Jag bidrar gärna

Hjälp så trött jag var igår. Idag känns det bättre. Jag har jobbat hemifrån vilket blir mycket effektivt. Det blir visserligen långa dagar utan rast för kaffe och lunch men det känns ändå okej. När arbetsdagen är slut, är jag ju hemma direkt och kan börja återhämtningen utan fördröjning.

Idag ringde pappa som sa att jag inte får komma när han fyller år eftersom han har feber. Han fyller år på tisdag. Tanken var att fira hans födelsedag och påskhelg hos mina föräldrar förutsatt jag inte smittar dem. Nu är de rädda att de ska smitta mig. Jag bestämmer mig nog på måndag, tar en dag i taget så får vi se hur rekommendationerna ser ut då. Jag är ju inte i karantän, bara försiktig.

Igår pratade jag med en kollega som beslutat att skjuta upp sitt bröllop, som var planerat till juni. Har vänner som är oroliga för sina jobb. Har hört om folk som köpt nya hus men inte får sina gamla hus sålda. I dessa perspektiv är det mycket lätt att avstå påskfirande, bokcirklar, shopping och fika. Kan jag bidra till minskade risker så gör jag gärna det.

Påsken är klar

Så är även denna påskhelg avklarad. Skönt tycker jag som tillbringat hela helgen hos mina föräldrar. Det är trevligt men blir intensivt.

Till det goda hör att jag bytt till helt nya sommardäck, varit med mina föräldrar till sjukhus för vanligt besök, handlat, besök en handelsträdgård och fått fikat vid Naturen hus i Örebro. Det är väldigt trevligt att gå vid Hjälmaren även om det var vansinnigt tungt att dra/skjuta på pappa i rullstol. Eftersom jag ville att han skulle få komma ut så kunde jag ju inte erkänna hur jobbigt det var. Bara att bita ihop och tacka för träningsvärken. Har även hunnit hjälpa mamma i trädgården, måla och hämta grejer på vindar. Jag är deras armar, ben, bärkraft och uthållighet.

Det är trevligt men jag är ju van att rå om mig själv och orkar inte med att vara påpassad hela tiden. Åh så jag kan längta efter att få gömma mig i en läsupplevelse utan att bli störd.

God mat har jag i alla fall fått. Jag älskar Janssons frestelse!

Första och sista påsken

Så här i påsktiden går tankarna till min lilla ögonsten. Det är snart två år sedan han tog och saknaden är stor. Han finns alltid i mina tankar och de här dagarna kan tankarna inte låta bli cirkulera kring minnen av vår första respektive sista påsk tillsammans.

När min ögonsten var liten, det måste ha varit hans första påsk, så ville jag förstås ge honom en påskpresent. Eftersom hans storasyster fått diabetes, bara några år dessförinnan, var godis fortfarande ett känsligt ämne att prata om. Jag valde fina färgpennor still flickan, som hon älskade. Det blev mycket lyckat. Till min ögonsten hade jag hittat en handdocka som såg ut som en glad, rufsig tupp. I näbben fanns något som lät om man tryckte där, vilket jag trodde var en passande underhållning. Min lille ögonsten tittade förundrat på tuppen, gillade antagligen färgerna men så snart vi började låta med näbben blev han jätterädd och gallskrek. Nej, det blev inte som jag trott och jag kände mig som en hemsk faster. Efteråt blev det ett ganska roligt minne och idag är det enbart ett minne.

För två år sedan letade jag som en galning efter present. Min ögonsten var gravt handikappad och det var svårt att hitta presenter, ännu svårare att förnya sig från år till år. Just den här påsken kom jag på två idéer. Dels en stor godisnapp, typ polkagris. Jag tänkte att han kunde suga på den, utan att sätta i halsen. Den andra idén var nutella. Han kunde bara äta mosad mat och jag tänkte att nutella på en sked kanske kunde fungera. Jag valde godisnappen, hittade en specialiserad godisbutik som hade flera smaker, så han fick flera. Jag tänkte att jag kan ge honom nutella någon annan gång. Åh, så korkat. Det blev inga fler påskar, inga fler chanser.

Så, skäm bort era nära. Ta vara på påsken och skapa fina minnen.

Ingen ordning

Det är ingen ordning på tiden i mitt liv. Jag kämpar med studierna som är mer än intensiva just nu. Det är inte tal om påsk, tvärt om deadlines som inte tar hänsyn till helgen. Jag försöker hinna med så mycket som möjligt för att kunna vara ledig några dagar med familjen.

Insåg idag att jag missat att skicka påskkort. Det är illa. Att skicka hälsningar; julkort, vykort och påskkort är viktigt för mig och något jag inte brukar missa. Det tyder på att det är lite för mycket nu. Påskpynt har jag inte heller fixat.

Idag behöver jag ta en paus för att fixa påskpresenter. Kan ju inte komma tomhänt till påskfirandet. Så illa får det inte bli. Ska nog även nyttja Facebook för påskhälsning.

Vardag igen

Efter en förlängd påskhelg är jag äntligen hemma igen. Som jag har längtat. Jag har alltid hemlängtan när jag är bortrest, oavsett vart jag reser. Men nu är jag hemma och det är skönt.

Men samtidigt är det mycket att göra. Allt det där vardagsfixet som jag skjutit upp för att göra i påsk, måste göras nu. På bara några timmar. Men jag har ingen ork. Får väl se hur det går. Just nu ska jag bara njuta av att vara hemma, tillbaka till vardagen igen.

Vårglädje

P1010261En fin påsk är till ända och våren är här för att stanna ett tag. Det känns fint. Det finns mycket att glädjas över. Påsken har varit lugn och jag har haft tid för både samtal, läsning och eftertanke. Lugna dagar, god mat, gott fika och vackert väder gör gott för humöret. Godis i lagom mängd har jag också unnat mig. Jag har inte mycket påskpynt hemma, eftersom jag sällan är hemma över påsken, men detta påskägg i keramik fick ta hand om utvalda godisar.

Förutom att träffa levande släktingar, tycker jag även om att vårda minnen av dem som inte längre finns kvar bland oss. Jag besöker kyrkogårdar och ser till att plantera och göra fint vid några av mina släktingars gravar. Det är viktigt för mig. Jag besöker fortfarande farfars systers grav, precis som farfar och jag gjorde när jag var liten. Systern dog 1922.

P1010319(1)Precis som alla andra har jag även njutit av naturen. Luften, växtligheten, värmen – allt känns så välkommet. Och med våren kommer även längtan efter promenader. Jag älskar att vara ute och strosa och nu är det underbart. Det var helt enkelt inte möjligt att träna inomhus idag. Jag bara måste ut.

Det är vårglädje.

Dagen som försvann

Hoppsan vad tiden går. Det känns som att den här dagen försvann. Små utflykter och lite shopping har stått på agenda. Besökte bla Steninge, i hopp om att jag skulle kunna fixa presenter där men turen var inte med mig idag. Sista dagen med vårutförsäljning innebar att de bästa fynden redan var borta.

Större delen av dagen har jag ägnat år ”projekt påskkalender”. De senaste åren har jag överraskat mina föräldrar med var sin adventskalender med paket till dem. Innehållet är inte det viktigaste, det är överraskningseffekten jag längtar efter. Och en påskkalender har de förstås aldrig fått tidigare.

Jag tänker mig ett paket om dagen från den 1 april fram till påsk. För att göra det hyfsat smidigt har jag valt att använda kuvert, där jag skriver datum och dekorerar lite enkelt. Allt ska skickas till dem så jag försöker ge dem lätta, platta presenter. Det är riktigt kul att fixa med detta, klura på idéer och genomföra. Min ursprungliga tanke var att göra ett hål i varje kuvert och sätta i ett band så att de går att hänga i ett påskris, men det blev för trassligt. Det får vänta till nästa år.

Jag vill ju inte avslöja för mycket, innan projektet är klart, men en liten tjuvtitt bjuder jag på.

P1010243P1010244
P1010245P1010246