Söndagspromenad

Det blev en fin promenad, i svagt solljus, till biblioteket idag. De hade öppet med vissa begränsningar och jag kunde lämna några böcker och plocka upp en annan. Det känns bra. Det var i det närmaste öde på bibblan och kanske kommer det att dröja innan alla vet att de öppnat igen. Det har ju varit en del turer fram och tillbaka med olika rutiner och besked.

Uppdraget för dagen var även att hämta ett paket på ett utlämningsställe. Det var betydligt större än jag trodde, inte alls tungt med otympligt. Väldigt otympligt för en långpromenad hemåt. Som den överlevare jag är, hade jag en extra resårrem i ryggsäcken som jag kunde knyta runt det stora paketet. Det blev lite lättare att bära men hur jag än gjorde blev det konstiga ställningar för armarna. Jag fick byta grepp ofta för att stå ut hela vägen hem.

Promenader får mig att tänka klarare. Jag lyckas ofta lösa olika klurigheter och problem som jag inte lyckats se framför datorn. Det är ofta så att tankarna surrar på utvägen och är mer lugna och fria på hemvägen. Det är därför som jag gillar kvällspromenader – att gå bort alla jobbtankar. Idag lyckades jag komma på en perfekt present till min goda vän som fyller år om några veckor. Det har känts omöjligt att hitta något som dessutom går att skicka med posten eftersom vi inte kan ses. Men under promenaden så dök en tanke upp och vips så var presentproblemet löst. Bara att skynda hem och beställa.

Det otympliga paketet innehöll en sovsäck. Jag har två sommarsovsäckar och har önskat mig en varmare variant. Det innebär en större och aningen tyngre sovsäck men jag hoppas att det är värt det. Det betyder mycket att så sova gott under en vandring. Än vill jag inte bege mig ut men snart hoppas jag på en vårlig vandring med övernattning i det fria. Något att se fram emot.

Nedräkning

Längtan till semestern är stor och nu har jag mentalt börjat nedräkningen. Två veckor kvar. Nio arbetsdagar. Det är svårt att vara riktigt lika effektiv som jag skulle vilja vara. Men jag kämpar på. Det är relativt få som jobbar nu, så det är färre mejl och färre telefonsamtal. Men ungefär lika mycket som kan gå fel, som vanligt.

När jag tänker tillbaka på våren så är det just alla fel som jag har behövt hantera som utmärker perioden. Jag har inte haft flyt med något. Allt som kan krångla, har krånglat och allt som kan gå fel har hänt mig. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Visst har man otur ibland men den här våren har varit exceptionell. Men – det goda är att man lär sig massor. Och det ger ett gott självförtroende att ha klarat av alla prövningar.

Eller kanske inte riktigt alla. Några finns kvar. Tur att jag har nio dagar kvar till semester börjar!