Toner med känsla av Paris

Ibland måste man bara göra utan att tänka eller känna efter för mycket. Så tänkte jag under förmiddagens jobbsökande. Jag håller hårt fast i mina rutiner och min kaffekopp. Och så helt plötsligt får jag syn på ett jobb, kanske en dröm, som får det bränna till och vips så kan jag ägna alldeles för många timmar på att få till en bra ansökan. Tiden försvann och helt plötsligt brann delar av eftermiddagens nöjen inne.

Kvällens aktivitet var Parkteater. Det är en fin tradition sedan länge här i Stockholm med gratis föreställningar av olika art under sommaren. Ikväll var det Brel – det enda kanonera förstår. Det är någon form av musikföreställning som tidigare har spelats som soppteater. Albin Flinkas och Fredrik Meyer är populära och de har en trogen publik som trotsade regnet i kväll.

Innan föreställningen, som var på Långholmen, tog jag en långpromenad över Södermalm. Min ursprungliga tanke var shopping och fika men det hann jag inte riktigt med, de spar jag till en annan dag. Regnet hängde i luften, jag klarade mig under promenaden men det kom några skurar i väntan på föreställningen och under den. Jag, och nästa alla andra, var väl förberedda med regnkläder. Det var härlig syn med tusentals färgglada regnkappor och paraplyer. För många är det tradition att ägna den långa väntan inför föreställningen, till att äta picknick. Man behöver var på plats, minst en timme innan om man vill ha en hyfsad plats.

Det blev en lite fuktig men väldigt fin kväll. Jag är ingen Brel-fantast men det var en fin föreställning och en härlig stämning. Enhelheten, att bara ta med ett sittunderlag och slå sig ner, är ett väldigt härligt sätt att njuta av kultur.

Lilla trollflöjten

Parkteatern, som är en del av Stadsteatern i Stockholm, har en lång tradition av att ge gratisföretställningar på olika utomhusscener i Stockholm under sommaren. Numera är det inte enbart teater på repertoaren utan även dans, musik, författarsamtal mm. Jag har haft många fina upplevelser genom åren och igår fick jag en ny upplevelse att lägga bland varma minnen.

Jag tog mig till Långholmen för att se ”Lilla Trollflöjten”. Det är en musikal som på sätt och vis baseras på Trollflöjten men det är en egen tolkning som är mycket fri i sin form och det är ny musik. Det började riktigt illa, då ljudet inte fungerade. Det tog sin tid innan det kom igång. Det var inget problem för publiken då vi satt bra i skuggan och de flesta har med sig picknick. Sedan fick vi njuta av en både roliga och lite allvarsam musikal. Alla aktörer superbra och det var en fröjd att få uppleva både skådespelet och musiken. Mitt i, fick de bryta för att fixa ljudet och även det fungerade utmärkt.

Ljudmässigt var det kanske inte den bästa föreställningen men å andra sidan var stämningen jättefin och man ser verkligen hur proffsiga skådespelarna är. Det blev en jättefin kväll, varm på alla sätt.

Författarsamtal med Evin Ahmad

Även i kväll tog jag chansen att ta del av Parkteaterns program. Parkteatern är en del av KulturhusetStadsteatern och har en lång historik. Ikväll valde jag ett författarsamtal där Kristina Luuk intervjuade Evin Ahmad. Även Sissela Kyle deltog genom att läsa några texter.

Det var en fin kväll. Spelplatsen låg vid Årsta torg och låg i skugga, vilket gjorde det behagligt att sitta där och lyssna. Mitt intryck är att Ahmad inte hade så mycket att säga om sitt författande, kanske att hon främst ser sig som skådespelare. Allt bars dock upp av Kristian Luuks professionalitet. Luuk var superbra som intervjuare och moderator, helt annat än vad man är van vid under författarsamtal. Han var påläst, påhittig, hade ett genomtänkt upplägg och hade inslag av personligt utan att själv ta över. Jag ser gärna mer av Luuk framöver. Möjligen kommer jag även att läsa Ahmads bok men det är inget som brådskar.

Det här var mitt andra besök vit Årsta tog. Jag var där på teater i vintras. Jag få tacka Sissela Kyle som ser till att både jag och kultur kommer till förorten.

Mitt sovjetiska nöjesliv

Ikväll har jag varit i Galärparken, på Djurgården i Stockholm. Det är en av Parkteaterns scener och ikväll gavs föreställningen ”Mitt sovjetiska nöjesliv”. Veronica Reinstein berättade anekdoter och spelade pianostycken och Sissela Kyle läse noveller av Tjechov. Allt gick i en humoristisk anda.

Att besöka Parkteaterns föreställningar är gratis. Det finns bänkar att sitta på och man kan även sitta i gräset. Perfekt för en picknick. För att vara säker på att få plats på en bänk, behöver man vara där en timme för start. Jag fick en bra plats men fick å andra sidan svettas i solen i en och en halv timme innan föreställningen startade.

Det blev en jättefin kväll. Så härligt, uppsluppet och glatt. Vinden fläktade en aningen och den extrema hettan avtog och ersattes med en varm och skön kväll. Övervägde både Gröna Lund och Allsång på Skansen, på vägen hem men avstod. Jag gillar att njuta av en sak i taget och denna föreställningen förgyllde min kväll.

 

 

Wow, vilken vecka

Ser tillbaka på förra veckan och inser att den gav massor av energi. Det finns en del att vara tacksam för när oväntat mycket som många överraskningar gav energi.

Det började egentligen redan förra söndagen då jag fick ett sms från än väninna. Vi var väninnor under högstadie- och gymnasietiden så det var kanske 22-24 år sedan vi såg senast. Hon ville träffas och i måndags åt vi lunch tillsammans. Även hennes man var med. Ett glatt återseende. Visst har mycket förändrats men mycket av oss tonåringar finns kvar. Och vänskapen finns kvar.

På måndagskvällen var jag på ett födelsedagskalas som blev ovanligt lyckat. Massor av folk, både nya och gamla bekantskaper. Och även här finns oväntade vänskaper som hållit i åtminstone 20 år. Och några av de nya kommer säkert att hålla länge. Det här är människor jag inte umgås med till vardags och det ger så många annorlunda samtalsämnen vilket jag tycker är berikande. Lastbilschaufförens perspektiv på samhället är väldigt olikt mitt eget och det kan man lära sig mycket av. Även sjukvården är en värld som är främmande för mig och det är alltid intressant med inblickar.

I tisdags upptäckte jag att jag fått ett litet hedersomnämnde för en kort text. Det var ett tävlingsbidrag, jag vann inget men att få lite beröm är alltid glädjande. Det gör gott för självförtroende och motivation. Jag har fått än mer driv i mitt skrivande och jag vill inte slarva bort det.

Så kvällarna ägnas åt skrivande och research. Det är kul. Jag upptäcker massor av miljöer i Stockholm och mycket om människor. Jag skriver och skriver om och texterna växer och utvecklas. Det känns riktigt bra.

Torsdagenskvällens besök vid parkteatern gav också massor av energi, lika så fredagens researchrunda med avslutande kaffepaus på en uteservering. Jag kände mig verkligen lycklig där jag satt med min latte och njöt av sommarkvällen.

Ännu lyckligare kände jag mig dock i blåbärsskogen i lördagsförmiddag. Jag strosade runt bland tuvor och kor, solen sken och livet var helt fritt från stress och oro. Att söndagen tillbringades på balkongen kändes som ett bra avslut på en toppenvecka.

Älskar att vardagen kan vara skön.

Hellsingland

I Stockholm har vi lyxen att ha Parkteatern, som är gratis teater av olika slag  på olika platser i Stockholm. Utbudet har växt för varje år känns det som. Allt är inte bra men det är en fin tradition och det är härligt att ta med picknickkorgen och sitta i gröngräset och njuta.

I kväll såg jag Hellsingland, en musikalisk underhållning baserad på Lennart Hellsings texter. Och det är bra. Jag har ingen relation till Hellsings texter men Albin Flinkas och Fredrik Meyer som står för föreställning gör det riktigt bra. De är fantastiskt proffsiga och bjuder på sig själva. Det blir en varm föreställning.

För mig betyder kvällar med parkteatern mycket. Det är sommar och det är kultur som jag behöver. Sådan kvällar får mig att må gott.

Parkteatern – att förlora en tradition

Parkteatern i Stockholm har blivit en fin sommartradition. Att få se teater, alldeles gratis, ute i grönskan är en somrig upplevelse. Det är något som jag brukar se fram emot och som hör sommaren till.

Men tiderna ändras. Parkteatern breddar sitt utbud. De finns på fler platser och når fler personer. Men de förlorar mig. Bredden innebär att just teaterinslagen blir allt färre. Det finns gott om kultur, underhållning av olika slag men de pjäser som lockar mig, det utbudet blir allt mindre. Det är nog mest jag som förlorar min sommarteater.

I år får jag klara mig utan min parkteater. Det finns inget som lockar i programmet. Jag får acceptera att jag förlorar en fin tradition. Det känns lite sorgligt. Visst kliar det lite i fingrarna, att skriva och be dem byta namn till ”Parkunderhållning” eller ”Parkkultur”, namn som jag tycker passar bättre. För mig är ordet Parkteater missvisande och uppretande i detta sammanhang. Jag har dock inget att vinna på det. Istället får jag acceptera och vara tacksam för att teatrarna har visst utbud på sina inomhusscener även under sommaren. Det finns ju dessutom så mycket annat jag kan göra när det är sommar.