Simning och statistik

Efter ägnat en del av dagen till att sitta framför datorn och kolla på en lång föreläsning i statistik, ville kroppen varken ha mer av koffein eller socker utan fysisk aktivitet. Sega tankar valde mellan en promenad och simning och tillslut trillade polletten ner och jag tog en promenad till simhallen.

Lördag i simhallen kan var ganska stimmigt. Många barn och barnfamiljer har hittat dit, vs även hel del föräldrar, civila kläder eller i badkläder som vaktade och hejade på sin barn. Folk överallt. I motionssimdelen fanns även någon som tränade starter, flera som försökte lära sig simma och några få motionärer. Det är många som ska samsas om utrymmet.

Trots brokigheten så blev det bra motion för mig. Jag tänker inte så mycket på det när jag simmar, men det känns i armar och ben när jag kliver upp. Kinderna fortsatte att hetta hela promenaden hem igen. Härligt!

Nu försöker jag på alla sätt och vis hitta motivation till att fortsätta plugga. Statistikboken väntar.

Soffhelg

Efter en lugn och dov lördagsmorgon, bröt solen fram och jag kunde inte låta bli att ge mig ut på en promenad. Tog pendeltåget in till Vasastan. Älskar att gå i olika stadsdelar, se arkitektur och stadsdelsliv. Dessutom är det gott om caféer när man inte orkar gå längre.

20160213_145121_resizedOrken tog snabb slut och jag styrde stegen till ett av mina favoritkaféer (jag har jättemånga). Där satt jag med en kopp kaffe och redigerade några noveller. Redigering är inte alltid den roligaste sysslan men igår var det ovanligt upplyftande. Jag tänkte skriva om en äldre novell men insåg att den var oväntat bra. Sådant är glädjande.

Kvällen innebar soffläge. Jag har en alldeles vanlig förkylning som tar mina krafter. Ingen influensa, samma förkylning som jag får någon gång under årets första kvartal, nästan varje år. Det börjar med halsont, sen tappar jag rösten, därefter kommer snuvan och sist hostan. Ingen feber och ingen ork. Trodde att det skulle gå att lura förkylningen med vila och promenad. Tror möjligen att jag kunnat dämpa dess framfart men förkylningen behöver tydligen ha sin gång.

Nu får jag nog räkna med soffläge resten av helgen. Känner mig helt utslagen. Av en enkel liten förkylning. Livet är larvigt.

Fredagskväll i fåtöljen

Har landat i fåtöljen igen och undrar hur fort en vecka kan gå. Jag hinner inte med.

Veckan har varit fylld av jobb och jobbrelaterade händelser. Tidiga morgnar och sena kvällar. Nya upplevelser och gamla bekantskaper. Visst är det kul och utvecklande. men det kräver en del av mig; har verkligen behövt vara alert, påhittig och uthållig.  Nu släpper alla spänningar och jag känner hur trött jag är.

När någon frågar vad jag ska göra i helgen, vill jag gärna leverera att läckert svar. Men innerst inne vill jag bara vara fri. Oplanerade helger är de allra bästa. Sova, läsa, skriva, promenera. Och fika förstås.

Morgonpromenad

Det händer att jag går av en station tidigare och går den sista biten till jobbet. Det är 20 minuters morgonpromenad i rask takt eller 25 minuter då jag tittar på husfasader, himlen eller låter tankarna styra stegen. Ibland tar jag en extra tur, bara för att det är skönare att gå i en halvtimme.

Det är inte Stockholms vackraste gator jag trampar eller skönaste vyer jag passerar, men det finns alltid något att fästa blicken på. Och det är rörelser i kall luft som får både kroppen och tankarna att vakna. Det är en bra start på dagen.

Om jag går morgonpromenaden alla veckans vardagar får jag frukost på fredagen på något att alla de mysiga caféer som jag passerar. Det finns att välja på men det är sällan som jag får denna belöning. Det finns många hinder under veckan; resor, tunga väskor, försovning, dåliga skor eller kraftigt regn.

Varje morgonpromenad är egentligen en belöning i sig. Och om jag missar en morgon får jag en ny chans till promenad varje kväll. Men självklart satsar jag på att få frukost på fredag!