Stark som en räv

Stark som en räv beskrivs som en nyskriven politisk fars. Det är Östgötateatern som sätter upp pjäsen, den har spelats i Linköping och spelas nu i Norrköping. Jag gillar politik men inte fars och var därför tveksam till ett besök men valde att vara öppen och våga.

Största dela av pjäsen utspelar sig i en familjs vardagsrum. Mannen i familjen är reaktor för ett medicinskt institut, frun har en hörselskada och fruns mor och bror kommer överraskande ofta på besök. I bakgrunden finns en polsk städerska och lite senare dyker en gammal pojkvän till frun upp. Det som präglar samtal är ett kommande rektorsval där nuvarande rektor ovetandes gjorde en hel del märkliga uttalande i tidningen där man kan tyda hans syn på sin egen förträfflighet och där medicinska kompetenser inte alltid ligger till grund för utnämningar.

Det är en väldigt kul pjäs med många rappa repliker. Jag upplever det mer som komedi än fars. Jag upplever också att man själv kan avgöra hur politisk man vill se den. Författaren har förvisso tydliga avsikter men jag tycker att man kan njuta gott av pjäsen även om man inte delar hennes uppfattning.

Pjäsen bygger på händelser vid Karolinska institutet i slutet från 2008 och några år framåt samt en ändring i högskolelagen. Det är upprinnelsen till Maccharini-skandalen. Författaren har skrivit debattartiklar om detta, som både finns på teatern webbplats och det finns en hel del information att läsa i foajén. När man lämnar får man även en lapp med ytterligare information. Just denna del, som även är partipolitisk känns lite onödig för min del. Jag njuter hellre av teatern, tar del av moraliska och etiska dilemman och bildar mig en uppfattning. Däremot har jag ingen anledning att sätta mig in i gamla riksdagsbeslut eller varför dåvarande minister inte lyssnade till författarens debattartiklar. Det är alltid svårt när man enbart får ena sidan av dilemmat. Å andra sidan vet jag att teatern har en del uppföljande samtal, vilket kanske ger en annan bild.

Teaterupplevelsen i salongen blev jättefin och för blev det ett överraskande positivt besök i en fin teaterlokal och för mig helt okända skådespelare.

Östgötautflykt

Har gett mig själv en liten utflykt och denna gång till Norrköping. Tog tåget i morse och kom fram till en kallt och regnig stad. Jag har ingen stark relation till Norrköping. När jag var liten, var det staden där min farmors bror bodde. Under många är när jag jobbade med kärnkraft, var Norrköping ett naturligt stopp för kaffe på väg ner till Oskarshamn. Senaste jag var i staden var 11 september 2001, inte alls svårt att minnas.

Idag har jag sett de centrala delarna av staden. Jag har bland annat besökt stadsmuseum, Arbetets museum samt Visualiseringssenter C och alla var verkligen värda sina besök. Kvarteret Knäppingsborg var också jättetrevligt med små butiker. Självklart har jag fikat på bra caféer.

Kvällen blev en överraskade kul upplevelse där jag sett föreställningen ”Stark som en räv” på Östgötateatern. Teatern var jättefin så det blev en trevlig stämning. Det jag reagerade på var två saker som skiljer sig mot mina vanliga teaterbesök. Det ena var att medelåldern var ovanligt hög. Den är i stort sett alltid hög men här var många av besökarna en bit över åttio år. Det var käppar och hörselutrustning överallt. Det andra var hur sent folk kom in i salongen. Här räckte inte första och andra ringningen, utan de ringdes in många gånger. Ändå fortsatte folk att smita in när dörrarna stängts. Självklart kom personen som satt i mitten av raden sist.

Nu har jag ätit en härligt onyttig middag och ser fram emot att få krypa ner mellan manglade hotellakan. Imorgon är det sovmorgon!