Opponering

Ännu en milstople är passerad. Nu är opponeringen på min kandidatuppsats klar. Det känns väldigt bra. Under natten hann jag blir väldigt nervös. Jag satt nästan och studsade under förmiddagen. Nu efteråt är jag lite besviken över att jag inte fick mer kommentarer.

Eftersom jag läser på distans, skedde även opponeringen via en IT-plattform. Det innebar att vi såg presentationsbilder men inte varandra, men så klart hördes vi. Vi var tre studenter som opponerade på varandra och därutöver deltog våra ämnesgranskare och examinator. För min del uteblev tyvärr min ämnesgranskare dvs handledaren på universitetet men däremot var min handledare på företaget var med. Det kändes lite ensamt utan min ämnesgranskare men jag får helt enkelt vara trygg i mig själv. Min ämnesgranskade satt på akuten med en bruten arm, dvs hans sambos arm. Jag får vara glad att han prioriterade sambon före mig.

För min del av den tuffaste utmaningen att opponera på en person vars arbete inte höll måttet. Jag hade förberett mig ytterst noga och hade tänkt igenom både formuleringar och tonläge för vara konstruktiv och ge uppmuntran. Det kändes som att jag krattade manegen inför ämnesgranskare och examinator. Tack och lov fick jag mycket beröm för min opponering. Det gjorde att jag kunde andas ut en aning innan min egen presentation.

Utmaningen med min presentation är att den är för lång eftersom mitt arbete är alldeles för omfattande. Jag fick vara rapp och bestämd och det gick bra. Jag fick bra återkoppling, allra mest beröm. Därutöver fick jag några mindre kommentarer om någon lång mening, några stavfel och annat. Det kan jag leva med. Det var kul att höra där opponenten gav kritik men examinator höll inte med. Det kommer att gå snabbt att åtgärda kommentarerna, vilket känns bra.

Nu ska jag njuta och känna mig nöjd. Hela kvällen!

 

Att opponera och ge återkoppling

En av den stundande opponeringen jag ska göra innebär att jag ska ge återkoppling på någon annans uppsats. Tyvärr kom ingen rapport varken i onsdags eller torsdags. Under fredagen mejlade jag personen. Vi känner inte varandra men hon är flitigt i olika forum så jag har uppfattat henne som en driven och mycket ambitiös person. Därför blev jag lite förvånad att höra att hon inte hunnit klart och inte kommer vara  med på opponeringen.

Nästa åtgärd för mig var att kontakta examinator för att få veta vem jag då ska opponera på. Jag fick ett namn och det är en person jag känner, vi har jobbat ihop i ett grupparbete. Jag fick hans arbete och det är nu det svåra börjar. Det är helt undermåligt.

Det finns ingen struktur, det är flera obligatoriska avsnitt som saknas helt medan andra inte är i närheten av att uppfylla kraven. Vissa delar är obegripliga och inget håller ihop. Att svenskan är dåligt kan jag visserligen förstå eftersom personen inte har svenska som modersmål. Men tyvärr, vi har ju vissa krav att förhålla oss till. Det som gör mig lite förvirrad är om personen inte fattar att det är inte duger eller om hen gör en chansning.

Jag vet inte hur jag ska lägga upp min återkoppling. Kanske att jag kan välja ut några saker att prata om men jag måste ju vara ärlig. Det känns viktigt att kunna göra det på ett bra sätt så att hen känner sig uppmuntrad att jobba vidare. Å andra sidan, om personen bara chansar har jag ingen lust att engagera mig. Min tid är mer dyrbar än så. Det här kommer jag att behöva fila på innan det är dags att gå till handling.

Opponering

Idag på morgon fick jag besked om tid för opponering dvs dag då jag ska opponera på någons examensarbete och någon annan ska opponera på mitt arbete. Det är det sista momentet innan inlämning och innan utbildningen tar slut. Hittills har vi bara vetat vilka veckor det kan ske. Om man får en tidig tid måste man vara klar fort men få å andra sidan sommarlov tidigt. Om man får en sen tid, får man mer tid att göra klart mindre tid för slutjustering. Jag fick en tidig tid. Nu vet jag. Det är helt enkelt bara att sätta fart.

Det är en bubblade känsla att ha ett datum som tydligt mål. Tänk så fort den här tiden gått. Lite drygt en månad kvar.

Omladdning

Pustar ut i fåtöljen efter dagen två viktiga begivenheter, de som jag peppade inför i morse. Nu har jag haft mitt möte med handledaren och även gjort presentation och opponering. Båda uppgifterna gick bra och nu har jag massor av mer arbete att göra.

Min handledare framförde att jag överträffat alla förväntningar i förstudien och därmed har ännu högre förväntningar på exjobbet. Och det märktes. Jag har försökt avgränsa arbetet medan hon la på ännu fler uppgifter. Jag håller med om att allt är viktigt men jag måste få ihop en bra tidsplan och hålla min tidsbudget. Det ska bli jättekul men det kommer att krävas en hel del av mig.

Presentationen och opponeringen av förstudien gick bra och jag fick nyttig återkoppling. Det innebär en del omskrivning och redigeringsarbete men det känns ändå skönt eftersom jag lär mig och utvecklar mitt skrivande. Det känns kul att kunna förbättra rapportern ytterligare. Det var även kul att se andras arbeten, likheter och skillnader. När jag jämför omfattning så inser jag ju varför jag inte har någon fritid.

Nu måste jag ladda om, ta en kaffe eller promenad innan jag sätter igång med rapportskrivandet igen. Jag behöver energi för att orka ro i land veckans arbeten.

Pepp

Måste ha drabbats av någon form av vårtrötthet. Ändå sover jag dåligt på nätterna och blir ännu tröttare. Sitter med morgonkaffet och förbereder dagen. Först ett möte med handledaren på företaget om exjobbet. Sedan ska jag skynda hem igen för ett webbseminarium. Idag är det dags för presentation av min förstudie.

Det här är en dag jag längtat till, en milstolpe. Det ska blir jätteintressant att få lyssna till andra presentationer och få ge kommenterar. Det ska även blir kul att få göra min egen presentation och höra vad de andra tycker. Jag är grymt föreberedd. Ni skulle kunna väcka mig mitt i natten och jag kan dra presentationen.

Med lite tur får jag inte mer kommentarer än att jag kan slutföra rapporten redan ikväll. Sedan är det bara ytterligare en rapport kvar och en presentation att göra denna vecka. Ljuset kommer allt närmre.

Paus och sedan vidare

Skolterminen är i slutspurts-fas. Igår lämnade min grupp in en opponering på en annan grupps arbete. Så otroligt skönt, dels eftersom det var sista uppgiften i den kursen, dels för att stämningen i gruppen inte är på topp. Det har varit slitsamt att samarbeta. Nu är det bara att vänta in resultatet för att försäkra sig om att inga kompletteringar behöver göras.

Igår kväll fick jag även svar på två andra skoluppgifter i en annan kurs (två grupparbeten). Det blev inte full pott vilket inte heller var väntat men jag tror att vi får vara nöjda. Lärarna är mycket hårda i bedömningen och sådant kan man ju inte veta i förväg. För mig var det i alla fall skönt att få besked så att man jag lämna det bakom sig.

För att fira, tog jag ledigt från annat pluggande och satte på balkongen. Har hittat min MP3-spelare och kunde lyssna på musik. Det var en ljum kväll och jag satt ute till midnatt, barfota men med en tunn. kofta över klänningen. Mer behövdes inte. Med levande ljus blir det så mysigt och det blev en riktigt avkopplande och fin kväll.

På lördag är det sluttenta och jag försöker repetera allt jag lärt mig. Det känns svårt. Jag kan se att jag lärt mig mycket men det finns fortfarande fallgropar. Och som dessutom är det en stor och omfattande tenta på korttid, vilket brukar göra mig stressad. Men, men, det är långt till lördag och det är bara att kämpa på. Men först ska jag till biblioteket och lämna de böcker som jag använt i olika grupparbeten. Jag orkar inte se dem mer.

Terminens sista veckor

Att plugga på universitet innebär för min del att terminen pågår till den 14 januari och att terminens slutinlämningar ska ske nu i januari. En av dessa är en för mig viktig rapport som jag skrev ett utkast till och lämnade in den 8 december och som genomgick opponering den 20 december. Opponeringen var nervös men efteråt blev jag lite besviken eftersom jag inte fick någon matnyttig kritik, mest beröm.

På nyårsaftonen kväll, kl 21.40, fick jag återkoppling från min lärare på ett utkast till en rapport som jag lämnade den 8 december. Den innehöll massor av bra kritik. Jag är väldigt tacksam för denna återkoppling, men samtidigt lite ledsen att min lärare sitter med detta på nyårsafton.

De flesta fick sin återkoppling tidigare då jag var en av de allra sista som fick återkoppling. Det innebär att min tid för att fixa till rapporten är begränsad. På fredag är det deadline. Det är lite snålt om tid och jag måste vara effektiv, samtidigt som jag även har andra uppgifter att jobba med. Å andra sidan, av det jag har sett har de flesta andra av mina klasskamrater mer kritik att ta hand om. De behöver tiden bättre. Sådant är studentlivet.

Pust, pust, pust, hurra!

Idag står det opponering i min kalender. Det har jag vetat under hela terminen, en dag med obligatorisk närvaro. Det visade sig dock att vi fick olika tider för opponering under dagen och jag fick tiden 20.20. Och vid 21.30 var jag klar. Hurra!

Klar avser förstås enbart dagens övning. En opponering innebär att jag skrivit en rapport, och som jag fick kommentarer på ikväll. Jag har även läst en annan person rapport och gett hen mina kommentarer.

När jag läste den andra personen rapport, insåg jag att den var väldigt ofullständig. Jag har fått jobba hårt de senaste dagarna på att hitta bra formuleringar, för att uppmuntra personen utan att sänka. Att ge bra kritik är en konst. Samtidigt blir jag lite irriterad. Personen har gjort ett slarvigt hastjobb. Det känns inte schysst att jag ska behöva lägga så mycket tid på att dokumentera fel och rätt till hens rapport. Känns som att jag gjort en stor del av hens jobb genom att ge hen alla mina kommentarer. Själv fick jag inte alls lika mycket tillbaka.

Nu återstår att förbättra min egen rapport. Inlämning den 5 januari, så jag vet vad jag gör i mellandagarna.

Respekt för tid och nedlagt arbete

Haft en usel dag. Började redan igår med teknikstrul. Skulle lämna in en inlämningsuppgift men när det börjar strula så går ju allt fel. Deadline var vid midnatt och den missade jag. Men eftersom jag nästan var klar, så ville jag skicka in, det var ju så lite kvar. Satt uppe till fyra…

Efter några timmars sömn så gick jag upp och förberedde nästa uppgift. Ännu mer teknikstrul och nu ger jag upp. Det handlar om en presentation. Presentationen och ämnet är inget problem men det störningar i videobilden. Jag är ingen it-tekniker och sådant strul tar fram mina sämsta sidor. Jag ser ingen lösning. Men framförallt fattar jag inte varför jag måste synas i bild när det finns på presentationsmaterail och ljud. Det här är enbart onödigt arbete.

Nästa punkt på agendan var förberedelser inför en opponering av ett arbete som vi gjort i grupp. Jag var laddad till max och var beredd att både lyssna med framförallt försvara vårt arbete. Men vilket fiasko det blev. Opponering via webben där läraren har ett trasigt headset är verkligen uruselt. Första överraskningen var att vi skulle presentera vårt arbete. Inga problem för mig som är van men mina kompisar blev skärrade. De kommentarer vi sedan fick kan knappast räknas som opponeringen, ens återkoppling. Mycket var beröm. Det konstruktiva kommentarer de tog upp redaktionella ändring, typ – ändra ett ”samt” till ett ”och”. Andra kommentarer var direkt felaktiga. . Det var så dåligt att jag bara blev ledsen. När vår grupp skulle opponera på en annan grupps arbete, så hade vi mycket bra återkoppling. Tyvärr blev vi avbrutna innan vi hann komma till det viktigarste. Och lärare, betygsättare, hade ju ett trasigt headset så hon hörde inte vad vi sa. Det här var verklige illa. Respektlöst för all tid vi lagt ner på detta. Andra har tagit ledigt från sina jobb för att delta, då det är obligatoriskt. Helt vansinnigt.

Jag vet att jag är en elev som ska lyda mina lärare. Jag förväntar mig dock att skolan ska respekt mig och min tid. Just nu lägger jag alldeles för mycket tid på sådant som varken leder till kunskap eller utveckling. Men nu ska jag sluta sura och se fram emot nästa möte med ett grupparbete.