Förträngning

Idag upptäckte jag att jag totalt förträngt hur det kan vara att åka pendeltåg.

Började dagen hemma och efter två morgonmöten tog jag tåget in till kontoret. Så roligt att vara där och dessutom träffa kollegor. De flesta mötena är förstås via Teams men jag hann prata med några kollegor. På kvällen satt jag och chefen och pratade. Ingen hade koll på tiden och vid sex-tiden tyckte vi att det var dags att sluta. Men på något sätt fortsatte samtalet en timme till. Trevligt och efterlängtat. Behövde fixa lite innan hemfärd, men kom i alla fall iväg innan åtta.

Det var till ingen nytta. I typ tre evigheter fick jag sitta på pendeltågsperrongen och bara vänta. Stopp i trafiken utan prognos. Nåja, hem kom jag tillslut.

Märkligt att jag glömt dessa pendeltågseländen. Men nu minns jag.

Kontorsdag

Behövde ta mig in till kontoret idag och tyvärr fanns inte cykel som alternativ idag. Alltså var jag förvisad till pendeltågen som går lite som de vill. Vi lever fortfarande i sviterna efter en tidigare urspårning och nu har alla ersättningsbussar försvunnit. Jag behöver alltså byta tåg några gånger och åka en omväg. Hur man ska åka för man försöka lista ut och det varierar hela tiden. Krångligt men jag har i alla fall lyckats ta mig både till kontoret och hem igen. Men det tog tid.

På kontoret var jag ensam, åtminstone på mitt våningsplan. Kändes lite konstigt och ensamt. På dagen gick det bra men på kvällen blev det nästan kusligt. Otäckt tyst. Jag fick i alla fall mycket gjort och det kändes bra. Någon lunch lyckades jag inte få men jag hade tur som hade en macka kvar i väskan efter frukosten.

Klockan är redan mycket men jag har en bok att lyssna klart idag. Det ger skön avkoppling tycker jag och jag vill ju veta vem mördaren är :-).

Annorlunda fredag

Idag har varit en annorlunda dag av anledning att jag varit på kontoret. Kunde ta mig dit på ett nästan tomt pendeltåg och kom in i ett öde kontorslandskap. Efter en stund var vi tre personer på plats och vi satt var och en för sig i ett var sitt konferensrum. Det känns så lyxigt med skrivbord, stor skärm och tillgång till skrivare.

Dagens höjdpunkt var korvgrillning. Min chef gjorde ett försök till att träffas och han hade fixat en grill. Som vegan, erbjöd chefen veganska korvar och det var gott. Vi var bara fem personer men det är ju mer än jag träffat på evigheter. Så trevligt.

Eftermiddagen förlöpte väl ända till dess att det var dags för hemfärd. Jag trodde att jag läst på ordentligt om vad som gällde med spårproblemen. Tog tåget några stationer och klev av för att ta ersättningsbuss. Jag stod länge i en väldigt lång kö och till slut blev vi varse att någon buss inte skulle komma. Den går tydligen bara vissa tider. Gick tillbaka till tåget, fick åka långt för att sedan vända tillbaka igen. Självklart var nästa tåg försenat så hela äventyret tog en evighet. Jag var så vansinnigt trött när jag äntligen kom hem efter en väldigt lång och krånglig resa. Jag avskyr bristande information.

När jag kom hem hade ”På spåret” redan börjat men jag såg i alla fall slutet och vem som vann. Mer orkar jag nog inte denna fredag. Hurra för att det snart är lördag och att kunna unna sig sovmorgon!

Behöver gott om tid

Under helgerna försöker jag ta hand om mig och idag hade jag tid för en behandling. Försökte boka av så snart jag insåg tågproblemen men då var det försent. Avbokning skulle ske 3 dagar i förväg. Istället för pendeltåg blev det ersättningsbuss. Det var inte helt självklart att veta var ifrån de skulle gå och när men jag hade tur och hittade rätt buss direkt och den var dessutom relativt folktom. Men det tar betydligt längre tid med buss och därtill byten innan jag var på ett tåg mot min destination. Behöver räkna med minst 40 minuter extra tid, och för att vara säker behöver jag alltså åka en timme tidigare än jag brukar.

Min terapeut jobbar vanligen med fotvård och när hon såg mina fötter kunde hon inte låta blir att kommentera små skavanker. Hoppas att egenvård räcker, annars får jag boka tid för fotvård. Jag har inte ont på något sätt men det är sådan skavanker som kan ge skavsår och skador vid vandringar, därav vill jag vara rädd om fötterna. Vi kom att prata om att fötterna faktiskt mår lite bättre nu i pandemi-tider. Jag sitter ofta barfota här hemma och klämmer aldrig ner fötterna i snygga inneskor eller går i klackar såsom jag kan göra på kontoret. Fötterna har det bra och jag viftar glatt på tårna varje dag.

Som alltid var det mer folk på tåg/bussen hem så man får verkligen vara försiktig och vara tydligt med att man förväntar sig att andra ska hålla avstånd. Och apropå avstånd. Hej och hå vilka köer det är utanför systembolagen idag. Tog för givet att det var sådant man prioriterar bort nu men så är det uppenbarligen inte. Man lär sig mycket om människans prioriteringar i dessa tider.

Fylld av bubblande skratt

Dagen började sådär eftersom jag råkade missa att gå av pendeltåget i tid och fick åka med in till stan. Naturligtvis blev det stopp i en tunnel så det tog en bra stund innan jag tog mig tillbaka och kom till jobbet.

Sen blev det bättre och jag tror att jag gjort lite nytta under dagen. Har löst klurigheter, lärt känna nya personer och utmanat  mig själv på olika sätt. Det är alltid nyttigt.

Ännu bättre, jättetoppen, blev det när jag slutade tidigt för att åka till tv-huset. Jag satt i publiken till inspelningen av ”Svenska nyheter” som sänds på svt i kväll. Det var fantastiskt roligt. Stämningen var hög och jag skrattade hjärtligt. Det var faktiskt ännu roligare än att se det på tv. Att vara med på inspelningen var en perfekt inledning på helgen. Jag rekommenderar det för alla som har möjligheten, förutsatt att man gillar programmet.

Jag är fortfarande bubblig av skratt och den känslan ska jag bevara hela helgen!

Ledig eftermiddag

Brr så kallt. Det kom faktiskt några snöflingor idag. Det är som att jag inte kan lära mig att klä mig rätt. Den här veckan är intervju-intensiv och då vill man ju vara fin. De varma tröjorna har jag fått lämna hemma, så jag måste ta fram en varmare jacka. Även överväga mössa. Men återigen vill jag ju inte vara som ett troll i håret när jag ska träffa nya människor. Man undrar ju om jag verkligen är vuxen.

Idag krånglar pendeltågen. Det gick hyfsat att ta mig in till stan men hem var det värre. Det blev en rejäl omväg och det tog mycket tid. Och att vänta på tåg gjorde ju förstås att jag började frysa ännu mer. Livet är verkligen ingen räkmacka. Åtminstone är räkorna djupfrysa.

Ett annat tecken på min frusenhet, är att jag kom hem med tre tjocka koftor. Jag skulle egentligen bara ha en men hittade flera som om jag inte kunde välja mellan. Det var sådan jag letar efter, helt rätt nyanser. Det var dessutom rea, nedsatta från 700 kr till 100 kr och sedan 30% rabatt på reapriset. Så för 210 kr behövde jag inte välja. Jag tycker inte om överkonsumtion och känner att jag kommer att ha nytta av dessa även om jag inte planerat för tre.

Något dyrare blev det att hämta ut nya glasögon. Det blir säkerligen bra men det kostar ju en slant.

Idag ska jag unna mig en ledig eftermiddag. Kaffe ska bryggas och jag sitter redan framför tv. De visar ”Mitt Afrika” som matinéfilm, filmen från 80-talet om Karin Blixen. Jag minns att jag älskade den, Meryl Streep och Robert Redford. Kommer bli en mysig eftermiddag.

Spöktåg

En liten vardaglig händelse blev en av dagens glada upplevelser.

Tog ett pendeltåg in till stan. Solen sken och jag var så lycklig att få njuta av värmen. Killarna som satt mitt emot mig tyckte annat. ”Åh, jag längtar till vintern”. ”Jag vill ha vinter nu”, var repliker som jag fick höra. Det satt med sina mobiltelefon och tittade på vinterjackor. Nej, vi var verkligen inte överens och jag kände att det var jag som dragit vinstlotten i dagens väderlotteri.

När vi åkte ner i tunnlar, märkte vi att ljuset var släkt. Eftersom de flesta satt och tittade på skärmen på sina mobiltelefoner, såg man rad efter rad med upplysta ansikten i mörkret. Det kändes som att åka med spöktåget. Den associationen gjorde i alla fall jag. Men väldigt många tyckte snarare att det var mysigt, de tyckte att det blev så lugnt och skönt i mörkret. Om jag inte hade haft en pocketbok som jag försökte läsa, så hade nog även jag tyckt att mörkret var mysigt. Det kanske vore något för SJ att erbjuda, typ en tyst avdelning och en mörk avdelning.

Dock, även om mörkret kan vara mysigt så var det helt underbart att få komma ut i sommarvärmen igen. Jag hoppas att killarna får vänta länge på sina vinterjackor.

Lång fredag

Idag blev det en ovanligt tidig morgon då jag skulle till en förmiddagskonferens. Jag sitter i styrelsen för en förening, som arrangerade konferensen och efteråt hade vi styrelsemöte. Allt var bra och trevligt även om lunchen uteblev. Jag kände mig dessutom så fin i kjol och blus. När jag jobbade hade jag ofta klänning men när jag sitter hemma och pluggar är det jeans och skjorta som gäller. Med ny kjol och kammat hår, kände mig levande igen.

På vägen hem gick jag en kort promenad över Söder innan jag gick till pendeltåget för att åka hem. Hemresan blev en utmaning. Den ska ta 20 minuter men idag var det tågstrul och tog 2,5 h. Puh. Jag var ju så hungrig utan lunch i magen. Å andra sidan hade jag sittplats, böcker att läsa och mitt lördagsgodis att smaka på.

Känner trots allt en tacksamhet att jag kom hem tryggt. För det är ju med stor sorg jag läser om Dante i Falkenberg som förmodligen blivit hittad avliden. Så tragiskt och sorglig och mina tankar går till hans familj.

Nu ska jag ta en kopp kaffe, lyssna på Spanarna i P1 och förbereda mig för ett kvällsseminarium. Min snälla lärare har kallat till möte kl 19.20 en fredagskväll! Vi har alla olika sätt att roa oss.

Offentlig utskällning

Ikväll var pendeltåget förenat, vilket betydde att det kom in till perrongen samtidigt som mig. Jag klev på och dörrarna stängdes. Så snart jag satt mig kom ett högtalarutrop. Mannen, tågvärd eller liknade, var irriterad. Han riktade sig direkt till den person som försökt hindra dörrarna från att stängas, och smita igenom. Personen hade tydligen ett barn med sig. Mannen i högtalare frågade om personen inte fattade hur farligt det kan vara, tänk om det hänt barnet något. Han gick på länge och avslutade. ”Skäms, för i h-e, skäms.

Japp, det var en rejäl utskällning. Offentlig utskällning. I min vagn var vi många som höjde på ögonbrynet. Men ingen sa något.

Eftersom jag inte såg själva händelsen, eller berörd person, kan jag tyvärr inte veta om budskapet gick hem.

Matt och eftertänksam

Sitter i soffan och dricker ett glas vatten. Ute tar vinden i och trädgrenar vrider sig och fäktar i blåsten. Själv är jag alldeles matt. Orkar varken vrida eller fäkta.

Igår var jag på teater. När ska satt i salongen smög sig en konstig känsla in i kroppen, det började strama i mage och rygg. Kanske att kroppen inte är van att sitta still under två timmar. När jag lämnade teatern blev dock känslan allt starkare. Tog mig till centralen och när jag nådde pendeltågetsperrongen bröt kallsvetten ut, benen darrade och illamåendet tog överhand. Tacksamheten att få en sittplats på tåget var stort men efter två stationer fick jag ta mig av. Illamåendet var intensivt och maginnehåller tömdes i en papperskorg. Det blev flera stopp på vägen hem, det var tydligen mycket som skulle tömmas ur kroppen. Ben var slaka när jag promenerade den sista delen genom regnet.

Väl hemma kändes tryggheten större. Närhet till en välkomnande säng och toalett är något som uppskattas. Natten har varit tuff men nu sitter jag här i soffan med ett glas vatten. Det jag tänker på, och anledningen att jag skriver, är ingen reagerade under min ovanliga hemresa. Ingen som frågade hur det stod till och gav en hjälpande hand. Ingen som erbjöd en påse, en servett eller en klunk vatten. Jag ställer inga krav men uppskattar medmänsklighet och empatin. Jag skräms av ett samhälle där vi inte längre bryr oss om varandra.

Värt att tillägga är att jag inte druckit alkohol utan det troligen handlar om matförgiftning. Jag åt en misstänkt sushirulle innan teatern och nu kommer det att dröja innan jag äter något liknande igen.