Slutförande och avsked

Dagens stora händelse var att presentera mitt examensarbete för företaget. En liten tapper men intresserad skara satt bänkade framför mig i rummet eller via Skype.Jag är nöjd med presentationen och dialogen efteråt och jag kan känna att jag gjort ett bra jobb. Men det här med avsked är ju inte roligt.

Det är svårt att förstå hur fort tiden gått. Det är svårt att förstå att det är klart. Men lite tur får jag komma tillbaka men just nu är det slut. Nästan i alla fall. Jag ska faktiskt tillbaka redan på måndag för att göra samma presentation för en ledningsgrupp.

Jag har lärt känna några personer som jag kommer att sakna mycket, så om jag inte kommer tillbaka hoppas jag kunna hålla kontakten på annat sätt. Det är nog avskeden som gör att de senaste dagarna känts så tunga.

Idag fick jag ett varmt tack, blommor och ett mindre ekonomiskt tack kommer snart in på kontot. Det var det.

Opponering

Ännu en milstople är passerad. Nu är opponeringen på min kandidatuppsats klar. Det känns väldigt bra. Under natten hann jag blir väldigt nervös. Jag satt nästan och studsade under förmiddagen. Nu efteråt är jag lite besviken över att jag inte fick mer kommentarer.

Eftersom jag läser på distans, skedde även opponeringen via en IT-plattform. Det innebar att vi såg presentationsbilder men inte varandra, men så klart hördes vi. Vi var tre studenter som opponerade på varandra och därutöver deltog våra ämnesgranskare och examinator. För min del uteblev tyvärr min ämnesgranskare dvs handledaren på universitetet men däremot var min handledare på företaget var med. Det kändes lite ensamt utan min ämnesgranskare men jag får helt enkelt vara trygg i mig själv. Min ämnesgranskade satt på akuten med en bruten arm, dvs hans sambos arm. Jag får vara glad att han prioriterade sambon före mig.

För min del av den tuffaste utmaningen att opponera på en person vars arbete inte höll måttet. Jag hade förberett mig ytterst noga och hade tänkt igenom både formuleringar och tonläge för vara konstruktiv och ge uppmuntran. Det kändes som att jag krattade manegen inför ämnesgranskare och examinator. Tack och lov fick jag mycket beröm för min opponering. Det gjorde att jag kunde andas ut en aning innan min egen presentation.

Utmaningen med min presentation är att den är för lång eftersom mitt arbete är alldeles för omfattande. Jag fick vara rapp och bestämd och det gick bra. Jag fick bra återkoppling, allra mest beröm. Därutöver fick jag några mindre kommentarer om någon lång mening, några stavfel och annat. Det kan jag leva med. Det var kul att höra där opponenten gav kritik men examinator höll inte med. Det kommer att gå snabbt att åtgärda kommentarerna, vilket känns bra.

Nu ska jag njuta och känna mig nöjd. Hela kvällen!

 

Dagen före

Idag är det dagen före, dvs dagen före morgondagens opponering. Jag är mest laddar och har tränat på presentationen otaliga gånger. Jag har skurit ner presentationen från över 50 minuter till 28 minuter och ska ner till max 25 minuter. Det händer att jag önskar att jag valde ett mer begränsat område :-). Jag har varit lugn hela dagen men nu börjar jag bli nervös.

I morse skrev jag min om min irritation över vissa förutbestämda rekryteringar. Under dagen har jag fört samtal om anställning med två olika företag. Inget är bestämt än med det var riktigt bra samtal och jag inser vilken skillnad det är beroende på vem man bemöts av. Det finns hopp!

En annan glad nyhet är att jag kommer få något form av ekonomiskt tack för mitt examensarbete. Det hade jag inte räknat med och blev glatt överraskad. Jag vet ännu inte beloppet men för mig är det gesten som är viktigast.

Nu ber jag att ni håller tummarna för mig under morgondagens presentation. Det ska bli väldigt intressant och väldigt skönt att ha det avklarat.

Det rullar på

Ännu en dag med blandade utmaningar. Idag skulle jag göra en presentation om mitt exjobb: vad jag gjort hittills och vad som ska ske härnäst. Jag kan förstå mitt jobb utan och innan och känner mig helt trygg i det. Samtidigt inser jag att alla andra i rummet är experter och jag är helt ny inom området. Jag kan visserligen inte allt i deras verksamheten däremot vet jag mycket om hur verksamheter kan utvecklas och det visade jag idag. Jag känner en stor tacksamhet att jag är så trygg i mig själv och vågar utmana dessa experter. Det kändes väldigt bra.

Under eftermiddagen jäktade jag till Stockholm Stadsbiblioteket för att låna böcker som jag behöver till exjobbet. Jag hade extrem otur. Allt var utlånat. Någon måste ha precis samma intresse som jag och lånat denna vecka. Jag skev min lista, 10-12 böcker, i början av veckan och då fanns allt. Men inte idag. Tyvärr.

Nästa hållpunkt var en träff med min ena, och mycket trevliga, bokcirkel. Vi träffade på en restaurang och kunde kombinera med ett glas vin eller öl. Jag behövde dock kunna köra bil under kvällen och fick hålla mig till mineralvatten. Vi talade om boken ”Arv och miljö” och det blev en väldigt intressant diskussion. Berättelsen har många bottnar och ger upphov till egna reflektioner.

Nu är det hög tid att förbereda morgondagen. Jag har några känsliga möten att ta hand om så det gäller att tänka efter hur de kan läggas upp på bästa sätt.

Omladdning

Pustar ut i fåtöljen efter dagen två viktiga begivenheter, de som jag peppade inför i morse. Nu har jag haft mitt möte med handledaren och även gjort presentation och opponering. Båda uppgifterna gick bra och nu har jag massor av mer arbete att göra.

Min handledare framförde att jag överträffat alla förväntningar i förstudien och därmed har ännu högre förväntningar på exjobbet. Och det märktes. Jag har försökt avgränsa arbetet medan hon la på ännu fler uppgifter. Jag håller med om att allt är viktigt men jag måste få ihop en bra tidsplan och hålla min tidsbudget. Det ska bli jättekul men det kommer att krävas en hel del av mig.

Presentationen och opponeringen av förstudien gick bra och jag fick nyttig återkoppling. Det innebär en del omskrivning och redigeringsarbete men det känns ändå skönt eftersom jag lär mig och utvecklar mitt skrivande. Det känns kul att kunna förbättra rapportern ytterligare. Det var även kul att se andras arbeten, likheter och skillnader. När jag jämför omfattning så inser jag ju varför jag inte har någon fritid.

Nu måste jag ladda om, ta en kaffe eller promenad innan jag sätter igång med rapportskrivandet igen. Jag behöver energi för att orka ro i land veckans arbeten.

Pepp

Måste ha drabbats av någon form av vårtrötthet. Ändå sover jag dåligt på nätterna och blir ännu tröttare. Sitter med morgonkaffet och förbereder dagen. Först ett möte med handledaren på företaget om exjobbet. Sedan ska jag skynda hem igen för ett webbseminarium. Idag är det dags för presentation av min förstudie.

Det här är en dag jag längtat till, en milstolpe. Det ska blir jätteintressant att få lyssna till andra presentationer och få ge kommenterar. Det ska även blir kul att få göra min egen presentation och höra vad de andra tycker. Jag är grymt föreberedd. Ni skulle kunna väcka mig mitt i natten och jag kan dra presentationen.

Med lite tur får jag inte mer kommentarer än att jag kan slutföra rapporten redan ikväll. Sedan är det bara ytterligare en rapport kvar och en presentation att göra denna vecka. Ljuset kommer allt närmre.

Tiden som rann och försvann

Efter en dag på kontoret med mitt exjobb, fick jag rusa hem för att vara med i ännu ett webbaserat seminarium. Vår lärare är ambitiös och det visade sig ett en i vår grupp är det också. Seminariet skulle ta max en timme men tidigare sessioner har varit klara på 15-20 minuter så jag hoppades på att bli klar i förtid. Det skulle nämligen innebära att jag hann till en tidig bio, något som jag sett fram emot den senaste veckan. Men det bli ju inte alltid som man tänkt sig.

Var och en av oss i gruppen skulle presentera en fråga med ett svar, en kort presentation på 3 minuter. Den första tjejen i vår grupp valde dock att prata i dryga 25 minuter. Det var inte ens möjligt att koncentrera sig på vad hon sa till slut, det var ju inget nytt eftersom vi alla läst samma material. Tiden rann. När vi sedan skulle få feedback fortsatte svadan genom att kommentera precis allt. Det innebar tyvärr att vi inte hann med allt på våra 60 minuter. Tiden försvann.Och någon bio blev det inte heller.

Jag är mycket medveten om att jag inte har något rätt att vara sur. Tjejen tog för sig. Kanske att hon ville visa framfötterna, även om det blev alldeles för mycket och tog över på ett besvärande sätt. Men jag tycker att jag var värd det där biobesöket och hade verkligen hoppats på tur med tiden. Så det känns lite sur ändå. Men nu har jag ”skrivit av” mig det och kan gå vidare med andra kvällsaktiviteter. Det finns fler ju inlämningsuppgifter att göra!

Det här går ju inte som jag tänkt mig

Idag har jag suttit på kontoret hela dagen och filat på presentationsmaterial och förstudierapport. Arbetet är koncentrerat och intensivt och jag saknar kollegor som tar fikarast. Jag har behöver ta paus ibland för att sträcka på benen och ruska på axlar och armar. Jag är nog van vid att ha mer varierande uppgifter och nu blir jag trött av att ha ständigt fokus på samma sak. Man hinner mycket på nio timmar men jag behöver paus för att det ska blir bra. Arbetsdagen avslutades med ett styrgruppsmöte med mina handledare. Det var faktiskt lite nervöst att få återkoppling från dem. Allt gick bra, jag fick bra beröm och även några goda råd som jag är tacksam för.

Min handledare vill dock fortsätta efter mötet trots att klockan var mycket. Vid halv sju lyckades jag smita. Jag hade ju tänkt att jag i mitt nya liv inte ska jobba för mycket och alltid gå hem i tid. Den här veckan har jag misslyckats med det två dagar av fyra. Hur blev det så här? Hoppas verkligen att det blir bättre snart.

Den sena hemkomsten gör att orken att plugga tryter. Jag har visserligen gjort det viktigaste men vissa saker får jag helt enkelt skjuta upp till helgen. Det blir visserligen inte som jag tänkt men hälsan är viktig. Jag måste få tänka på annat någon timme innan det är dags för nattsömn.

 

Kallt, halt och änglavakt

Vill inte kalla det sovmorgon men ändå en något lugnare start på dagen. Jag kunde sitta hemma någon timma och förbereda ett möte innan jag tog bilen för att åka till en anläggning och hålla en presentation. Det gick bra men kändes lite konstigt att köra bil fram och tillbaka för en timmes möte. Hann i alla fall med en riktig lunch för att sedan sitta på kontoret och jobba vidare med min rapport och en ytterligare presentation som ska göras under morgondagen.

Det visade sig att jag satt ensam i kontorslandskapet under eftermiddagen. Det blir inte så mycket samverkan när man är ensam, däremot effektiv arbete. Det blev så effektivt att jag nästan missade att gå hem och satt alldeles för länge utan att uppfatta tiden.

Det var halt och mörkt när jag tassade hemåt och jag kände mig glad att jag kom hem utan att dratta på ändan. Dessutom var det skönt att komma in i värmen, fy så kyligt det är ute. Jag har en längtan till vår och värme som jag när genom att läsa romaner med vårtema. Eller rättare sagt, försöker läsa eftersom jag har en tendens att somna efter bra någon sida.

Till dagen hörde även änglavakt. När jag körde hem från anläggning hände något i trafiken, det blev tvärt stopp och jag fick ställa mig på bromsen. Det isigt som tusan och jag fick pumpa och hann mentalt förbereda mig på att styra åt sidan för att inte hamna i stoppet. Bilen bakom mig fick värre problem och fick köra åt andra sidan för att inte hamna i mig. Tack och lov och tack till alla änglar som såg till att vi reagerade snabbt och att inget hände. Hoppas även att den som orsakade problemet framför oss, inser sitt misstag och inte utsätter oss andra för detta igen.

Pust vilken presentation

Sitter lite skakig i fåtöljen. Har precis avslutat en gruppredovisning via Skype. Den var helt annorlunda än vad vi trott. Vi blev rejält utmanande och alla fick hjälpas åt för att hantera situationen. Turligt nog är vi bra på olika saker och kunde komplettera varandra. Då är det skönt att vara i en bra grupp.

Två i gruppen fick en helt annan behandling än två av oss andra. Två personer har träffat läraren tidigare då de studerat på Campus och läraren tilltalade dem på ett annat sätt och pratade mycket om hur de lärt sig och vuxit som personer. Läraren tyckte att de gjort dem gott att få samarbeta med ”de två damerna på distans”. Jag och den andra ”damen” undrar vad det handlade om egentligen. Märklig känsla.

Nu ska vi ”bara” ta hand om några restpunkter, sedan är åtminstone en kurs klar för denna termin. Det ska jag fira!