Olikheter berikar

Jag läser många bloggar. Jag älskar att det finns ett delande av erfarenheter, delande av livet alla olika sidor, uppmuntra, omtanke, diskussion och debatt. Det finns stora likheter med samtal, att kommunicera. Man behöver ju inte hålla med om allt, det kan ändå vara intressant att förstå mer av varandra.

För mig är dialogen viktigt. Det är absolut inget krav, däremot ser jag det som naturligt att kommentera när man har något på hjärta. Det är på samma sätt som när man samtalar. Visst händer det att jag enbart lyssnar, men i längden blir det ju lite ledsamt och ensidigt. Skulle ju knappast lyssna på någons monolog vareviga kväll utan att föra en dialog. Jag uppskattar kommunikation, helt enkelt, helt utan krav.

Det är nog ett av skälen till att jag blir så ledsen ibland. Det händer att jag för dialog och får oförskämdheter tillbaka, vassa taggar och hårda ord. Vissa ställer kravet att man enbart får hålla med, andra att man bara får skriva exakt vad som tillfrågats. Om jag råkat uppfatta texten på ett annat sätt, har jag förstås fel och borde skämmas. Vid något tillfälle skrev jag hur jag kände det och person svarade att hen inte trodde på det. Sådant gör mig ledsen. Jag tycker att det är självklart att man respekterar varandra, även varandras olikheter. Men när det ställs krav på tystnad, eller att enbart vissa åsikter får framföras – då saknar jag kravlösheten och samtalets frihet. Jag är emot försök till att styra andras åsikter, helt enkelt.

Kanske borde jag bara låta bli att läsa. Samtidigt tror jag att inskränkthet och trångsynthet är en farlig väg att gå. Jag tror att vi behöver vara öppna och ta in att vi är olika. Jag tror att vi kan lära av varandra. Det sker knappas i tystnad. Att sätta munkavle på vandra är ingen lösning. Tyvärr får jag stå ut med att bli sårad ibland, men jag är trots allt hellre sårad än inskränkt. Det är en del av att leva. Därtill, den absoluta majoriteten av alla bloggar jag läser ger mig glädje och kloka tankar. De berikar mig. De är jag tacksam för. Tack!

Annonser

Tolerans att möta olikheter

En av de kurser jag läser under hösten handlar om ledarskap och kultur vilket är väldigt intressant. En kurs som man önskar att fler gick. Kultur kan handla om nationella kulturer och organisationskulturer och är för många ett svårdefinierat begrepp. Under kursen har vi bland annat studerat filmen ”Änglagård” och diskuterat kring hur de olika karaktärerna behandlar varandra, vad det kan bero på samt hur man kan göra annorlunda. Vi har även fått besöka en helt ”ny kultur” dvs ett sammanhang där vi normalt sett inte finns och rör oss, och där studera vad vi ser och tolkar in.

Det jag uppskattar med kursen är att vi lära oss att se på olikheter på ett intressant sätt. Vi nöjer oss inte med att konstatera att vi är eller tycker olika. Vi blir även utmanade i att försöka se bakom ridån, tex se och försöka förstå vad som ligger bakom olika agerande, kanske till och med lära oss av någon annan som gör något på ett annat sätt. Vi vidgar våra synsätt och lära att hantera olikheter på ett konstruktivt sätt. Detta är nödvändiga färdigheter om man tror på mångfald.

Olika människor har olika tolerans att möta olikheter. Kanske är det svårt att avgöra det själv. Jag är helt övertygad om att vi kan öva upp förmågan. Det handlar dels om att känna sig själv, dels att utmana sig själv att vara i ovana sammanhang och ha en öppenhet för det som inte är likt ens eget sätt att se på tillvaron. Alla kan, alla som vill. Det är hoppfullt.