Fylld av bubblande skratt

Dagen började sådär eftersom jag råkade missa att gå av pendeltåget i tid och fick åka med in till stan. Naturligtvis blev det stopp i en tunnel så det tog en bra stund innan jag tog mig tillbaka och kom till jobbet.

Sen blev det bättre och jag tror att jag gjort lite nytta under dagen. Har löst klurigheter, lärt känna nya personer och utmanat  mig själv på olika sätt. Det är alltid nyttigt.

Ännu bättre, jättetoppen, blev det när jag slutade tidigt för att åka till tv-huset. Jag satt i publiken till inspelningen av ”Svenska nyheter” som sänds på svt i kväll. Det var fantastiskt roligt. Stämningen var hög och jag skrattade hjärtligt. Det var faktiskt ännu roligare än att se det på tv. Att vara med på inspelningen var en perfekt inledning på helgen. Jag rekommenderar det för alla som har möjligheten, förutsatt att man gillar programmet.

Jag är fortfarande bubblig av skratt och den känslan ska jag bevara hela helgen!

Ledig eftermiddag

Brr så kallt. Det kom faktiskt några snöflingor idag. Det är som att jag inte kan lära mig att klä mig rätt. Den här veckan är intervju-intensiv och då vill man ju vara fin. De varma tröjorna har jag fått lämna hemma, så jag måste ta fram en varmare jacka. Även överväga mössa. Men återigen vill jag ju inte vara som ett troll i håret när jag ska träffa nya människor. Man undrar ju om jag verkligen är vuxen.

Idag krånglar pendeltågen. Det gick hyfsat att ta mig in till stan men hem var det värre. Det blev en rejäl omväg och det tog mycket tid. Och att vänta på tåg gjorde ju förstås att jag började frysa ännu mer. Livet är verkligen ingen räkmacka. Åtminstone är räkorna djupfrysa.

Ett annat tecken på min frusenhet, är att jag kom hem med tre tjocka koftor. Jag skulle egentligen bara ha en men hittade flera som om jag inte kunde välja mellan. Det var sådan jag letar efter, helt rätt nyanser. Det var dessutom rea, nedsatta från 700 kr till 100 kr och sedan 30% rabatt på reapriset. Så för 210 kr behövde jag inte välja. Jag tycker inte om överkonsumtion och känner att jag kommer att ha nytta av dessa även om jag inte planerat för tre.

Något dyrare blev det att hämta ut nya glasögon. Det blir säkerligen bra men det kostar ju en slant.

Idag ska jag unna mig en ledig eftermiddag. Kaffe ska bryggas och jag sitter redan framför tv. De visar ”Mitt Afrika” som matinéfilm, filmen från 80-talet om Karin Blixen. Jag minns att jag älskade den, Meryl Streep och Robert Redford. Kommer bli en mysig eftermiddag.

Spöktåg

En liten vardaglig händelse blev en av dagens glada upplevelser.

Tog ett pendeltåg in till stan. Solen sken och jag var så lycklig att få njuta av värmen. Killarna som satt mitt emot mig tyckte annat. ”Åh, jag längtar till vintern”. ”Jag vill ha vinter nu”, var repliker som jag fick höra. Det satt med sina mobiltelefon och tittade på vinterjackor. Nej, vi var verkligen inte överens och jag kände att det var jag som dragit vinstlotten i dagens väderlotteri.

När vi åkte ner i tunnlar, märkte vi att ljuset var släkt. Eftersom de flesta satt och tittade på skärmen på sina mobiltelefoner, såg man rad efter rad med upplysta ansikten i mörkret. Det kändes som att åka med spöktåget. Den associationen gjorde i alla fall jag. Men väldigt många tyckte snarare att det var mysigt, de tyckte att det blev så lugnt och skönt i mörkret. Om jag inte hade haft en pocketbok som jag försökte läsa, så hade nog även jag tyckt att mörkret var mysigt. Det kanske vore något för SJ att erbjuda, typ en tyst avdelning och en mörk avdelning.

Dock, även om mörkret kan vara mysigt så var det helt underbart att få komma ut i sommarvärmen igen. Jag hoppas att killarna får vänta länge på sina vinterjackor.

Lång fredag

Idag blev det en ovanligt tidig morgon då jag skulle till en förmiddagskonferens. Jag sitter i styrelsen för en förening, som arrangerade konferensen och efteråt hade vi styrelsemöte. Allt var bra och trevligt även om lunchen uteblev. Jag kände mig dessutom så fin i kjol och blus. När jag jobbade hade jag ofta klänning men när jag sitter hemma och pluggar är det jeans och skjorta som gäller. Med ny kjol och kammat hår, kände mig levande igen.

På vägen hem gick jag en kort promenad över Söder innan jag gick till pendeltåget för att åka hem. Hemresan blev en utmaning. Den ska ta 20 minuter men idag var det tågstrul och tog 2,5 h. Puh. Jag var ju så hungrig utan lunch i magen. Å andra sidan hade jag sittplats, böcker att läsa och mitt lördagsgodis att smaka på.

Känner trots allt en tacksamhet att jag kom hem tryggt. För det är ju med stor sorg jag läser om Dante i Falkenberg som förmodligen blivit hittad avliden. Så tragiskt och sorglig och mina tankar går till hans familj.

Nu ska jag ta en kopp kaffe, lyssna på Spanarna i P1 och förbereda mig för ett kvällsseminarium. Min snälla lärare har kallat till möte kl 19.20 en fredagskväll! Vi har alla olika sätt att roa oss.

Offentlig utskällning

Ikväll var pendeltåget förenat, vilket betydde att det kom in till perrongen samtidigt som mig. Jag klev på och dörrarna stängdes. Så snart jag satt mig kom ett högtalarutrop. Mannen, tågvärd eller liknade, var irriterad. Han riktade sig direkt till den person som försökt hindra dörrarna från att stängas, och smita igenom. Personen hade tydligen ett barn med sig. Mannen i högtalare frågade om personen inte fattade hur farligt det kan vara, tänk om det hänt barnet något. Han gick på länge och avslutade. ”Skäms, för i h-e, skäms.

Japp, det var en rejäl utskällning. Offentlig utskällning. I min vagn var vi många som höjde på ögonbrynet. Men ingen sa något.

Eftersom jag inte såg själva händelsen, eller berörd person, kan jag tyvärr inte veta om budskapet gick hem.

Matt och eftertänksam

Sitter i soffan och dricker ett glas vatten. Ute tar vinden i och trädgrenar vrider sig och fäktar i blåsten. Själv är jag alldeles matt. Orkar varken vrida eller fäkta.

Igår var jag på teater. När ska satt i salongen smög sig en konstig känsla in i kroppen, det började strama i mage och rygg. Kanske att kroppen inte är van att sitta still under två timmar. När jag lämnade teatern blev dock känslan allt starkare. Tog mig till centralen och när jag nådde pendeltågetsperrongen bröt kallsvetten ut, benen darrade och illamåendet tog överhand. Tacksamheten att få en sittplats på tåget var stort men efter två stationer fick jag ta mig av. Illamåendet var intensivt och maginnehåller tömdes i en papperskorg. Det blev flera stopp på vägen hem, det var tydligen mycket som skulle tömmas ur kroppen. Ben var slaka när jag promenerade den sista delen genom regnet.

Väl hemma kändes tryggheten större. Närhet till en välkomnande säng och toalett är något som uppskattas. Natten har varit tuff men nu sitter jag här i soffan med ett glas vatten. Det jag tänker på, och anledningen att jag skriver, är ingen reagerade under min ovanliga hemresa. Ingen som frågade hur det stod till och gav en hjälpande hand. Ingen som erbjöd en påse, en servett eller en klunk vatten. Jag ställer inga krav men uppskattar medmänsklighet och empatin. Jag skräms av ett samhälle där vi inte längre bryr oss om varandra.

Värt att tillägga är att jag inte druckit alkohol utan det troligen handlar om matförgiftning. Jag åt en misstänkt sushirulle innan teatern och nu kommer det att dröja innan jag äter något liknande igen.

Pendeltågstankar

SL och pendeltåg är något som upptar många tankar och diskussioner. Rulltrappsproblemet kvarstår och stationen Stockholm City är fortfarande stängd. Det tarvar en del byten för många människor, att ta sig till stan.

Det som intresserat mig under de senaste är den information som SL ger. Den är nämligen olika, beroende på vem som informerar. De ger olika råd om var man ska byta till tunnelbana och hur man lämpligaste gör sina byten. En del råd är bra men en del är rejäla omvägar. Någon informerade inte alls. Att lita på information känns inte helt relevant. Som van resenär kolla man upp information och olika alternativ. Tycker synd om ovana resenärer och turister. Känns inte rimligt att det ska vara så svårt att ge bra information.

Tågen sägs alltså inte stanna vid stationen Stockholm City. Det är inte helt sant. Av någon anledning stannar vissa tåg där för personalbyte. Jag vet inte vad anledningen är. Men självklart har jag förståelse för att det känns lite nesligt för många resenärer, när tågen stannar med stängda dörrar.

Något annat som hänt är att rulltrapporna tydligen är känsliga för vikt. Om man har tungt bagage, rekommenderas man att ta hiss. Det står personal och informerar så det kan bli lite rörigt.

Ser med spänning fram emot hur detta ska lösas. Och jag hoppas att kollektivtrafik blir en valfråga i landstingsvalet.