Söndagstankar

Solen skiner in genom ett fönster som borde tvättas. Kaffet är stark och jag sitter med morgonrocken och tänker igenom veckan som varit. Den har bjudit på många roliga stunder, rejäla utmaningar, jätteintressanta möten med nya människor, tidiga morgnar, sena nätter och jakt på säng. Variationen har varit enorm och det är inte många stunder som jag inte nyttjat till något produktivt. Förutom lördagen då jag behövde ta igen mig. Jag är så tacksam för en kropp som säger ifrån i tid.

Däremot har det inte blivit mycket av privata nöjen eller återhämtning under veckan. Hade förstås en jättetrevlig middag med mina kollegor men inte riktigt samma sak som egna nöjen. Å andra sidan kommer det mer den kommande veckan; nästa träff i virkkursen, träffa väninna och en teaterkväll är redan inbokat. Det ser jag fram emot.

Har även nyttjat en del av restiden till att läsa böcker. Det är gör att flygresor känns kortare. Jag varvar att läsa på pocket och att lyssna på e-ljudböcker i telefonen. När jag var i Storbritannien köpte jag även med mig en del böcker hem, så att jag kan läsa mer på engelska. Ska erkännas att den lilla flygplatsens utbud inte var så imponerande men jag tror att jag har hittat några lättsamma och roliga böcker. Det ska jag njuta av i höstmörkret. Då blir det både till trevlig läsning och minne av den dråpliga resan.

Ju mer veckorna fylls av aktiviteter med andra, desto större behov av att få vara ensam ibland. Så det hoppas jag på idag. Ska visserligen in till kontoret och där borde ingen vara. Få hoppas på det.

Men… det finns två saker som verkligen saknas i livet nu; skrivande och träning. Ska se till att komma igång med både simning och yoga. Och lägga in lite tid för att skriva varje dag. För så är det – när balansen saknas gör man något åt det, utan att gräma sig. Bara gör.

Sova utanför komfortzonen

Har precis kommit hem från en resa till Storbritannien. Det kommer att bli en minnesvärd resa på ett lite oväntat sätt. Det var en jobbresa, skulle träffa mina kollegor och denna gång skulle vi till en mindre ort där vi har en kollega som jobbar. Riktigt kul att få se allas arbetsplatser och att få träffa kollegor som man annars bara träffar via Teams.

Eftersom jag hade ett viktigt möte i tisdagsförmiddag, reste jag och min chef först på eftermiddagen. Vi började resan kl 15 från kontoret och skulle resa via Amsterdam. Redan på Arlanda började strulet då det var omöjligt för mig att checka in, det krävdes tre olika personer från flygbolaget för att jag få ut ett boardingkort. Sedan gick resan bra och i Amsterdam blev bytet långt, mer än tre timmar. Vi hade tänkt oss en god middag men det fanns inte att få på flygplatsen så dags på kvällen. Några kiosker var öppna men utan lockade utbud.

Vi landade i Newcastle och tog oss igenom passkontrollen. Eftersom vi rest utanför EU har vi fått vissa passet ett otal gånger under resan. Väl ute på Engelsk mark fanns inte vår taxi. Vi letade men fick ge upp och beställa en ny. I totalt mörker for vi till hotellet och kom fram vid 23.30. Men min klockade visade förstås 00.30 eftersom det är en timmes tidsskillnad. Jag var så trött.

Chefen checkade inte men mitt namn fanns inte. Något var fel. Snart kom även chefen tillbaka eftersom de rum han fått var upptaget. Portiern bad oss vänta och försökte fixa. Det gick inte alls särskilt bra. Tiden rann iväg och han hittade inte rum. Det var datastrul och kaos i bokningssystemet. Jag fanns inte, en ibland dök jag upp. Det rum som enligt listan var bokade var ändå upptagna när portiern knackade på. Han tyckte förstås att det var pinsamt att väcka andra gäster samtidigt som han ville hjälpa oss. Till att börja med så tyckte vi att han skulle fixa det, det är ju hans jobb. Men snart insåg vi att vi behövde hjälpa till. Vi visade vår listor på bokningen, som var en förbetald gruppbokning, men fick bara en massa konstiga frågor tillbaka. Portiern försökte ringa sina chefer, men ingen svarade. Han gjorde verkligen allt han kunde. Men det räckte inte.

Till slut bad vi honom boka in oss på ett annat hotell. Det gjorde han gärna. Tiden gick och han hade svårt att hitta rum. Vi ringde parallellt. Det enda portiern hittade var ett hotell 20 km bort. Lite långt tyckte vi men insåg att vi inte hade något annat val. Vi bad honom ringa taxi. Det visade sig vara omöjligt. Han visade att han ringt 10-15 nummer utan framgång. Så klart var han förtvivlad. En timme hade gått och det kände i min kropp att klockan var halv två på natten. Jag började göra mig beredd på en natt i receptionen. Chefen tog mod att skriva i vår gruppchat i WhatsApp, bad om ursäkt men frågade om någon var vaken och om vi kunde få dela rum. Vi ville verkligen inte störa någon mitt i natten, trodde alla sov, men så desperat var läget. Och faktiskt, en kollega råkade vara vaken och i hans rum fanns extrasängar. Han erbjöds sig att dela rum med oss. Vi var otroligt glada.

Det här är ju något vi inte gör om det inte är planerat. Och jag delar aldrig med två män. Ingen av oss hade packat ner några snygga pyjamas men vi fick liksom lösa det i det lilla rummet. Helt ärligt skulle jag aldrig visa mig i det nattlinnet för någon, i något annat sammanhang, men i det läget var det bara att bita ihop. Vi fick även hitta en procedur på morgonen när vi alla skulle göra oss i ordning. Ingen drömsituation men vi löste det.

Rykte spred sig och redan när vi kom ner till frukost hade vår assistent fått fram nycklar till var sitt rum till oss. Chefen gick iväg och kollade sitt. Kom tillbaka och berätta att det var upptaget. Vi fick löften om att allt skulle vara löst när vi kom tillbaka senare. En annan assistent, som arbetar lokalt och ordnat bokningen, gick personligen över till hotellet och prata med både chefer och personal som alla förstås allvaret och lovade bättring. Allt skulle vara löst.

Jag och vår assistent vågade inte riktigt lita på det, så när vi kom tillbaka till hotellet dubbelkollade vi att mitt rum verkligen stämde. Först fick jag svaret att jag inte fanns i bokningsystement, när jag visade nyckelkortet hittade de mig och garanterade att allt var löst. Rummet stod klart och väntade på mig. Skönt tänkte jag ända till jag öppnade dörren.

Där möttes jag av ett ostädar rum med handdukar på golvet, obäddade sängar, odiskade glas mm. Jag såg inte om någon bodde där, stängde direkt och gick tillbaka till receptionen. Där stod chefen som råkat ut för samma sak. De bad oss vänta… Vi valde ändå att behålla våra nycklar och få dem att städa rummet. Bättre ett rum än inget alls. De bjöd på dryck under tiden, och eftersom jag vi inte ha fick en kollega ta min öl och sedan förhandlade jag fram gratis öl till ytterligare kollega. Det tog en bra stund men jag fick i alla fall ett rum tillslut. Dock hann jag inte byta om inför middagen. Men man kan ju inte få allt.

Det här är den korta historien. Känns inte som att jag kan skriva alla konstigheter vi var med om. Tills slut var allt så dråpligt så att bara kunde skratta åt det. Men så kändes det inte halv två på natten. Låt oss säga att vi inte ska boka det hotellet igen. Ingen annan på jobbet heller eftersom historien spreds som en löpeld. Däremot har vi numera en mycket stort mängd skämt om hotell, dela rum, vikten av att ha en säng mm.

Det här resan kommer hela ledningsgrupp aldrig glömma. Men det förde oss närmare varandra, även om vissa av oss kom lite väl nära varandra. Och i helgen ska jag köpa mig en ursnygg, heltäckande pyjamas.

Nattåg, sena kväll och tidiga morgnar

Ännu en vecka som rusar fram. Efter den fantastiska middagen i måndags, var jag väldigt trött på tisdagsmorgonen. Hittade en väska med rester av tidigare resor och fyllde på med rena kläder. Det blev en märklig packning men jag hade bråttom för att hinna med alla tisdagens möten. Trots effektivitet blev det till att rusa till nattåget som gick redan strax efter 18. Väl i hytten somnade jag för en stund, lyckades vakna för att sedan bädda ner mig i kojen.

Onsdagen blev en tidig morgon, man behöver ju kliva av tåget i tid. Efter en snabb frukost på ett hotell blev jag hämtad av en kollega för att åka till kontoret. Jobbade några timmar innan vårt gemensamma möte skulle börja i ett annat hus. Det blev inte lätt. Ingenting fungerade och jag fick agera It-tekniker vilket inte är min starka sida. Jag är så tacksam för fina medarbetare som alltid ställer upp för att hitta lösningar. Mötet gick i alla fall bra och efter en lång dag åkte vi in till en restaurang för middag. Vi hade även en musiktävling innan kvällen var över. Jag är verkligen inte van vid sena middagar flera kvällar i veckan. Den vanan försvann under pandemin. Å andra sidan somnade jag gott på hotellet.

Även torsdagen började tidigt med hotellfrukost innan jag fort till kontoret igen. En ny dag fylld av möte men den här dagen var jag inte värd vilket gör det lit mer lättsamt. Det blev ilfart till stationen för att hinna med nattåget hem. Jag satt med två kollegor i restaurangvagnen och pratade, vilket var trevligt. Och jag är glad att jag orkade vara vaken. Tacksam för en tidig kväll och att jag sover gott på nattåget.

Naturligtvis blev även fredagsmorgonen väldigt tidig för att hinna av tåget. Vi for direkt till kontoret, utan frukost. Det kan jag ångra eftersom dagen blev lång. Mer än tolv timmars arbetsdag känns och jag var så galet trött när jag landade hemma på fredagskvällen. Det blev en bra veckan men den tog all min energi. Tur att det finns helger som ger ny energi.

Semester

Nu har semestern inletts. Jag är visserligen rejält försenad, men nu börjar nedvarvningen till semesterläge. Tanken var att börja med kurs i mindfullness. Tyvärr missade jag första dagen, behövde vara kvar hemma och passade på att arbeta med sådant som måste bli klart. Magont igår och huvudvärk i dag, drog ner mitt tempo. Det var redan sen eftermiddag innan jag kunde sätta mig i bilen och köra iväg.

Bilresan tog lång tid. Dels är det små vägar, dels ohyggligt många husvagnsekipage. Bara att lägga sig i kön och acceptera läget. Det bra för att träna stresshantering.

Hoppas att det inte gör så mycket att jag missa första kursdagen. Nu är jag i alla fall här och känner mig peppad för kurs i Mindfulness. Det ska bli en bra vecka.

Förfärad

Veckan rullar på och jag är mer ute i verkliga livet än på bloggen. Det är så mycket jag vill hinna klart innan semestern börjar. Men det lär inte gå med allt.

Igår blev en väldigt lång dag, då jag for till Visby för ”Almedalsbesök”. Jag åkte över dagen. Båten gick redan kl. 06.00 och jag klev ombord 05.20. Det är tidigt för en sjusovare som jag. Jag hade dock valt att bo på hotell nära båten, annars hade jag fått resa hemifrån mitt i natten. Dagen i Visby blev mycket bra men hemresan lång, nästan midnatt innan jag var hemma. Det är lite för lång dag för lilla mig, hur trevlig den än är.

Det känns så otroligt förfärligt att ta emot information om knivhuggningen i Visby idag. Och att kvinna avled är lite mer än jag kan eller vill hantera. Så fruktansvärt och något som inte ska ske i vårt öppna samhälle.

Resa norrut

I söndagskväll packade jag väskan och tog mig in till centralen. Sedan var det nattåg till Umeå. På sätt och vis är det smidigt men jag måste erkänna att jag inte sov så gott. Det är inte superbekväma bäddar. Jag hade egen kupé så jag slapp i alla fall snarkande grannar.

Västerbotten bjöd på solsken och det blev en härlig dag utomhus. Det är jag inte van vid, så det är jag väldigt tacksam för.

Tog nattåget hem igen och på hemresan sov jag ännu sämre. Det blev dessutom en väldigt tidig morgon så jag var mer än trött idag. Behöver verkligen se över mina resvanor eftersom det tar för mycket energi.

Nu ska jag marschera mot min egen säng. Jag längtar.

Sköna stunden

Det är en efterlängtad stund, lördagsmorgonen med kaffekoppen och tid för reflektion. Den här veckan har jag längtat mer än vanligt. Påsken försvann snabbt och veckan har varit helt fylld med jobb, helt utan tid för mig själv.

Behövde förberedd jobb redan på annandagen samt packa inför en resa norrut. Tisdagen blev arbete hemifrån, för att hinna till Arlanda i tid. Men det blev en rejäl utmaning. Jag var visserligen i god tid till tåget men det var stopp i trafiken och jag blev rejält försenad. Kom väldigt sent till Arlanda, kunde inte checka in bagage, fastnade i säkerhetskontroll flera gånger och blev slumpmässigt uttagen för extrakontroller. Fick slänga flaskor med vätskor som borde ha checkats. Sprang som en galning genom terminalerna och nådde gaten i sista sekund. Det gick! Det blev en sen kväll innan vi kom fram och fick mat i magen. Så jag somnade gott den kvällen.

Två dagars konferens har stått på agendan. Jag har både stått på scen som moderator och stått i vår mässmonter. Riktigt roligt att träffa branschkollegor igen. Det var en internationell konferens och det är alltid roligt att känna samhörighet med kollegor i andra länder. Det blir dock väldigt intensiva dagar med program från tidig morgon till sen kväll. Hemresan gick i alla fall mycket bättre och vid tio-tiden på torsdagskvällen landade jag i fåtöljen igen.

Fredagen ägnades dels åt ordinarie arbete, dels att jobba ikapp allt jag missat under veckan då jag varit borta. Klockan hann passera 20.00 innan jag lämnade kontoret och skyndade hem till ”Masked Singer”. Det är så skönt att få lättsam underhållning att koppla av till. Det behövde jag.

Inser att jag inte skrivit något under veckan och har inte heller läst många sidor i böcker. Igår missade jag ”Spanarna i P1” så det ska jag ta igen idag. Jag hade även glömt bort att jag bokat tid för pedikyr idag, så det blev en glad överraskning. Ska unna mig några sköna timmar inne i stan. Det är kulturnatt i kväll, så kanske att jag stannar lite längre och besöker några evenemang. Annars vill jag nog helst ägna mig åt återhämtning.

Besök hos vintern

Fick gå upp tidigt i morse för att packa och ta mig till Arlanda. Kändes lite ovanligt och jag var inte riktigt förberedd. Hade glömt bort långa köer, krångliga säkerhetskontroller och långa korridorer för att nå rätt gate. Hann fram i tid men någon frukost fanns det inte tid för.

Landande i ett vinterland. Det snöade ymnigt. Kändes mer som advent än väntan på påsk. Snöande höll i sig till långt efter lunch men när jag skulle gå hem kom solen fram. Jag hade tur och blev hämtad av en medarbetare och vi tog oss snabbt till kontoret.

Hade en trevlig dag med några av mina kollegor. Även om vi alla var upptagna med möten, hann vi med några fikapausar och gemensam lunch. Ett bra sätt att komma lite närmre varandra. Och de uppskattade mitt besök.

Tog stadsbuss tillbaka till flygplatsen och det blev nästan som en sightseeing-tur. Sedan lång väntan innan flyget tog mig hem. Klockan var nästan 22 innan jag var innan för dörren här hemma. Lite för lång dag för min smak men när det inte sker så ofta så går det bra.

Nu vill jag verkligen har vår. Besöket hos vintern kändes som ett bakslag. Jag vill ha sol.

Mellandagsresa

Det finns en planerad resa som jag förstå undrar om den blir av. Planen är att jag ska resa med tåg på onsdagen efter jul. Det är bokad biljett i första klass, en ensamplats och sedan blir det hotell på resmålen.

Än så länge är tåget inte inställt. Jag har ju läst om inställda avgångar och det verkar som att jag har tur. Hotellen lär ju inte heller vara något problem. Däremot har själva nyårsfirandet blivit inställt. Något alternativ lär jag inte hitta men det blir nog bra ändå. Planen för resan är ju mest att koppla av tex ligga på hotellrummet och läsa böcker.

För att vara säker kollar jag inte på alternativa resvägar. Framförallt för att kunna ta mig hem igen. Annars blir jag väl klar. Datorn är ju alltid med så jag kan ju jobba på distans. Värre än så är det inte. Några extra hotellnätter kan jag nog stå ut med.

Reseplanering

Har ägnat tisdagskvällen åt att kolla hotellpriser, tågpriser mm för att få till en bra planering för resa över nyåret. Det tar tid men det går att hitta riktigt förmånliga priser på trevliga hotell. Jag behöver hotellrum med skrivbord eftersom jag ska skriva under min ledighet. Och vandra. Men det viktigaste är att få komma bort.

Varje år så tänker drömmer jag om att besöka Måkläppen och kanske kan det bli av i år. För mig är det ju en bit att resa och det går förstås inte att veta något om vädret så här långt i förväg. Men det är kul att ha något att se fram emot och drömma om.

Jag älskar denna planeringsfas av resandet. Nästan lika bra som själva resan.