Presenter till mig själv

När jag var sjuk för en vecka sedan, var jag så ynklig och dyster. Vid något tillfälle tyckte jag att jag behövde uppmuntras och beställde små presenter till mig själv. Allt gick i litteraturens tecken. Det var en väska och ett pennskrin som var tanken men det blev även block, bokmärken och några andra småsaker. Glada överraskningar till mig själv.

Självklart var jag frisk när jag hämtade upp paketet på utlämningsstället. Det visade sig att allt var varsamt inpaketerat i papper med söta blommor som försegling. Omtanken att vara rätt om varorna gjorde mig glad.

Nu njuter jag av mina fina fynd. Det blir inga hundöron i mina böcker framöver!

Överraskningar
Fina presenter som gör mig glad
Annons

Glädjande överraskning

Igår låg en liten lapp på hallgolvet. Det var post PostNord som inte levererat ett paket utan lämnat det på ett inlämningsstället. Paketet kom egentligen i fredags men lappen nådde mig först igår och ikväll kunde jag ta en promenad för att hämta paketet. Min första tanke var att det var böcker som jag beställt, men när jag öppnade dörren stod mitt bokpaket där. Då var mina andra gissning att det var en adventspresent från mina föräldrar, som är på väg.

Efter en lång promenad samt bokinlämning på bibblan, nådde jag paketutlämningen. Såg på handstilen att det inte alls var från mina föräldrar, utan ett helt annat paket. Åh, vilken överraskning.

Väl hemma öppnade jag paket och fann den finaste adventspresent från en väninna. Jag är så glad och tacksam. Te och noveller, som jag älskar så mycket. Verkligen en fin gåva.

Ett oväntat telefonsamtal

Idag ringde det på min mobil och det var ett för mig okänt telefonnummer. Jag var lite stressad med valde att svara. I luren hörde jag en röst som jag genast kände igen men som jag inte hört på väldigt många år.

Mannen som ringde gick i samma gymnasieskola som jag. Vi gick inte i samma klass men bodde på internat i samma område. På det sättet umgicks vi nästan dygnet runt under ett år. Vi umgicks även några år efter skolan men sedan rann kontakten ut i sanden, någon gång i mitten av nittiotalet. Så ringer han idag för att säga hej.

Jag blev väldigt överraskad och väldigt glad. Det blev ett ivrigt samtal och allt möjligt, mest om livet. Det är så häftigt att man kan öppna sig då direkt för varnadra efter så många år.

Nu önskar jag att jag kommer ihåg känslan, gengäldar den på något sätt samt göra samma sak mot någon annan.

Känslofylld helg

Lite försenad, kom jag fram till Karlskoga på fredagseftermiddagen. Dagen innebar ett överraskningskalas för en nära släktning som mycket riktigt blev rejält överraskad. Och omtumlad. Själv var jag ganska orolig. Födelsedagsbarnet ville inte bli firad, jag visste att det skulle bli mycket känslor och jag var inte säker på hur överraskningen skulle tas emot. Bakgrunden är att livet är väldigt oroligt och jobbigt just nu och egentligen inte läge för att fira födelsedag. Men vi gjorde ett försök.

Det började med att födelsedagsbarnet och delar av sällskapet fick köra racerbil på en motorbana. Själv var jag hejaklack och det var kul. Vi var ett stort gäng vänner som planerat för denna dag och vi ville ju att den skulle bli så bra som möjligt. Det var inte helt lätt att får dit jubilaren men väl där kändes allt okey. Vi fick en väldigt fin höstdag i solskenet och alla hade riktigt kul.

Sedan åkte vi till Örebro, tog in på hotell och hade fest på hotellet. Det hela blev mycket lyckat men många gamla och ny vänner som slöt upp i firandet. Vi hade bildspel, god mat, roliga tal och sedan bar och dans. En avslappnad och härlig stämning. Det var verkligen härligt att prata med alla och vi tillsammans blev ett så glatt gäng.

Vi försökte på alla sätt att glömma allt det jobbiga i livet och bara fokusera på det positiva. Men det är inte så lätt. Tårar bröt igenom, ganska många gånger under kvällen men vi lät det vara så. Skönt att kunna vara så öppen och ärlig.

Natten blev lång och vi nog alla ganska trötta när vi åt hotellfrukost tillsammans. Födelsedagsbarnet hade accepterat att vi firade hen, mot hens ursprungliga vilja, och vi tror att det uppskattades mycket. Vi fick alla en fantastiskt kväll och många vackra minnen att ta med oss in i framtiden.

Picklad rödlök

Jag tillhör bottenskrapet bland vardagskockar. Jag lagar inte mat. Har alltså ingen träning. Och när jag väl lagar mat så blir det inte så bra. Jag är talanglös och känner mig obekväm i köket. Men ibland överraskar jag mig själv.

Igår picklade jag rödlök. Heter det så? Jag tror det. Receptet hittade jag på nätet. Det fanns jättemånga likadan recept på olika siter. Upphovsrätt tycks inte gälla matrecept.

Ikväll provsmakade jag och det blev fantastiskt gott. Jag har faktiskt lyckats och det är verkligen inte vanligt. Därför har jag bestämt mig för att känna mig stolt. Jag har lärt mig något nytt, vidgat mina vyer och begett mig utanför min komfortzon. Och det gav ett smaskigt resultat.

Vem är hon?

Jag känner inte igen mig själv. Jag blir alldeles förskräckt när jag tittar i spegeln. Vem är hon?

Var hos frisören på eftermiddagen. Det kändes bra. Välbehövligt. Allt kändes toppen ända till frisören tog fram fönen. Först blev jag lite misstänksam men bestämde mig för att var öppen för det nya. Det var dumt. Ett misstag.

När jag fick på mig glasögonen igen, fick jag nästan en chock. Det var hemskt, riktigt illa. Jag känner inte igen mig själv. Framför allt vill jag inte se ut så här. Jag vill vara mig själv.

Väntar på mejl

Den senaste veckan har jag gått och väntat på ett mejl som jag väldigt gärna skulle vilja få. Det har inte kommit. Däremot har jag fått ett mejl som nästan är ännu bättre än det jag väntat på. Och så har jag fått ett som jag inte alls vill ha. Och ett vykort som jag kunde klara mig utan. Och när jag ska summera, vet jag inte riktigt vad jag tycker.

Nu ska jag sluta hoppas på mejl. Bara ta emot de som kommer. Och kanske slänga dem som stjäl min energi. kort2

Dagen som försvann

Hoppsan vad tiden går. Det känns som att den här dagen försvann. Små utflykter och lite shopping har stått på agenda. Besökte bla Steninge, i hopp om att jag skulle kunna fixa presenter där men turen var inte med mig idag. Sista dagen med vårutförsäljning innebar att de bästa fynden redan var borta.

Större delen av dagen har jag ägnat år ”projekt påskkalender”. De senaste åren har jag överraskat mina föräldrar med var sin adventskalender med paket till dem. Innehållet är inte det viktigaste, det är överraskningseffekten jag längtar efter. Och en påskkalender har de förstås aldrig fått tidigare.

Jag tänker mig ett paket om dagen från den 1 april fram till påsk. För att göra det hyfsat smidigt har jag valt att använda kuvert, där jag skriver datum och dekorerar lite enkelt. Allt ska skickas till dem så jag försöker ge dem lätta, platta presenter. Det är riktigt kul att fixa med detta, klura på idéer och genomföra. Min ursprungliga tanke var att göra ett hål i varje kuvert och sätta i ett band så att de går att hänga i ett påskris, men det blev för trassligt. Det får vänta till nästa år.

Jag vill ju inte avslöja för mycket, innan projektet är klart, men en liten tjuvtitt bjuder jag på.

P1010243P1010244
P1010245P1010246

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hotellträning

Har varit ute på en kortare resa med en natt på hotell. Möten, tågresor och ännu fler möten innebär stillasittande dagar. Kalla kvällar, nätter och morgnar avskräcker mig från promenader. Men det fanns en lösning. Hotellet hade ett fint litet ”gym” av enklare modell. Ett löpband, en motionscykel, fria vikter och en multiträningsmaskin räckte gott och väl för mina behov.

Att jag släpade med mig träningskläder på resan, och jag faktiskt genomförde min planerade träning på egen hand, är ett faktum som till och med jag blev överraskad av. Det kallar jag för personlig utveckling.