Mysfrukost och trygg i mig själv

Det blev ingen sovmorgon trots att det är helg. Jag for in till stan och fick se Stockholm i en tunt lager av frost och i ett mjukt sken av morgonsol. Det glittrade så fint. Valde att åka buss en del av resan för att så se Stureplan, Kungsträdgården, Operan, Riksdagshuset, kungliga slottet och Gamla Stan, dit jag skulle. Jag hade tid för frukost vilken jag intog på ett cafe på Skeppsbron och kunde se ut över vattnet, Grand hotell, Nationalmuseet, Skeppsholmen och Söder. Det var otroligt mysigt och vackert. Varför gör man inte detta oftare?

Har varit på kurs hela dagen. Kursen heter ”Nyfiken på dig själv” och arrangeras av Huma Nova. Det var både teori och praktiska övningar. Det handlade både om kropp och att lyssna inåt, att bli medveten och att göra medvetna val. Kursen kan ses som ett smakprov på deras längre kurser i personlig utveckling.

För mig var innehållet i kursen bra men tempot var för lågt. När kursen bara är en dag, sex timmar, så vill man ju få ut mycket av tiden. I mitt tycke gick eoner av tid åt till presentation, kaffepaus, lunch och ännu en kaffepaus. Å andra sidan, deltagarna var öppna och trevliga och övningarna givande. Den största behållning en för mig är att jag faktiskt känner mig trygg i mig själv. Jag inser, speciellt när jag hör andra, att jag inte har så stora bekymmer och inte så mycket att jobba med. Jag mår bra! Det är också en insikt.

Jag uppskattade även att få dela en dag med människor jag inte känner. Var och en hade sina egna fundering, många mådde sisådär, några mådde riktigt dåligt men vi hade något gemensamt – vi vill göra något för att förändra situationen, vi vill utvecklas. Trötta men starka kvinnor som inte ger upp, inte skyller om omgivingen utan tar tag i sitt eget liv. Det inspirerar mig.

Nu är ska jag smälta dagens intryck, vila och sedan se på ”En kväll för Marie Fredriksson” på svt. Det lär bli känslosamt och så får det vara.

 

 

Egenreflektion

Personlig utveckling, att lära känna sig själv och utvecklas, är teman som intresserar mig. Det var anledningen till att jag anmälde mig till seminarierna på temat ”Mitt hållbara jag”. Första dagen, som var i måndags, var jag inte så imponerad av. Andra delen skedde på onsdagen och den dagen blev något mer givande.

Vi kom bland annat att tala grundkänslor som vi alla tycks ha, även om vi kanske inte lärt oss att känna igen alla delar och kommit på hur vi ska använda dem. Känslor, finns i olika styrkor och som jag förstår syftar känslor i grunden till att hjälpa och skydd oss. Jag har många gånga mött människor som bara tycks ha två lägen – av eller på. De kan gå snabbt från glada till exploderande ilska. Min tanke är, efter seminariet, att de har hela skalan men kanske inte lärt sig känna igen de olika steg och lärt sig agera. Det kräver träning. Känner jag igen hela skalan för alla känslor? Nej, troligen inte, om jag är brutalt ärlig mot mig själv. Vissa känslor har jag tränat mer på: glädje, ilska sorg, men andra är lite mer diffusa för mig tex äckel och skam.

Jag vill vara tydlig med att jag inte lägger värdering i hur andra agerar. Det är ett eget ansvar i att vara den person man vill vara. Ibland är det dock lättare att se på andra, för att upptäcka saker i sig själv. Allra bäst är förstås ärliga och goda vänner som vågar ge värdefull återkoppling i hur jag uppfattas av andra. Egenreflektion fungerar, även om det kan vara svårt. Alla sanningar är ju inte så roliga att ta emot, vissa kan vara riktigt svårsmälta. Men även om det kan kännas, så är det viktigt för mig att kunna vara ärlig mot mig själv. Jag vill inte lura någon, allra minst mig själv.

Coaching – mycket träning

Torsdagen och fredagen ägnades åt utbildning i coaching. Det är en kortare utbildning som jag går och den är väldigt intensiv. Jag har lärt mig mycket, men samtidigt inser jag att det mesta handlar om träning. Jag måste träna, träna, träna.

Men det tar på krafterna. Coaching handlar ofta om utveckling och nu under utbildningen innebär det många tankar för egen del. Utbildningen är en bra grund för personlig utveckling. Inte så konstigt att jag somnar ovaggad efter en utbildningsdag och mina kurskompisar säger likadant.

Jag är glad och tacksam att jag tog steget och vågade satsa. Det är intensivt men samtidigt mycket givande.

Att vila i vissheten

Har haft anledning att göra en avstämning i livet. Inte så mycket om vart jag är, snarare vem jag är. Och vill vara. Jag klarade utvärderingen med bravur!

Sommaren var lyckosam för mig på många sätt. Jag hade tid för mig själv. Jag kunde satsa på hälsan och annat som är viktigt för mig. Jag lyckade nå många av mina uppsatta mål. Långt och hårt arbete har gett resultat och det blev så tydligt under sommaren. Det var viktigt för mig att veta, få bekräftat, att mina ansträngningar leder någon vart, att de leder framåt.

Jag är inte klar. Jag vill fortsätta att utvecklas som människa, må gott och leva ett harmoniskt liv. När jag häromdagen fick möjlighet att prata om min personlighet, tog jag chansen, öppnade mig för en främmande människa och fick en öppen och okonstlad återkoppling.

När mannen beskrev hur han uppfattade mig fick jag en tydlig bekräftelse på vem jag är idag. Jag kan se hur jag utvecklats, hur jag hittat nya sidor inom mig själv och hur jag låtit mina styrkor komma fram och ta plats. En skön känsla blommade upp i mig.

Jag är trygg i mig själv, känner mig balanserad och harmonisk och mår bättre än på länge. Det är så jag vill vara. Jag tänker efter, analyserar, reflekterar och fattar välgrundade beslut. Jag drivs av mina passioner – förändringar som gör världen lite bättre. Jag är lyhörd och intresserar mig för andra människor och jag ser möjligheter i olikheter. Jag tror på hållbara och långsiktiga lösningar och relationer.

Jag är ingen affärstrader som tror på snabba klipp och jag försöker inte heller vara det. Jag vet vem jag är och behöver inte försöka spela någon annan.

Jag vet mina styrkor och är minst lika medveten om mina svagheter. Jag vet när det är viktigt att jag tar hjälp av andra med andra egenskaper. Det betyder inte att jag alltid lyckas men medvetenheten är till stor hjälp.

Jag är inte perfekt. Jag vill inte vara perfekt. Jag är människa. Jag vill vara mig själv. Jag vill utveckla mig själv. Och nu vet jag att jag är på rätt väg. Det känns oerhört skönt att kunna vila i den vissheten.


Det här är mitt 500:ade inlägg. Det är även en text jag aldrig skulle ha vågat skriva för några år sedan.  Glädjen i att leva upp till mina egna förväntningar, ger mod. Nu vill jag visa mer av mig själv, få andra att se mig som jag är och få andra att ge mig chansen att utvecklas.