Reflektion

För mig som person är årsskiftet en bra tid för reflektion, inte nödvändigtvis vid 12-slaget utan dagarna omkring det nya året. Eftertanke och planer är något jag jobbar med under någon veckas tid (dock ej kontinuerligt).

När jag ser på 2018 ser jag främst en stor studiebubbla, tid på bibliotek, stunder på balkongen och högar av lästa böcker. Jag använde min lilla balkong som ett extra rum från april till oktober och där gjorde jag allt möjligt: läste, målade, fika, reflekterade och löste korsord. Så mycket värme under året!

Bland årets viktigaste höjdpunkter vill jag lyfta fram tre:
1) En resa till Umeå
2) En vecka på folkhögskola
3) Flera fina vandringar

Det överraskade mig att just Umeå-besöket skulle bli så betydelsefullt, det är ju sådant som man inte vet innan. Motivet till resan, som skedde i mars, var att besöka en litteraturfestival men resan gav så mycket med av upplevelser, personliga möten, tankar och att växa som människa. Mitt allra första möte med en folkhögskola skedde i juni och även den finns som ett mycket varmt minne i hjärtat. Det hände så mycket inom mig och med mitt skrivande. Innerliga samtal betyder så mycket och jag fick många fina vänner där. Mina vandringar blev inte alls som tänkt. Min planerade långvandring uteblev pga av hetta och skogsbränder men under året jag blivit duktigare på att göra dagsvandringar i vackra miljöer. Mitt närområde har mycket att erbjuda och det ska jag fortsätta att utforska.

Det hände även mindre bra saker under året. Sjukdomar bland familj och vänner är numera återkommande och knappast utmärkande för ett enskilt år. En händelse som jag tog illa vid mig av, var när jag blev av med min plånbok. Jag vet fortfarande inte hur det hände och det irriterar mig mycket. Jag ogillar ovälkomna överraskningar.

Det är intressant att se vad som känns viktigt och mindre viktigt under ett år. För mig är resor och möten är viktiga och att testa nya saker, det ser jag ju här. Det blir något att ta med sig i planeringen för året.

Förnyelse av körkort

Det känns som länge sedan, som jag blev av med min plånbok. Tyvärr har den inte kommit till rätta. Det mesta är återställt och det enda som jag saknar är själva plånboken, som jag valt med stor omsorg.

När allt hopp om att få tillbaka plånboken var över, blev det dags för nytt körkort. Det ses som en förnyelse som kostar 250 kr. Man välja mellan att själv ta en bild i automat, eller går till kontor för förarprov där man kan ta bild och skriva sin namnteckning. Jag tycker att det är praktiskt att allt kan skötas digitalt och tänkte mig en tur in till förarprovkontoret i city. Till stor förvåning upptäckte jag ett kontor, alldeles nära där jag bor dvs mindre än 10 minuters promenad. Det var otroligt praktiskt att promenera dit, ta bild och signera vilket bara tog några minuter. Sedan kommer en faktura på 80 kr för fotot. Fem arbetsdagar tar det för att få körkortet. Det kan dock ta ytterligare någon dag att få det, då det skickas som rekommenderat brev.

Visserligen är det inte gratis men jag tycker att kostnaderna är skäliga. 250 kr sägs motsvara tillverkningskostnaderna för körkortet. 80 kr tycker jag kan vara rimligt för foto med tanke på investeringar i utrustningen.

Jag tycker att det är ett exempel på där effektivisering fungerar och där man drar nytta av den nya tekniken. Trots att det handlar om säkerhet så är det inget onödigt krångel och administration. Hanteringen är enkel och smidig och alla instruktioner är lätta att förstå. Det tycker jag är bra.

Märkliga tjuvar

Imorgon är det två veckor sedan jag blev av med min plånbok. Jag har fått nya betalkort, Icakort mm och nu har även alla nya koder kommit , som jag försöker lära mig. Jag har dock ännu inte förnyat körkortet, eftersom jag blev rekommenderad att avvakta om plånboken blir upphittat. Men hittills har ingen hört av sig, varken polis eller allmänhet.

Under veckan har jag kommit på att det låg några ”bonus-kort” i plånboken, sådana där man är med i någon kundklubb eller liknande. Numera går det ju oftast bra med id-kort då allt fler klubbar blir kortlösa. Det är värdsliga problem för mig.

Idag kom jag på att det finns ytterligare ett kort i plånboken, det som jag betalade med den ödesdigra lunchen. Jag minns att jag blippade, dvs behöver inte ens använda kod. Jag har inte så mycket pengar på kortet och eftersom det inte varit spärrat, räknade jag med att pengarna var förlorade. Men… när jag kollade saldot och transaktioner, ser jag att det är orört.

Vem har egentligen tagit min plånbok? Är den inlåst på någon hittegodsavdelning med lång hanteringstid? Är det kastad i papperkorg dvs att det enbart var kontanterna som var intressanta? Eller kan den ligga gömd någonstans? Jag blir så förvirrad av detta eftersom jag inte kan hitta någon logisk förklaring.

Polisens hittegodsavdelning

Min försvinna plånbok grämer mig och men idag är det vardag igen och möjlighet att agera. Jag for in till city och besökte Polisens hittegodsavdelning. Polismannen var trevlig och serviceminded trots att han inte hade mycket att erbjuda.

Tydligen får de in mängder av upphittade plånböcker, vilket jag ser som hoppfullt. Däremot går det inte att identifiera alla ägare (beror på vad som finns kvar av innehållet) och dessutom tar det tid. De kontaktar mig om de hittar något. Jag kan räkna med två till tre veckor innan de hör av sig. Jag har ett unikt namn och är på så sätt lätt att identifiera (både för poliser och bovar). I nuläget finns inget mer jag kan, eller förväntas, göra. Det råd jag fick var: ”Ha is i magen och hoppas på tur”. Tre veckors väntan på ett telefonsamtal, var inte riktigt vad jag hoppas på.

En annan reflektion är att det numera är lätt att polisanmäla, spärra olika typer av bank- och betalkort samt beställa nya. Jag har redan fått sms om att nya kort är på väg. Dock, de skickas med posten som numera har två dagar på sig att nå fram. Den effektivisering som ny teknik och bankernas servicekänsla ger, förloras i distributionen. Det ska bli intressant att se när allt kommer fram.

Nu vet jag i alla fall mer och vet att jag inte göra mer nu än att vänta. Med den vetskapen känns lite bättre men tillräckligt trist för att jag ska få unna mig något gott till kaffet.

Plånkan borta

Jag som hade en så fin dag, men så blev det strul ändå.

Solen skiner, det är sommarvarmt och alldeles underbart att vara ute. Jag mötte min väninna på Djurgårdsbron och så gick vi till Rosendals trädgårdskafe för lunch. Allt var helt perfekt. Efter maten tog vi en promenad på Djurgården. Det kan inte bli bättre än solig fredag.

Väl inne i stan igen, skulle jag köpa en flaska vatten. Då upptäcker jag att plånboken inte ligger på sin plats i handväskan. Sådant få min puls att skena. Jag fick be om ursäkt och försökte nå caféet men ingen svarade. Började där efter att spärra de viktigaste korten medan jag tog bussen tillbaka till Djurgården. Jag letade runt efter plånboken och frågade på flera ställen om någon hittat den men tyvärr hade jag ingen framgång.

Väl hemma har jag spärrat allt som jag minns finns i plånboken och gjort polisanmälan. Nu kan jag inte göra mer. Det som återstår är att komma på hur jag ska klara mig utan körkort, kontokort, betalkort, kontanter mm till dess att allt är återställt igen. Det är ju helg och jag gissar att det dröjer till nästa veckan innan får tillgång till pengar igen. En annorlunda känsla.

Inget lyxfika idag

Just nu arbetar jag med tre olika grupparbeten, parallellt. Det är olika grupper och förutsättningarna är begränsade eftersom vi jobbar på distans utan bra hjälpmedel. Idag har jag ägnat hela förmiddagen enbart åt att administrerar grupperna och försöka få igång arbete och dialog. Det har känns som att jobba i svart hål. Jag har skrivit meddelande, planer, gett förslag, bidrag etc men ingen har svarat (på veckor…).

Mina insatser börjar ge utdelning. Ett grupparbete är åtminstone igång. Ett annat fick jag igång idag och det kändes underbart. Det tredje arbetet hoppas jag få fart på ikväll. Jag var så glad att jag bestämde mig för en liten utflykt med lyxfika. Många caféer accepterar inte att man pluggar hos dem, det brukar fungera för mig (troligen eftersom de ser mig som vuxen och inte vet vilka papper jag läser). Jag packade väskan och gav mig iväg.

Väl framme, slogs jag av insikten att plånboken var kvar hemma. Inga pengar, inga kort, ingen swish och jag kände mig liten och pank. Bara att vända hem igen. En förlorad timme och nu vet jag inte om jag hinner ut igen. Så snopet. Jag blir besviken på mig själv, det är ju klantigt. Visserligen är mitt eget kaffe gott, men jag hade sett fram emot ett miljöombyte.