Halt

Har suttit på samma stol hela dagen och det känns som att jag har suttit här sedan oktober 2016. Så är livet och det hann det bli både mörkt och sent innan jag hann ut idag. Tänkte ta bilen då det är plusgrader och jag slipper skotta. Men ute var det halt. Temperaturen sjunker och det är är svartis på de mindre vägarna i mitt område. Jag valde att låta bilen stå och gå istället och det var väldigt halt, även det. Bitvis gick det bra, bitvis förenat med fara. Men jag kom hem hel och det får jag vara glad för.

Idag kom det trista men väntade beskedet att våren skrivkurs, och den som blev inställd i höstas, kommer att vara inställd under våren. Så tråkigt för mig som längtat men helt förståeligt. Det enda glada är att vi får förtur om vi vill söka senare och det vill jag ju.

Dagens bottennapp var min lunch. Jag har återgått till att göra omelett till lunch och skulle testa något nytt. Jag har fått tips om tonfisk i omeletten och det har jag testat. Det gör jag inte om. Kanske var det jag som jag gjorde fel men det var verkligen inte gott. Jag var så hungrig och hade så ont om tid, annars hade jag nog slängt maten. Jag sätter upp det på erfarenhetskontot och lär av mina misstag.

Det började bra

Härligt med måndag och goda rutiner. Det började bra med tre möten på raken men jag hade tur och hann med att hämta en kopp kaffe mellan två möten. Den koppen råkade jag dock spilla ut över hela mig men det var ju ändå ganska nära lunch. Överraskade mig själv genom att laga en god omelett. Det kan bli en bra vana, tänkte jag. Fortsatt med ett långt möte som varade hela eftermiddagen där vi fick väldigt mycket gjort. Vi behövde tid att att få prata igenom frågor och det blev väldigt lyckat. Dagens sista möte var med chefen och vi blev båda så engagerade att vi glömde tid och rum. Men när frun knackade på, allt hårdare och oftare, förstod vi att även det roliga måste ha ett slut. Oj, så det kurrade i magen då. Visst kan man tycka att vi borde avslutat tidigare men det är ändå härligt att ha ett jobb som man trivs med, som är intressant och engagerar så mycket att man glömmer både tid och hunger.

Nu är det kväll och jag har en bok som jag förhoppningsvis kan läsa ut. Jag har ju mitt bildningsprojekt att tänka på och det är slutspurt. Tror dock att jag behöver ge mig någon form av dispens tex att få nyttja hela födelsedagsmånaden eller liknande. Men läsa, det måste jag.

Det är ingen ordning på mig

Jag tillhör den grupp av människor som är klädd en stor del av dagen. Dvs jag klär alltid om, även om jag bara är hemma och jag har ”jobbkläder” hela dagen utan att byta om till mjukare varianter på kvällen. Jag känner mig inte bekväm om jag inte är ordentligt klädd. Igår råkade jag dock smitta ner mina byxor, hade bråttom och rykte till mig ett para svarta vida byxor i mjukare material som jag brukar ha till kavaj. Kavaj har jag dock aldrig hemma. Tog samma byxor idag och på eftermiddag insåg jag mitt misstag. De byxor jag har på mig är i flanell och är ju snarare pyjamasbyxor än snyggbyxor. Modellen är faktiskt helt lik, även färgen så det var först idag jag märkte en ficka som inte finns på snyggbyxorna. Visserligen ingen som såg, men jag vill ju inte ha det så. Jag måste ju ha koll.

Även dagens mat blev lite bakvänd. Frukosten var oäten vid lunch, så kalla frukostsmörgåsar omvandlades snabbt till varma lunchmackor. Till det blev det soppa. Jag brukar ofta ha färdigsoppa hemma, bara att värma, jag tycker att det är gott på kvällen men däremot äter jag det aldrig till lunch. Men det var gott. Så nu på kvällen blev den en lunchomelett och det gick också bra. Det är ju bara jag som vet att det är bakvänt. Det viktigaste är ju att jag äter lagad mat och idag har jag dubbel-lyckats.

Det är alltså ingen ordning på mig idag och inte mycket blir rätt. Men det blir ju väldigt bra ändå.

Vilsen i köket

Matlagning är en av mina svagheter och jag känner mig både vilsen och talanglös i köket. Nu har det visat sig att jag faktiskt är granska bra på omelett. Jag tänker fransk omelett som grund (ägg, vatten, salt) och sedan varierar jag med olika smaksättningar. Omelett med fetaost och ruccula är fortfarande en favorit men det finns mycket annat gott, bland annat svamp, kalkon och spenat (dock ej tillsammans). Jag tror minsann att jag hittat min grej. Ska köpa hem fler råvaror och börja experimentera.

Just nu är jag även inne i en period där jag gillar soppa på kvällen. Det kan jag inte göra från grunden, så jag köper på burk och värmer i en kastrull. Enklare kan det nästa inte bli. Men… häromdagen lyckades jag bränna vid soppan. Idag hällde jag upp soppan i en skål som jag tappade i vasken och soppan rann ut. Det blev ingen middag.

Någon kock lär jag aldrig bli. Men jag tar små, små steg framåt i lärprocessen och det får jag vara glad för.

Tur att allt inte blir som jag tänkt

Idag är en dag med annorlunda lösningar och överraskningar som jag blir glad av. Inget stort men det är ju i det lilla som det glädjen finns.

Starta dagen med administration bland annat en del trista mejl, kolla kommande skolarbete mm. Noterar att flera av höstens kurser innehåller den typen av individuella arbeten som jag gillar. Jag hade hört om fortsatta grupparbeten vilket jag inte gillar, så det är mycket glädjande att få jobba på egen hand.

Simningen stod på agendan. Jag brukar kunna tänka många klara tankar när jag simmar runt men idag blev det annan träningen. Jag försöker ta ut rörelser, ta färre simtag som tar mer kraft. Hoppsan, så trött jag var efteråt. Inte en klok tanke hann jag med, bara att kämpa, kämpa, kämpa.

Lunchen på restaurang fanns också på agendan. Hade kollat matsedeln för veckan idag var bästa dagen med boeuf bourguignon. Restaurangen har buffé som man kan ta själv och det finns flera rätter att välja på. En glad överraskning var att de även hade risbollar med lax och räkor. Jag vet inte vad det är men det var jättegott och hamnar på listan över glada överraskningar. Den andra glädjen var att allt kött i grytan kom från en gård i närheten. Jag käkade såldes något av de djur som jag hälsat på under mina promenader i området.

Nästa glada överraskning, räknas nästan som en chock. Väl hemma pinglade det jättemycket på dörren. Inte ett vanligt litet pling, utan ryckigt och mycket som om det vore brand eller liknande. Utanför stod en brevbärare och jag mig två stora paket!!! Jag är helt i chock. Jag brukar knappt få min post. Tack, tack, tack!

Nu på kvällen överraskade jag mig själv genom att gå in i köket och göra en paradrätt. Omelett med fetaost och ruccola. Det blev totalt misslyckat med jättegott.

Annorlunda kan vara jättebra!

En första gång för allt

Det finns ju en första gång för allt. Det är dock inte alltid jag tänker på det stora i dessa små ögonblick. Igår inträffade ett första-gången-ögonblick som överrumplade mig. Det hände i köket.

Matlagning är ju inte min grej, det är något jag har accepterat. Igår gjorde jag en omelett med fetaost och ruccola. Den blev helt perfekt. Inte bara väldigt god utan även fantastiskt vacker. För första gången tänkte jag: ”Det här är så fint att det borde jag ta en bild på”.

Nu gjorde jag tyvärr inte det. Jag var chockad över min framgång. Ville även njuta av stunden och nuet. Men känslan – den kommer jag att bevara. Kanske blir det bra en första gång.