Spelman på taket

Hade sett fram emot en vacker sensommarkväll med teater. Hängde tidigt i veckan fram klänning, sandaletter, en sjal till kvällen och lilla aftonväskan. Så kom eftermiddagen med regn och rusk och jag fick dra på mig brallor, strumpor, skor och regnkappa och alla drömmar om den ljumma, ljuvliga kvällen rann bort. Men nu är det ju inte kläderna som gör en teaterkväll så det blev ju bra ändå.

Kulturhuset Stadsteatern här i  Stockholm sätter upp Spelman på taket. Ikväll var det genrep. Eftersom kulturhuset byggs om, spelas föreställningen på Dansens hus. Pia Johansson och Dan Ekborg är dragplåster men jag vill hävda att hela ensemblen är viktigt och att det de mindre kända som gör de bästa insatser. Det är ju en musikal med mycket sång och dans. Föreställningen var tre timmar lång och jag njöt hela tiden.

Dock, det är inte så länge sedan jag såg musikalen i Malmö Operans uppsättning. Den var fantastisk. Det är svårt att låta bli att jämföra. De är två olika uppsättningar med olika kvaliteter. Inför kvällen hade jag egentligen inga särskilda förväntningar eftersom jag misstänkte att Malmö Operans uppsättning är svårslagen. Därför blev jag positivt överraskad. Visst tycker jag fortfarande att Malmö Operans uppsättning var vassare och höll högre kvalitet. Stadsteaterns variant var med flirtig med publiken och lät den mest populära låten återkomma flera gånger. Jag skrattade lite mer ikväll.

När publiken ställde sig upp i stående ovationer, fick jag känslan av att Stadsteatern kommer att locka många till sin uppsättning. Och många kommer att gå därifrån nynnandes på ”Om jag hade pengar…”

Avslutningsvis måste jag även skriva att jag tror att Dansens hus har teaterstockholms skönaste stolar. Mjuka och sköna så att jag nästan kunde somna.

Marias testamente

Marias testamente av Colm Tóibín sätt nu upp på Stockholms Stadsteater. Pia Johansson spelar Maria, Jesus mamma, och hela pjäsen ger Marias alldeles egna version av den sanning hon upplevt. Pjäsen har premiär den 2 november och ikväll såg jag ett genrep.

Pias version av Maria är fysisk och tydlig. Det är en smärtsam relation mellan mor och son som visas upp. och det gör ont. Det känns som när en vän berättar om en jobbig händelse. Så ärligt och nära. Och det är väldigt intressant att höra en historia som man hört så många gånger, men nu från en helt annan synvinkel. Det väcker många tankar. Pjäsen är endast en timme lång men det är en intensiv och känslofylld timme. Tankarna fortsätter dock och känslan sitter kvar betydligt längre.

Min beundran för Pia Johansson är stor. Den beundran växer med denna pjäs. För mig var detta en betydelsefull teaterkväll, ett minne som kan kommer att vårda.

En midsommarnatts sexkomedi

På Stockholms stadsteater spelas pjäsen ”En midsommarnatts sexkomedi” som är skriven av Woody Allen. Allen skrev den för film som spelades in på tidigt 80-tal. Inspirationen kom från Ingmar Bergmans film ”Sommarnattens leende”.

Pjäsen utspelar sig 1905. på landsbygden där sex personer träffas under en helg. Värdparet älskar varandra men har vissa problem i samlivet. Värdens gamle vän, läkaren, har med sig en ny ung kvinna, vilket han brukar ha vid sina besök. Värdinnans kusin har med sig sin blivande brud, en brud som inte är helt okänd för värden. Kärlek och åtrå fyller luften på många olika sätt och med olika mål.

För mig är det främmande att se en Woody Allen-film men Stadsteatern tolkning är något som faller i min smak. Tolkningen, gestaltningen och den professionella ensamben ger glädje. Dan Ekborg, Pia Johansson och Philip Sandén är alldeles strålande i sina roller. Kajsa Ernst, Niklas Falk och Hanna Alström framställer sina karaktärer med glans. Det är stor underhållning och mycket välspelat. Dialog, gester och utryck blir riktigt kul i de vackra kostymerna och i den relativt enkla dekoren. Det är mys och fniss i sommarnatten och det smittar av sig på publiken. Många goda skratt fyller salongen.

Pjäsen är bara två timmar och tio minuter lång inklusive paus och det är alldeles för kort. Vi hade gärna fått mysa mer.