Stockholm Marathon

Ett Stockholm i regn mötte löparna i Stockholm Marathon. För mig är det en viktig tradition att stå vid banan och heja fram löparna. Idag hade jag lite ont om tid men fick ändå några glimtar av loppet.

Funderade på varför det är så viktigt för mig att stå där i där i regnet. Och det visar sig finnas en mängd skäl:
– Jag inspireras av löparna, deras kämparglöd och att de så målmedvetet når sina mina mål, oavsett vilken tid det handlar om. Det är så många som uppfyller sina drömmar vilket gör mig hoppfull.
– Jag gillar gemenskapen, att vi är så många som står i regnet och ger av vår energi till andra, att vi delar med oss av värme och kärlek.
– Jag gillar att vi står där och tänker och beundrar andra, helt utan att sätta oss själva i centrum.

Det är värt att stå i regnet några stunder en eftermiddag i slutet av maj. Det ger mig så mycket. Och idag gav det extra mycket då jag såg den pappa som har med sig sin pojke i vagn/rullstol. Pojken har en hjärnskada och pappan har fått dispens för att få ha pojken med sig i en vagn under loppet. När jag såg dem var de fyra löpare som hjälptes åt att skjuta på vagnen och pojken såg mycket glad ut när jag applåderade. Det är ett leende värt varje minut i regnet. Tack Team Nordmark!