Ingen aning

Ikväll blev jag uppmärksammad på att jag missat det mycket spännande diskussionen om vem som är nästa ”Ica-Stig”. Tydligen är det en stort sak, tidningar skriver om det, analytiker uttalar sig och man kan till och med satsa pengar på det. Hur kan det blir så stort?

Å andra sidan, när man väl börjar läsa om det så börjar hjärnan fundera, helt av sig själv. Men nej, jag anar inte vem som vill ha ett sådant uppdrag. Eller jo, Paolo Roberto behöver ju ett jobb men jag förutsätter att det inte är han.

Fadd smak

Härom dagen såg jag en annons som gjorde att jag fick en fadd smak i munnen, en dålig känsla i magen och en irritation i bröstet. Det är ett företag som erbjuder olika skönhetsbehandlingar. Inför höstlovet erbjuder de extra bra priser på ansiktsbehandlingar till alla som är mellan 13-18 år.

Så klart att jag inte vill missunna unga att få en lyxig behandling eller avkopplande stund. Men ändå, ansiktsbehandlingar för många hundralappar till tonåringar. Det handlar definitivt inte om inriktning mot problemhy eller liknade även om det säkerligen kommer att få tips om kostsamma produkter. Nja, för mig känns det inte alls bra i mage och hjärta. Även om jag normalt sett tycker att folk har ett eget ansvar och får välja själva, så handlar det här om barn.

Det finns en anledning till att det finns regler när det gäller reklam till barn. I detta fall, har företaget troligen hittat ett sätt som är inom lagens ramar. Jag ser dock lagen som minimikrav och som vuxen kan man ta ett etiskt ansvar. Och för mig går det bort att sälja dyra ansiktsbehandlingar till 13-åringar.

Offer för reklam

Härom veckan kom jag hem med en sorts tandkräm som jag inte brukar köpa. Den heter parodontax och det var extrapris på den. Den var betydligt dyrare än vanlig tandkräm. Och nu vet jag: den är otroligt äcklig.

Jag brukar inte vilja använda ordet äcklig men i detta fall är det berättigat. Det är något med konsitensen och utseendet ska vi inte prata om. Jag tvekar på riktigt om jag ska stoppa in detta märkliga i munnen.

Har försökt fundera ut varför jag ens köpte den. Misstänker starkt att jag hört reklam om den, reklam om jag inte sett men ordet har fastnat i minnen. Det är känt bland reklammakarna och nu föll jag utan att veta om det.

Dessvärre är den ganska effektiv. Jag känner skillnad i munhålan. Dock, det är den äckligaste tandkrämen jag någonsin använt och jag kommer inte att köpa den igen.

Reklam till vänner och bekanta

Tre gånger denna vecka har jag blivit kontaktad av bekanta, antingen via Facebook eller LinkedIn, som velat erbjuda något. Det har fått mig att fundera på vad som är självklart vänskapligt utbyte, nätverkande och vad som är påflugenhet. Ingen lätt gränsdragning, kan jag tycka.

Kontakter via LinkedIn, känns för mig mer naturligt eftersom det är ett affärsmässigt nätverk. I Facebook har jag mer privata vänner, dvs inte alla jag träffat i jobbsammanhang. Men även Facebook fungerar för denna typ av kontakter.

Denna vecka innebar två kontaktakter ett utbyte dvs båda skulle bli vinnare, det handlade om att ge och ta. Den tredje vill bra ha, det ger inget för mig i att stödja. Den tredje har dessutom gjort detta ganska många gånger tidigare. Och jag tror att det är här skillnaden ligger, skillnaden mellan att nyttja sitt närverk och att utnyttja bekanta. Då spelar plattformen mindre roll. En annan skillnad ligger i ett personligt tilltal, eller ett massutskick som försöker se personligt ut.

Generellt försöker jag både uppmuntra och stödja de vänner som är egna företagare eller på olika sätt behöver stöd i karriär och yrkesliv. Men där relationen börjat skava, där personen inte känner av hur mycket hen kräver av sina vänner, då är det svårare att känna glädje i att hjälpa till. Det är åtminstone så mina tankar går denna söndagsförmiddag.

 

Bra marknadsföring

När jag reser har jag oftast med mig eget schampo och balsam. Det är inte ofta som jag tycker hotellens artiklar är förenliga med mitt hårs behov. Det inte alltid som jag vill dofta de dofter hotellen erbjuder. Men i Åre var det annorlunda. Jag bodde på hotell Åregården och de hade schampo, balsam, tvål och lotion från L:a Bruket. Jag hade inte hört talas om varumärket tidigare men inser nu att de har en hittat en fantastiskt sätt att marknadsföra sina produkter.

Insåg redan vid första handtvätten att det här tvål jag gärna skulle ha hemma. Den kändes lyxig och det var ljuvligt att smörja in händerna med lotion. I duschen vågade jag tvätta håret med schampot som innehåll koriander och svartpeppar. Duschtvålen var citrongräs. Det doftade lagom mycket dvs tillräckligt för att ge en extra härlig duschupplevelse men utan att dofta konstigt efteråt.

Efteråt var håret fluffigt och härligt och det kändes som att en fullträff. En flukt på prislistan gjorde dock att jag ville kolla lite innan jag köper deras produkter. Det har fler olika varianter och jag vill kolla vad som passar mig bäst. Hoppas även att det finns ett utbud på närmre håll än Åre.

Det blev inget köp denna gång men jag har absolut fått upp ögonen för produkterna. Det måste vara riktigt bra marknadsföring. Svårt att motstå.

Vad är billigt?

Vad är ”jätte-jätte-billigt”? Det har jag funderat på idag. Det är återigen kostnad för kurslitteratur som fått mina tankar att gå i spinn. Idag kom ett reklamerbjudande om att köpa kurslitteratur ”jätte-jätte-billigt”. Det är ett företag som normalt ger studenter 5% rabatt och nu, under 48 h, hela 7% rabatt. Jag är naturligtvis tacksam för nedsatta priser. Det jag är tveksam till är ordvalet ”jätte-jätte-billigt”.

Ett räkneexempel: Om jag köper kurslitteratur för 4000 kr får jag 200 kr i rabatt med 5%. Men 7% blir det 280 kr i rabatt. 80 kr är också pengar, man jag känner inte att det är jätte-jätte-billigt. Jag känner att reklamen försöker lura mig. Faktum är att det är så lite pengar att jag hellre handlar av en konkurrent eftersom jag inte vill stödja dem som vilseleder mig. Därtill, för många studenter är det här avsevärda kostnader och det tycker jag att företagen ska ha respekt för. Då får man vara lite försiktigt med vad man kallar billigt.

Har börjat formulera ett mejl till berörda parter men som vanligt låter jag det vila över natten för att försäkra mig om att inte skriva i affekt. Med lite distans brukar det vara lättare att ge finess åt formuleringar.

Att motstå reklam om bokrea

Eftersom jag har köpstopp på böcker, förutom skolböcker, så försöker jag undvika all reklam om bokrean. Men ack, så svårt. För svårt, har det visat sig.

Romaner kan jag, än så länge, hålla mig ifrån. Däremot har jag sett en del faktaböcker och populärvetenskap som jag suktat efter. Jag vill ha dem inbundna för att kunna spara. Därav har jag redan beställt ett gäng:
– Hjärnstart av Anders Hansen
– Frisk utan flum av Maria Ahlsén och Jessica Norrbom
– Blodsockerkoll av Dr Michael Mosley
– Omgiven av idioter av Thomas Erikson
– Omgiven av psykopater av Thomas Erikson

Just nu överväger jag om jag ska köpa några klassiker till mitt 50 innan 50-projekt.

Det är verkligen inte lätt att motstå attackerande reklam.

Bättre att göra fel än att inte göra något alls

Tankarna föll på kalabaliken kring HM:s tröjreklam och den lille grabben som hamnade i fokus pga kombinationen av hudfärg och tröjtext. Minns även andra kampanjer med luciabarn mm med eller utan slöja. Som jag förstår det handlar det om företag och reklammakare som vill bryta gamla mönster men där en del av mottagarna inte tycker att man kan bortse från historien. Båda parter vill väl men det finns ett dilemma. Å ena sidan låta alla vara med, bara som människor oavsett kön, hudfärg, religion mm, å andra sidan ta hänsyn till historien och vad folk tyckt och tänkt tidigare. Det är inte alls lätt att bryta trender och ändra normer. Det handlar ju inte om rätt och fel utan väldigt mycket om värderingar.

Kanske är det så att det blir fel ibland och att vi får lära oss av misstagen. Diskussionen om normer och människors lika värde viktig och kanske är det så att även ifrågasatta reklamkampanjer bidrar till att diskussionen förs upp till ytan. Kanske ska vi inte vara så rädda för att göra fel, utan se det som möjlighet till lärdom? Av det följer även att man som människa inte bör vara allt för dömande, utan även fundera på hur man själv kan bidra till utveckling och förbättring.

Att inte våga göra något alls, känns inte som ett alternativ för mig. Då händer inget alls. Bättre att våga, agera och lära av misstag.

Ishockey på tv

Tycker att det är ishockey på tv mest hela tiden. Jag är gravt ointresserad och hänger inte med. Kollar mest färgen på tröjorna. Noterade dock att efter att jag genomlidit tre långa perioder, så blev det ett kort avbrott och sedan kom ett sammandrag av matchen. Inte ens jag hade glömt den.

En annan sak slog mig idag och det är de korta reklamavbrotten. Det kommer inte lika regelbundet som vanligt. Och det kommer absolut ingen reklam när det är som mest spännande, såsom det göra i filmer. Det här ju intressant. Jag har visserligen inte fört statistik men visst anar jag en skillnad.

Men det kan väl inte stämma? Inte kan väl TV4 behandla sportnördar på annat sätt än andra tv-tittare.