Birgittavandringen

Idag tog jag mig till Upplands Väsby för en vandring på en pilgrimsled. ”Birgittavandringen” börjar vid Fresta kyrka och går i det som var en socken en gång i tiden. Bakgrunden till namnet är att Heliga Birgitta, enligt en teori, kan ha varit född och växt upp på en gård i Fresta socken, där fadern ägde gården Sköldnora. Det finns olika teorier men jag lockas ända av tanken att hon varit i området och traskat i naturen där jag gick i dag. Jag gillar tanke att jag går samma stigar som andra gått före mig. Jag gillar tanken att Birgitta och/eller hennes släkt vänner suttit och tänkt på livet på samma sten där jag satt idag och tänkte på livet. Inte så mycket som skiljer oss åt mer än drygt 700 år och skönare skor.

Jag attrahera även av att upptäcka mer i mitt närområde, inte allra närmast men ändå så att det inte kräver långa resor. Upplands Väsby är ingen vandringsmetropol, delar av vandring gick i tättbebyggt område men jag förstår sträckningen då den tog mig till intressanta platser. Jag kommer nog inte gå hela sträckningen igen men delar av den kommer jag absolut att besöka igen, kanske skapa mig en egen runda.

Hela rundan var välskyltad och det fanns många informationsskyltar där men fick lära sig både om natur och historia. Därtill fanns skyltar med ord att reflektera över tex sanning, mod, tillit, frihet. Det gjorde att min vandring tog tid då jag stannade och lästa och fotograferade.

Det var många som var ute idag och det var fullt vid alla grillplatser. Som vandrare är jag van att hälsa på andra vandrare, det hör till. När jag vandrare hälsar nästan alla även lokalbefolkning med några få undantag av ett fåtal sura ortsbor. Idag hälsade inte alla men ganska snart upptäckte jag vilka jag skulle hälsa på och inte samt vilka jag kunde prata med. Ett glatt hej är inte så jobbigt att bjuda på.

Dagen kan beskrivas som ett tomrum mellan vinter och vår. Det var inte soligt, nästan ingen snö men ändå inte vår. På några ställen var isen kvar men det mesta var barmark. Och lera. Hoppsan så smutsig jag var när jag kom tillbaka, utan att jag märkt det under vandringen. Det är ett mycket gott betyg på en glad vandring.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Floppad vandring

Idag var det dags att göra gårdagens planerade vandring och jag hade tänkt mig en pilgrimsled i Vallentuna. Av det skälet gick jag upp tidigt för att ta mig med tåg, buss och annat tåg till Frösunda. Det var dagens första misstag. Jag borde ha tagit bilen till slutmålet och då bara behövt åka en station med tåget. Det hade varit mer effektivt och flexibelt.

Från Frösunda följde jag karta och pilar och vandrade vägen mot Orkesta Kyrka. Där upptäckte jag dagens andra misstag. Jag ville fika i solen och hade kaffe och vatten med mig. Men inget tilltugg då jag åt upp matsäcken under fredagen. Det fungerade men blev lite trist. Jag upptäckte även det tredje misstaget. Jag hade ett pilgrimspass och upptäckte att jag kunde stämpla vid varje kyrka. Det missade jag vid Frösunda kyrka. Men jag orkade absolut inte gå tillbaka. Underlaget var hård asfalt och jag var redan stel i benen.

Jag vandrade vidare, nu på traktorstigar och tänkte på att jag glömt ta med godis. Det hade jag inte ens köpt vilket måste räknas som misstag nummer 4. Misstag nr 5 blev katastrofalt. Jag gick fel. Vid ett vägskäl gick jag åt fel håll, jag tänkte helt fel. Efter ett tag tyckte jag att det inte stämde, fattade inte kartan men trodde mer på markeringen än mig själv. Himla dumt. När jag kom på mitt misstag var jag nästan framme. Jag hade vandrat en annan led än jag tänkt.

När jag kom fram till Lindholmen, för att ta tåget tillbaka, hade jag förstås missat det. Fick vänta för att sedan byta i Vallentuna. Där bjöd jag mig själv på fika för att pigga upp mig. Kände hur det stramar och bränner i huden vilket tyder på att misstag nummer 6 var att inte ta på solskyddsfaktor.

Vallentuna är ett område med många runstenar som jag studerat under dagen. Eftersom jag inte är från trakten, är detta lite nytt för mig, inget som man lärde sig så mycket om i skolan. Det ger lite perspektiv på vandringen. Att jag vandrar i samma trakter där många vandrat i årtusenden före mig.

Nu kan jag ju rätta till alla mina misstag och göra en ny vandring, på rätt led. Men å andra sidan var detta den tristaste led jag någonsin gått så det känns inte så aktuellt. Det hårda underlaget gör att benen var rätt nöjda med att komma hem i tid.

En helg på Björkögården

I fredagskväll störtade jag iväg från coachingkursen för att ta mig upp till Roslagen. Typ Norrtälje trodde jag men det visade sig bli en betydligt längre resa till något som heter Björkö-Arholma. Inte riktigt säker på var jag befann mig men det blev i alla fall en jättefin helg. Det var Svensk kyrkan i min kommun som arrangerade vad de kalla för ”Må-bra-dagar” och för mig var det första gången som jag var med.

De andra kom redan till lunch men jag anslöt på kvällen, alldeles lagom till en ”upplevelsevandring”. Det blev en skön kvällspromenad med reflektion. Kvällen ägnades sedan åt samtal, mys och ostbricka och vi var alla lite bekymrade över att missa finalen av Let´s Dance. Man kan ju inte få allt i livet.

Lördagen var solig och fin. Efter frukost satt jag ute i solen och läste. Deltog i en avslappningsövning och valde sedan att sitta på bryggan och läsa. Det var magiskt skönt. Under eftermiddagen hade vi en pilgrimsvandring, en långsam vandring med mycket eftertanke och det passar mig utmärkt. En efterlängtad kopp kaffe väntade när vi kom tillbaka och därefter fanns tid för skapande.

Jag testade något som jag tror kallas nåltovning. Det var i alla fall något med ull och jag satt och hackade med en nål. Det var jättekul och något jag gärna lär mig mer av. Resultatet är kanske inte så imponerande men titta noga: Det gula på ena tavlan är jag, sedd bakifrån där jag står i min randiga tröja och stubbiga ben och blickar mot himlen. Nu vet nu hur jag ser ut 🙂Kvällen innebär meditation, andakt på bryggan och ännu mer skapande. Och det blev en ganska tidig kväll. Kanske är det alla tankar, kanske havsluften som gjorde att vi sov så gott.

Vi vaknade upp till en grå söndag som mest innehöll reflektion och packning. Jag var nog ganska mätt både på intryck och gemenskap. Avslutade med att skapa något av naturen och det kändes fint. Skönt att få lämna var en del tankar där i Roslagen och samtidigt ta med både minnen och nya insikter hem igen. Nu är jag redo för slutspurt inför sommarlov.