En skärtorsdag för länge sedan

Jag minns en gråregnig skärtorsdag för tjugo år sedan. Jag jobbade inne i centrala Stockholm, mitt emot centralen, och vi jobbade halvdag. Jag var i stort sett ensam på kontoret då de flesta nyttjade flextid på olika sätt för att få vara ledig hela dagen. Vid lunchtid gick jag ut för att äta. Regnet var kallt mot huden. Jag gick upp till Sveavägen, där resebyråerna låg då, och läste på skyltarna i deras fönster. Jag studerade utbudet, valde och klev in i en av butikerna. En kort stund senare kom jag ut med en bokad sista-minuten-resa för ett överkomligt pris. Jag skulle vara ledig efter påsk, hade inga planer så detta passade bra. Fick småspringa tillbaka till kontoret, växla pengar på vägen och på jobbet lämnade jag ett kuvert med information till min kollega om vart jag rest och bad honom efterlysa mig och jag inte kom tillbaka.

Jag var relativt nyskild och det var mycket som var nytt i mitt liv. På så sätt var även denna resa ett litet äventyr. Inte alla gillade att jag reste ensam. Ingen, utom kollegan, visst var jag befann mig. Det blev en viktig resa. Jag reste till italienska rivieran, det var vår och medelhavet var inte riktigt badbart. Jag gjorde utflykter till San Remo, någon ort jag inte minns, Nice i Frankrike och även en resa till Monaco. Tog mig fram med tåg längst kusten och sedan tillbaka till hotellrum. Jag klarade mig själv, trotsade fördomar, gjorde det jag själv ville och mådde gott.

Det var ett impulsbeslut, den där gråregniga skärtorsdagen för tjugo år sedan. Ett mycket bra beslut och en resa som betytt mycket och även förändrat mig till det bättre. Ibland måste man bara våga.

Sovvagn, samtal och studioinspelning

Oj vilken vecka det varit. Det började ju som vanligt och sedan utvecklades i rasande fart. I tisdags tog jag nattåget till Luleå. Tåget gick vid 21-tiden och var inte framme förrän vid 11 på förmiddagen. Jag hade en egen sovkupé vilket var mysigt. Trångt förstås men allt fanns. Tyvärr hade jag glömt att ta med en bok, men det var skönt att bara sitta och tänka en stund. Jag saknade dock wifi. Det var väldigt svårt att jobba på förmiddagen och jag fick till och med ställa in ett möte.

Kul möten på kontoret i Luleå och på kvällen hade vi ett digitalt möte som var huvudskälet till min resa. Numera är det svårt att arrangera fysiska möten men allmänhet och andra så då behöver vi digitala lösningar. Denna gång behövde vi sända från en ”studio” dvs vår egen utrustningen räckte inte till. Det var en ny erfarenhet för mig, att stå i en studio och titta in i en kamera. Det var stor skillnad alla de olika digitala lösningar vi har i jobbet eller som vi hade i skolan. Hur som helst så var det väldigt kul att lära sig. Men visst var jag trött och mör när jag äntligen kom till hotellrummet, sent på kvällen.

Torsdagen innebar möten på kontoret och sedan en digital afterwork där vi träffade via Teams men satt i olika delar av landet. Jättekul att det fungerar så bra och det är viktigt för vår gemenskap. För mig var det även trevligt att få sällskap då tåget hem inte gick förrän efter 21. Även den resan var i egen sovkupé. Ända skillnaden mot uppresan var sömnen. På vägen hem var det nämligen omöjligt att somna, det var så många tankar och intryck som snurrade i skallen.

Utan sömn blev fredagen en mara. Första mötet tog jag på tåget och på språng. Hittade ett café på centralen och där fortsatte jag med nästa möte. Gillar egentligen inte att ha möte på stan på det sättet med det fungerar utmärkt bra. Min plan var att åka hem direkt och bara jobba några timmar men det kom nya problem så det blev att ta sig till jobbet. Jag var galet trött när jag lämnade kontoret strax efter 19. Behöver kanske inte säga att jag somnade i soffan.

Så här vid morgonkaffet är jag så glad för veckan. Tyvärr såg jag nästan ingenting av Luleå men jag fick mersmak för att resa med nattåg och jag hann med så många innerliga samtal under dagarna. Det känns bra. Nu är det helg och för mig innebär det vila och återhämtning. Och att skriva förstås!

Multitasking

Efter åtta möten på raken var jag lite mör men ändå lite glad att få lite tid att göra allt man måste göra mellan möten. Mejl, telefonsamtal, att få skriva, tänka. Det är ju mycket som ingår i ett arbete och mycket mer som jag borde hinna med.

Eftersom jag jobbat hemifrån idag, så går jobb och fritid ihop. Nu i kvällen och har jag tonat håret och förberett en presentation på en och samma gång. För mig är det en ny form av multitasking. Det funkar! Numera är man van att ha en tvättmaskin igång när man jobbar, prata i telefon och hänga tvätt samtidigt och äta vid datorn utan att spilla. Det är mycket man lär sig i dessa pandemitider.

Just nu behöver jag packa eftersom jag måste göra en jobbresa. Det var inget självklart beslut men det är nödvändigt. Jag tar nattåg med egen sovkupé och på så sätt undviker jag kontakt med andra under resan. Det känns tryggt. Och väldigt spännande. Jag har inte rest i eget sovkupé tidigare så det blir en ny upplevelse. Det låter i alla fall väldigt mysigt och jag ser fram emot att få resa med en bra bok.

Men innan resa väntar en dag på kontoret. Imorgon är jag värd och ska vägleda andra att jobba på ett säkert sätt med avstånd och handtvätt. Det är ett av de enklaste uppdragen man kan ha då alla sköter sig exemplariskt.

Strålande fin dag

Det blev en extra tidig morgon då jag behövde ta bilen för att köra till Nyköping. Jag ville ha gott om tid eftersom man aldrig vet hur lång tid det tar att köra igenom Stockholm. Resan gick bra och jag hittade till kontoret utan att köra fel. Jag har åkt tåg tidigare så jag var inte helt säker på vägen genom Nyköping.

Det var folktomt på kontoret så det blev inte så trivsamt besökt som jag trott, nästan alla jobbar hemifrån. På förmiddagen tog jag en promenad för att det besök hos en firma, som var anledningen till resan. Solen sken och jag gick längs vattnet och din den lilla hamnen. Det var varmt, säkert 20 grader och ljuvligt vackert. Nej, jag hade ingen lust att gå in men det måste man ju när möten kallar.

Eftermiddagen gick i rasande fart och snart var det dags att åka hemåt igen. Fortfarande en strålande vacker dags så jag unnade mig en lite rundtur och besökte några vackra platser i Nyköpingstrakten. Trevlig, tycker jag.

Får väl erkänna att jag var lite trött när jag körde hem. Lång vecka och lång dag känns i kroppen. När jag kom hem så blev det soffan för att titta på Idol. Jag är inte så intresserad men jag har fastat för en av jurymedlemmarna. Jag vet inte vem det är men är inte någon av kvinnorna och det är inte Anders Bagge. Den mannen ser i alla fall så glad ut, han ser ut att njuta, kan verkligen dela andra glädje. Jag älskar att se hans ansiktsuttryck, särskilt när han spricker upp när någon är extra bra.

Strålande sol och strålande människor ger en strålande dag.

Ändrade planer

Planen för helgen var att åka till mina föräldrar och plocka äpplen. Så blir det inte. Redan igår började näsan rinna och det fortsätter. Inte alls mycket, skulle förmodligen inte brytt mig i andra tider men självklart är jag mer noggrann nu. Trist men jag vågar absolut inte riskera att smitta mina föräldrar.

Det får bli en lugn helg här hemma. Skulle passa riktigt bra att göra just ingenting.

 

Ny vyer

Gårdagenskvällen blev väldigt lång. Det är i det närmaste regel när jag ska packa och förbereda mig inför en resa. Jag tycker verkligen inte om den del av resandet och gör allt för att skjuta upp. Under natten blev i alla fall väskan packad.

Tog tåget mot sydväst. Hade bokat en ensam plats i tyst avdelning. Vi var bara tre personer och i vår tysta del av vagnen varav en mest var i bistron så vi två som var kvar hade inga problem att hålla oss ifrån varandra. Blir alltid glad när tåget kommer fram före utsatt tid.

Fick ett bra rum på hotellet så jag är glad och nöjd. En nyhet är att man fick boka frukostid så att de kan begränsa antal personer i frukostmatsalen. Jag valde sen tid, förstås, så att jag får sovmorgon.

Ja, resten av dagen har jag strosat. Det är så skönt att få se lite andra vyer, annat än balkongväggen. Strosandet har gett 24 000 steg så nu får jag vila benen med en bra bok. Jag längtar redan till hotellfrukosten.

Dag för dag

Vaknade i morse av att telefonen ringde. Det var min mamma som inte hade koll på tiden. Hon vill inte att jag ska åka till Skåne den närmaste veckan. Hon har pratat med alla sina släktingar som nu har många vänner som drabbats av Corona. Jag börjar själv bli lite tveksam eftersom det är så många som går längs lederna nu. Jag vet inte om jag vill dela vindskydd med så många okända människor, även om det är utomhus. Ska kolla statistiken i början av veckan och ta beslut nära avresa. Tänker att den här semestern får jag ta beslut dag för dag.

En liten stund senare vill mamma följa med till Skåne i sommar. Hennes släktningar är gamla och hon vill gärna träffa dem igen. Jag förklarade förstås det ologiska och orimliga i en sådan resa. Hon förstår men samtidigt så är längtan stor. Jag tror att det är vanligt att tänka så, att man kan ordna för sin egen situation, att just jag kan träffa mina nära. Det är en sak att tänka och en annan att göra. Jag känner mig mycket tveksam men tänker som tidigare. Jag behöver inte ta beslut idag, jag tar besluten närmare avresa, beslut dag för dag.

Och nu är det dags att ta beslut om hur denna dagen ska blir. Bra, tänker jag.

Resedrömmar

Min längtan efter sommar, semester och vandringar i naturen kan lätt underhållas genom att redan nu börja drömma och förbereda mig. Jag kan visserligen inte göra någon fysisk resa nu men jag kan resa i dagdrömmar.

För mig innebär det googladen och att läsa på. Har även köpt två nya böcker om spännande platser i Skåne. Jag har vandrat en del i Skåne men önskar även bila runt i landskapet. När jag vandrat har jag sett flera fina ställen i närhet som jag gärna skulle vilja besöka. Nu när jag läser böckerna inser jag att jag faktiskt har varit på flera av platserna, även om inte tänkt på dem som magiska eller trollska. Det är ju en nackdel med vandring – ibland är man så trött att man inte orkar ta in allt.

Böckerna är i alla fall en stor inspirationskälla och jag känner att jag har mycket att upptäcka innanför landets gränser. Och med en liten pralin blir läsningen än mer njutbar och det rekommenderar jag gärna.

Snurrigt

Lördagen blev så lugn och skön som jag hoppats på. Jag behövde ta mig in till stan där jag inte varit på länge. Hade några ärenden som inte kunde skjutas upp längre. På förmiddagen kändes stan ödsligt men lite längre in på eftermiddagen var fler ute, dock inte alls som en vanlig lördag. När det var dags för paus, drack mitt kaffe på en uteservering i Kungsträdgården, vi var några få där man vanligen inte har en chans att få en plats. Alla höll rejält avstånd så det kändes tryggt.

Det var påtagligt att många butiker har stängt, antingen som förkortade öppettider eller helt och hållet. Tänker att det är hög tid att säkra eventuella presentkort, tillgodokvitton och liknande och jag vågar inte lämna in saker för reparation (längre tid) eftersom jag inte vill bli av med saker pga konkurser. Känns märkligt att behöva tänka så. Samtidigt så vill man ju försöka ge stöd till olika företag för att de ska överleva.

Idag var tanken att jag skulle ta bilen till Örebro. Mammas läkare har sagt att jag inte får träffa dem så det har varit ett planerade för att åka hem till dem med varor mm utan att träffas. I morse stod jag i hallen, färdigpackad med allt jag ska med till Örebro. Då ser jag den lilla påsen, där låshylsan ligger. Den där hylsan som var orsaken till resan. Fantastiskt bra att jag hittade den men så arg jag blir på mig själv. Jag har ju vänt ut och in på hela bilen, letat som en galning och behövt avboka tid på bilverkstan. Nu börjar jag om igen och hoppas att det finns tid redan nästa vecka.

Det gör att det inte blir någon resa till Örebro idag, jag väntar till dess att bilen är lagad och besiktigad igen. Jag behöver förvisso fixa gravar men alla vet ju om reseförbud och bör ha förståelse för att det inte är lika fint som jag vill ha det. Nu får jag fylla dagen med något annat och det lär ju inte vara något bekymmer.

Klarat av ännu en vecka

Hej och hå så veckorna går. Jag orkar knappt ens reflektera över hur mycket som hänt, det är helt galet nu. Jag är i alla fall jätteglad att det är helg. Idag använde jag lunchen för att besöka den lilla butiken här i närheten som tyvärr måste slå igen. Ägaren var märkbart tagen i dag så jag förstod att det var oerhört tungt.

Mina planer för resa för att hämta min låshylsa fortgår. Jag måste alltså hem till mina föräldrar helst utan att komma den för nära. Det blir nog en resa över dagen, kanske på söndag, där jag även ser till att fixa gravar och handla till dem. Med lite tur går det att fika ut eller att de åtminstone kan öppna ett fönster så får väl jag stå på utsidan och prata med dem. Det är verkligen en märklig tid vi lever i.

Imorgon ska jag vila, vara ledig och försöka komma ikapp med allt här hemma. Det är åtminstone min plan. Tiden får visa utfallet.