Snurrigt

Lördagen blev så lugn och skön som jag hoppats på. Jag behövde ta mig in till stan där jag inte varit på länge. Hade några ärenden som inte kunde skjutas upp längre. På förmiddagen kändes stan ödsligt men lite längre in på eftermiddagen var fler ute, dock inte alls som en vanlig lördag. När det var dags för paus, drack mitt kaffe på en uteservering i Kungsträdgården, vi var några få där man vanligen inte har en chans att få en plats. Alla höll rejält avstånd så det kändes tryggt.

Det var påtagligt att många butiker har stängt, antingen som förkortade öppettider eller helt och hållet. Tänker att det är hög tid att säkra eventuella presentkort, tillgodokvitton och liknande och jag vågar inte lämna in saker för reparation (längre tid) eftersom jag inte vill bli av med saker pga konkurser. Känns märkligt att behöva tänka så. Samtidigt så vill man ju försöka ge stöd till olika företag för att de ska överleva.

Idag var tanken att jag skulle ta bilen till Örebro. Mammas läkare har sagt att jag inte får träffa dem så det har varit ett planerade för att åka hem till dem med varor mm utan att träffas. I morse stod jag i hallen, färdigpackad med allt jag ska med till Örebro. Då ser jag den lilla påsen, där låshylsan ligger. Den där hylsan som var orsaken till resan. Fantastiskt bra att jag hittade den men så arg jag blir på mig själv. Jag har ju vänt ut och in på hela bilen, letat som en galning och behövt avboka tid på bilverkstan. Nu börjar jag om igen och hoppas att det finns tid redan nästa vecka.

Det gör att det inte blir någon resa till Örebro idag, jag väntar till dess att bilen är lagad och besiktigad igen. Jag behöver förvisso fixa gravar men alla vet ju om reseförbud och bör ha förståelse för att det inte är lika fint som jag vill ha det. Nu får jag fylla dagen med något annat och det lär ju inte vara något bekymmer.

Tacksamhet

Måndagskvällen tillbringades som vanligt framför teven och ”Vem bor här”. Jag som är från Örebro blev ju nyfiken eftersom reklamen sa att programmet var inspelat där. Jag känner inte någon av deltagarna och jag kände inte igen husen. Men det gick bra att gissa rätt ändå. I detta avsnitt var det dock hem som inte skulle vilja bo i. Verkligen inga hem för mig som inte gillar att damma.

Under kvällen läste jag på facebook att en butik här i närheten behöver lägga ner. Jag var där så sent som i fredags för att stödhandla men det räckte förstås inte. En personlig tragedi för ägaren, en sprudlande kvinna som ordat massor av aktiviteter och livat upp lokallivet. Det högg i hjärtat att läsa hur hon startat verksamheten för tre år sedan och det första året var jättetufft. När det började gå bättre fick hon samtidigt gå igenom en tuff cancerbehandling och nu när hon är tillbaka så händer det här. När jag var där i fredags var kvinnan så orolig för sin sjuka mamma. Jag inser återigen att jag tillhör de skonade som har en anställning i en bransch som är mindre utsatt än många andra branscher.

Jag har mycket att vara tacksam över och det ska jag tänka på resten av kvällen.

Lite sliten

Sitter i soffan och känner mig trött. Har tillbringat hela helgen i Örebrotrakten hos mina föräldrar. De behövde hjälp med att flytta undan en del trädgårdsmöbler, handla, fixa på kyrkogårdar mm. Det gör jag gärna, dock blir det ofta intensiva helger när jag är där och jag behöver sova ut efteråt.

Idag erbjöds dock ingen vila. Uppe i ottan för att hinna med göromål innan det var dags att resa till Eskilstuna. Jag var där på en jobbintervju och det passade utmärkt eftersom min bror, som bor i Eskilstuna, fyller år idag. Så efter intervjun var det bara att traska iväg till brorsan och ikväll har det varit kalas. Vanligen tar jag bil till brorsan, men idag tog jag tåget. Det betydde att jag fick lämna mitt i kalaset eftersom tågen inte går så ofta på kvällen. Turligt nog fick jag skjuts till stationen av en annan gäst. Dels gick det snabbare, dels så kom regnet så jag var mycket tacksam.

Skulle helst vilja lägga huvudet på kudden men jag behöver förbereda morgondagens möten. Ännu en tidig morgon väntar och en sen kväll med samkväm. Under morgondagen är jag dessutom dubbelbokad, så även det måste jag lösa innan läggdags. Det är således hög tid att sluta blogga och börja slutföra dagens att-göra-lista.

Örebro och Askersund

I fredags tog jag tåget till min barndomsstad, Örebro. Min bil har varit hos mina föräldrar och det var dags att hämta den. För mig är bilen en stor frihet och jag har verkligen längtat efter den.

Mina föräldrar är sjukliga så det blir mycket att hjälpa till med när jag är där. Och det blir alltid väldigt intensivt. En natt räckte för denna gång.

I lördags tog jag bilen och styrde mot Vadstena. Hann även med ett stopp i Askersund. En tidigare kollega har flyttat dit och driver en kiosk. Det var kul att se hur hon har det. Vi var aldrig nära vänner men har kontakt via facebook. För mig är det trevligt med bekanta om man kan träffa för en stund. Det behöver inte vara svårare än så.

Att köra bil, lyssna på musik, göra stopp när helst jag känner för – det är riktigt avkopplande för mig. Jag får se mycket och jag hinner även tänka. Ett sätt att få lite tid för mig själv.

Ett litet bibliotek

IMG_4625Förra helgen när jag besökte Örebro, blev det ett besök vid naturreservatet Oset och Rynningeviken. Först bjöd jag mamma på en fika vid Naturens Hus. Efter en mycket kort promenad kommer man fram till Hjälmaren och kan sitta en stund och njuta av utsikten. Men det fanns mer att njuta av, skulle det visa sig.

IMG_4620Jag blev förstås nyfiken på den lilla röda hytten som till min stora glädje visade sig vara ett bibliotek. Vilken fantastisk överraskning. Så välordnat med informativ skylt. Jag älskar när böcker och litteratur finns tillgängligt på detta sätt. Jag älskar att någon brytt sig om att göra en vacker holk och att den får vara ifred från vandalism. Det är vackert på många sätt.

IMG_4623Nästa gång jag besöker Örebro, så ska jag ta mig dit och bidra med några riktigt bra böcker. För utbudet som fanns i holken när jag var där, var kanske inte så imponerande.

IMG_4621

IMG_4618