Att söka jobb

Det finns saker som jag inte kan sluta förvånas över. En sådan sak är mejl jag får med förfrågningar om jobb. Inte de som skriver själva – utan de som söker jobb åt andra.

Härom veckan fick jag mejl från en kvinna som ville att jag skulle anställa hennes systerdotter. Idag fick jag mejl från en kvinna som sökte jobb till sin pojkvän. Jag har fått sådana förfrågningar tidigare men trott att det är någon form av enstaka undantag men det är tydligt att det är vanligare än man tror.

Nej, jag är inte intresserad av människor som inte ens kan skriva, mejla eller ringa själva. Och jag kan inte förstå att de tycker att det är en bra idé att söka jobb åt andra. Eller att någon tror att de kan göra intryck genom att andra skickar förfrågningar. Det är bara så obegripligt för mig. Självklart svarar jag artigt men jag kan inte riktigt låta bli att undra vad som ligger bakom dessa mejl.

Rekrytering

I mitt jobb ingår att rekrytera nya medarbetare och i år har det varit mycket av den typen av arbete. Jag gör intervjuer relativt ofta. Eftersom det inte är så länge sedan jag själv sökte jobb, präglar den erfarenheten mina intervjuer. Jag är mycket noga med att få till bra samtal. Alla samtal är via Teams och det fungerar utmärkt.

En reflektion är att jag ofta skulle vilja ge goda råd, efteråt, till de som inte går vidare. Det är ju bra personer som behöver hitta rätt. Men allt för många vet inte riktigt vad de vill, vad de kan bidra med eller att de inte visar upp hela sin potential. Andra visar sidor av sig själva man helst inte vill se. Nu är jag ju inte coach eller mentor för de sökande så det är ju inte min roll i denna situation. Men tankarna går ofta till att man önskar att fler skulle behöva lära känna sig själv bättre för att hamna i rätt roll.

En annan reflektion är hur bra det är att vara två olika personer som intervjuar. Det blir väldigt spännande samtal, vi kompletterar varandra och ser olika saker. Riktigt kul, tycker jag. Det tar mycket tid och energi men är samtidigt väldigt roligt att hitta rätt personer till gruppen.

Förändringar

Som jag antytt i tidigare inlägg så står jag inför en del förändringar. Inom en nära framtid kommer min chef under en viss tid ta sin chefs roll. Det är en väldigt fin möjlighet för min chef att få ta ett större ansvar. Under tiden chefen är borta kommer jag ta hans plats. Det ska bli väldigt kul med en större avdelning och större ansvar men samtidigt en utmaning då jag har mitt nuvarande jobba kvar. Naturligtvis gör vi en del justeringar och det är under en begränsad tid så det ska gå bra.

Dock, det tog bara en dag från att vi kommunicerade förändringen innan nästa utmaning kom. Flera personer på min enhet kom och sa upp sig, helt ovetande om varandra men alla kom samma dag. Det är förstås jättekul för dem, att de vill utvecklas och att de fått fina erbjudanden. Men det känns även väldigt tråkigt då det är jättefina medarbetare som jag trivs väldigt bra med. Det tog på krafterna att berätta för avdelningen igår. Det blir många förändringar på en och samma gång för gänget.

Trots att jag är van att mycket händer så är det ändå ovanligt mycket på en och samma gång just nu, betydligt mer än jag kan skriva om. Samtidigt gillar jag förändringar. Jag gillar att det händer saker. Och det får jag väldigt mycket av just nu. Önskar bara att veckorna vore lite längre, så jag hann med.

Dagen före

Idag är det dagen före, dvs dagen före morgondagens opponering. Jag är mest laddar och har tränat på presentationen otaliga gånger. Jag har skurit ner presentationen från över 50 minuter till 28 minuter och ska ner till max 25 minuter. Det händer att jag önskar att jag valde ett mer begränsat område :-). Jag har varit lugn hela dagen men nu börjar jag bli nervös.

I morse skrev jag min om min irritation över vissa förutbestämda rekryteringar. Under dagen har jag fört samtal om anställning med två olika företag. Inget är bestämt än med det var riktigt bra samtal och jag inser vilken skillnad det är beroende på vem man bemöts av. Det finns hopp!

En annan glad nyhet är att jag kommer få något form av ekonomiskt tack för mitt examensarbete. Det hade jag inte räknat med och blev glatt överraskad. Jag vet ännu inte beloppet men för mig är det gesten som är viktigast.

Nu ber jag att ni håller tummarna för mig under morgondagens presentation. Det ska bli väldigt intressant och väldigt skönt att ha det avklarat.

Förutbestämt

Att söka jobb innebär att få erfarenhet av både professionella rekryterar och stressade chef. Det är en speciell situation och en speciell bransch.

Härom dagen ringde jag en rekryterande chef. Hon svarade inte, så jag fick ringa flera gånger. Efter ett tag ringde hon upp, märkbart stressad och irriterad på alla samtal. Det var svårt att få några vettiga svar på frågorna. Fy bubblan, att jobba för en sådan person, var min tanke. Jag tror dock att de redan hade en intern kandidat som de bestämt sig för, eftersom vi externa som sökt fick svar samma dag som ansökningstiden gick ut. De har antagligen inte ens läst våra handlingar. Jag förstår att de vill visa upp att de gjort en exertern rekrytering, men det är ett ganska kostsamt och oärligt sätt när det ändå redan är förutbestämt vem som ska få jobbet. Jag tror tyvärr att de missar många bra kandidater med sin trångsynthet.

Förfarandet är dock inte ovanligt. Jag har sett det tidigare och jag ibland få en känsla när jag pratar med chef eller rekryterare att jag är med i ett skådespel. Jag blir aldrig ledsen när det händer utan är något jag snarare observerar med intresse. Min övertygelse är att företagen riskerar att förlora i längden eftersom det är svårt att kunna lita på dem efter. Dessutom, de vet inte om de valt rätt person bland alla guldkorn i ansökningshögen. För mig är det bara ett dumt agerande.

Usel torsdag

Min torsdag blev inte så bra. Visserligen inte mer motgångar än jag kan klara av men samtidigt är det ju roligare när man har flyt.

Det började med ett märkligt mejl som visade sig vara nätfiske. Men det var inte självklart och även om jag misstänkte det från början så behövde jag kolla upp det och lägga massor av tid och energi på det hela. Sådant irriterar mig mycket. Tycker att folk borde sluta upp med att försöka lura andra.

Fick kämpa mig genom dagens alla uppgifter och kände mig ganska stolt att jag lyckas lösa alla problem. Det kändes bra ända till handledaren på företaget gav lite kommentarer. Hon har inte svenska som modersmål och ibland är det som att hon inte tycks veta hur hård och otrevligt hon är i ton. Jag var inte riktigt mottaglig för det just då men jag tror egentligen inte att det är något allvarligt, bra dålig svenska och hela italienska känslor.

Pratade även med en rekryterare där jag varit på intervjuer. Det positiva är att intervjun gick mycket bra. Det negativa är att rekryteringen är stoppad, åtminstone tillfälligt. Om det återupptas återkommer rekryterare. Tänker att det är bra att veta, även om det inte var positiva besked denna gång.

För att få balans i livet, tänker jag att min fredag borde blir mycket bättre.

Harmonisk

I tisdags ringde en rekryteringsfirma och frågade ut mig. Det är alltid smickrande och intressant att bli uppringd, samtidigt svårt att marknadsföra sig när man inte vet vilket jobb det gäller. Därför är jag glad att jag har en trygghet i mig själv, jag kunde klart och tydligt berätta vem jag är, vad jag gjort, vad jag kan och vad jag vill. Samtalet gick bra och efter några minuter efter att det avslutades blev jag uppringd igen och kallad på intervju.

Intervjun skedde under onsdagen. Jag har egentligen inga större förhoppningar att få jobbet – det borde finnas fler intresserade med bättre kvalifikationer, men samtidigt vill jag ta chansen när den kommer. Samtal med rekryterare kan vara bra för framtiden. Man vet aldrig var det leder till. Även under intervjun var jag lugn och framförde vad som är viktigt för mig. Jag vill ha ett drömjobb där mina egenskaper och förmågor värdesätts. Om jag inte är rätt person, så vill jag leta vidare efter drömjobbet. Det är viktigt för mig att trivas på ett jobb.

När jag gick ifrån intervjun, kände jag en slags harmoni. Det är så skönt att veta vem man är, vad man vill och våga stå för det. Jag vill vara en harmonisk person med en trygghet i mig själv, och det känns som att jag kommit ganska långt. Härlig känsla.

 

 

Alla mina semesterplaner

I min kalender finns en grovplanering över sommarlovets alla dagar och aktiviteter samt detaljplanering för en hel del veckor. Hotell är bokade, många tågresor är bokade och vandringar markerade på kartan. Jag har tydliga mål för både skrivande och vandring och det ska jag se till att det blir av. Det här ska bli mitt bästa sommarlov.

Men… jag är inne i en rekryteringsprocess som verkar kunna bli lyckosam för mig. Det känns helt rätt och jag är mycket förhoppningsfull. Det innebär dels att jag måste vara flexibel i närtid och komma tillbaka till Stockholm med kort varsel, dels att jag inte har en aning om hur långt sommarlov jag egentligen kan ta.

Just nu är jag mest förvirrad och har bestämt att låta sommarplanerna vara, frysa dem, men ha en mental beredskap att boka om. Däremot bokar jag inget mer som inte är avbokningsbart. Varje ledig dag är än mer värd än tidigare. Det ska fortfarande bli mitt bästa sommarlov.

Innehållsrik dag

Sitter i soffan och pustar. Tänk vad man kan hinna med under en dag, och den är ju inte slut än.

Det blev en tidig morgon. 08.30 började ett redovisning av ett skolarbete och jag ville förbereda mig ordentligt innan. Det är fortfarande lite knepigt med dessa webbmöten när man ska presentera utan att veta hur tekniken beter sig, vem som lyssnar och vilka frågor man kan få mm. Efter visst teknikstrul gick presentationen bra men jag är lite bekymrade över att jag svarade på så många frågor. Det är så svårt att veta var man har sin grupp när man inte ser varandra. Jag vågar inte be dem svara om jag inte vet att de kan, jag vill inte skämma ut någon. Men helst vill jag ju att de ska visa upp sig och jag försöker be dem komplettera, komma med egna inlägg mm. Det är lite knepigt och idag kändes det som att de andra i gruppen förlitade sig helt på att jag skulle försvara vårt arbete.

Efteråt blev det bråttom in till stan. Jag skulle på en intervju hos en rekryteringsfirma. Det har kontaktat mig om en tjänst som jag tackat nej till, två gånger! Men jag ville träffa dem dels för en specifik tjänst, dels för andra framtida möjligheter. Det blev ett bra samtal. Jag gick all den information som jag behövde och jag tycker att de fick en ärlig och tydlig bild av mig. Det kändes bra.

Sneglade lite på klockan eftersom jag hade bråttom från intervjun till nästa ställe som var Folktandvården. Kors och tvärs genom stan, kändes det som. Landade i alla fall i väntrummet med flera minuters marginal. Däremot var inte tandläkaren i tid så jag fick vänta ganska länge. Det visade sig att det inte gjorde något. Ärendet för dagen var att sätta in en krona men eftersom det saknades en skruv så blev det inget idag. Bara att resa sig upp från tandläkarstolen i ogjort ärende.  Kan tydligen inte ha tur jämt.

Nu får det vara nog med äventyr och nervspänning för idag. Nu ska jag vila.

Varför jag?

Det händer att det ringer rekryteringfirmor och headhuntingföretag och vill intressera mig för olika jobb. Inte ofta, men det händer och nu har det hänt igen. Och det väcker alltid lite nyfikenhet, hur de vet något om mig. Varför jag?

Företaget som sökte ”någon som mig” är ett företag jag känner till men inte vet så mycket om. Självklart började jag googla. Visst ser det intressant ut till att börja med. Intressant område, trevlig verksamhet och ett bra kontor väldigt centralt. Då jag är ganska bra på att leta information, tog det inte särskilt lång tid att även hitta baksidorna med detta jobb. Jag insåg ganska snabbt att:
– företaget har det kämpigt ekonomisk,
– de har en verksamhet, som delvis är på väg ut och som kräver nya strategier och mod att genomföra dem,
– den resan har börjat och då hoppade chefen av…
– kanske krävs även modet att lägga ner men det vill nog ingen se
– det har varit osämja och jag hittade en del hårda ordalag redan i min enkla research
– den som lämnade tjänsten sa upp sig i februari och ännu ingen ersättare
– tf som chef finns en person som blev utsparkad (med hårda ordalag) från en annan arbetsgivare

Man måste nog verkligen brinna för detta om man ska våga sig in i en sådan härva. Och visst undrar man: varför tror de att jag är intresserad?