Tankar från dagen – omtänksamhet

De senaste veckorna, i stort sett dagligen, har jag fått kommentaren ”Du är så omtänksam”. Det kanske jag är men egentligen inte på ett sådant sätt att det borde ge upphov till kommentarer.

Med lite perspektiv, kan jag möjligen se att jag kanske sticker ut lite. Men det är inte jag som förändrats, det är omvärlden.

Jag är som jag är – som många andra också är. Men i takt med att allt fler tänker på sig själva, sitt eget bästa, så blir det som tidigare var hyfs och artighet till något som sticker ut. Omvärlden har blivit mindre omtänksam, allt fler har blivit mindre omtänksamma om andra än sig själva. Otäck utveckling.

Jag vill vara omtänksam. Och jag vill mötas av omtänksamhet. Jag vill att det ska vara så självklart, att man inte ens behöver kommendera det.

Regnigt Stockholm

I söndags morse hade jag anledning att gå ut hyfsat tidigt på morgonen och fick se en del av Stockholm komma till liv innan affärer och annat öppnade. Det man ser är bland annat tiggare som letat ställen att göra sin morgontoalett, hur de packar ihop sitt ”bohag” och hittar sina platser att tigga på. Det var ett ettrigt regn, vinden var kall, sådant väder vi andra inte vill vara ute i, men det var ju inget val för dessa människor.

Och jag önskar att jag hade ett annat namn för dem. Men jag vet inget om deras bakgrund, vem de är eller vad de vill. Jag känner dem bara som tiggare och de är förstås illa.

Och jag önskar att jag kan skilja mer på sak och person. Jag kan inte stoppa tiggeri och fattigdom, i alla fall inte ensam, men kanske att jag kan göra något för någon av dessa människor. Eller åtminstone göra något för dem en kort stund. Åtminstone denna regniga söndag.

Min brorsa gav en kondis-dammsugare till en hemlös häromdagen. Så otroligt fånigt. Han skulle köpa fikabröd till kollegorna, och köpte en extra dammsugare till tiggaren utanför. Det hjälper förstås inte alls. Inte i det stora perspektivet. Men just i den stunden, blev tiggaren översvallande glad, brorsan fick ett värmande leende och vi är många som lett åt denna fåniga historia. Och ibland kan ett leende vara värt mycket!

I ett regnigt Stockholm behöver vi ta hand om varandra. Jag försöker ge uppmuntrade ord till vänner och kollegor, jag får ta emot välmening från servitriser och baristor och jag försöker att sprida ett och annat leende till medresenärer på tåget. Men vi är fler, och vi är fler som behöver ta hand om varandra. På ett eller annat sätt. Lite mer omtanke och världen skulle bli lite ljusare, oavsett regnväder och blåst.

Givmildhet och generositet

En liten stund till övers under lördagseftermiddagen och jag tänkte unna mig en glass i solskenet. Jag hittade solen, torget och trevliga sittplatser men ingen glasskiosk. Väl inne i centrum igen fick Pressbyråns standardutbud av glass duga. Och det blev en lakritsglass som jag redan glömt namnet på.

I kassan stod två tjejer varvid den ene kom fram med en chokladrulle och frågade om jag ville ha den. Det visade sig att även den hade lakritssmak. Däremot var förpackningen inte hel och de skulle slänga den eftersom de inte kan sälja trasiga produkter. De tyckte att jag, som verkade gilla lakrits, även skulle testa chokladen och därför gav de rullen till mig.

En rulle choklad är ingen stor sak men jag blev väldigt glad över omtanken. Det här tjejerna visar medmänsklighet och låter en varm tanke bli till handling. På så sätt var den chokladrulle en stor sak. Sånt som värmer i hjärtat.