Mottaglig

Under den senaste veckan har jag upptäckt att jag är sårbar nu, inte har så starkt skyddsvärn som vanligt. Jag är trött, sliten och även mottaglig när jag nås av ledsamheter. Jag märker att det tar av den lilla energi jag inte har.

I söndags hörde en medarbetare av sig. Hen har sorg i familjen. Vi skickade sms till varandra men det är verkligen inte mycket jag kan göra, inte när jag är 150 mil bort. Jag bara finns där via telefon, om det behövs. Det är svårt att ge stöd på resande fot. Jag märkte hur jag blev berörd, trots att jag inte känner den som gått bort. Men jag känner ju min medarbetare och vill finnas som stöd om det behövs.

I mitt facbookflöde kommer lite då och då bilder på kvinnor med rakade huvuden. Numera är jag i den åldern där det händer titt som tätt, flera gånger per år. Vissa skriver anledningen direkt, andra ger antydningar. Jag blir alltid lika berörd. Nu i pandemitider så hinner det ju gå år innan man har kontakt, hör inte skvaller från andra och är omedveten om vad som händer i bekantskapskretsen. Det gör mig ledsen.

Å ena sidan tycker jag att det är bra att jag bryr mig, att jag känner. Men det är svårt att vara till stöd när man blir så berörd att energi tar slut. Och just nu märker jag att dessa besked gör att jag tappar energin för dagen, inget blir gjort. Min slutsats är att jag måste bli bättre på att ta hand om mig själv för att kunna ta hand om andra. Och nu behöver jag vila och nyttig mat.

Lång väg

Tog mod till mig för att kontrollmäta dagens cykling. 13,5 km verkar vara det korrekt värdet och det är den kortaste vägen mellan bostad och jobb. Vill jag få mer njutbar cykelväg, får jag lägga på några kilometer. Jag tänker att jag får hålla tummarna för en vacker höst så att mina resor blir så behagliga som möjligt.

Samtidigt kan jag ju inte förlita mig på vädret så jag funderar på vad jag faktiskt kan påverkar för att öka motivationen och upplevelsen:

  • Läcker cykelkorg eller cykelväska så jag slipper ha den tunga ryggsäcken på ryggen
  • Vattenflaska eller kanske till och med saft
  • Skönare cyklingskläder
  • Någon form av poängsystem per rutt eller km där jag kan försöka uppnå ett utmanande mål
  • Belöningar när jag lyckas förbättra tiden
  • Testa andra vägar för att få variation

Hittills har jag valt att berätta för alla jag träffar på jobbet om mitt cykelprojekt så att de kan stötta, påminna mig och heja på. Det fungerar ganska bra. De frågar ofta hur det går och då måste jag ju ha ett bra svar. Det ger bra press men det gör tyvärr inte cyklingen roligare. Det får jag ordna på annat sätt.

Har sett en del som tycks ha musik i öronen men det vågar jag inte. Jag vill höra vad som händer i trafiken.

Det är således en lång väg kvar till dess att jag är en hängiven cyklist. Dock, den är lite kortare än när jag började cykla för två veckor sen. Det får jag vara tacksam för.

Glad för en kropp som reagerar

Jag är tacksam för en fungerande kropp utan allvarligare fel. Jag är inte så bra att ta hand om min kropp men jag visar åtminstone lite omtanke. Jag röker inte, dricker sällan alkohol men är överviktigt och tränar för dåligt. Att vandra med packning är ett sätt för mig att utmana mig själv samtidigt som jag lär mig mycket om min kropp.

När jag vandrar påminns jag om att jag inte är så stark och vältränad som jag önskar men samtidigt ser jag att jag oftast orkar mer än vad jag tror. Det fysiska är en del men i vandring är även den mentala delen avgörande. Det kan krävas en hel del mental styrka att vara ute i skrämmande oväder, att fortsätta trots att alla krafter är slut och att fortsätta trots smärta och värk.

För min del handlar det om att våga utmana mig men att samtidigt vara klok. Ibland går jag på, bara för att jag har ett mål, oavsett om det är bra eller ej. Jag vill att mina vandringar ska vara stärkande men jag får erkänna att jag ibland sliter lite för hårt på kroppen. Det är något som jag har att jobba med.

Vid min senaste vandring fick jag kämpa med att hitta en bra teknik att vandra i sand. Jag har ingen erfarenhet och jag fattade inte heller hur hård motvinden var mot mig. Jag behöver även ta paus mer ofta än jag gör. Nu i efterhand vet jag dessutom att jag borde sovit bättre innan vandringen samt att jag borde ha ätit bättre mat.

Glädjande är att kroppen säger ifrån. Brister i kosten syntes i blåmärken på kroppen. Att musklerna blev slitna märktes i frossa och att jag gick lite längre än jag egentligen orkade resulterade i illamående. Genom att vila läkte kroppen sig själv. Det tycker jag är väldigt coolt och imponerande. Kroppen reagerar och jag måste bara lära mig att lyssna, helst i tid.

Dagsvandring

Den dröm som tog fart under gårdagskvällens promenad, är ett steg närmre ett förverkligande. Redan idag packade jag ryggsäcken och åkte ut till Bogesundslandet för att vandra Dammstakärrsrundan, en vandring på ca 12 km.

P1010745Förra sommaren gjorde jag samma vandring och det var ingen angenäm upplevelse av olika skäl. Idag var allt annorlunda. Jag hade rejält med vatten och matsäck med mig och var beredd på både värme och mygg. Det var jag inte förra året. Nu vet jag dessutom hur rundan går, så det var lätt att hitta.

P1010717Dagens vandring var inte bara avkoppling, utan ett bra test av kläder. Jag vet att dagens outfit, i stort sett fungerar utmärkt, men där några kompletteringar behöver göras. Jag har också hyfsad koll på matsäck men vet också att jag behöver några godbitar med mig, för att få i mig energi med jämna mellanrum utan att behöva ta paus. Jag gick även med stavar, vilket jag inte brukar göra. Stavarna var ett bra stöd, så de ska jag fortsätta med. Det hjälpte mig att hålla upp farten i uppförsbackar och gav stöd i vissa branter. Dagen blev således en mycket bra test inför en längre vandring, att få känna och känna efter, så att jag kan komplettera min packlista.

Framförallt var det en bra test av kondition och ork. Och den är helt okey! Kanske att jag borde träna lite mer backträning men annars kan jag fortsätta träna som hittills. Det mest glädjande för mig är att det är en märkbar skillnad jämfört med förra året. Jag är i mycket bättre form; det märk i orken, styrkan och även i balansen. Jag är smidigare och har lättare ta mig över svåra partier, som branter och smal passager.

P1010743När jag var tillbaka vid bilen igen, hade jag gått drygt 19300 steg. Och jag var behagligt trött med vetskapen att det inte hade varit några problem att gå en sträcka till. Det är bra kunskap. Nu kan jag planera rutt och dagsetapper för min semestervandring. Det är något jag verkligen ser fram emot. Jag är På Gång!