsämnen vilket jag tycker är berikande. Lastbilschaufförens perspektiv på samhället är väldigt olikt mitt eget och det kan man lära sig mycket av. Även sjukvården är en värld som är främmande för mig och det är alltid intressant med inblickar.

I tisdags upptäckte jag att jag fått ett litet hedersomnämnde för en kort text. Det var ett tävlingsbidrag, jag vann inget men att få lite beröm är alltid glädjande. Det gör gott för självförtroende och motivation. Jag har fått än mer driv i mitt skrivande och jag vill inte slarva bort det.

Så kvällarna ägnas åt skrivande och research. Det är kul. Jag upptäcker massor av miljöer i Stockholm och mycket om människor. Jag skriver och skriver om och texterna växer och utvecklas. Det känns riktigt bra.

Torsdagenskvällens besök vid parkteatern gav också massor av energi, lika så fredagens researchrunda med avslutande kaffepaus på en uteservering. Jag kände mig verkligen lycklig där jag satt med min latte och njöt av sommarkvällen.

Ännu lyckligare kände jag mig dock i blåbärsskogen i lördagsförmiddag. Jag strosade runt bland tuvor och kor, solen sken och livet var helt fritt från stress och oro. Att söndagen tillbringades på balkongen kändes som ett bra avslut på en toppenvecka.

Älskar att vardagen kan vara skön.