Väntan

Idag är dagen då jag ska lämna in min uppsats inför den stundande opponeringen. Jag känner mig klar, min rapport är okey även om den alltid kan bli bättre. Innan inlämning har bl.a. fått synpunkter från min handledare.

Idag hade jag även en avstämning med något som kallas ”Språkverkstaden” som universitetet erbjuder. Jag fick några goda råd men blev inte jätteimponerad. Mer än hälften av den återkoppling jag fick går inte att använda eftersom det går emot institutionens krav. Därtill fanns en hel del som var rent personligt tyckande vilket inte säger så mycket. Jag måste ju i detta fall gå på examinators tyckande. Några av de råd jag fick var helt felaktiga. Med andra ord lär jag inte bli en återkommande kund.

Den senaste vecka har jag även sökt kommentarer från min ämnesgranskare dvs handledaren på skolan. Jodå, nu när jag redan är klar har han kommit på att han inte gett feedback. Det ska han göra… Oklart när. Nu avvaktar jag lite innan inlämning. Det är ju flera timmar kvar.

Känner att jag helt enkelt får lita på mitt eget omdöme.

Ta tillfället i akt

Igår kämpade jag med en inlämningsuppgift. Deadline är idag och eftersom uppgiften är ganska stor har jag hållit på med den en tid. Min tanke var att försöka slutföra redan i går. När jag satt med morgonkaffet kom jag på att det här är en av de sista inlämningarna jag gör i denna utbildning. Tankarna rusade och jag kom att tänka på alla dagar då jag pluggat på bibblan. Jag bestämde mig för att ta tillfället i akt. Kanske, kanske var det sista gången som jag satt med intensivt, klurigt pluggande på bibblan.

Det blev en bra stund på bibblan men tog längre tid än jag trott. Jag hade tänkt raska igenom uppgiften men så började jag förstå mer, fördjupa mig och genast blev det intressant. Jag har skrivit det mesta men behöver gå igenom idag, finjustera och komplettera. Det ska blir så otroligt skönt att få trycka på klarknappen senare idag.

Även om det kanske var sista gången att plugga på biblioteket, så hoppas jag förstås även framöver tillbringa en del av helgerna där. Kanske, kanske att jag från om med nu kan sitta på bibblan och lustfyllt skriva noveller och andra texter, helt av fri vilja.

Besvikelse, upptäcktsfärd och kaffe

Sov uselt i natt och vaknade urlakad. Satt och frustade framför datorn under morgontimmarna. Det var hög tid att slutföra en rapport, ett grupparbete och den här senaste veckan har två av tre gruppmedlemmar lyst med sin frånvaro. Jag och en tjej har fått dela upparbetet mellan oss. Jag blir så besviken på de andra som inte ens kan inte kan göra det pyttelilla de lovat att göra. Känns inte schysst att lämna allt ansvar till någon annan. Det är visserligen inte första gången det händer, men det hindrar inte besvikelsen att välla fram.

Satte punkt eftersom det var dags för dagens utflykt: Karolinska sjukhuset. Det var tid för mammografi. Jag gör vad jag kan för att undvika både sjukhus och läkare men just mammografi har jag valt att göra. Tog bussen dit och lyckades orientera mig fram till rätt plats. Hade först tänkt mig en kaffe men fikat i den gamla delen av sjukhuset kan göra vem som helt deprimerad så jag gick direkt till provtagningen. Blev snabbt uppropad och blev ganska förvånad när en äldre dam försökte ”ta min plats” och hävda mitt namn. Hon tyckte att hon väntat tillräckligt länge men sköterskan var uppmärksam och sa ifrån. Misstänker att den gamla damen skulle till en helt annan undersökning. Hursomhelst så kom jag in, blev undersökt och kunde kliva ut i friheten igen.

Eftersom jag läst så mycket om Nya Karoliska, mest skandaler, så ville jag passa på att se det nya. Hade lite svårt att orientera mig på området, det är ganska stort med många byggnader och svårt att få överblick. Jag var inte ensam om problemet då fler personer gick med karta i handen för att hitta rätt. Jag gick på känsla och hittade snart de nya byggnaderna och till slut även entrén. Det är stort, ser fint ut men egentligen kan jag ju inte bedöma funktionaliteten. Jag hittade i alla fall ett trevligt café och fick njuta mitt eftermiddagskaffe i lugn och ro.

Min strategi är att hålla mig frisk så att jag slipper nyttja sjukhuset resurser. När jag satt där med kaffekoppen var jag helt övertygad om att jag ska fortsätta enligt den strategin. Min massiva huvudvärk är visserligen påfrestande men inte mycket att klaga över jämfört med många andras krämpor. Det är en stort lycka och frihet att själv kunna välja att ta bussen hem från sjukhuset igen, och är långtifrån alla som har den möjligheten.

Söndagssliten

Från åtta på morgonen till åtta på kvällen, har jag suttit med en rapport med deadline i kväll. Det innebär att den tog längre tid att skriva än jag trott och att jag dessutom sköt upp en del av skrivande i fredags då jag var febertrött. Under dagen har jag fått i mig ett antal koppar kaffe och nu ska det blir gott med ”lunch”.

Tyvärr är det inte så mycket kvar av helgen och det kan jag sakna. Jag längtar väldigt mycket efter mer fritid. Det är inte många veckor kvar nu, tänker jag. Eller hoppas jag.

Nu ska jag försöka se över planeringen så att jag åtminstone kan få vara lite ledig någon eftermiddag i veckan. Jag tror att det kan behövs för att orka och för att hålla mig friskt. Jag behöver mer tid för motion.

Tankepromenad

Satt hela förmiddagen och kämpade med ett skolarbete, en rapport som ska lämnas in senast fredag. Jag fick återkopplingen på nyårsafton. Nu försöker jag förstå hur jag kan förbättra rapporten. Några delar är enkla att åtgärda, men andra betydligt svårare. Jag har några nötter att knäcka, där jag inte vet hur jag ska ta mig an problemet på bästa sätt. Tänkte att en promenad i frisk luft kan hjälpa mig. Genom att promenerar brukar tankarna falla på plats.

Ganska snart under promenad kände jag mig orkeslös. Det fanns ingen energi till en rask promenad. Jag var visserligen ute länge men farten var verkligen långsam. Kanske har jag tappat kraft och kondition eller så behövdes energin till tankarna. Känns i alla fall skönt att ha promenerat, jag är behagligt trött i benen och piggare i tanken.

Några av promenadens insikter är att jag egentligen inte har någon panik. Den kritik jag fått gäller främst formalia kring akademiskt skrivande och det referenssystem som jag valt. Min lärare har redan skrivit att hennes kommentarer är detaljerade, att jag bara ska göra det jag känner att jag hinner (eftersom hon var sen med återkoppling) men att det är bra att lära sig för framtiden. Men å andra sidan vill jag gärna lämna in en bra rapport som är så korrekt som möjligt. Under promenaden lyckades jag prioriera vad som är viktigast att åtgärda, så nu har jag åtminstone en plan.

Första steget är dock, efter bloggande, att ta en kopp kaffe. Behöver värma med något uppiggande och mitt kaffe är ju så himla gott!

Terminens sista veckor

Att plugga på universitet innebär för min del att terminen pågår till den 14 januari och att terminens slutinlämningar ska ske nu i januari. En av dessa är en för mig viktig rapport som jag skrev ett utkast till och lämnade in den 8 december och som genomgick opponering den 20 december. Opponeringen var nervös men efteråt blev jag lite besviken eftersom jag inte fick någon matnyttig kritik, mest beröm.

På nyårsaftonen kväll, kl 21.40, fick jag återkoppling från min lärare på ett utkast till en rapport som jag lämnade den 8 december. Den innehöll massor av bra kritik. Jag är väldigt tacksam för denna återkoppling, men samtidigt lite ledsen att min lärare sitter med detta på nyårsafton.

De flesta fick sin återkoppling tidigare då jag var en av de allra sista som fick återkoppling. Det innebär att min tid för att fixa till rapporten är begränsad. På fredag är det deadline. Det är lite snålt om tid och jag måste vara effektiv, samtidigt som jag även har andra uppgifter att jobba med. Å andra sidan, av det jag har sett har de flesta andra av mina klasskamrater mer kritik att ta hand om. De behöver tiden bättre. Sådant är studentlivet.

Pust, pust, pust, hurra!

Idag står det opponering i min kalender. Det har jag vetat under hela terminen, en dag med obligatorisk närvaro. Det visade sig dock att vi fick olika tider för opponering under dagen och jag fick tiden 20.20. Och vid 21.30 var jag klar. Hurra!

Klar avser förstås enbart dagens övning. En opponering innebär att jag skrivit en rapport, och som jag fick kommentarer på ikväll. Jag har även läst en annan person rapport och gett hen mina kommentarer.

När jag läste den andra personen rapport, insåg jag att den var väldigt ofullständig. Jag har fått jobba hårt de senaste dagarna på att hitta bra formuleringar, för att uppmuntra personen utan att sänka. Att ge bra kritik är en konst. Samtidigt blir jag lite irriterad. Personen har gjort ett slarvigt hastjobb. Det känns inte schysst att jag ska behöva lägga så mycket tid på att dokumentera fel och rätt till hens rapport. Känns som att jag gjort en stor del av hens jobb genom att ge hen alla mina kommentarer. Själv fick jag inte alls lika mycket tillbaka.

Nu återstår att förbättra min egen rapport. Inlämning den 5 januari, så jag vet vad jag gör i mellandagarna.

Respekt för tid och nedlagt arbete

Haft en usel dag. Började redan igår med teknikstrul. Skulle lämna in en inlämningsuppgift men när det börjar strula så går ju allt fel. Deadline var vid midnatt och den missade jag. Men eftersom jag nästan var klar, så ville jag skicka in, det var ju så lite kvar. Satt uppe till fyra…

Efter några timmars sömn så gick jag upp och förberedde nästa uppgift. Ännu mer teknikstrul och nu ger jag upp. Det handlar om en presentation. Presentationen och ämnet är inget problem men det störningar i videobilden. Jag är ingen it-tekniker och sådant strul tar fram mina sämsta sidor. Jag ser ingen lösning. Men framförallt fattar jag inte varför jag måste synas i bild när det finns på presentationsmaterail och ljud. Det här är enbart onödigt arbete.

Nästa punkt på agendan var förberedelser inför en opponering av ett arbete som vi gjort i grupp. Jag var laddad till max och var beredd att både lyssna med framförallt försvara vårt arbete. Men vilket fiasko det blev. Opponering via webben där läraren har ett trasigt headset är verkligen uruselt. Första överraskningen var att vi skulle presentera vårt arbete. Inga problem för mig som är van men mina kompisar blev skärrade. De kommentarer vi sedan fick kan knappast räknas som opponeringen, ens återkoppling. Mycket var beröm. Det konstruktiva kommentarer de tog upp redaktionella ändring, typ – ändra ett ”samt” till ett ”och”. Andra kommentarer var direkt felaktiga. . Det var så dåligt att jag bara blev ledsen. När vår grupp skulle opponera på en annan grupps arbete, så hade vi mycket bra återkoppling. Tyvärr blev vi avbrutna innan vi hann komma till det viktigarste. Och lärare, betygsättare, hade ju ett trasigt headset så hon hörde inte vad vi sa. Det här var verklige illa. Respektlöst för all tid vi lagt ner på detta. Andra har tagit ledigt från sina jobb för att delta, då det är obligatoriskt. Helt vansinnigt.

Jag vet att jag är en elev som ska lyda mina lärare. Jag förväntar mig dock att skolan ska respekt mig och min tid. Just nu lägger jag alldeles för mycket tid på sådant som varken leder till kunskap eller utveckling. Men nu ska jag sluta sura och se fram emot nästa möte med ett grupparbete.

Försjunken i analys

Började tidigt i morse med möte i min studiegrupp. Vi håller på med ett projektarbete och är nu inne i analysfas och ska snart skriva klart vår rapport. Jag tänkte att det skulle gå fort men ack så jag bedrog mig.

Mötet i sig tog nästan tre timmar och därefter hade jag massor av eget arbete. Jag suttit med det hela dagen och kvällen med undantag för en liten promenad till affären. Jag har känt med helt försjunken in analysen och då glömmer jag tid och rum.

Nu är jag helt slut. Jag ska se på tv och koppla av resten av kvällen. Ska inte skriva ett ord till.