Hurra för fredag

Det är fredagskväll och jag säger hurra! En helt galen arbetsvecka är klar och jag har tagit mig igenom veckans alla utmaningar hyfsat bra. Jag kan visserligen känna mig otillräcklig inför allas förväntningar men jag vet mycket väl att jag bara är en människa, ingen mirakelgörare. Nu ligger jag på soffan och orkar inte ens byta kanal så jag får se Let´s Dance. Jag har ingen som helst avsikt att fortsätta jobba förrän på söndag.

Min mamma ringer allt oftare har jag märkt. Hon ser verkligen fram emot att jag kommer och hjälper dem i morgon. Det kommer fler och fler uppdrag via telefonen. Det är förstås trevligt men ibland kan jag önska att jag bodde närmare och kunde åka över på kvällarna. Det oroar mig allt mer, detta avstånd. Även detta ger en känsla av att inte räcka till.

Inser att jag missat lunchen idag så kanske borde jag trots att resa mig ur soffan. Hoppas verkligen att kylskåpet kan erbjuda någon glad överraskning. Det behöver jag idag.

 

Lång dag, igen

Ännu en lång dag framför datorn. Det börjar gå mot slutet av terminen och det är mycket som ska blir klart. I kväll hade vi gruppmöte, igen. Ytterligare ett möte väntar i morgon. Min mamma ringer och undrar när jag kommer. Mina föräldrar vill att jag ska komma till dem snart och stanna länge. Kan dock inte åka än, dels pga av skolan, dels eftersom jag inte köpt julklappar än. Känner att jag inte riktigt räcker till för att leva upp till alla andras förväntningar.

Har försökt sätta mig in i statsbudgeten men det är inte helt lätt. Svårt att få en tydlig bild, se vilka frågor som med lätthet ändras vid nästa budgetändring och vilka områden som innebär större skillnad. Som jag förstår det arbetar utskotten med frågorna nu. Jag får väl hålla mig till tåls. Att lyssna på debatten är svårt, då det är många hård ord och hårdförd retorik som döljer fakta.

Blev irriterad när jag såg nyhetsinslag om att tiggeriförbud kommer att blir möjliga tack vare ett domslut i högsta förvaltningsdomstolen. En kvinna som representerade kommunen, vet ej i vilken roll, var oerhört glad. Osunt glad enligt min mening. Jag har full förståelse för argumenten både för- och emot ett förbud. Jag har också full förståelse för att en kommun vill göra vad de anser bäst för sina kommuninvånare. Men jag har ingen förståelse för den enorma lyckan att få införa ett förbud. Tiggeri är i grunden allvarligt och tragiskt. Att vi måste göra något är förståeligt, även om det är tungt. Men att visa en sådan stor lycka när det handlar om så tragiska omständigheter, tycker jag är osmakligt.