Pappan

Pappan av Stefan Einhorn är en roman med många fantastiska berättelser som har med temat Pappa att göra. Det är en dans mellan verklighet och fantasi och man kan inte veta vilka delar som har förankring i verkliga händelser. Å andra sidan, vad gör det när det är bra och tänkvärd läsning?

Temat är fäder och söner och att förstå varandra. Sorg, smärta och försoning blandas med humor och glädje. Det kan även beskrivas som en bok om relationer. Det är en varm ton rakt igenom alla berättelser knyts samman på ett personligt sätt.

Berättelserna innehåller så mycket klokskap och vishet att jag blir alldeles varm. Det må vara ett udda och unikt upplägg och för mig faller det direkt i smaken.

Pappan

Precis hemkommen efter att ha sett pjäsen Pappan som spelas på KulturhusetStadsteatern i Stockholm. Ikväll var det genrep och imorgon är det premiär.

Pjäsen handlar om en man med alzheimer och hans dotter. På ett finurligt sätt ger pjäsen både pappan och dotterns perspektiv och det görs väldigt skickligt. Det är nära, tragikomiskt och innerligt.

Jag uppskattar även scenografin i denna uppsättning. Återigen finns en finurlighet och finess.

För mig blev det en varm teaterupplevelse och dröjer sig kvar med många tankar.