Regngrått

Det är regngrått ute och det känns ungefär likadant inombords. Det finns inget slut på alla märkligheter som händer i mitt liv. Jag vet att jag skrivit det tidigare men det kan tydligen komma nya utmaningar varje dag. Numera ägnar jag 10 timmar om dagen åt jobb men är inte i närheten av det som är mitt vanliga arbete eftersom det händer så mycket saker utöver det vanliga, sådant ingen kan förutse eller planera för. Men det måste hanteras. Hann ut på en kort kvällspromenad för att handla något gott att dricka. Jag dricker ju mest vatten men ibland är det gott med saft eller måltidsdryck.

I morse försov jag mig. Jag missade mina ensamma morgontimmar då jag hinner jobba undan en hel del. Men jag hann till mina möten, så ingen märkte min fadäs. Det visade sig att min telefoner var urladdade och det var orsaken till att inget alarm ringde. Samtidigt så drömde jag så mysigt. Jag var med i en smurforkester och spelade inför publik. Det roliga var att jag inte var utklädd – jag var en riktigt smurf – vilket förvånade mig själv. Den drömmen tål att analyseras!

Har funderat mycket över bandet som vann ESC och sångaren som blev så tråkigt utpekad för att bruka kokain. En bild som får folks fantasier att skena. Jag blir glad att han kunnat visa sig oskyldig men jag blir ändå irriterad att både media och privatpersoner kan sprida sådana spekulationer istället för att glädjas med vinsten. Jag blir ledsen att det på något sätt har blivit okej med skitsnack och smutskastning utan substans. Trist utveckling.

Lugn, ro och regn

Min söndag började en bit in på eftermiddagen. Det var först då jag vaknade. Det innebär att det blev en kort och ganska lugn dag där inte mycket blev gjort. Är det vilodag så är det. Tog mig ut på en promenad och det var då jag upptäckte regnet. Det blåste vilket blev märkbart då jag hade händerna fulla av kassar med flaskor att panta. Lyckades i alla fall få med mig alla flaskor och burkar till automaten och kände mig lite nöjd att få det avklarat.

Ser fram emot en något kortare arbetsvecka. Vi jobbar på skärtordsdag och slutar två timmar tidigare och självklart är vi lediga även på fredagen. Har ännu inte bestämt om jag ska resa någonstans och träffa någon. Just nu träffar jag ingen mer än de jag möjligen kan stöta på ute eller när jag handlar. Det har hittills fungerat för att hålla mig frisk. Är inte så sugen på att träff andra under påsken då det är så svårt med avstånd även inom en familj. Men visst vore det roligt att få ge den lille klimpen ett påskägg.

Nu ska jag nyttja de sista timmarna av helgen. Jag drömmer om sommar och semester och vandring. Det är dags för planering.

Fastan

Lördagen blev en skön dag. Jag hann både tänka och läsa och det gör mig gott. Var ute en stund i vätan. Det var inte regn men blött som att gå i fukt. Kände mig riktigt råkall och det var skönt att komma in i värmen igen.

Sista semlan är uppäten sedan länge och nu är vi inne i fastan. Numera är det inte nödvändigtvis mat vi behöver avstå från men det kan finnas annat som gör oss gott att inte ha för mycket av. En utrensning av annat i livet. Det kan vara att avstå skärmtid, tv-tid, jobba övertid, avstå från att handla kläder, dricka alkohol mm. Men just i år har jag svårt att komma på något då vi har fått avstå så mycket under det senaste året. På sätt och vis har hela året varit en fasta. Å andra sidan skulle jag nog må bra av att avstå lördagsfika och ostbågarna som jag får äta på lördagskvällarna. En socker-fasta kanske kan vara något?

Det ska jag fundera på under dagens promenad. Idag behöver jag gå till biblioteket för att lämna böcker och samtidigt hämta ut ett paket som väntar på ett utlämningsställe. Med lite tur kommer solen fram under dagen och det vore välkommet.

Lucia

Det blev lucia dag i år igen och numera känns det ganska naturligt att leta efter digitalt firande. Lugnt och skönt när jag själv vill dvs jag slapp gå upp tidigt i morse. Det känns mindre naturligt att fira i gråhet och duggregn, åtminstone inte önskvärt.

Större delen av dagen har jag tillbringat på kontoret och där var jag ensam. Fick en hel del gjort och det var skönt. Det är en fröjd att få jobba ostört och det är en fröjd att få sitta vid ett bra skrivbord, har en stor skärm och en bra stol. Åh så jag längtar tillbaka till kontoret.

I år följer jag julkalendern på svt. Hur ska de gå för lille Sören? Jag behöver nog gå upp tidigt i morgon för att se.

Grå och fin söndag

En grå söndag med regn och blåst kräver en del initiativ för att den ska bli bra. Jag råkade sova lite för länge men kom igång med skrivande direkt, så snart jag vaknat. Efter några timmar behövde jag en paus och tog en promenad till biblioteket. Jag vet att Tistelhonung är eftertraktad så jag vill lämna tillbaka den direkt för att minska väntetiden för någon annan. Biblioteket hade faktiskt öppet vilket jag inte trodde. Däremot har de ingen personlig service och de har tagit bort alla sittplatser. Man är välkommen att komma dit, låna böcker och gå hem igen. Det känns tryggt.

Passade på att handla lunch för veckan och även äta en bit mat. Jag var enda kunden på restaurangen så de blev glada. Jag hade så många manustankar i huvudet som jag behövde få ner på papper. Idéer som jag måste jobba vidare med.

Det hann bli mörkt innan jag promenerade hem igen men det var skönt att få röra på sig. Det blir alldeles för mycket av stillasittande när man jobbar hemma och dessutom ägnar fritiden åt att läsa och skriva. Det kan gå dagar innan jag kommer ut.

Söndagen må vara grå men jag tycker ändå att jag lyckades få den att bli en fin dag.

Den tredje lediga dagen

Den tredje lediga dagen på rad och det skulle jag kunna vänja mig vid. Jag tycker om att känna mig fri och kunna göra precis vad jag vill med dagen.

Det blev åtminstone lite sovmorgon och sedan tog jag det lugnt genom att läsa ut en ganska trist bok. Jag ville ha den avklarad och så blev det. Tog mig ut på en promenad som jag avslutade vid en stormarknad för att handla hem mjölk att ha i kaffet. Lite annat hamnade även i mina tygpåsar, det blir lätt så. Tyvärr började det att regna så promenaden hem blev inte riktigt så fin som jag tänkt mig. Jag hade inga regnkläder på mig så jag var väldigt blöt vid hemkomst. Så även mina matvaror då det trots allt finns en del fördelar med platspåsar. Glömde förövrigt kolla priset på platspåsar som borde ha höjts vid månadsskiftet.

Min teori om helgens trängsel på stormarknaden kan sammanfattas som extrapris på blomjord. Det var många som handlade idag men jag såg även väldigt många tomma pallar vilket vittnar om god försäljning vilket kan tyckas logiskt under en ledig, solig långhelg. Och med tanke på vad varje säck väger så kan jag förstå att man tar med bärhjälp. Det är min lilla teori och jag vet förstås inte om den stämmer.

Hemma fick jag torka och byta om. Hängde ut en kofta på vädring på balkongen och vips började det regna igen. Hade även tänkt mig en extra promenad men varje gång jag knyter på mig skorna börjar regnet slå mot rutan och jag stannar inne. Valde istället att ta hand om smutstvätten samt att välja en ny bok att börja läsa.

Skulle gärna vilja vara ledig även i morgon men det är tyvärr inte möjligt. Det börjar bli dags att hänga fram kläder, packa väskan och börja förbereda mig för en ny vecka.

Långa dagar som blir längre

Dagarna blir längre och längre. Dagarna blir ljusare och ljusare och mina arbetsdagar börjar tidigare och slutar senare. Igår hade vi dessutom kvällsaktiviteter så nu vågar jag snart inte räkna arbetstimmarna. Å andra sidan, en timme tog jag igen idag då jag smet iväg till tandläkaren.

I morse var det snöblandat regn som vräkte ner. Vi var många som stod och huttrade under paraplyer på perrongen. Riktigt ruskigt och tråkigt blött, tycker jag. Lika bra att vara inomhus. Det är väl sådana här dagar som man ska ta fram sin lilla bok och sin lilla filt och glömma världen utanför.

Det får bli min plan för resten av kvällen.

Väder

I torsdags tog jag bilen mot Örebro. Det var väderomslag på gång och jag ville köra innan snön och temperaturen föll. Det var klokt. Jag körde de 20 milen i hällregn och bara någon plusgrad. Det blev snabbt mörkt och de våta vägbanorna slukade ljuset. Jag var så glad att komma fram utan problem.

När jag vaknade på fredagsmorgonen var det till ett vinterlandskap. Det var riktigt halt när jag var ute och skottade. Under dagen läste jag om olyckor i trafiken. Tog beslutet att ta buss in till stan i Örebro. Jag har nog inte åkt stadsbuss i Örebro på 30 år sedan det kändes kul. Problemet var att det inte kom någon buss. Jag väntade och väntade och frös i kylan. Började till och med tvivla på om jag stod på rätt busshållplats. Det gjorde jag men det tog 35 minuter för bussen att komma. Ingen ursäkt och ingen förklaring.

Efter konserten stod jag och pratade en stund med mitt sällskap innan jag drog mig mot busshållplatsen för att åka hem. Bussen hade gått och det var 55 minuter till nästa. Åh så jag frös. Och muttrade. Hade glömt hur sällan bussar kan gå. Nej, stadsbuss i Örebro är inte min grej. Det tog hela natten att tina upp.

Under lördagen bytte jag till vinterdäck på bilen. Men det var fortfarande mycket is och med dubbfria däck måste man ta det försiktigt. Hemresan under söndagskvällen gick bra eftersom det stora vägarna var rena och fina. Framförallt kändes det bra att nästan alla tog det lugnt, nästan ingen körde max tillåten hastighet utan anpassade efter mörker och halka. Det gav en skön rytm.

Som ni anar så har jag respekt för vädret och undviker onödiga risker. När jag har gott om tid finns ingen anledning att chansa. Men jag gillar inte att frysa så det är hög tid att ta fram ännu varmare kläder. Ull är bra!

Fallande höst

Sitter framför datorn och tragglar med dagens göromål och kämpar med humöret. Det är så mörkt att jag behöver tända lampor.

De senaste dagarnas, och nätternas, regn och gjort naturen höstlik hos mig. Löven faller och färgprakten hamnar på marken medan resten av blickfånget blir allt mer grått. Ett mejl från Åre berättar om första snön som lagts sig på Åreskutans topp, glädje för dem och alla skidåkare och en påminnelse för mig att vandringssäsongen ändras.

Jag saknar flyt och känner viss irritation över småsaker. Idag kom ett brev från PostNord med en påminnelse om ett paket som måste hämtas inom två dagar. Varför har de inte skickat ut någon första avisering? Det skulle ju har underlättat både för mig, dem och paketutlämnaren. Istället för att glädjas åt paketet, blir jag lite sur på den bristande hanteringen. Det är så onödigt.

Det är som att höstens fallande rörelse med löv och regn även påverkar mig. Ögonlocken faller ner tillsammans med mörkret på eftermiddagarna, jag ramlar ner i soffan med en bok om kvällarna. Få aktiviteter som gör att jag studsar upp. Är det så varje höst?

Den ende som kan göra något åt saken är ju jag. Så det ska jag göra. Jag ska börja med att leta fram färgglada kläder och bege mig ut. Kanske plaska i någon vattenpöl? Eller sjunga högt i bilen?

Oväder

I fredags hamnade jag i två förfärliga åsk-och regnoväder. De sägs vara lokala men för mig som körde bil kändes som att jag åkte mitt i ovädret. Det var hemskt. Trots att vi saktande ner och nästan kröp fram så var sikten tidvis obefintlig. Det var bara att hoppas på tur. Jag såg inte bilarna framför mig och jag hoppades att bilarna bakom såg när jag bromsade in för att sänka farten ytterligare. Trots oväder, tycker vissa lastbilschaufförer att det är helt okey att köra om och dundra förbi. Urk, så otäckt.

Denna gång gick allt bra, båda gångerna. Men för att vara helt ärlig fanns egentligen inga större marginaler. Ingen av oss som kröp fram kunde se ordentligt om något oväntat dykt upp på vägen eller längs väggrenen, och de som körde fort hade än mindre chans. Det tycker jag är riktigt otäckt och i efterhand är jag tacksam att allt gick bra. Dagens vägar har inga bra utrymmen att stanna vid och det var långt till nästa avfart. Det bidrog kraftfullt till att det blev så otäckt. Jag erkänner att jag var riktigt rädd.

Det blev också en tankeställer om hur snabbt och väntat man kan hamna i dessa svåra situationer. Hällregn har jag varit med om men detta vara något över det vanliga, vilket gör de svårt att föreställa sig innan man själv har upplevt det. Därtill insikten att vissa medtrafikanter tycks sakna vett och sans. Det är ju sådant man önskar att man inte behöver lära sig.