Tungt

Känner mig mentalt trött och tung i sinnet. Inte så att det är jätteallvarligt men så som det kan vara ibland. Vissa dagar är dystrare än andra. Fredagens uteblivna semester och stressen som infann sig innan läget var under kontroll – ja det har satt sina spår. Svårt att släppa tankarna helt och hållet.

Dessvärre har jag även problem med min bil sedan en tid tillbaka. Jag har en gul lampa som lyser och instruktionsboken hänvisar förstås till deras egen märkesverkstad. Det tycker jag är urusel information och service och inte något som hör hemma i dagens samhälle. Har förstås googlat en del och sett om det när någon jag kan göra. Nu har jag testat det jag klarar av, utan framgång så det blir till att ringa någon verkstad i veckan. Att vara utan bil i dessa tider, när man inte kan åka kollektivt, ger ett ytterst begränsat liv. Bara att erkänna att det knappast bidrar till gott humör.

Till dess bilen är körbar igen, har jag funderat på att vinterrusta cykeln dvs jag måste ha något varmt under rumpan. Det finns en del värmande sadelskydd men jag har snabbt insett att de bästa är de som sy-kunniga gör. Det finns massor av kreativa kvinnor som kan hantverk, handarbete och har sinne för stil och kvalitet – som gör jättepraktiska saker. De brukar sälja sina alster på marknader och liknande men nu är ju allt inställt och alla har inte hemsidor. Jag vet inte riktigt hur jag ska hitta rätt. Därav kom idén att sy ett själv, eftersom jag vet exakt vad jag vill ha.

Jag gjorde ett liten förfrågan på facebook om mitt sadelskyddsprojekt då jag behövde några praktiska råd och jag fick några fina tips. Fick även tips om att mina kravspecifikation inte var bra när det gällde materialval. Jag tackade och vidhöll att jag har mina behov att utgå ifrån och det är bakgrunden till vald lösning. Personen stod på sig och fick stöd av ytterligare en person. Det är absolut inte så att deras råd och åsikter är fel, det är bara det att de inte passar mig och de behov jag har just nu. Normalt sett skulle jag inte bry mig, men en dag när man är tung i sinnet blir det som ett litet gruskorn som skaver. Jag vet ju vad jag är ute och att tre gånger får höra att jag borde tycka något annat, blev liksom en gång för mycket. Det är en fin balans att uppmuntra till att tänka nytt/tänka om och att acceptera när någon vill något annat.

Min lösning på allt skav var att ta en promenad för att rensa hjärnan. På vägen ”råkade” jag slinka in i en butik med butiksbakat bröd och de hade nygräddade bullar. Jag köpte både bullar med saffran och med kardemumma. Saffransbullarna är fyrkantiga med socker ovanpå och väldigt saftiga och goda. Jag tror att de kallas saffransprinsar, men är inte säker. Hursomhelst så förgyller bullen mitt eftermiddagskaffe och livet känns lite ljusare.

En brutalt ärlig kvinna

Min tandhygienist är noggrann och brutalt ärlig. Tyvärr har hon varit sjukskriven en tid så det var länge sedan jag besökte henne. Idag har jag dock fått redogöra för hur jag sköter mina tänder, blivit undersökt och bedömd, blivit gnuggad och polerad samt rikligt förmanad. Jag fick en gnutta beröm och det var nära att jag slutade lyssna där. Men jag gick även en hel massa goda råd: teknik med tandtråd och mellanrumsborstar, goda rutiner samt var jag kan köpa tandtråd mm billigt. Väldigt bra service även om den svider. Jag trodde att det var ett kort besök men det tog över en timme.

Utan inkomst så känns förstås kostnaden. Men å andra sidan, en helt timme med hennes kompetens och all imponerande utrustning, måste ju få kosta. För mig handlar det egentligt bara om att avstå ett besök hos frissan (färgning och klippning) samt en massage. Mer är det inte. Och jag går ju bara en gång om året till tandhygienisten. Visserligen hade jag behövt en avslappnade massage efter behandlingen men det fick bli en promenad istället.

Eftersom jag är en mästare på att belöna mig själv, så gick promenaden via blomsterhandeln. Jag unnade mig nya blommor till balkongen. Det blev jättefint. Nu måste jag göra klart något annat trist uppgift, så att jag få köpa fler blommor. Det fanns så otroligt många vackra växter hos blomsterhandlaren och än finns det plats på balkongen.

Var är manualen?

Ibland rullar livet på i en hissnande fart medan det i andra perioder kräver mer av kraft och energi för att komma framåt. Alla har vi våra knep. Men så kommer vi till de situationer som man inte vet hur man ska hantera. Och just nu är jag där. Just nu vill jag helst skrika ”Var är manualen?” Just nu behöver jag vägledning och goda råd.

Men livet har väl ingen manual. Kanske att vi kan lära av varandra. Min övertygelse är dock att var och en måste hitta sitt eget sätt att hantera alla livets situationer på. Så även om det är svårt, så måste jag fixa det här. Sakta måste jag resa mig från min kraschlandning. Det gör ont. Det får göra ont. IMG_2408(2)