Nyfikenhet

Igår fick jag återkoppling att det är så härligt att jag har en stark nyfikenhet trots min ålder! Jag kände inte alls igen mig i den beskrivningen men valde ändå att tacka för komplimangen om nyfikenhet och avstod från att tolka in något om min ålder. Det var jag själv som tidigare nämnt att jag är äldre än många av mina studiekompisar. Personen framhöll att hon uppfattade mig som öppen, nyfiken och att jag vågar ta in nya intryck och vågar omvärdera min uppfattning.

Idag har jag tänkt på att hur jag utvecklats under de senaste tre åren. Jag har upptäckt nya sidor hos mig själv, både bra och dåliga och jag har lärt hantera flera av mina avigsidor. Det finns saker som var helt otänkbara för tre år sedan är nu helt naturliga. Kanske finns det ändå en viss öppenhet i mig som gjort utvecklingen möjlig? Har ändå svårt att kalla mig nyfiken även om jag har ett öppet sinne. Jag är inte så nyfiken på mina sämre sidor, däremot angelägen om att förändra till något gott. Framförallt väntar jag mig inte att någon annan ska göra något i mitt liv, jag agerar själv och ta ansvar för min egen utveckling.

Personen som gav mig återkoppling, känner inte mig men är duktig på att se människor. Tänker på hur mycket vi visar av oss själva utan att vi vet om det. Jag tänker på hur mycket man kan se av en människa, när man har förmågan att se henne utan att jämföra eller relatera till sig själv. Även om personen inte ser hela mig, så ser hon delar av mitt jag och till och med sådan jag inte själv sett. Det här tycker jag är väldig intressant. Det är sådant som faktiskt väcker lite nyfikenhet inom mig.

Hur långt är ett snöre?

Under hela mitt liv har jag blivit uppmuntrad till att ställa frågor: i skolan, kurser, seminarier etc där syftet har varit att jag ska lära mig något. Ansvariga har alltid sagt: ”Det finns inga dumma frågor”.

Nu tycker jag mig se en ändring. Den senaste månaden har jag vid flera tillfällen hört en föredragande säga: ”Hur långt är ett snöre?, när de får en fråga som är svår att svara på. Ett subtilt sätt att säga att det är en dum fråga men budskapet går fram. Jag har självklart hört uttrycket tidigare men numera hör jag det mer frekvent än någonsin.

Även om vissa frågor är svåra att svara på, är det möjligt att ge beskrivningar och exempel. I mitt tycke får man anstränga sig för att kunna förklara. Kan man inte svara, kan man även förklara varför det är svårt eller helt enkelt enbart erkänna att man inte kan svara. Däremot, tycker jag, att det inte är okej att lägga skulden på den som ställt frågan, ifrågasätta frågan eller frågeställaren. Det är inte den föredragandes roll att värdera om en fråga är relevant eller ej. Den som undrar och frågar har sina skäl, väl värda att respektera. I de fall som jag har varit med om, har det varit fullt möjligt att resonera fram till ett svar på det som frågeställaren vill veta.

Jag vill värna traditionen att alla frågor är tillåtna. Den öppenheten förtjänar vi att ge varandra.

Öppet samhälle

Jag är tacksam att jag lever i ett öppet samhälle. Jag är tacksam för att jag lever i en demokrati och i ett land med yttrandefrihet. Det här är ingen självklarhet och jag inser att jag måste göra mitt för att vårt samhälle ska fortsätta vara öppet.

Jag gillar att har tillgång och närhet till våra politiker. Att jag kan ställa frågor till dem och få svar. Ser jag ett problem och har förslag till förbättring kan jag framföra det. Konstruktiv och med ärlig avsikt.

Debatt är viktig för mig. Att kunna säga vad man tycker. Respektera att andra tycker på annat sätt Att kunna debattera med god ton. Att basera sina åsikter och sin kritik på fakta. Att inte sprida inte vilseledande information.

Jag gillar inte allt politiker gör. Det är människor, precis som alla andra. Nog kan jag förvänta mig mycket men även jag har ett ansvar. Jag behöver sätta mig in frågor innan jag dömer och när jag ser något, kan jag påtala konstruktivt. Däremot sprider jag inte galla, sprider inte rykten utan att ta reda på fakta. Det finns all anledning att ta debatter om hur våra förtroendevalda ska hantera sitt förtroende och agera. Men det finns också anledning att fundera på varför man sprider och spär på politikerföraktet.

Det här är viktigt för mig. Därför blir jag uppriktigt beklämd när jag ser bristen på respekt, bristen på vilja att förstå och respektera att det finns olika synsätt. Jag blir illa berörd när det sprids osanningar och vilseledande information. Det gäller både i riksdagen, medier, sociala medier och i samtal med andra.

Svårförståeliga debatter

Försöker förstå två debatter som jag tycker präglas av respektlöshet. Jag har svårt att förstå den hårda tonen och jag saknar att det inte ens finns försök att förstå olika aspekter.

Den ena debatten gäller badhusen och om det ska finnas tider som är enskilda för kvinnor. Jag kan förstå de olika åsikterna som framförs. Men jag förstår inte den respektlösa tonen. Jag tycker att det måste vara ett enkelt problem att lösa. Det är ju fullt möjligt att ha tider för alla, tider för barnlek, tider för pensionärssim, tider för simskolor, tider för familjer, tider för kvinnor och tider för alla. Var och en kan ju själv välja. För mig är det personliga och fria valet viktigt. Ingen annan ska bestämma vad jag tycker bäst om. Däremot kan man kanske inte alltid få som man vill. Vi lever i ett samhälle där vi samsas med andra. Då behöver olika önskemål få komma fram. Att ha en dam-bastu, herrbastu och en mixad bastu är helt okey för mig. Då kan var och en välja. Det finns ingen anledning att håna eller dissa den som vill ha det ena eller den andra lösningen. Mångfald är bra och det vore toppen att respektera olika val. Och som jag ser det ska vi både ha möjlighet att kunna välja och att välja bort.

Den andra debatten gäller amning. Var och hur ska en kvinna få amma? Hänger inte riktigt med i var problemet ligger och har själv ingen erfarenhet av amning. För mig handlar även detta om respekt och respekt för att vi har olika önskemål. Så klart att vi ska ha ett öppet samhälle. Så klart att vi visar respekt för varandra. Vi har olika behov. Några exempel. Vi behöver tysta rum och rum där man kan få prata och diskutera (på arbetsplatser, bibliotek mm) Då skaffar vi två typer av rum utan att se ner på den ena eller andra lösningen. Vi är fria att kunna äta nästan var som helst men inte riktigt överallt då matos och prassel inte alltid är så uppskattat. Vi hittar regler för vad man kan förvänta sig i våra offentliga rum. Vi som finns i offentliga rum kan välja och välja bort. På samma sätt tänker jag att det måste gå att lösa med amningen. Hitta platser där det är helt okey att amma, hitta olika lösningar för olika kvinnors behov. Men dissa inte att det finna andra åsikter. Även här är mångfalden viktig.

Med lyhördhet, respekt och ett öppet sinne, så tycks det som att dessa ”problem” är ganska enkla att lösa. Vi behöver ju inte leta fel, vara missunnsamma i varje förlag som läggs. Och som jag ser det – behöver vi förstå att allt inte enbart om mig själv och vad jag tycket bäst om – det handlar om att alla ska få chans att trivas och utvecklas.

Tankar från dagen – ansvar

Vad har vi för ansvar? Det är en fråga som jag ofta tänker på. För mig är det tydligt – jag har ansvar för mitt eget liv. Det är så jag tänker och som jag lever.

Jag känner även ett stort ansvar för hur jag påverkar andra. Vi lever i ett samhälle, vi finns i varandra omgivning och vi delar det offentliga rummet. För mig innebär det att man inte enbart kan tänka på sig själv. Man måste visa hänsyn, visa respekt och jag är övertygad om att man behöver ha en öppenhet för att vi kan tycka olika och uppleva situationer på olika sätt.

Ändå är det svårt. Jag möter dagligen människor som tycker att just den personens tankesätt är det enda rätta. Jag möte dagligen människor som tycker att situationen är bra för dem, utan att tänka något på andra. Jag möter dagligen människor som kräver mer av andra än de själva är beredda att ge. Har jag någon anledning att bry mig om det?

Jo, jag tycker ju det. Jag tror på att vi behöver göra världen lite bättre. Jag tror på mångfald, respekt, hänsyn, öppenhet och tolerans och då kan jag inte vara likgiltig för när jag ser brister. Jag måste ta min del av ansvaret. Göra vad jag kan för att få utvecklingen att gå åt rätt håll.
Blomma