Vilket oväder

Det är måndag igen och idag valde jag att jobba hemifrån. Tyckte att jag hade en bra förmiddag men framåt lunchtid började det mörkna. Fick gå runt i lägenheten och tända lampor då det var nästan svart ute. Blixt och dunder fick fönstren att skallra. Regnet tilltog och övergick i ett rejält hagel. Det var verkligen inte läge att gå ut. Det var ett riktigt oväder, kort och intensivt. Jag är tacksam för att det drog bort hyfsat fort och att ingen kom till skada. Under eftermiddagen har det ljusnat men det är verkligen skönt att hålla sig inomhus.

En utmaning för mig är att vi har gått över till ”sommartid” på jobbet. Det innebär att vi jobbar lite längre under vintern och lite kortare under maj-augusti. Jag har svårt att hinna med under vinterntid och att dra ner på tiden är jättesvårt, särskilt övergången är svårt. Idag har jag misslyckats. Framåt augusti brukar det gå bättre.

Imorgon bitti ska jag lämna bilen på verkstaden. Jag hoppas att de kan ordna felen direkt så att jag kan använda bilen igen. Utan bil och med rekommendationen att undvika kollektivtrafik så blir jag lite begränsad. Jag traskar runt i området men kommer inte så långt. Bilen har sina nackdelar, främst klimat- och miljömässigt, men det har även en hel del fördelar. Just nu saknar jag fördelarna.

Men innan dess ska jag slita ut denna måndag och ikväll satsar jag på alla rätt i ”Vem bor här”.

Oväder och dess konsekvenser

Ovädret som drabbat delar av Sverige passade även hemma hos mig. Blåsten var kraftig och i byarna var det enorma krafter som drog fram. Har sett en del rapportering om fallna träd, men inte alls den omfattning som andra delar av landet. Dock, mitt balkongtak till hör de delar som inte tålde de kraftiga vindbyarna.

För att minimera skadorna, ägnade jag gårdagskvällen åt att försöka ta ner en del av taket. Det är ett litet plasttak som någon tidigare hyresgäst byggt dit, dvs den tillhör inte husets konstruktion. Jag var rädd att den del av platsen som satt lös, skulle skada annat om den for iväg och jag var även rädd att konstruktionen skulle skada fasaden, kanske rutor och annat om något hände. Så därför stod jag på balkongen, svajade på en stege och kämpade för att få ner delar av taket. Det var inte lätt men jag lyckades. Det tog några timmar. Efteråt var jag helt slut, kall och blöt. Lite nöjd. Och ganska rädd.

I morse vaknade jag med hög feber. Jag tror inte att det är en influensa utan snarare konsekvenser av gårdagen. Jag misstänker att kroppen skickade försvarsignaler som gjorde att jag orkade stå på helspänn på stegen så länge utan att känna kylan och regnet. Jag hade allt fokus på taket och att inte ramla ner. Nu går försvarsmekanismen ur mig, och jag får feber och en gräslig huvudvärk. Jag har ont i hela kroppen men det kan lika gärna vara träningsvärk som influensavärk. Det är vad jag tror och därför tror jag att det kommer att gå över snart.

Så stormens konsekvenser i mitt liv kan sammanfattas som ett halvt tak, 39 graders feber och huvudvärk. Samt en upplevelser jag aldrig någonsin vill vara med om igen.

Kraftfulla vindar

Har lyssnat till ovädret under natten. Blåsten har varit hård och tagit i. Här hos mig har inte snön kommit, det är bara kalla vindar som härjar. Det låter hårt och jag undrar vilken skada vinden kommer att göra denna gång.

Det var egentligen inte vinden som höll mig vaken, utan magsmärtor. Jag vet inte vad som orsakat värken, och inte heller vad jag ska göra för att bli av med plågan. Istället låg jag och vred mig i takt till den hårda vinden.

Det är mycket man inte har rådighet över: inte vädret, inte allt som sker inne i kroppen. Jag vill ju gärna se mig som en självständig människa. Vissa nätter blir jag medveten om hur liten jag är i världen. Jag må vara stark som människa men jag är trots alla ”bara” en människa i en stor värld.