Spelman på taket

Vilken kväll!, Vilken kväll! Vilken kväll! Jag är helt uppspelt, som att lyckan pickar i hela kroppen.

Jag har varit på Malmö Opera och sett musikalen ”Spelman på taket”. Jag är inte någon fantast när det gäller musikaler men ibland är underhållning trevligt. Det var mitt allra första besök på Malmö operan och det blev förstås en härlig upplevelse. Byggnaden och dess inredning är urläcker, väl värd ett besök. Även salongen och scen var häftigt, och det stora orkesterdiket. Jag tvekade lite när jag köpte biljetter, visste inte vilka platser som var bäst. Jag hamnade långt fram och det är jag nöjd med.

Spelman på taket är en välspelad musikal. Storyn är ganska enkel och utspelar sig i tsarryssland 1905. Musiken är medryckande. Många återkommande slingor som är lätta att ta till sig. Dunderhiten ”Om jag var en rik man” känns ju igen även om jag minns den som ”Om jag hade pengar”.

Det som också bidrog till upplevelsen var den stora orkestern och alla människor på scen. Det är lite speciellt. En operakör kan ju sjunga på ett annat sätt än de skådisar jag är van att se.

Totalt sett blev det en jättehäftig upplevelse som jag kommer att minnas länge. Jättetrist att det är så kostsamt. Jag har inte råd men denna typ av nöjen. En fredagsbiljett på parkett kostar 765 kr och en lördagsbiljett på parkett kostar 795 kr och det är långt över min budget. Eftersom jag kunde nyttja 50% rabatt, så kändes det ok men inte något jag kan göra regelbundet. Jag förstår att folk inte har råd.

Sarah Bernhardt

Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm har pjäsen Sarah Bernhardt – Memoarer på repertoaren nu i vår. Uppsättningen på lilla scen har två skådespelare; Claire Wikholm och Åke Lundqvist. Pjäsen är skriven av John Murrell och i regi av Philip Zandén. Jag har sett och reflekterat.

Det är en pjäs om en kvinna, en storhet, en personlighet. Visste i stort sett ingenting om Sarah Bernhardt när jag satte mig i salongen och egentligen vet jag inte särskilt mycket mer efter denna föreställning. Fick uppleva mer om Sarah Bernhardts karaktär än liv. Men för mig blev det ändå en fin teaterupplevelse.

Scenen är vacker, som ett konstverk, och det var njutbart att se hur dygnets förändringar. Scenografin gav mig en ro som förstärkte upplevelsen. Och det behövde jag då jag uppfattade texten som ojämn; neutral, rolig, brilliant, intetsägande, tänkvärd. Det var en blandning som jag hade lite svårt att ta till mig.

Hela pjäsen höjdes av Claire Wikholm. Det är en fröjd att se henne på scen. Hon är unik och fantastisk och jag är tacksam för att få scen henne agera, leverera. Hon sprider värme och leenden. Något vi kan behöva en kall vårkväll.

 

En midsommarnatts sexkomedi

På Stockholms stadsteater spelas pjäsen ”En midsommarnatts sexkomedi” som är skriven av Woody Allen. Allen skrev den för film som spelades in på tidigt 80-tal. Inspirationen kom från Ingmar Bergmans film ”Sommarnattens leende”.

Pjäsen utspelar sig 1905. på landsbygden där sex personer träffas under en helg. Värdparet älskar varandra men har vissa problem i samlivet. Värdens gamle vän, läkaren, har med sig en ny ung kvinna, vilket han brukar ha vid sina besök. Värdinnans kusin har med sig sin blivande brud, en brud som inte är helt okänd för värden. Kärlek och åtrå fyller luften på många olika sätt och med olika mål.

För mig är det främmande att se en Woody Allen-film men Stadsteatern tolkning är något som faller i min smak. Tolkningen, gestaltningen och den professionella ensamben ger glädje. Dan Ekborg, Pia Johansson och Philip Sandén är alldeles strålande i sina roller. Kajsa Ernst, Niklas Falk och Hanna Alström framställer sina karaktärer med glans. Det är stor underhållning och mycket välspelat. Dialog, gester och utryck blir riktigt kul i de vackra kostymerna och i den relativt enkla dekoren. Det är mys och fniss i sommarnatten och det smittar av sig på publiken. Många goda skratt fyller salongen.

Pjäsen är bara två timmar och tio minuter lång inklusive paus och det är alldeles för kort. Vi hade gärna fått mysa mer.