Dagen som aldrig tog sig

Igår när jag skrivit webbskrivningen och tagit en Power walk fick jag lydigt fortsätta att plugga. Jag hade ytterligare två deadlines, en räkneövning och en dugga. Jag kände mig inte helt förberedd så det blev en lång kväll. När osäkerheten sätter in, blir det svårt. Och just nu sätter jag upp mentala hinder för mig själv som jag inte vet hur jag ska riva.

Den håglöshet och energibrist jag känt den senaste tiden är svår att ruska bort. Vaknade med kraftig huvudvärk i morse, så jag missade förmiddagens seminarium. Tog mig in till stan för att äta lunch men mitt sällskap tog fel på tid så det blev fika istället efter viss omplanering. Trevligt att träffas och prata en stund. Gick vidare till ett bibliotek för att lämna tillbaka en bok. Lyckligtvis hade avspärrningarna hävds då de tidigare misstänkt ett bombliknade föremål i området. Märkligt att polispådrag av denna sort blivit vardag i vårt samhälle, en otäck utveckling.

Traskade vidare till en annan stadsdel för att på massage. Massören var oerhört vänlig och mjuk. Det var verkligt avkopplande och skönt. Massören tog i mig med en varsamhet som om jag vore både ömtålig och dyrbar. Det var således inte någon mer djupgående massage men ack så behaglig.

Efter massage behövde jag fika. Borde förstås ha satsat på lunch eftersom den uteblev tidigare, men jag valde att köpa med mig godsaker hem från Cajsa Warg, som är en mysig, butik med fina råvaror och olika delikatesser. Köpte bland annat en ost som jag skulle njuta av nu ikväll.

Osten var antagligen god med den luktade ladugård, eller snarare som den avföring som kommer från kossorna. Jag kunde inte äta den. Det gick inte att ha den så nära näsan. Nej, det blev ingen toppendag idag. Håglösen måste botas på annat sätt. Jag vet dock inte hur.

Problem på lagom nivå

Det finns folk som svälter, andra är på flykt och några oroas av terror. Själv ägnade jag gårdagskvällen åt att gräma mig över magont. Jag tror att jag är allergisk mot Camembert ost.

Köpte en bit ost i måndags, åt en liten bit i tisdags och kände mig dålig i magen. Åt resten i går och blev rejält sjuk under några timmar på kvällen. Misstänker att osten är boven i dramat. Antingen är jag allergisk/överkänslig eller så var det bara just den ostbiten som var dålig. Men hur ska jag leva ett liv utan goda ostar?

Det lär väl gå ganska bra, bara lite tristare än jag tänkt mig. Men i jämförelse med allt annat elände i världen, så är jag tacksam för att enbart behöva bekymra mig över möglig ost. Älskar att mina problem är på en så angenämt behaglig nivå.

Ost och kex

Firar måndagskvällen med ost och kex. En av mina laster som ger mig mycket njutning. Tyvärr är det ganska sällan som jag äter goda ostar. Som ensamhushåll vill jag ju bara ha en liten bit ost, medan butikerna hellre vill sälja stora bitar. Visst kan jag stå på mig men jag brukar kolla om de har paketerar mindre bitar i delikatessdisken och när de har gjort det, så slår jag till. Idag är en sådan dag, jag lyckades till och med att få flera sorter.

Att synda en smula, precis vad jag behöver nu. En slitsam period i livet kan behöva smörjas med en god ost.

Semestershopping

Det är semester med sol och värme och allt är gott. Men idag drabbades jag känslan av att var gammal, äldre än vad jag var när semestern började. Jag känner inte igen mig h det är en hemsk känsla.

En stor del av semestern har ägnats åt naturupplevelser och musikupplevelser. Dagens agenda innefattade lite kultur och lite shopping. Strosade runt bland den lila stadens butiker och tyckte att det mesta var skräp och souvenirer. Inget som lockade. Istället fastnade jag i olika matbutiker. ”Några olika lokala delikatesser vore gott att ta med hem”, tänkte jag. Så har jag aldrig tänkt förut. Det måste vara ett ålderstecken. När blev jag sådan?

Samtidigt som jag tänker detta, vet jag att jag även tidigare kommit hem men bla teer och marmelader. Sådant jag aldrig äter. Jag vet det, eftersom det i mitt kylskåp finns tre burkar marmelad som har passerat bäst-före-datum men något år. Jag köpte dem när jag var här senast, plikttroget eftersom alla andra gjorde det, och det var fem år sedan.

Men idag handlade det inte om plikt. På fullast allvar stod jag och studerade korvsortimentet och utbudet av ostar. Eftersom jag inte kan språket, vet jag inte ens vad jag tittade på. Så illa är det, så gammal har jag blivit.

Eller kanske inte, jag handlade faktiskt ingenting. Men känslan skrämde mig. Jag känner mig förändrad. Jag känner inte igen mig.