Fallande höst

Sitter framför datorn och tragglar med dagens göromål och kämpar med humöret. Det är så mörkt att jag behöver tända lampor.

De senaste dagarnas, och nätternas, regn och gjort naturen höstlik hos mig. Löven faller och färgprakten hamnar på marken medan resten av blickfånget blir allt mer grått. Ett mejl från Åre berättar om första snön som lagts sig på Åreskutans topp, glädje för dem och alla skidåkare och en påminnelse för mig att vandringssäsongen ändras.

Jag saknar flyt och känner viss irritation över småsaker. Idag kom ett brev från PostNord med en påminnelse om ett paket som måste hämtas inom två dagar. Varför har de inte skickat ut någon första avisering? Det skulle ju har underlättat både för mig, dem och paketutlämnaren. Istället för att glädjas åt paketet, blir jag lite sur på den bristande hanteringen. Det är så onödigt.

Det är som att höstens fallande rörelse med löv och regn även påverkar mig. Ögonlocken faller ner tillsammans med mörkret på eftermiddagarna, jag ramlar ner i soffan med en bok om kvällarna. Få aktiviteter som gör att jag studsar upp. Är det så varje höst?

Den ende som kan göra något åt saken är ju jag. Så det ska jag göra. Jag ska börja med att leta fram färgglada kläder och bege mig ut. Kanske plaska i någon vattenpöl? Eller sjunga högt i bilen?