Kyhls strandbad – Kåseberga

Fredagen, 24/8, bjöd på vandring mellan Kyhls strandbad till Kåseberga, längs Skåneleden. Skåneleden, Österlenleden, SL4 etapp 3 går mellan Löderups strandsbad och Borrby strandsbad och jag fortsatt en bit på etapp 2 som går mellan Löderups strandbad och Nybrostrand. Precis som torsdagen går jag alltså i motsatt riktning.

Från vindskuddet vid Kyhls strandsbad (ligger nära Borrby strandbad) är det bara att gå längs stranden söder ut. Man kan välja att gå stiga på sanddynorna eller på den breda stranden. För mig var det mulet och grått med varma havsvindar. Det var inte många på stranden, några hundar med ägare (trots hundförbud). Det var bara hav och sand så långt man kunde se. Så överraskades jag av ett skyfall. Jag hann få på mig regnjackan men skorna blir ju blöta och fulla av sand.

Framme vid Sandhammaren svänger leden av och går på mysiga stigar. Tyvärr var det stängd även vid Sandhammaren så jag fick ingen lyxfika. Kändes å andra sidan skönt med lite fastare mark under fötterna. Samtidigt kände jag hur otroligt trött jag var så jag fick kämpa sista km fram till Löderups strandbad. Av någon anledning, oklar, går leden upp genom en hage, upp på en ås, sedan en väg för att sedan gå ner på stranden igen. Kändes konstigt men så var det.

Sträckan är otroligt vackert, alldeles tyst med undandag från dånet från havet. Eftersom jag satt länge vid stranden och försöka samla energi, så såg jag hur många turister som kom och leta efter något som var öppet. Det är verkligen trist att alla mysiga glass- och fikaställen är stängda, när sommaren är så vacker.

Min egen energi var helt slut, och det hjälpte inte med nötter, choklad, banan och massage. Det fanns inget mer att ge och det var med mycket stapplande steg som jag började gå mot Kåseberga. Strax norr om Kåseberga väntade min logi för natten, så jag ville verkligen fram. Jag blev dock stoppad av en trafikant som inte vill se mig lida och gav skjuts den sista biten in till Kåseberga. Tack min hjälte. Annars hade jag väl stupat på stranden.

Gick ner till hamnen i Kåseberga. Där var det liv och rörelse och det fanns flera restauranger. Jag köpte fish and chips och kaffe men fick knappt ner något. Illamåendet tog överhand. Fy tusan så dåligt man kan må.

Vandrade vidare till B&B Vinkille och fick det varmaste av välkomnande. Det är ett litet och mysigt ställe och där omtanken står i centrum. Jag hade ett stort rum men dusch och toalett fanns ute vid köket (typ fyra steg bort). Det fanns en badrock om man ville skyla sig. För mig blev den en lugn kväll med dusch och vila.

Jag vet inte hur jag kunde ta slut på energi, det var ju ingen lång sträcka jag gick. Men under kvällen hade jag frossa och kunde fortfarande inte få i mig mat och sedan sov jag väldigt många timmar. Huden var öm och hettanden och full av blåmärken. Så kan en vandring också se ut. Det gäller ju att lyssna på kroppen och i mitt fall borde jag kanske lyssna lite tidigare.

Skåneleden Simrishamn – Kyhls strandbad

Skåneleden, Östenleden, SL4, etapp 4 går mellan Borrbys strandbad och Simrishamn. Jag gick etappen den 23/8 och valde att gå i motsatt riktig eftersom jag gillar att se solen. Det är egentligen lätt att hitta, bara att gå söder ut, men visst kan det hända att man går ”fel” väg då markeringen inte är så bra. När jag lämnat Simrishamns vägar var det härligt att gå på strandängar och stigar, alldeles nära havet. Det var hett och doftande tång och hav.

Framme vid Brantevik såg jag flera trevliga ställen för fika men tyvärr var allt stängt. Turistsäsongen är över på Österlen. Några ställen hade helgöppet men denna vackra torsdag var det öde. Efter Brantevik kom beskrivelse genom att leden svängde av från stranden och gick istället på en cykelbana längs en bilväg. Det blev hett då det inte fanns skugga eller svalkande vindar och framförallt hårt för ben och fötter. Vandringskor och kängor är anpassade för mjukare underlag och det här var inte så skönt. Cykelbanan fortsatte till Skillinge, som var nästan lika öde som Brantevik. Dock, Skillinge hade en liten butik som verkade vara centrum och samlingsplats. Tyvärr hittade jag inte vatten att fylla på vattenflaskan med, vilket känns trist.

Från Skillinge gick stigar längs stranden söder ut. Otroligt mycket sjöfågel vilket var kul att se. Efter ett tag viker leden av ut på en sandstrand. För en ovan person, som jag är, var det svårt att gå avslappnat i stranden. Tyngden i ryggsäcken börjande kännas av och jag längtade efter att få komma fram. Jag hade faktiskt lite svårt att orientera mig på stranden. Det var svårt att veta hur långt jag hade gått och hur jag skulle hitta vindskyddet. Lyckades till slut och det var verkligen skönt.

I vindskyddet satt en dansk tjej. Hon hade gjort upp eld och jag började fundera på eldningsförbudet. Det hade upphävts i Skåne län, dock inte över allt. Eftersom vi inte hade mobiltäckning var det svårt att hitta får fram info. Dessutom hade ingen av oss koll på kommungränser. Ytterligare två unga tjejer bodde i vindskyddet och det ville ha en egen eld. Eftersom eldarna var på iordningsställda platser med gjutna bottenplattor så kändes det tryggt, så jag kunde somna gott efter en fin vandringsdag. Enda nackdel var att det inte fanns tillgång till färskvatten. Men det ingår ju i vildmarkslivet.

Selektivt minne

Under hösten rullar en reklamfilm för Mariestadsöl. Det är en man som sitter i en fåtölj och snackar om Österlen, en plats att vara på. Varje gång jag ser den, så tänker jag tillbaka på den vandring jag gjorde på Österlenleden i somras. Mina minnen är varma och soliga. Det är inte mina foton. De visar regn och blåst. Känner en stor tacksamhet för det behagligt selektiva minnet som jag fått.

Mannes fåtölj fick mig att tänka på den här stolen, som stod på en vacker men väldigt öde strand. I +14 grader och ösregn, så behöver man inte trängas. Oavsett väder så besöker jag gärna Österlen igen. Men nästa gång tar jag bilen.

Efter vandring – hemresa

När jag kände mig klar med min vandring på Österlenleden, tog jag en buss till Kristianstad. Därifrån väntade tåg till Hässleholm och sedan vidare till Stockholm. Att resa i vandringskläder går men är ju inte helt fräscht. Därav hade jag förberett visst ombyte samt fick gå på upptäcksfärd för att hitta en toalett där man kan tvätta av sig och byta om. Det är inte helt enkelt. Det är inte så gott om offentliga toaletter, många är trånga och har många speciallösningar för vatten och tork. Allt löste sig och den sista uppfräschningen fick ske på tåget.

Fick lite tid i Kristianstad och hann få i mig lite mat i magen och köpa med matsäck till tågresan. Solen sken och det kändes verkligen som sommar och semester. Dock är det lite otympligt att strosa med ryggsäck på ryggen, så det blev mest fönstershopping.

Tågresan hem gick över förväntan bra. Det är gott om spårarbeten och problem men just den här resan var i stort sett förskonad vilket jag är tacksam för. Ett fem dagar med vandring så är det gott att komma hem igen. Även om jag redan längtar till nästa vandring.

Skåneleden – tankar om karta och stavar

Att gå en markerad led har många fördelar. Det är väl förberedd, välvalda vägar och ofta tydligt markerad. I princip behöver man inte karta men det gillar jag att ha. Kartan är en stor del av min förberedelse, det är kul att hänga med på kartan och det är bra att veta var man när om man måste gå en annan väg. GPS, som finns i mobiltelefonen, är också en extra säkerhet om man känner sig vilse. Dock är det ju inte säkert att man alltid har täckning.

Inför varje vandring tänker jag att jag måste köpa mig en kompass. Det har inte hänt än. Och det har gått bra ändå.

Något jag brukar ha med, men glömde denna vandring, är gåstavar. Fördelar med stavar är att det ger ett bra tempo, de är ett bra stöd i branta partier, bra stöd när man behöver balansera på smala spångar och att man får röra lite på armarna. Nackdelen är att det är mer att bära på och lätt att glömma dem någonstans. Denna vandring löste jag det på bästa sätt genom att ta av naturen. Naturen är full av bra pinnar som är utmärkta gå-stavar. De är gratis och bara att välja en ny om den man har inte passar.

Boende längs Österlenleden

I planeringen av min vandring funderade jag en del över vilken typ av boende jag skulle välja. Jag går ensam, trivs med det och jag känner mig trygg. Jag vill kunna känna mig trygg även när jag sover.

På Österlen finns mycket boende att välja på, så det är inga problem att hitta alternativ. Kanske att priset varierar men jag hittade överkomliga priser.

Ett annat alternativ är tält. Dock går en del av leden i skyddade områden där man inte få tälta, så det måste kollas innan man börjar sin vandring. Själv undviker jag tält pga vikten. Jag har nog att bära ändå.

Jag gillar att det finns vindskydd på flera ställen längs leden. Det är gratis att bo där men går inte att boka. Vissa lägerplatser ligger väl skyddade, andra mer öppet. Vid lägerplats med vindskydd finns oftast ved, dass och ibland även vatten. Min tanke var att undvika vindskydden längs stranden men att bo i de som var i skogen. Strandnära lägen kan locka alla typer av besökare. Ju mer lättillgängligt, desto mer folk. Därför bokade jag rum på vandrarhem och B&B de första nätterna.

Det visade sig att vindskydden i skogen var mer upptagna. Vid Vantalängan hade ett sällskap satt upp ett tält men använde vindskyddet som förråd för alla sin packning. De vandrade inte utan såg det som ett billigt och bra alternativ till att låta barnen få vara ute i naturen. Vid vindskyddet i Agusa hände något liknande. En mamma med två barn hade slagit läger, inte för att vandra utan för att det är mysigt och gratis att bo där.

Jag gillar att föräldrar tar med sina barn ut i naturen. Det är bra. Samtidigt är jag lite bekymrad om vi som vandrar längs leden inte får plats i vindskydden. Det är lite jobbigt att hitta alternativ när man gått en hel dag. Det andra som bekymrar mig är ljudnivån. Som vandrare är man trött och vill njuta av lugnet och naturen. Barn som leker och skriker är inte riktigt det man tänkt med upplevelsen. Jag tror att man på sikt måste hitta en lösning där alla kan samsas utan att störa varandra i sina naturupplevelser.

 

Skåneleden – dag 5

Vaknade tidigt den femte dagen på min vandring på SkåneledenÖsterlen. Med 14 km kvar så kände jag mig ändå lite stressad eftersom jag behövde ta en buss till Kristianstad och sedan tåg vidare.

Vandringen började vackert genom bokskog, senare lite blandskog innan jag kom ut på asfaltsvägar igen. Landskapet var vackert och solen sken. Sen blev det fler backar och fler vackra utsikter innan jag kom fram till trafikplatsen Torparebron igen. Men helt ärligt, tog jag inte chansen att uppleva så mycket på sista sträckan. Jag var helt fokuserad på att hinna fram i tid och snabbade på.

Etappen Agusa-Torparebron  heter 7B och är väl värd att gå. Vid Torparebron finns busshållsplats med expressbuss som går till Kristianstad, Ystad och Simrishamn. Etapp 7, 7A och 7B bildar även Österlencirkeln dvs man kan börja och sluta vid Torparebronm, vilket kan vara praktiskt.

Skåneleden – dag 4

Den fjärde dagen på min vandring på Österlen innebar att gå etapp 7 samt 7A och på detta sätt hamna i Agusa. Efter föregående dags och nattens regn var det halt och lerigt så jag fick kolla var jag satte fötterna.

Det blev en skön vandring genom skog och längs en porlande bäck så det fanns mycket fint att se på. Leden gick även förbi ett vattenfall vilket alltid är trevligt att se. Ibland var det lite si och så med markeringarna och alldeles nära Alunbruket, gick jag fel. Jag irrade länge innan jag fick gå tillbaka och sedan hittade jag rätt. Känns väldigt trist på en markerad led.

Belöningen för vandringar blev underbar. Kaffestugan Alunbruket är ett pittoriskt ställe med väldigt gott fika. För mig var det bara lunchpaus men jag hade kunna sitta där hela dagen och om jag hittar ska jag absolut resa dit igen.

Leden går vidare norrut men ganska snart stötte jag på problem. Jag kom helt enkelt inte över ett vattendrag. Det var brett så jag kunde inte hoppa, det var sankt och jag ville inte sjunka ner för djupt i dyngan och det fanns ingen spång. Riktigt illa. Det fanns en hal stock under vatten samt ett vingligt rör. Tyvärr, jag fick vända tillbaka och leta efter en alternativ väg. Allt löser sig men nog är det trist.

Det var en otroligt vacker vandring genom skogar, mycket bokskog och jag gillade verkligen sträckan. Men det var lerigt på sina ställen och leden behöver rustas. Nya spångar behövs och markeringarna behöver bli bättre. Jag gick fel flera gånger då det inte syntes att jag skulle svänga av.

Rastplatsen vid Agusa är jättefin. Den ligger vid ett vilthägn. Det ska finns hjort men det såg jag inte däremot var det gott om vildsvin i deras hägn. Jag är otroligt tacksam över det rejäla stacketet.

När jag kom till vindskyddet hade redan en mamma med två barn bosatt sig där men det vara ok att dela. Det är ju så med vinskudden, de går inte att boka så man får samsas om utrymmet.

Etapp 7 och 7A skulle jag gärna rekommendera men känner mig tveksam pga det dåliga skicket. Hoppas att markeringar och spångar åtgärdas snarast.

Skåneleden – dag 3

För dag 3 på min vandring på Österlenleden, planerade jag att gå från Kivik till Vantalängan, dvs etapp 6 på leden, 15 km enligt uppgift. Från Kivik går leden längs stranden upp till Haväng. En stor del är mjuk sand så det känns i benen. Jag hade en kraftig sidvind men solen sken och jag var nöjd. I Haväng finns ett vandrarhem och ett kafe och därmed möjlighet till toalettbesök och fylla på vatten.

Efter haväng vänder leden i åt landet. Jag fick gå genom olika hagar och alla djuren var snälla. Men oj vilken motvind. Att det kan blåsa så mycket. Ibland stod jag nästan still. Det var en vacker sträcka och väldigt skönt att få komma fram till trafikplats Torparebron, där jag kunde pusta ut en stund.

Sedan vidtog Brösarps backar som var en av höjdpunktern för min vandring. Mjuka, gröna kullar och när jag kom upp på en så upptäcker man en till och en backe till. Jag gillade verkligen den fria utsikten.

När jag kom ner från backarna hade jag bara en kortare stäcka kvar till det vindskydd där jag skulle bo. Men regnet tilltog och jag tog skydd under några träd. Trodde att det skulle lätta men ack så fel. Ett hällregn som inte vill ta slut. Vet inte hur länge jag stod där och tryckte men tillslut valde jag att gå den sista biten, trots det kraftiga regnet.

Väl fram i Vantalängen, fanns en ”lada” samt två vindskydd. Det ena vindskyddet var fullt av barnsaker då en barnfamilj valt att tälta där men det andra var ledigt. Efter ett tag kom tre ytterligare vandrare som delade vinskyddet med mig. Vi var alla lika blöta och försökte på allt sätt att få får saker att torka, vilket inte är lätt när det fortsatte att regna.

Det fungerade att sova i vindskyddet. Visst var det fuktigt men det är ju så det kan vara ibland.

Jag gillade hela etappen. Den var varierande och lätt att följa skyltningen. Personligen fick jag använda varenda muskel i kroppen pga av gången i sanden, motvinden och alla backar. Det värker i vaderna och det är en skön värk.

Skåneleden – dag 2

Vaknade upp på Vandrarhemmet i Baskemölla och var ivrig att gå på leden igen. Vandring fortsatte längs kusten. När man kommer fram till en väldigt vacker strand, viker dock leden av och upp på asfaltsvägar. Det är rejält trist och hårt för fötter och ben att gå på asfalt och inte vad man tänkt sig. Jag har läst att stranden och området vid Knäbäckhusen är vackert men det ser man inte så mycket av från leden. Däremot får man se många äppelodlingar som imponerar på mig.

Något som slår mig under vandringen är alla blommor. Det är frodigt och en enorm blomprakt i diken, på ängar och på åkrar.

När man närmar sig Stenshuvuds nationalpark får man mjukare mark under fötterna igen vilket känns bra. Man kan gå länge i nationalparken, det finns många stigare att följa. Några tjuriga kossor hindrade min väg, men det var bara att vänta ut tills de ville släppa fram mig.  Jag var fikasugen och valde att besöka kaffestugan Annorlunda, vilket var ett mysigt val. Med kaffe i magen, kunde jag bestiga toppen av Stenhuvud, 97 m ö h. Då nationalparken är lättillgänglig så är det mycket folk som rör sig i området. Det är således ingen lugn naturupplevelse men väl en härlig utsikt.

Efter Stenshuvud går leden återigen på asfalt. Det är en liten och smal väg. Då det är vägen till Kiviks musteri, så var det mycket trafik: bilar, motorcyklar, turistbussar och hästtransporter så jag fick gå försiktigt och hoppa ner i diket men jämna mellanrum.

I Kivik letade jag mig fram till Systrarna på Kivik, ett B&B där jag bokat rum för natten. Det finns ett vindskydd i Kivik men jag kände mig osäker på hur skyddat det låg så av säkerhetsskäl valde jag annat boende. Nu i efterhand är jag övertygad om att det hade varit okej att bo i vindskyddet.

Simrishamn – Kivik är etapp 5 på Österlenleden. Det är okej och vissa delar är väldigt fina. Det är dock alldeles för mycket asfaltspromenade för att jag skulle rekommendera denna etapp. Stränderna kan man besöka separat, så även Stenshuvud. Men att vandra hela etappen känns inte attraktivt.