Lättja

Idag har jag i stort sett ägnat mig åt en enda ska – prokrastinering. Jag har massor att göra men har gjort just ingenting. Kanske kan det ses som lättja, en dödssynd. Jag tänker dock att turen till affären var något mer än lättja och att den dokumentär jag sett kan betecknas som lärande. Men det är ingen dag jag är stolt över, ens nöjd med.

Ibland skulle jag vilja vara en sådan där sprudlande person som har energi till allt, alltid aktiv och som kvittrar oavsett stressnivå. Men det är jag inte. Trots allt trivs jag nog bäst i att vara mig själv. Men lite mer kan jag göra, lite mer än prokrastineringlät.

Små förebilder

Idag borde jag verkligen jobba med mitt examensarbete så av den anledning gör jag allt annat. Jag har varit och handlat, köpt blommor, planterat i balkonglådor, tvättat, diskat mm mm. Det är inte klokt men det var ju så fint väder och jag är ju inte ensam om att prokrastinera.

Av tre butiker som jag besökte fick jag betala helt fel pris på mina varor i två av dem. I den ena butiken upptäckte jag det direkt och fick tillbaka mina pengar men i den andra butiken upptäckte jag det först här hemma. Kanske att jag går tillbaka i morgon, om jag hinner. Men det är sådant som irriterar mig. När butiker lockar med bra priser, så förväntar jag mig att de håller vad de lovar. Och det blir alltid krångel att försöka rätta till i efterhand.

Har tv:n på i bakgrunden när jag skriver och har haft ena ögat på ”Sverige yngste mästerkock”. Jag är helt slut. Barnen stressar och stressar och stressar och jag lider med de små kockarna. De är ju fantastisk bra, enastående begåvningar, men för mig är stressmomenten som psykisk misshandel av de små liven. Är det verkligen tillåtet? Känns som galen underhållning när vuxna kvinnor, som jag, ser barnen slita. Hoppas så innerligt att det är en bra upplevelse för dem som deltar. Trots att jag lider med dem, så ser jag dem främst från förebilder. De agerar utan att prokrastinera och det borde jag låta mig inspireras av.

Att motstå en soppåse

Håller på med en skoluppgift som jag inte riktigt kommer in i. Det är egentligen inte svårt men jag får inget grepp om den och hur jag än tar mig an frågeställningen så halkar den ur mitt grepp. Bestämde mig för att fixa det idag, så att det är gjort. Skulle bara hämta en kopp kaffe.

Helt plötsligt har jag satt igång en maskin med tvätt, har en ny sats äppelchutney på spisen och jag har även planterat om en blomma!

Det är magiskt vad kan få gjort när man borde göra tråkgöra. Och kaffet har förstås kallnat. Vågar jag lämna tangentbordet igen? Eller kommer det blir en alltför stor frestelse att motstå att gå ut med soppåsen och ta hand om disken?

Prokrastinering

Idag står det ”Räkna övningsexempel” på agendan. Jag har en tvåtimmars webbskrivning som ska göras någon gång mellan den 3-7 maj och jag vill förbered mig väl inför skrivningen. För mig är det bästa sättet att göra räkneövningar.

Alltså har jag hittills idag: varit på biblioteket, varit till grovsoprummet, diskat, vattnat blommor, bytt kabel till datorn, kollat upp några dikter, skrivit på ett helt annat grupparbete mm. Vissa dagar är det så otroligt svårt att komma igång. Idag är en sådan dag.

Det kommer att bli en lång kväll…