Oväder

I fredags hamnade jag i två förfärliga åsk-och regnoväder. De sägs vara lokala men för mig som körde bil kändes som att jag åkte mitt i ovädret. Det var hemskt. Trots att vi saktande ner och nästan kröp fram så var sikten tidvis obefintlig. Det var bara att hoppas på tur. Jag såg inte bilarna framför mig och jag hoppades att bilarna bakom såg när jag bromsade in för att sänka farten ytterligare. Trots oväder, tycker vissa lastbilschaufförer att det är helt okey att köra om och dundra förbi. Urk, så otäckt.

Denna gång gick allt bra, båda gångerna. Men för att vara helt ärlig fanns egentligen inga större marginaler. Ingen av oss som kröp fram kunde se ordentligt om något oväntat dykt upp på vägen eller längs väggrenen, och de som körde fort hade än mindre chans. Det tycker jag är riktigt otäckt och i efterhand är jag tacksam att allt gick bra. Dagens vägar har inga bra utrymmen att stanna vid och det var långt till nästa avfart. Det bidrog kraftfullt till att det blev så otäckt. Jag erkänner att jag var riktigt rädd.

Det blev också en tankeställer om hur snabbt och väntat man kan hamna i dessa svåra situationer. Hällregn har jag varit med om men detta vara något över det vanliga, vilket gör de svårt att föreställa sig innan man själv har upplevt det. Därtill insikten att vissa medtrafikanter tycks sakna vett och sans. Det är ju sådant man önskar att man inte behöver lära sig.

Glad överraskning

Hu så det har regnat idag. Jag har varit ute på vägarna och vindrutetorkarna fick jobba hårt. Det kändes som att köra 20 mil i hällregn. Men det var det värt. Min mamma visste inte om att jag skulle komma och hon fick på så sätt en väldigt glad överraskning. Jag hade med mig både bullar och paket men det som värmde mest var nog ändå överraskningen. Paketet innehöll en skärbräda med skånemotiv vilket uppskattades mycket.

På vägen till föräldrahemmet ringde jag och förvarnade min pappa, så att de skulle hålla sig hemma. Han började spela teater och lurade mamma rejält när hon undrade varför hon inte fick prata med mig när jag ringde. Jag får nog erkänna att hans skådespelartalang bidrog till att glädjen blev så stor när jag dök upp.

Nu sitter jag som klistrad fram Tv4:s valvaka. Det ska blir riktigt spännande att få ta del av resultatet.

 

Ett eget hotellrum

Det blev en grå och regnig dag i Göteborg idag. Jag ville ta vara på dagen men en del av gnistan slocknade i vätan. När man är fel klädd så blir det fuktigt och kyligt. Tåget hem var försenat men hem kom jag till slut.

Jag sover fantastiskt gott på hotell. Det är en mycket stor fördel med mina resor. På tågresan hem satt jag och funderade över hur jag kan göra om mitt sovrum till ett hotellrum. Jag vet att jag borde byta säng men idag tänker jag att jag borde göra om helt. Jag vet inte hur men det ska jag nog kunna komma på. Tänker att det är något med lugna, harmoniska färger och mörkläggningsgardiner som är en del av lösningen. Roomservice och städning får jag nog inte in i min budget. Detta är dock inget högprioriterat projekt men tids nog ska jag nog fixa mig en riktigt fin hotellsvit.

Under min vistelse köpte jag bland annat en prydnadssak med två clowner som gungar. I gjutjärn. Hmpf så tungt det var i väskan. Särskilt eftersom jag även köpte några böcker. Jag hade bara en bag med mig och känner mig som en amatör som inte tar ryggsäck eller rullväska. Vissa saker har jag tydligen väldigt svårt att lära mig.

Nu ska jag gå till mitt alldeles vanliga sovrum och drömma om det som en hotellsvit. Med stor risk att jag blir besviken är hotellfrukosten inte finns uppdukad när jag vaknar.

Utveckling i skrivandet

De senaste dagarna har jag ägnat lediga stunder åt redigering av noveller. Det är noveller som fått vila ett tag. Några av dem är jag riktigt imponerad av, andra behöver mer av redigering innan de är klara.

Det jag ser är att de flesta av mina noveller är skrivna i gråväder. Det är höstrusk, snöslask och iskalla vårregn. Har verkligen inte tänkt på det tidigare men det blir så tydligt när jag försöker sätta samman till en novellsamling. Varför skriver jag så? Det måste jag fundera på.

När jag ser flera noveller på detta sätt kan jag även se vissa ord som återkommer. De är svåra att upptäcka under själva skrivandet. Jag skulle behöva någon som läser och granskar sådant, tänker jag.

Samtidigt- att jag ser saker nu, som jag inte sett tidigare – tyder på att jag utvecklas som skribent. Det tycker jag är positivt.

Värdefulla droppar

Det började pirra i kroppen när jag hörde att smatter mot balkongtaket. Regnet kom, så efterlängtat. Det var glädje som pirrade i magen. Jag blev så glad att jag till och med fick fram kameran. Det varade inte speciellt länge men varje droppe känns värdefull och välkommen. Hurra!

Dags att fylla kylen

Julenmaten sinar. Idag tog både julkorven och rödkålen slut. Det är dags att fylla kylen igen. Jag behöver ägg , fetaost och ruccola för att kunna göra min favoritomelett. Kanske att det även är dags att förnya sig, hitta en annan paradrätt? Läste förresten att ruccola heter senapskål på svenska. Undrar om någon använder det namnet?

Normalt sett skriver jag aldrig inköpslista. Det innebär att jag tar vad jag hittar och sedan tycker jag att det inte finns något i kylskåpet. Borde jag komma till insikt att det är dags för en förändring? Jo, men inspirationen tryter. Jag är inte motiverad.

Hoppas att jag kan överraska mig själv och komma hem med nya typer av matvaror än vad som brukar bo i min kyl. För att komma hem behöver jag dock gå ut och ta mig till affären. Regn och +2 grader är inget väder som lockar till promenad. Kanske att jag tar bilen.

Det här med att se nyåret som en tid för nya vanor, är nog inte min grej.

Ibland är det lätt att tänka om

Någonstans mellan dagdröm och plan finns en längtan till en höstvandring med övernattning. Jag studerar kartor, kollar när det kan passa i kalendern och framförallt kollar jag väder. Även om det är höst nu, så är nattemperaturen fortfarande hyggliga. Det är inte särskilt mycket kallare än vad det var i somras.

Men det finns ytterligare en aspekt: fukten. Regn kan bli som till råkyla, tycker jag, och det ställer krav på utrustningen. Förutom kylan, så kan regnet göra att det blir väldigt halt.

Nåväl, idag när jag skulle gå ut på vanlig promenad, möttes jag av 7 grader och regn. Fy så kurrigt. Att sova ute i naturen i detta väder är inget för mig. Livet är för kort för att jag ska ägna tid åt sådant lidande. Det är lätt att ta beslutet att det inte blir någon vandring den närmaste tiden.

Helg igen

Vaknade upp i ett gråtrist Helsingborg igår. Med vetskapen om att det var sista hotellfrukosten på ett tag, så passade jag på att njuta länge. Packa, en stunds skrivande på biblioteket och en fika hann jag också med innan tåget gick för hemfärd under eftermiddagen.

Jag är lite dagvill och tänkte inte riktigt på att det var fredagskväll. Många på tåget var ivriga att komma hem. Jag brukar ju gilla att åka tåg men nu är jag ganska så less på det. Det är samma långa sträcka varje gång. Men, men, snart börjar jag nog längta igen.

Något annat jag inte tänkte på var att pendeltågsstation är flyttad i Stockholm. Tidigare kunde jag byta från tåget, springa till pendeln på närliggande perrong och hinna med ett byta på någon minut. Den tiden är förbi.

Idag är det lördag, ingen mjölk i kaffet men massor av tvätt att ta hand om. Först en maskin tvätt, sedan blir det att handla mat. Kanske en skön lördag på balkongen?

Skåneleden – dag 3

För dag 3 på min vandring på Österlenleden, planerade jag att gå från Kivik till Vantalängan, dvs etapp 6 på leden, 15 km enligt uppgift. Från Kivik går leden längs stranden upp till Haväng. En stor del är mjuk sand så det känns i benen. Jag hade en kraftig sidvind men solen sken och jag var nöjd. I Haväng finns ett vandrarhem och ett kafe och därmed möjlighet till toalettbesök och fylla på vatten.

Efter haväng vänder leden i åt landet. Jag fick gå genom olika hagar och alla djuren var snälla. Men oj vilken motvind. Att det kan blåsa så mycket. Ibland stod jag nästan still. Det var en vacker sträcka och väldigt skönt att få komma fram till trafikplats Torparebron, där jag kunde pusta ut en stund.

Sedan vidtog Brösarps backar som var en av höjdpunktern för min vandring. Mjuka, gröna kullar och när jag kom upp på en så upptäcker man en till och en backe till. Jag gillade verkligen den fria utsikten.

När jag kom ner från backarna hade jag bara en kortare stäcka kvar till det vindskydd där jag skulle bo. Men regnet tilltog och jag tog skydd under några träd. Trodde att det skulle lätta men ack så fel. Ett hällregn som inte vill ta slut. Vet inte hur länge jag stod där och tryckte men tillslut valde jag att gå den sista biten, trots det kraftiga regnet.

Väl fram i Vantalängen, fanns en ”lada” samt två vindskydd. Det ena vindskyddet var fullt av barnsaker då en barnfamilj valt att tälta där men det andra var ledigt. Efter ett tag kom tre ytterligare vandrare som delade vinskyddet med mig. Vi var alla lika blöta och försökte på allt sätt att få får saker att torka, vilket inte är lätt när det fortsatte att regna.

Det fungerade att sova i vindskyddet. Visst var det fuktigt men det är ju så det kan vara ibland.

Jag gillade hela etappen. Den var varierande och lätt att följa skyltningen. Personligen fick jag använda varenda muskel i kroppen pga av gången i sanden, motvinden och alla backar. Det värker i vaderna och det är en skön värk.

Skvättande

Känner mig ledig, som att sommarlovet kan börja nu. Jag har rest bort, bor på hotell, sover gott, får sovmorgon, hotellfrukost och sedan kan jag strosa runt på långa promenader. Men varje gång jag sätter mig ner på en bänk med min bok, så börjar det regna. Inget ihållande regn men tillräckligt för att jag ska bli kall och blöt. Jag har gått ut och in hela dagen och det är tröttsamt. När jag är hemma på min balkong, har skvättandet inte så stor betydelse men när jag är bortrest så blir det en del besök på kaféer och butiker för att hålla mig varm. Nåväl, det är ju inga allvarliga problem så det kan jag nog stå ut med.